Sep 25

Vad som helst kan hända, när som helst!

Nu har vi seglat in i vår hemmahamn och Mahimahi ligger tryggt förtöjd vid bryggan. Vårt seglingsäventyr är slut och det här blir sista bloggen från Mahimahi.

Fortfarande är vi nog lite omtumlade efter hemkomsten. Att få segla in i Gottskär och mötas av så många kära människor var ju alldeles fantastiskt. En sån fest! Som någon skrev efteråt; ”det var ju nästan mer känslosamt än att vara på bröllop”. Tack alla ni som mötte upp! Och Tack Nils, Sven, Klas och Kenneth för allt ni gjorde för oss!!! Det blir ett minne för livet!

Vi har varit ute i tre år och tre månader, seglat 45000 sjömil och besökt 40 länder!

 Tre år ombord på en segelbåt. Hur är det egentligen? Jo det är allt mellan himmel och jord. Ibland upp och ibland ner. Ganska likt som det är att vara hemma alltså. Fast visst är det ändå ett annorlunda liv. Bara det att bo tätt ihop på en liten yta. Även om Mahimahi är rymlig för att vara en båt så känns det ändå ganska trångt ibland.

Många har frågat ”hur sjutton står ni ut med varandra dag ut och dag in?” ”Slår ni inte ihjäl varann?” ”Jag skulle aldrig klara det” är också en vanlig kommentar. Visst har vi nog båda haft lust att slänga av den andre ibland men det går ju helt enkelt inte. Så det är bara att ta sig samman. Bita i det sura äpplet och vänta tills stormen bedarrat. Och det gör den ju förr eller senare. De allra flesta dagarna har vi det bra tillsammans.

Våra vänner långseglarna säger alla med en mun ” jorden runt på tre år; varför seglar ni så snabbt?” Medans de flesta på landbacken med gapande mun upprepar; ”tre år?” ”Har ni varit hemifrån i tre år!?” ”Har ni verkligen seglat i tre år?”

Ja man kan ju se det ur helt olika perspektiv. Visst är det så att vi har seglat snabbt (vi har ju en snabb båt) och ibland har det absolut känts som för snabbt. Det är många platser vi inte hann besöka och många platser vi kunnat stannat längre på. Men jorden finns ju kvar. Det är svårt att få allt så det blev ett val vi gjorde under resans gång.

 Hur är det då att segla 45000 sjömil? Det kan vara att sakta glida fram över ett spegelblankt hav, kanske genackern bär så att vi gör några knop framåt. Vi läser och tittar ut över havet och så kommer en flock lekfulla delfiner och hälsar på oss, eller en val eller en sköldpadda.

Det kan också vara att brutalt kastas mellan höga, ibland gigantiska, vågor. Mahimahi tar sig alltid oförtrutet fram hur hög sjö det än är och hur mycket det än blåser. Och under däck är det även i hårt väder förvånansvärt stilla. Men visst är det ändå en kamp att laga mat eller att gå på toaletten. För att inte tala om att sova. Det är då jag brukar undra vad tusan jag gör där ute egentligen.

Men så stillnar vinden och sjön lägger sig. Vattnet blir platt och vinden är alldeles lagom in från sidan. Solen tittar fram igen och vi kan hissa alla segel. Mahimahi forsar fram, nätterna är stjärnklara. Kanske seglar vi i en glittrande mångata. Och så går solen upp och vi får uppleva ännu en fantastisk soluppgång. Då nappar det; en stor fisk på kroken och det blir en god middag till kvällen. Inget smakar så gott som nyfångad fisk långt ute till havs.

Att sen efter många, många dagar långt ute till havs sikta land, kanske en ny kontinent eller en ensam atoll mitt i havet, det är lite som en dröm.

Magnus är alltid trygg ombord medans jag ofta är rädd ute på havet. Fortfarande, efter alla dessa seglade sjömil. Kanske för att jag vet av erfarenhet att precis vad som helst kan hända, när som helst. Det kan det förvisso hemma också men där är vi ju ändå inte lika sårbara. Att hamna i sjönöd mitt ute på Indiska oceanen vore ju till exempel inte så kul. Där är lååångt till hjälp. Men hur rädd jag än kan vara därute ibland så glömmer jag det snabbt och är på något konstigt vis ganska snart redo för nya seglingar över haven.

40 länder: många platser blev det… Varje ställe där vi måste klarera in räknar vi som ett land även om det kan höra till ett annat land, som till exempel St Helena som hör till England. Att klarera in (som ni vet; ofta mest ett nödvändig ont men så här i efterhand också många roliga minnen) och sen få ta dingen in till det nya landet är alltid lika spännande.

Tänk att få se den mytomspunna söderhavsön Fatu hiva i verkliga livet, att styra in i den färgsprakande, glittrande obebodda atollen Chagos eller att segla rakt in i hjärtat av New york. En jordenruntsegling bjuder på så mycket olika upplevelser att det ibland blir svårt att sortera men det är ju också det som är lockelsen.

Det finns så många fantastiska platser och så många underbara människor och så många vitt skilda sätt att leva på. Vi har förstås sett både fattigdom och välmående men även de som lever enkelt men gott, som i Franska Polynesien. Ibland är kontrasterna ofattbart stora och det väcker många tankar.

Den jobbiga biten i detta nomadiska liv är att vi måste ta farväl av både goa människor och fina platser. ”Åh, alla dessa hejdå” som jag lite ledset sa en gång när det var dags för barnen att resa hem. Joakim svarade uppmuntrande ”men tänk på alla hej som det blir också!” Så sant!

Hur blir det nu då? Det vet vi nog inte riktigt ännu men förhoppningsvis blir det bra. Vi har många gånger konstaterat att Sverige är ett väldigt bra land att leva i och vi har ett fint liv här hemma.

Vi är väldigt lyckliga att allt gått så bra. Visst har vi varit ute i väldigt hårt väder och visst har en och annan sak gått sönder men inga större incidenter alls. Vår resa har varit fantastisk och vi känner en stor ödmjukhet över att vi har haft möjligheten att göra den. Att kasta loss och ge sig ut på äventyr är inte alla förunnat. Vi kommer förstås att sakna vårt båtliv ibland, havet finns ju för alltid i oss. Men Mahimahi finns kvar så en och annan tur lär det bli framöver också och när vintern och mörkret kommer får vi väl ta fram alla bilder och drömma oss bort ett tag.

Till sist : Tack alla ni som följt oss de här åren och tack alla som skrivit glada och uppmuntrande hälsningar till oss på bloggen, på facebook och i mail. Det var alltid roligt att få hälsningar hemifrån och alldeles särskilt roligt när vi var långt borta.

Tack Joakim och Camilla för ert helt fantastiska och alltid positiva stöd och för att ni med jämna mellanrum tog er till era tokiga föräldrar så att vi fick uppleva äventyret tillsammans. När ni inte var ombord så var ni ändå alltid med oss; hela vägen runt jorden!

Och eftersom det är jag (Sara) som skriver så tar jag mig friheten att säga Tack Magnus. Vi gjorde det! Vi gjorde det tillsammans, med kärlek!

Hejdå för nu, men kanske hej igen, någon annan gång…  / Kramar från Magnus och Sara

 

Gottskär

Heeeeej!
Heeeeej!
Alla flaggor hissade förstås
Alla flaggor hissade förstås
Och Mahimahiflaggan
Och Mahimahiflaggan
Följebåt; härligt!
Följebåt; härligt!
Det blev kappsegling in på mållinjen!
Det blev kappsegling in på mållinjen!
På prispallen!
På prispallen!
Champagnen korkas upp över publiken
Champagnen korkas upp över publiken
Skål!
Skål!
Kocken Nils slet i värmen, gott blev det!
Kocken Nils slet i värmen, gott blev det!
Mest välklädda gästerna; Britt-Marie, Johan och Joakim i Mahimahitröjor
Mest välklädda gästerna; Britt-Marie, Johan och Joakim i Mahimahitröjor
Mingel på kajen
Mingel på kajen
Festen fortsatte ombord...
Festen fortsatte ombord...

