Dec 15

Singapore

Warning!

Och guldstjärnan går till… Frida! Grattis! 

Nära spot on, och du styrde nästan lika bra som Ceasar ;)

Då har familjen Hylander kammat hem två guldstjärnor (av två möjliga) i vår lilla frågetävling jorden runt men ni andra är i hasorna på dem… Utmana dem nästa gång!

 

Vi har seglat ca 17600 nm. Känns väldigt långt när man ser siffran, och det är ju väldigt långt. Hur många nm det är kvar har vi inte räknat på än men det lär väl vara ganska många det också. Det blir ju en del hav att ta sig över på vägen hem…

Nu har vi lämnat Indonesien och korsat Singapore strait över till Malaysia. Det var en spännande överfart! Så många fartyg har vi nog aldrig sett på en gång. Titta på bilden på sjökortet, varje gul eller grön prick är ett fartyg, den röda är Mahimahi som tar sig fram mellan alla fartygen. Många ligger för ankar och vi ankrade också en natt mitt bland alla stora fartyg. Var väl lite tveksamma till om det var tillåtet men vi fick sova gott hela natten så det var nog ok.

I går tog vi bussen från Malaysia in till Singapore. Lättare sagt än gjort. Först en busstur, sen en lång väntan för att visa passen medans människor sprang smått hysteriskt mellan olika köer. Vi också eftersom det inte var helt lätt att förstå vilken kö man skulle stå i. Så småningom var vi dock framme i Singapore city. En häftig stad med storstadspuls. Här finns de riktigt lyxiga butikerna och myllrande Indieninfluerade marknader där man kan fynda allt mellan himmel och jord. Och givetvis hur många olika matställen som helst med menyer från världens alla hörn och i alla prisklasser.

Vi åkte förstås tunnelbana. Utanför tågstationen köpte vi varsin juice i takeawaymuggar, gick in på stationen och letade sen förgäves efter en papperskorg att slänga de urdruckna muggarna i. Vi visste att det var höga böter på att skräpa ner så vi vågade ju inte bara ställa dem ifrån oss. Alltså gick vi på tåget med muggarna i handen och märkte snart att många tittade på oss. En kille att vi riskerade böter eftersom det inte är tillåtet med dricka varken på stationerna eller på tågen. Så då blev det ju genast mer logiskt att det inte fanns någon papperskorg. Vi visst inte vad vi skulle göra, blev smått nervösa, tills Magnus fick den briljanta idén att knö ner dem i min handväska. Lite lagom kladdigt! Men vi klarade oss från böter.

På hemvägen var det trångt och inga sittplatser kvar när vi gick på tåget. Då reste sig ett ungt par upp och erbjöd just oss sina platser. Vi satte oss glatt och fick sen syn på symbolerna som visade vilka som skulle ges företräde till sittplatserna; äldre, handikappade, gravida och personer med barnvagn. Vi funderade (lätt stukade) en stund på vilken grupp paret tyckt att vi tillhörde? Kom fram till att det saknades en symbol; ”utmattad på grund av besök i storstad”.

Tillbaka i Malaysia igen satte vi oss på en lunchrestaurang och åt en god buffélunch. Mätta och nöjda strosade vi därifrån. Snart hade vi en servitör springandes efter oss, han ropade och gestikulerade. Javisstja, vi hade totalt glömt att betala för oss. Notan var på hela 20 kr, kanske inte riktigt värt en springnota.

I dag bakades det lussekatter på Mahimahi. Mums! Annars lyser julen med sin frånvaro. Ingen inlagd flygfisk eller nyfångad gratinerad hummer i år, som killarna på Eira fixade förra året. Åh, vilken julafton det var. Men vad kan väl vara en bättre julklapp än att sonen Joakim snart kliver ombord!

I morgon seglar vi ut i Malaccastrait och upp mot Langkawi. Längs vägen blir det några stopp i fina ankringsvikar. Malaccasundet har ju inget vidare gott rykte men det är faktiskt väldigt längesen något hände där så vi känner oss trygga med det.

Antar att ni har desto mer jul därhemma, med tända ljus och adventsmys. En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar vi er alla läsare. Ni är många nu! Härligt att ni följer oss och skickar så många goa kommentarer.

Merry Christmas and a Happy New Year to our Englishspeaking readers!

 PS: Klicka på länken ”Länk Videoklipp”, i högerspalten på sidan, för några nyuppladdade klipp!

Dec 02

Några olika små äventyr!

Tillsammans med några andra lika förväntansfulla besökare satt vi andäktigt tysta långt inne i Kalimantans (Borneo) regnskog och spanade efter orangutanger. Runt omkring oss var det desto mer liv. Fågelkvitter, cikador, vildsvin som bökade runt i marken och apor som tjattrade i träden. Och Tarzanlockrop från skötare för att locka fram orangutangerna. Och så dök de upp! En i taget, tysta var de inte, men försiktiga. Det tog en lång stund innan en av dem, en mamma och en unge, slutligen bestämde sig för att komma ända fram till där vi satt och där det också fanns ett bord med frukt och en skål med mjölk. Mamman sörplade i sig några klunkar av mjölken och sen samlade hon ihop så mycket frukt hon kunde och så upp i träden igen. En liten ekorre passade på att sno åt sig lite frukt när bordet var tomt för en stund. Sen hördes det på lång väg när nästa orangutang var på väg, hoppandes från träd till träd. Tyngdlagen föreföll fullständigt upphävd när de stora djuren med lätthet hängde i smala trädtoppar. Vi satt länge där i skogen och bara förundrades när den ena efter den andra gjorde sin entre. Magiskt att vara mitt i det vilda och få komma så nära.

 

 

 

Vi befann oss i ett stort naturreservat dit vi kommit via en lång färd med en snabb båt uppför floden Kumai. Bara att glida fram i hög fart på den allt smalare floden var en underbar upplevelse. Titta