Sep 06

Färöarna och Shetland

Färöarna

Mysiga Färöarna
Mysiga Färöarna
Gott om vattenkraft
Gott om vattenkraft
Fin kväll för fiske
Fin kväll för fiske
Många vikingainspirerade båtar
Många vikingainspirerade båtar

 

Shetlandsöarna

Här ligger vi i Lerwick på Shetland
Här ligger vi i Lerwick på Shetland
Fint boende mitt i stan
Fint boende mitt i stan
Och en liten sandstrand också mitt i stan
Och en liten sandstrand också mitt i stan
Så engelskt, inte bara flaggan utan husen med alla skorstenar
Så engelskt, inte bara flaggan utan husen med alla skorstenar
Dramatisk natur
Dramatisk natur
Och vacker!
Och vacker!

 

Frida och Villvind från Norge, Endeavour från USA och Peter Pan från Sverige och så Mahimahi förstås; vi ligger alla förtöjda vid bryggan i Lerwick på Shetlandsöarna. Helt plötsligt blev vi som en hel eskader!

Endeavour är ute på obestämd tid, deras nästa hamn blir Inverness i Skottland. Villvind är på hemväg efter att en tur i Karibien och Frida har varit på Färöarna och Shetland och är nu på väg hem. Peter Pan har just lämnat Sverige och är på väg ner mot Karibien. En härlig blandning av olika människor, båtar och äventyr.

Mahimahi är ju också på hemväg. Bara ett hav kvar att segla över sen är vi hemma! Med god marginal till den 17:e! Det är “nåt” på gång i Gottskär inför insegling så kom och möt upp!

Vi lämnar Shetland alldeles snart. Ligger just nu bara och väntar på att sjön efter en rejäl storm vid Färöarna ska lägga sig något. Kanske blir det sen ett stopp i Norge eller Danmark eller så blir det raka spåret till Sverige. Ser ut som att det blir bra väder framöver så vi känner oss förhoppningsfulla om att få bra segling ända in i mål.

På Färöarna trivdes vi gott. Det är vacker natur att bara beundra eller att vandra i, höga gröna berg och massor av får. Staden Thorshavn är trevlig, som att vara i en liten dansk by. Och det är ju alltid mysigt!  Shetland är också fint med mycket att se och uppleva.

Både Färöarna och Shetlandsöarna består av många mindre öar och det är väldigt fina skärgårdar att segla i och inte så långt från Sverige. Kanske blir det en segling hit med Mahimahi nästa sommar. Om intresse finns för att följa med maila till Magnus för info om rutt, tid, kostnad etc. magnusmahimahi@gmail.com

När vi väl landat hemma kommer vi att hålla föredrag om vår resa. Vi kommer gärna till företag, andra arbetsplatser och föreningar och berättar om och visar bilder från vår resa runt jorden. Innehåll och tid anpassar vi givetvis efter era önskemål. Ett givet tema är förstås segling och livet ombord, andra teman kan vara resande och äventyr eller helt enkelt en inspirationsdag i jobbet utifrån ett önskat fokus.Vi kan även hålla mer riktade föredrag som exempelvis ”hur rustar du din båt för långsegling”, ”el ombord”, ”mat ombord” eller ”att komma i väg”.

Vid intresse kontakta oss (Magnus eller Sara) för info om tid, kostnad etc.

magnusmahimahi@gmail.com

sara.osterberg.c@gmail.com

 

Ha det gott och fortsätt gärna skriv hälsningar på bloggen vi läser som alltid allt med stor glädje!

 

 

Sep 01

På djävulens dansgolv!

 

Vestmannaöarna

Fantastisk ankarvik! Mahimahi ligger där i mitten
Fantastisk ankarvik! Mahimahi ligger där i mitten
Hus på höjden!
Hus på höjden!
Och får. Ibland trillar de rakt ner i vattnet. Hårda pix att vara får här!
Och får. Ibland trillar de rakt ner i vattnet. Hårda pix att vara får här!
Häftig grotta som vi åkte in i med dingen
Häftig grotta som vi åkte in i med dingen
Magnus behöver nytt ankare
Magnus behöver nytt ankare
Staden under vulkanen
Staden under vulkanen
Fascinerande natur
Fascinerande natur

 

Hejdå Vestmannaöarna

Sista snön. På ett tag i alla fall...
Sista snön. På ett tag i alla fall...
Snart åkte genackern upp!
Snart åkte genackern upp!

 

Äntligen, äntligen en fin segling. Faktiskt en riktig drömsegling. Vinden bakifrån och gennackern hissad i 36 timmar! Det gick inte jättefort men vi gjorde i alla fall stadigt fem knop i mycket lätt vind så helt okej och väldigt bekvämt. Dagarna var soliga och nätterna stjärnklara.

Att komma upp i sittbrunnen och mötas av miljontals gnistrande stjärnor är alltid fantastiskt men den här gången var det nog lite extra fint eftersom det kändes så väldans längesen. Nu går vi söderut och det är faktiskt varmare i luften och det är ju skönt förstås. Den bitande arktiska kylan har vi lämnat bakom oss.

Vi stannade bara en dag på Vestmannaöarna eftersom vi inte ville missa detta goda väderfönster. Men vi besökte vulkanmuséet och vandrade upp på berget där vulkanen 1973 vräkte aska och lava över den lilla staden. 417 hus begravdes men endast en person omkom. Vilket ter sig ganska otroligt när man ser bilder från utbrottet.

Utbrottet höll på i flera månader och när det äntligen var över hade ön blivit två km större. Länge befarade man att hamnen skulle bli helt avstängd men det visade sig att den visserligen blev trängre på grund av nya lavaformationer men också mer skyddad. Ankarviken vi låg i var en av de mer spektakulära vi varit i och helt skyddad från alla väder. Det är en märklig natur med all svart lava, bergsformationer och knappt någon växtlighet alls.

Vi gjorde ju lite reklam för Island sist och är man på Island så är det lätt att ta en tur till Vestmannaöarna som också är väl värda ett besök.

Efter ytterligare 360 sjömil dök en annan ögrupp upp i horisonten; Färöarna. Och det var skönt för efter de där underbara timmarna med genackern så kom den hårda vinden tillbaka. Och sjön! Det verkar nästan omöjligt att få bra väder mer än ett par dygn i sträck här.

Nu ligger vi i alla fall för ankar i en skyddad vik utanför byn Vestmanna. Det blåser konstant men vi har bra fäste så det känns tryggt. I dag är planen att ta en busstur över ön till huvudstaden Torshavn. Men vi får se, känns inte riktigt bra att lämna båten om det fortsätter att blåsa som det gör nu. Upp till 15 m i byarna.

I morgon ser det i alla fall ut som ett bra väderfönster för att segla de 200 sjömilen till Shetlandsöarna. Sen är det ett riktigt stort och otäckt oväder på gång så det gäller att hinna före det! Vi har just fått veta vad lokalborna kallar havet här; ”Djävulens dansgolv”. Känns ju uppmuntrande!

Nåja, allt är bara bra ombord, inne har vi det varmt och skönt och vi är trots alla oväder så glada över alla fantastiska ställen vi fått uppleva längs den här nordliga passagen. Som i går när vi gick in på turistbyrån och blev bjudna på lunch!

Vi håller tidsplanen så ses i Gottskär lördag 17/9 kl 16:00!

 

Aug 25

Nedräkning!

För drygt tre år sedan startade vi vår segling runt jorden och efter många fantastiska upplevelser närmar vi oss nu åter vår hemmahamn.  Om mindre än en månad ska vi vara där!

Hur det nu ska gå till för vi är fortfarande på Island. Ganska många sjömil kvar alltså. Men det är lugnt, vi har ju vanan inne och Mahimahi kommer som vanligt att ta oss snabbt och tryggt över det sista havet!

Lördagen den 17/9 kl 16:00 seglar vi in i Gottskärs hamn i Onsala.  

Hjärtligt välkomna att möta upp på bryggan!

För uppdateringar om ankomst: Twitter i högerkolumnen här på sidan och Mahimahi.se på facebook

 

Och så till Island!

Reykjavik

Alla, även hundarna har islandströja på sig!
Alla, även hundarna har islandströja på sig!
Fina konserthuset Harpa
Fina konserthuset Harpa
Också Harpa
Också Harpa
Den obligatoriska gammeldansken!
Den obligatoriska gammeldansken!
På väg jorden runt. Med bara en skeppare ombord
På väg jorden runt. Med bara en skeppare ombord
Härlig lunch på gård med tomatodlingar. All mat byggde på egna tomaterna.
Härlig lunch på gård med tomatodlingar. All mat byggde på egna tomaterna.

 

Island 1

 

Island 2

 

Island 3

 

Vi är kvar här och har väldigt fina dagar. När vi väl kom i land bestämde sig vädret för att bli riktigt bra. Island är lätt att komma till från Sverige (tror nog att jag tar flyget nästa gång!) och billigt! Desto dyrare blir det när man väl landat på ön och man är långt ifrån ensam turist här. Men det är en fantastisk ö så vi kan absolut rekommendera en resa hit! Massor av fina utflyktsmål och gillar ni hiking så finns det hur många turer som helst att välja bland. Ta med både varma kläder och kläder för regn! Det är inte alltid solen skiner så mycket som den gjort de här dagarna.

Staden Reykjavik är trevlig. Ett litet centrum med gott om restauranger, fik och affärer. Och förstås museum och annat att titta på. Som den vackra kyrkan byggd 1945 och konserthuset Harpa. Men för att komma upp i kyrktornet måste man köa en bra stund; ja så är det när det är många om kakan.

Vi hade turen att vara här när det var festival i stan. Det var man ur huse plus alla turister som trängdes runt om på gator och i det stora konserthuset. Härlig stämning hela dagen och långt in på natten och det mäktigaste fyrverkeri vi sett. Vi stod på båten och tittade medans Joakim forsatte att utforska nattlivet inne i stan.

Marinan är inte mycket för världen eller för en frusen och trött långseglare som just kommit i hamn. En smutsig ganska äcklig dusch att dela på för alla i marinan. Men vattnet som kommer från en het källa är underbart varmt. Tvättstuga skulle det också finnas. Javisst, bara det att tvättmaskinen inte verkar ha fungerat på länge, länge. Så det blev att kånka upp tvätten till ett tvätteri i stan. Men å andra sidan ligger marinan mitt i stan. Så bättre kan vi inte ha det!

Granne med oss på bryggan ligger båten ”No way back”. Inte så hoppfullt namn precis! Den 64-årige skepparen deltar i ensamkappseglingen jorden runt i det prestigefyllda Vendée globe. Fy tusan för att vara alldeles ensam därute!

Vi har varit på biltur och sett vattenfall och gejsrar och förstås badat i en av de många varma källorna. Och besökt Pingvellir där man kan man dyka i och hålla händerna på två kontinentalplattor på en gång. Vattnet var kristallklart och skimrade vackert i gröna och blå nyanser och det var många som vill göra ett dyk.

Vart man kommer så ryker och bubblar det från marken. Det är en väldigt spännande och färgrik miljö. Överallt går islandshästar och det finns gott om stall där man göra en ridtur ut i naturen.

Nu är det dags att lämna Island och att säga farväl (men på återseende) till Alison och Richard som vi delat så många sjömil och upplevelser med. De sätter kurs mot England och vi mot Sverige.

Från Reykjavik seglar vi först 100 sjömil till Västmanöarna. Vart vi går sen beror helt på väder och vind. Som vanligt alltså. Fast kursen är ju mot Sverige! Känns lite overkligt att vi snart är hemma…

Tack för alla härliga hälsningar på bloggen!

Ha det gott

Ses snart!

Aug 21

Grönland – Island

Qaqortoq

Köttmarknad i stan
Köttmarknad i stan
Fisk på tork
Fisk på tork
Kyrkan
Kyrkan
Hemma hos gästvänliga Paul
Hemma hos gästvänliga Paul
Vackra folkdräkter
Vackra folkdräkter
Smala fina kanoter som folk paddlade med stor skicklighet
Smala fina kanoter som folk paddlade med stor skicklighet
Sälarbeten på pälsfabriken
Sälarbeten på pälsfabriken
Som tur var såg vi ingen annan isbjörn än denna
Som tur var såg vi ingen annan isbjörn än denna

 

Isberg

Dingetur till isbergen
Dingetur till isbergen
Yes!
Yes!
Magnus måste också upp på ett berg förstås!
Magnus måste också upp på ett berg förstås!

 

Is till whiskyn!

Isblocket ombord
Isblocket ombord
Nu ska det upp på Mahimahi
Nu ska det upp på Mahimahi
Det är tungt!
Det är tungt!
Ombord!
Ombord!
Nu är det dags för whiskyn med rejäla isbitar i förstås
Nu är det dags för whiskyn med rejäla isbitar i förstås
Lyssna på isen hur den poppar!
Lyssna på isen hur den poppar!
Skål!
Skål!
Det gjorde vi bra!
Det gjorde vi bra!

 

Grönland 1

Massor av småflugor och myggor!
Massor av småflugor och myggor!
I skolan
I skolan

Grönland 2

En sån ankarvik!
En sån ankarvik!
Bad i varm källa. Jodå Alison och jag badade också såklart
Bad i varm källa. Jodå Alison och jag badade också såklart
Möte med grönlänningar som campade här långa perioder
Möte med grönlänningar som campade här långa perioder
Usch, regnigt och kallt! Och myggigt!
Usch, regnigt och kallt! Och myggigt!
Fiske varje dag. Säger inget om fångsten dock
Fiske varje dag. Säger inget om fångsten dock
Alison hade inga stövlar så Richard bar henne över forsen
Alison hade inga stövlar så Richard bar henne över forsen
På tur med skeppskatten Soffie
På tur med skeppskatten Soffie
Joakim vandrade barfota. Tog ett tag att tina fötterna sen
Joakim vandrade barfota. Tog ett tag att tina fötterna sen
Alison plockar blåbär
Alison plockar blåbär

Grönland 3

Is överallt!
Is överallt!
Här fick vi användning för vår ispåk
Här fick vi användning för vår ispåk
Glaciären kalvade precis när vi seglade förbi!
Glaciären kalvade precis när vi seglade förbi!
Isspanare
Isspanare

 

Hejdå Grönland!

 

Visst var det kämpigt att ta sig till Grönland men ååh så fint det var att vara där! Ön uppfyllde alla våra förväntningar med råge. Vart vi än tittade möttes vi av en helt storslagen natur. Så fantastiskt otroligt vackert att vi nästan tappade andan. Hela tiden!

Tänk att ligga i en helt stilla och skyddad ankarvik omgiven av höga berg med en glaciär alldeles intill. Och isberg som flyter runt omkring båten och sälar som nyfiket tittar på båten och på oss. Porlande bäckar i land och marken täckt av lila blommor och goda blåbär. Och att vara ensamma i allt detta mäktiga. Eller nästan ensamma, vi var ju faktiskt två båtar som delade på upplevelsen.

I staden qaqatorq låg vi vid kaj och en dag kom danske Paul och bjöd in oss på trevligt fika till sitt hus. Vi blev där i många timmar. Paul berättade om livet på Grönland, visade vackra nationaldräkter och tog oss med på en biltur längs stadens samtliga tre vägar. Varje väg var några kilometer lång och slutade tvärt en liten bit utanför sista husen. Där fick man vända om och köra tillbaka de få km in till stan. Det var alltså inte möjligt att lämna staden med bil. Enda sättet att komma dit eller därifrån var med båt eller helikopter. Joakim kom med helikopter. Ändå fanns det gott om bilar i staden. Lite märkligt tyckte väl vi. Fast det är klart att det kan ju inte vara särskilt trevligt att traska omkring mellan huset och affären när den riktiga vinterkylan sätter in.

Från Qaqatorq gick vi i kanaler och fjordar från väst till öst. Mestadels var det motorn som förde oss framåt, då och då tog vi ut genuan. Första dagarna hade vi strålande fint väder. Vi badade i en varm källa och Joakim och Magnus var förstås tvungna att bestiga några isberg. Farligt, farligt men roligt, roligt! De tog med sig ett massivt mini-isberg som de sen vinschade upp på Mahimahi för att servera sig själva en whisky on the rocks! Gissa om de såg nöjda ut där de satt på däck med sitt isberg och sin whisky.

Men sen blev det ett helt annat väder. Dimma, regn och mycket vind. Och isande kallt. Bara att kämpa på och som Joakim glatt sa ”det var precis så här jag hade väntat att det skulle vara på Grönland”.

Det var fina dagar oavsett vilket väder vi hade och förstås alldeles extra roligt att Joakim var med oss ombord! Vi gjorde strandhugg här och där, strövade runt i små byar med bara ett knappt hundratal invånare. På ett ställe träffade vi elever och lärare på skolan: fem barn och en lärare. Som alltid väcktes frågan om hur det skulle vara att bo här. Vi var alla överens om att hur vackert det än var så kunde vi inte tänka oss ett liv i detta karga och öde landskap.

Till sist var vi framme i Prins Christian sund som var vårt allra sista stopp på Grönland.

I soluppgången drog vi upp ankaret och seglade ut genom isen med kurs mot Island. Sikten var klar och det var en förunderligt vacker morgon. Isbergen färgades röda i solens sken och Grönland försvann sakta bakom oss. Som på beställning kom en flock valar och sa hejdå. Naturen är fantastisk!

Första dagen var det långsam fart som gällde på grund av risken för isberg. När mörkret föll bedömde vi att vi var ute ur isbergsbältet och satte fulla segel.

Som förra gången startade vi på en fredag. Det betyder otur och ganska mycket otur hade vi ju sist så då sa vi att vi aldrig mer skulle starta på en fredag igen. Men hur det än är så är det vädret som bestämmer. Här väntar man inte gärna över ett fint väderfönster. Fast så värst fint blev det ändå inte så kanske hade den där fredagen ett finger med i spelet ändå?

Ganska snart upptäckte vi att storseglet inte gick att få ner. Vi hade helt enkelt kopplat det fel så att det fastnat i masttoppen. Vilket ju förstås kunde leda till en riktigt farlig situation om vinden skulle öka ännu mer och vi måste minska segel. Först kändes det inte möjligt att någon skulle kunna gå upp i masten i den höga sjön. Men efter en stunds funderande insåg vi att det var enda lösningen. Seglet måste helt enkelt ner. Joakim vann ”högsta vinsten”, tog på sig båtmansstolen, säkrade med två fall och så säkerhetssele att fästa i masten förstås.

När det gungar våldsamt nere i båten gungar det än mer våldsamt uppe i masttoppen så det är inte roligt att hissas dit upp ute på havet. Det kräver mycket gott sjömansskap att i hård sjö hantera att bli upphissad. Att säkra sig hela vägen upp och att sen göra själva jobbet, i det här fallet att få ner seglet. Allt gick bra, både segel och Joakim kom ner och vi kunde andas ut.

Första dygnen (det är länge!) kryssade vi i hård motvind. Det kändes riktigt tröstlöst ett tag, som om vi inte rörde oss framåt överhuvudtaget. Men det gjorde vi ju förstås och när vinden äntligen vred och samtidigt lugnade sig litegrann så blev det till sist fin segling mot målet.

Minst två gånger om dagen hade vi radioprat med Vulcan spirit. De hamnade i ännu värre väder än vi och var rejält trötta på slutet. Det är tur att det inte går att hoppa av där mitt ute på havet annars hade vi nog gjort det lite då och då!

Sista dygnet hade vi det riktigt stillsamt och skönt. Solen visade sig mellan regnskurarna, vi läste, tittade ut över havet och spanade efter Island.

Och rätt som det var siktade vi Reykjavik! Vi förtöjde vid en brygga mitt i stan. Så gott att krama om Alison och Richard på bryggan efter alla delade vedermödor till havs. Nu är livet gott att leva!

Aug 05

Tufft att vara en viking!

Flowers cove

Öl i garaget för "grabbarna"
Öl i garaget för "grabbarna"
Te och kaka for " tjejerna"
Te och kaka for " tjejerna"
Fina presenter vi fick med oss
Fina presenter vi fick med oss
På strövtåg i byn
På strövtåg i byn

 

På väg till Viking village

 

Viking village

Glada vikingar!
Glada vikingar!
En gammeldansk för att fira ankomsten till vikingabyn
En gammeldansk för att fira ankomsten till vikingabyn
Isbergsdrink
Isbergsdrink

 

Labrador

Radioprat; hur ska vi gå... vilken sida om isberget...visst är det fint...
Radioprat; hur ska vi gå... vilken sida om isberget...visst är det fint...
Första isberget
Första isberget
Tät dimma, Vi ser knappt varandra fast vi är väldigt nära.
Tät dimma, Vi ser knappt varandra fast vi är väldigt nära.
En del isberg är gigantiska!
En del isberg är gigantiska!

 

Vägen till Grönland

Visst är det vackert!
Visst är det vackert!
En stor val alldeles intill båten!
En stor val alldeles intill båten!
Bogsering
Bogsering
Fy tusan vad kallt det är!
Fy tusan vad kallt det är!
Grönland!
Grönland!
Och här står Joakim och väntar!
Och här står Joakim och väntar!
Rich och Alison försöker få loss fisknätet men de fick ta dit en dykare som fixade det.
Rich och Alison försöker få loss fisknätet men de fick ta dit en dykare som fixade det.

 

”Här är jag! Kom hit!” Det var Magnus som ropade från ett av husen i den lilla byn långt norrut på New Foundland. Byn heter Flowers cove och där växer verkligen massor av  blommor. Som ett stort fält med vild iris och smörblommor. Så vackert!

Alison, Richard och jag hade gått en tur medans Magnus skulle vänta nere vid dingen. Men när vi kom tillbaka var han spårlöst försvunnen. Vi letade och ropade tills vi hörde honom ropa på oss.

Han hade blivit inbjuden till ett av husen på en öl. Där stod Magnus och ett gäng glada och vindpinade fiskare i garaget. Dagens jobb var avklarat och nu smakade det bra med en öl. Richard fick också en medans Alison och jag blev inbjudna av Wanda, frun i huset, på en kopp te. Inne i det varma köket fick vi först dofta på ett stort antal olika téer för att välja det vi tyckte bäst om. Sen blev det provsmakning av en kommande bröllopstårta. Dottern i huset ska gifta sig och Wanda ska stå för tårtan. Inte nog med det, det blev också hembakt bröd med goda hemlagade sylter. När vi till slut lämnade detta gästfria hus var det med varsin påse med hemgjort vin, sylt och en burk med hemmakonserverade räkor.

I byn bor ca 250 människor, alla känner förstås alla. Vilket var trevligt men ibland kunde bli lite mycket av det goda berättade Wanda. Sorgligt nog finns inte många barn kvar eftersom alla flyttar därifrån. Så undrar just vad det finns kvar av byn om några år. Om inte barnen när de själva får barn väljer att flytta tillbaka förstås. Men det är märligt att tänka sig att bo där. Vackert ja, men kargt och kallt och ödsligt till och med nu mitt i sommaren. Hur ska det då inte vara när det är vinter?

Hur som helst; vi har nu bestämt att Magnus i fortsättningen får gå på egna turer när vi kommer i land. Han lyckas alltid bekanta sig med någon när han går runt. Så kan vi andra bli inbjudna sen!

Vi lämnade Flowers cove i gryningen för att hinna fram till Viking Village (högst upp på New Foundland) innan mörkret föll. Vi ville ju ha en säker segling i dagsljus bland alla isbergen. Solen strålade från en klarblå himmel och vattnet låg spegelblankt. Långt ifrån den farofyllda färd vi hade förväntat oss men desto trevligare. Vi var beredda med vår ispåk men såg inte ett endaste litet isberg. Ganska snopet!

Viking village var en upplevelse. Vi såg lämningar från vikingabosättningen där och de hade även byggt upp en vikingaby. Ganska oväntat fanns där också en trevlig restaurang så till kvällen åt vi en god måltid. Till maten serverades vatten taget från ett isberg och isen i drinken var förstås också från ett isberg. Sen blev det en kall dingetur tillbaka till båtarna. Det var väldigt speciellt att gå omkring därinne bland vikingahusen och titta ut över viken där våra båtar låg ankrade. Vi kände oss som riktiga vikingar!

Nästa morgon lämnade vi vikingabyn med kurs norrut längs Labrador.

Och så plötsligt låg det bara där. Vårt första isberg! Stort, högt, majestätiskt och vackert. Glittrande och blåskimrande i det kalla vattnet. I den lilla viken som bildades i själva isberget simmade en säl. Ja det var magiskt, ett sånt där alldeles speciellt ögonblick i livet.

Runt omkring isberget flöt flera så kallade growlers. De ser ut som små oskyldiga tunna isflak men under ytan är de desto större och kan väga flera ton. Inget att krocka med alltså!

Det var nu riktigt kallt och vi var rejält påpälsade på våra vakter. Vi ankrade en natt i en öde vik och nästa morgon klockan fem startade vi överfarten till Grönland. En överfart som skulle visa sig bli ganska tuff.

Dimman låg tjock. Vi såg knappt varandras båtar fast vi låg helt nära. Luften var fuktig och iskalla vattendroppar träffade oss uppe i sittbrunnen. Efter några timmar tilltog fukten, det ösregnade! Vi hörde isberg som kalvade alldeles i närheten (lät ungefär som åska eller pistolskott) så var det ju ingen tvekan om att vi måste gå långsamt fram. Så i två till tre knop gled vi fram i dimman. Vi såg några berg på radarn men de mindre flaken fångar radarn inte upp.

Efter ett och ett halvt dygn var vi ute ur isbergsområdet och kunde åter segla som vi ville. Dimman lättade något men fortfarande hade vi väldigt dålig sikt. Sjön ökade hela tiden och var nu hög och obekväm. Under dagen förberedde vi för det hårda väder som var att vänta till natten. Sjöstuva ordentligt, kolla att allt var ok på däck etc.

Ganska exakt enligt väderprognosen ökade så vinden markant. Snart var den upp i över femton m/s och emot oss. Inget roligt scenario!

Det var kolsvart ute, inte en stjärna så långt ögat kunde se. Plötsligt upptäckte Magnus att genackern hängde utanför båten. Den hade som vanligt varit hårt och rejält surrad i en säck men i den höga sjön kom det in vatten i säcken. Den blev då så tung att alla tampar slets av. Säcken fanns inte mer och genackern låg alltså i vattnet. Den är enorm och att slita upp den ur vattnet var extremt tungt. Magnus låg allra längst fram på fördäck och halade och drog medans sjön sköljde över honom och Mahimahi kastade sig upp och ner i sjöarna. Jag stod i aktern och drog ner den i sittbrunnen och bad en bön (till vem vet jag inte riktigt) att han inte skulle åka överbord. (Han hade förstås flytväst på och livsele kopplad.) Allt gick bra!

När gennackern väl var bärgad var det dags för nästa katastrof. Det som inte får hända hände. Autopiloten la av! Vi bestämde snabbt att det inte var ett alternativ att stå vid rodret och handstyra hela natten i den hårda vinden och i den bistra kylan. Det skulle varit rent farligt. I stället la vi båten bi, så att den låg i stort sett stilla eller rörde sig sakta framåt på kurslinjen. Vi ropade upp Vulcan spirit och berättade om vårt läge. ”Då drejar vi också bi” var deras omedelbara svar. ”That´s what friends are for”… så skönt det var att veta att de var i närheten!

Framåt morgonen testade vi autopiloten och då gick den snällt igång igen. Puh! Kanske blev den överhettad, vi vet inte. Magnus får nöjet att plocka isär den när vi är i land.

Sista dygnen hade vi fin vind och såg till och med en liten flik blå himmel. Vi gick med full fart och fulla segel mot Grönland. Men så ropade Vulcan spirit på radion att de fått något i propellern så de kunde inte använda motorn. Som tur var hade vi just då god vind så vi seglade på.

200 mil ut från land kom vin åter in i isbergsvatten. Och tät dimma förstås. Och arktisk kyla. Men också delfiner och en stor val som dök alldeles nära Mahimahi.

Vi revade alla segel, till slut hade vi bara ett pyttelitet försegel för att inte gå för fort fram.

Tidig morgon sista dagen lättade äntligen dimman men samtidigt dog vinden. Så då kunde Vulcan spirit inte ta sig fram överhuvudtaget. Vad göra? Jo Mahimahi blev bogserbåt. Vi drog dem i sakta fart hela långa dagen tills vi till slut var ända inne i hamnen.  Där vi släppte tampen och de la i sitt ankare. Nästa dag kom en dykare ut och tog loss nätet från propellern.

Det är helt galet vad det kan hända mycket på havet. Allt kan ändras på några sekunder. Från trevligt och rofyllt till hemskt och skrämmande och så tillbaka till det rofyllda igen. Det är ytterligheter hela tiden. Fast såna ytterligheter som under den här överfarten är ju inte det vanliga som tur är för det var inte roligt, faktiskt långt över äventyrsgränsen!

Det är inte att leka med att segla på arktiska vatten. Men de har väldig uppsyn på sjötrafiken här. 200 mil ut från land måste vi fyra gånger / dygn via kortvågsradio rapportera vår position till sjöräddnningen på Grönland. Vi missade en gång och då fick Vulcan spirit en förfrågan om de visste var vi var. Det var skönt att veta att de hade koll på oss!

Men att sen se grymmaste gasten Joakim vinka på kajen när vi kom inseglandes ja det var ju bara underbart! Nu ska vi undersöka staden Qaqortoq, första intrycket är att det är en trevlig liten stad. Sen seglar vi vidare upp i fjordarna i ett otroligt vackert landskap.

Hörs på Island!

Ps: vi kommer inte att ha annat än väldigt begränsat internet framöver så vi läser förstås era hälsningar men kan inte svara. Men tack för alla roliga hälsningar sist and Hi Pat and Phil!

 

Jul 21

På väg mot isen!

På sjön 1

I slussen in till sjön
I slussen in till sjön
På tur
På tur
Riggjobb
Riggjobb
Våra oumbärliga dingar
Våra oumbärliga dingar

 

På sjön

Fin fyr och fin kväll
Fin fyr och fin kväll
Och finaste båtarna!
Och finaste båtarna!
Alison på räddningsaktion av deras dinge. "Någon" hade inte förtöjt den så bra...
Alison på räddningsaktion av deras dinge. "Någon" hade inte förtöjt den så bra...
Precis som hemma
Precis som hemma
Publik!
Publik!

 

”Området omkring Kap Farvel er et af de farligste farvande i verden for skibsfart. Det skyldes de undertiden meget barske vejrforhold kombineret med tilstedeværelsen af både isbjerge og metertykke isflager. Kortlægningen af is i netop Kap Farvel området har derfor højeste prioritet for DMI, og det er således også det område, hvor iskortlægning foregår med størst hyppighed.”

Detta finns att läsa på Danmarks vädertjänst för Grönland. Och vi som är på väg till just det området. Lockande eller hur! Till och med namnet låter ju ”inspirerande”; Kap Farvel! Dessutom är området ökänt för att riktigt tät dimma lägger sig över havet med jämna mellanrum.

Nåja, vi är beredda på både isberg och dimma. Vi har rustat oss med en ispåk (en lång käpp helt enkelt) och radarn slår vi på så fort dimman kommer. Även isbergen går att se med radarn, när en är ganska nära vill säga. Vi kollar isläget varje dag och just nu är det ett antal isberg i kanalen mellan Labrador och Newfoundland och en bit ut från Newfoundlands kust. Men det är ganska sent på säsongen så den mesta isen har ändå smält undan. Några båtar har gått före oss och de mötte en del is men hade inga problem att ta sig fram.

Vi har slussat in i sjön Bras d´Or lake, Här är fantastiskt vackert och Kanada är ett land vi verkligen gillar. Om ni söker ett nytt semesterland och inte måste ha sol och varma bad så kan vi absolut rekommendera en resa hit. Vidsträckta landskap, mysiga små byar och väldans trevliga människor. I dag har vi varit på Alexander Graham Bell museum där vi fick ta del av denne fascinerande mans tusen och en olika idéer och uppfinningar.

Mahimahi är redo för överfarten till Grönland men Vulcan spirit har lite riggjobb kvar att göra. Richard är just nu uppe i riggen och Magnus ligger raklång på fördäck (bästa sättet att se upp i riggen) och instruerar Richard. Alison och Magnus har varsin cykelhjälm på sig för att inte riskera att få någon hård riggdel i skallen. Det är lätt att tappa grejer uppifrån masten. Det är kyligt och snart är det mörkt så de jobbar hårt för att hinna klart innan dess medans jag har det varmt och skönt på Mahimahi.

I morgon seglar vi ut i Labrador Channel. Första dygnet bör det vara isfritt så då seglar vi nog på natten men sen håller vi oss till dagsegling. Att segla i mörker bland eventuella isberg försöker vi undvika så långt det är möjligt. Högst upp på New Foundland ligger Viking Village. Dit måste vi ju såklart!

Därifrån startar vi överseglingen till Grönland. Vi går i soluppgången och med lite tur har vi kommit ur isbergsområdet när det blir mörkt igen.  Det är ju fortfarande ganska många ljusa timmar på dygnet. Skulle det vara mycket is kvar när mörket faller får vi ta ner seglen och dreja bi (lägga oss stilla) i väntan på gryningen. Sen ska det vara isfritt resten av vägen fram till Grönlands kust.

Både läskigt och spännande det här! Några små isberg vill vi ju gärna se, men helst inte ha för mycket närkontakt fast lite is till drinken är ju aldrig fel. Jag tycker nog att dimman är värst. Men ni vet ju vad Magnus säger; ”se det som en övning”!

Staden Qaqortoq blir första stopp på Grönland. Där får vi kärt besök av Joakim (sonen) som seglar med oss på Grönland och över till Island. Ska bli såå härligt att få ha honom ombord igen!

Hittills har vi haft väldig tur med vädret, mycket sol och lagoma vindar och inte så mycket dimma. Så vi håller tummarna att turen håller i sig!

Vi hörs på Grönland!

 

Jul 12

Lunenburg Kanada

Kanada

Vackra solnedgångar här också
Vackra solnedgångar här också
Fin segling till Kanada
Fin segling till Kanada
Kallt så vi kikar ut genom en öppning i sprayhooden och siktar Kanada
Kallt så vi kikar ut genom en öppning i sprayhooden och siktar Kanada
Staden från ankarviken
Staden från ankarviken
Den här vackra båten mötte vi när vi seglade in
Den här vackra båten mötte vi när vi seglade in
Där ligger Mahimahi fint!
Där ligger Mahimahi fint!
Och där
Och där

 

Lunenburg Canada

Kanada!
Kanada!
Så mycket färgglädje!
Så mycket färgglädje!
Fin minnesplats för dem som drunknat i vattnet här utanför och en hyllning till de som har sitt arbete på havet
Fin minnesplats för dem som drunknat i vattnet här utanför och en hyllning till de som har sitt arbete på havet
Trevligt romdestilleri mitt i stan
Trevligt romdestilleri mitt i stan

 

Lunenburg 2

Luenburgbo i sin roddbåt med fin backspegel i lila med prinsesskrona. Han kallade den "the princess"
Luenburgbo i sin roddbåt med fin backspegel i lila med prinsesskrona. Han kallade den "the princess"
Här kommer Vulcan spirit äntligen
Här kommer Vulcan spirit äntligen
Vackra skutor här också
Vackra skutor här också
Båtverkstad. Denna båt ska om några år segla jorden runt och sprida kunskap om hur plast förstör våra hav.
Båtverkstad. Denna båt ska om några år segla jorden runt och sprida kunskap om hur plast förstör våra hav.

 

Vi är kvar i den lilla staden Lunenburg. Här är väldigt trevligt men vi känner oss egentligen klara för att segla vidare. Vi väntar bara på vännerna Alison och Richard som kommit lite på efterkälken. På grund av problem med riggen blev de tvungna att stanna i Boston. Efter många och struliga dagar där kunde de till slut lämna Boston för att börja seglingen hit bara för att upptäcka att motorn inte fungerade. Så i hård motvind har de kryssat och i absolut stilltje har de drivit omkring på havet. Även om vi är seglare så är det allt skönt med en motor att ta till när vädret inte är med oss.

I går kväll siktade vi dem äntligen i inloppet till Lunenburg. Vi mötte upp med dingen medans de sakta men säkert kryssade sig in i viken. Till slut kunde de ta ner seglen och lägga i ankaret. Mycket trötta men lättade att vara framme kom de över till oss för en sen middag och sen var det dags att sova.

Nu är det morgon här och snart drar det stora motormeket i gång. Vi håller alla tummar för att det ska gå att lösa enkelt. Om inte blir det svårt för dem att fortsätta seglingen norrut. Där vi är nu finns inga reservdelar så skulle något behövas lär det bli en lång väntan och det har vi helt enkelt  inte tid för.  Ska vi till Grönland så  måste vi gå nu när isen smälter undan och det är öppet vatten.

Vi är ganska sårbara i det här livet, det kan alltid hända oförutsedda saker, precis som hemma förvisso. Men med den skillnaden att det för oss ofta är hopplöst svårt att till exempel hitta reservdelar eller någon som kan hjälpa en med en reparation av något slag. Nu är vi ju i USA/Kanada och man kan ju tycka att det borde vara enklare här. Ja det är ju enklare än i Indiska oceanen men ändå inte lätt. Vännerna beställde delar till sin rigg i Boston för flera veckor sedan. Först i dag har det fått besked om att delarna i alla fall finns i USA, Bara det att nu är de ju själva i Kanada! Ja så där är det, ingen av oss är direkt förvånade bara frustrerade.

Eftermiddag: motorfelet visade sig vara ett trasigt larm som envist sa att motorn var överhettad. Efter att det var konstaterat så har de roat oss andra i viken genom att köra runt, runt ett par timmar för att säkert se att motorn inte blir för varm. Det verkar ok.  Så skönt att det var enkelt, inte alltid det är det med båtmek.

I morgon seglar vi igen! Ca 200 nm till Bras d´Or lake, Nova Scotia.

Jul 02

Danza i Maine

Maine 1

Hummertinor överallt
Hummertinor överallt
Flöten för hummertinor
Flöten för hummertinor
Fripassagerare
Fripassagerare
Många fina fyrar
Många fina fyrar

 

Maine 2

Härligt att ses igen!
Härligt att ses igen!
Hummer på gång
Hummer på gång
Nu får vi snart smaka!
Nu får vi snart smaka!
Magnus och David i båtverkstaden
Magnus och David i båtverkstaden
Middag igen!
Middag igen!
Båten Danza
Båten Danza
Här bor familjen Danza
Här bor familjen Danza
Dyk på gång, Mahimahi ska bli ren
Dyk på gång, Mahimahi ska bli ren
Och så var det dags för nästa båt!
Och så var det dags för nästa båt!

 

Maine 3

David är båtbyggare och bygger den här vackra båten i sin verkstad
David är båtbyggare och bygger den här vackra båten i sin verkstad
Vem bor här uppe månntro?
Vem bor här uppe månntro?
Typiskt Mainehus, stort med många vinklar, torn och tillbyggnader. Nästan alla hus är vita eller grå.
Typiskt Mainehus, stort med många vinklar, torn och tillbyggnader. Nästan alla hus är vita eller grå.
Affär med bara popcorn av alla de slag
Affär med bara popcorn av alla de slag
Hummerrestaurang
Hummerrestaurang
Tre meter tidvatten så mycket är byggt på pålar
Tre meter tidvatten så mycket är byggt på pålar

 

Vissa platser är svårare än andra att lämna. Boothbay Harbour i Maine är en sådan plats. Här är fantastiskt vackert, det finns ett överflöd av goda humrar och sist men inte minst bor våra vänner ”Danza” här.

2004 mötte vi mötte båten Danza i Medelhavet. Judy och David med barnen David, Sarah, Jasper och Charlotte var på väg jorden runt. De hade redan varit ute några år, just seglat genom Röda havet och var nu på hemväg över Atlanten till Maine.

När vi mötte dem var vi noviser och de väldans erfarna långseglare. Vi var ute på långsegling tillsammans med våra barn med vår förra båt Nausikaa. (se flik ”Nausikaa”) Vår plan var att hålla oss i Medelhavet och sen segla tillbaka till Sverige. Men så mötte vi denna härliga familj och allt ändrades. ”Häng med över Atlanten” tyckte dom och det gjorde vi. Och det har vi aldrig ångrat! Tänk vad en viss händelse kan påverka mycket i livet…

Våra barn blev väldigt goa kompisar med deras och vi vuxna trivdes lika bra tillsammans. Så småningom skildes dock våra vägar åt igen. Danza seglade norrut till Maine och Nausikaa seglade tillbaka över Atlanten till Sverige. Det var 2005. Sedan dess har vår son och en av deras söner träffats många gånger och en annan av deras söner har besökt oss i Sverige. Men vi andra hade inte setts alls under denna långa tid.

Nu skulle vi alltså mötas igen och det var ju spännande. Tänk om det inte alls skulle kännas som sist. Men det gjorde det! Vi har haft underbara dagar här tillsammans med familjen ”Danza”.

Rollerna är ombytta denna gång; nu är det vi som är de erfarna långseglarna med  uppdaterad info om allt möjligt. Lite kul! Vi har haft egen bil hela tiden, lyxigt värre för en yachtie! Så kört runt en hel del och njutit av det vackra landskapet. Maine påminner mycket om Sverige så vi har känt oss som hemma. Förutom hummer så älskar de glass här. Det gör vi också, vi har vräkt i oss glasstrutar i ”amerikansk size” det vill säga storlek XL. Dags för lite mager tonfisk igen!

Men nu är det tid att säga hejdå och för oss att segla vidare. Vi har väder, vindar och isberg att förhålla oss till och vill helst segla över till Grönland i slutet på juli. I morgon drar vi upp ankaret, kör över till dieselstationen och fyller upp med billig diesel. Sen lämnar vi USA och lägger kursen mot Lunenburg i Kanada. Ca 300 sjömil med goda väderutsikter. Fast här ändras vädret snabbt så alltför säker kan man ju inte vara på det. Vi är beredda på allt när vi nu verkligen går mot nordliga breddgrader!

Ha det gott i solen!

Those were the days

Thanksgivingfest på Danza 2004
Thanksgivingfest på Danza 2004
Alla åldrar tillsammans; 2004
Alla åldrar tillsammans; 2004
Godistjejerna Charlotte och Camilla 2005
Godistjejerna Charlotte och Camilla 2005

 

 

Jun 23

Norrut!

Newport Provincetown

Magnus fyndar en bräda till Mahimahi
Magnus fyndar en bräda till Mahimahi
Vackra små träbåtar
Vackra små träbåtar
Renovering av fartyg från 1885
Renovering av fartyg från 1885
Allt bevaras och görs i ordning
Allt bevaras och görs i ordning
Det tar sin tid men kommer att bli väldigt fint
Det tar sin tid men kommer att bli väldigt fint
På bryggan i Newport; alla sorters båtar på samma brygga
På bryggan i Newport; alla sorters båtar på samma brygga
Hyfsad finish
Hyfsad finish
Mast till megayacht
Mast till megayacht
Många flaggor på halv stång här
Många flaggor på halv stång här
En liten nätt sommarstuga!
En liten nätt sommarstuga!

 

Harvard Museum of Natural History

 

Boston

Alison, Richard och Magnus turistar
Alison, Richard och Magnus turistar
Fantastisk skyline i ankarviken här också
Fantastisk skyline i ankarviken här också
Vulcan spirit
Vulcan spirit
Många regnbågsflaggor
Många regnbågsflaggor
Amerikanska flaggor överallt, överallt!
Amerikanska flaggor överallt, överallt!

 

Newport Rhode Island är en riktig seglarmetropol. Här finns båtar av alla de slag. Allt från vassa racingbåtar till vackra gamla skutor. Varje dag var det tävlingar och i ankarviken hade vi fullt upp med att titta på alla som seglade förbi.

I land besökte vi ett av de ”små” sommarhusen som riktigt förmögna familjer lät uppföra under sent 1800-tal. Ett av husen hade 36 anställda för att sköta om de 50 olika rummen. Huset kostade då 11 millioner dollar att uppföra. Tjusigt var det men ingen av oss blev väl speciellt sugna på att bo där. Tacka vet vi Mahimahi!

Just nu ligger vi för ankar mitt i Boston. Här turistar vi några dagar i denna trevliga stad. På Harvard museum of natural history såg vi en uställning av all världens växter gjorda i glas. Växterna är exakta avbilder av verkliga växter. Varenda växt var ett litet konstverk i sig skapade för att användas i undervisningen av Harvards biologistudenter. Svårt att beskriva; måste ses helt enkelt.

Ja vad ska vi hitta på nu då? Jo vi fortsätter norrut mot Sverige. Vi seglar längs USA:s kust upp till Kanada. Från New Foundland seglar vi över till Grönland. Därifrån till Island och sen är det ju bara ett litet skutt över till Norge och Sverige.

Jag som verkligen hatar att frysa funderar väl ibland på vad jag gett mig in i. Att segla bland isberg lär vara lite småkyligt! Och inte har vi mycket till vinterkläder. Flipflop funkar nog inte jättebra däruppe i norr.

Men vi lockas av allt vi kommer att få uppleva längs den här rutten. Den mer vanliga vägen hem via Azorerna och Engelska kanalen har vi ju redan seglat så det kändes inte så spännande. Är man ute på äventyr så är man! Lite kyla får man väl ta på köpet.

Och inne har vi det varmt! Sedan några dagar tillbaka har vi värmare ombord. Magnus har ägnat många, många timmar åt att installera den värmare vi köpte på Blocket innan vi lämnade Sverige. I vårt sköna barfotaliv har den ju inte precis varit prio ett på att göra listorna. Men nu var det dags. Så hur kallt det än kommer att vara ute så kan vi alltid gå in och värma oss en stund.

Vi har sällskap med engelska vännerna Alison och Richard, på Hallberg Rassyn Vulcan spirit, vilket är väldigt roligt. De har varit ute i sex år, seglat jorden runt och är nu på väg hem. På Island kommer våra vägar att skiljas, då seglar de till England och vi till Sverige. Det är även en del andra båtar som väljer samma väg hem, några före oss och andra efter, här och var kommer vi att stråla samman.

Så medans ni njuter av sommar och semester seglar vi till kylan. Passa på att kolla in bloggen och Facebook när ni ligger i hängmattan och inte har något annat för er. Vi vågar utlova en del spännande upplevelser att läsa om innan vi siktar Sverige!

Ha det gott och glad midsommar till er alla!

Jun 08

New York, New York!

Bilder från New York finns ju i överflöd på  men här är några bilder från vårt perspektiv av The Big Apple.

New York från havet

 

New York City

 

Många vackra broar längs vägen

Många vackra broar längs vägen
Många vackra broar längs vägen
Och amerikanska flaggan på alla möjliga och omöjliga ställen.
Och amerikanska flaggan på alla möjliga och omöjliga ställen.
FN-skrapan
FN-skrapan

 

Ända sen förra gången vi var ute på långsegling (med barnen på båten Nausikaa) har vi drömt om att segla in i New York. Då blev det inte av men nu gjorde vi det, och det var häftigt!

En mäktig insegling förbi Frihetsgudinnan och ända in i centrala Manhattan. Vi ankrade i en liten vik alldeles bakom Frihetsgudinnan. Därifrån blev det en smått vådlig dingetur på floden. Mycket trafik och mycket vågor och strömmar. Men det gick bra och vi strosade runt i stan hela dagen. Framåt kvällen i solnedgången var det dags att ta dingen tillbaka till Mahimahi. På vägn fick vi uppleva en helt fantastisk solnedgång från dingen. Solen speglade sig i skyskraporna som speglade sig i vattnet, himlen färgades rosa och så blev det sakta allt mörkare och alla lampor tändes som glittrande stjärnor över stan.

Nu har vi flyttat oss en bit till en annan ankringsplats. En bit norrut till Port Washington. Härifrån tar vi tåget in till New york. Det tar lite längre tid men är betydligt lättare. Bara att sätta sig på tåget och susa rakt in i stan. På kvällen är man ju ganska trött efter allt promenerande och av alla storstadsintryck. Då är det härligt att koppla av en stund  tillsammans med vännerna på båten Island Kea.

Island kea

Goa vännerna Marcus
Goa vännerna Marcus
 och Margie på Mahimahi
och Margie på Mahimahi

Vi hörs snart igen och vem vet var vi är då…

 

May 31

Möten gör resan!

Annapolis

John och Eleanor på Mahimahi
John och Eleanor på Mahimahi
Hos Eleanor och John
Hos Eleanor och John
På Yachtcluben
På Yachtcluben
Hejdå, vi ses...
Hejdå, vi ses...
Magnus nya bil. Helt ok tycker jag!
Magnus nya bil. Helt ok tycker jag!
Häftig väggmålning
Häftig väggmålning
Massor av vackra båtar
Massor av vackra båtar
Fina hus
Fina hus
Glada, snart graduationdag för Naval College
Glada, snart graduationdag för Naval College

 

Washington

Sara turistar...
Sara turistar...
Air and Space Museum
Air and Space Museum
Sara turistar igen
Sara turistar igen
och igen. Bra fråga eller hur!
och igen. Bra fråga eller hur!
och igen. Busy!
och igen. Busy!
Hämtstället som stängde för att hela huset skulle rivas!
Hämtstället som stängde för att hela huset skulle rivas!
Ni har säkert sett den förut men tål att tänkas kring många gånger.
Ni har säkert sett den förut men tål att tänkas kring många gånger.
Från Botanical Garden
Från Botanical Garden

 

Annapolis flyguppvisning

Blue Angels har uppvisning
Blue Angels har uppvisning
Skeppskatten Soffie måste ju också titta
Skeppskatten Soffie måste ju också titta
Folkfest
Folkfest
Många olika båtar var ute för att titta
Många olika båtar var ute för att titta
Det var väldigt nära ankringar!
Det var väldigt nära ankringar!
Alla var inte lika glada
Alla var inte lika glada

 

Ni måste hämta paketen senast i morgon annars går de tillbaka till Canada!

Så stod det i ett mail som kom på onsdag kväll. Vi hade beställt radiatorer till värmaren (som Magnus håller på att installera) och fått besked att de utan problem skulle levereras till Washington. Det skulle ta fem dygn vilket blev torsdag. Vi planerade för en bussresa dit på fredag för att paketen säkert skulle ha kommit.

Så kom då det där mailet. Ganska konstigt! Skulle de inte kunna ligga kvar en dag ens!?

Vi ringde hämtstället och fick beskedet att företaget helt skulle upphöra på torsdagen eftersom huset skulle rivas. Alltså måste paketen hämtas på torsdag men vi hade dessvärre inte möjlighet att åka då. Efter många frustrerande turer fick vi i alla fall till sist besked att vi kunde få lov att hämta på fredag. Men bara kl nio på morgonen. Bättre än torsdag i alla fall. Fast vår plan hade  varit att hämta på eftermiddagen när vi turistat färdigt i staden. Nu skulle vi ju ha paketen att släpa på hela dagen. Fem stora och tunga paket. Hur tusan skulle vi komma in genom säkerhetskontrollerna på museerna? Vi tog i alla fall med oss vår kärra och satte oss på bussen till Washington.

Vi frågade en kvinna om hon visste var vi skulle gå av för att komma till vårt hämtställe. Jadå, hon skulle säga till oss. Hon frågade oss vad vi skulle ha kärran till. Hon såg bekymrad ut när vi förklarade och frågade om det inte skulle bli ganska jobbigt att gå omkring med alla paket hela dagen. Jo, sa vi. Jamen ni kan ställa  alltihop på mitt kontor, det ligger vägg i vägg med hämtstället.  Åh, tack! sa vi till kvinnan som hette Eleanor. En sån osannolik tur!

Sen gjorde vi Washington på en dag. Intensivt men väldigt roligt! En härlig stad. Vänlig att gå i och lätt att hitta. Och museerna! Helt otroligt fina, många och helt gratis. Vi hann med två; Air and space museum och Natural history museum. Båda visade allt som kan tänkas rymmas inom de olika områdena. Kan absolut rekommendera en tur till Washington!

När det var dags att ta bussen tillbaka till Annapolis hämtade vi våra paket hos Eleanor som bjöd oss hem till sig och hennes man John på en drink. Sen blev det trevlig middag på yachtklubben. Där träffade vi en av kvinnorna från turistbyrån som tidigare hjälpt oss med en massa info. Hon var där med sina vänner och hade berättat för dem om oss. Vännerna seglade jorden runt för tio år sedan och blev så glada när vi dök upp. De hade allihop varit ute vid Mahimahi för att säga hej, men då var vi i Washington. Ytterligare ett roligt möte!

Kvällen därpå kom Eleanor och John ut till oss på Mahimahi. Sen kom vår allra sista dag i Annapolis och vi tog dingen in till marknaden för att handla lite färskvaror. Eleanor och John mötte upp för att säga hejdå. Med sig hade de en påse full med goda kex och choklad och en hel väska med fina viner. Rörande och underbart. Tänk så många härliga människor det finns!

Annapolis var en verkligt trevlig stad med sina fina hus, små butiker och massor av restauranger. I flera dagar låg vi ankrade i lugn och ro men så en morgon fullkomligt vällde det in båtar och ankrade runtomkring oss. Det visade sig att vi ankrat mitt i centrum för en flyguppvisning av de så kallade Blue Angels. Massor av folk på alla båtar förstås och mycket tjo och tjim, en rolig folkfest.

I skrivande stund ligger vi för ankar mitt i en kanal. Vi har haft ankor boendes på akterspegeln ett tag och i dag blev det ankbröst till middag. I morgon fortsätter vi den stillsamma och trevliga kanalfärden en bit till, sen seglar vi ut på havet igen med sikte mot New York City.

Hörs i NY!

Older posts «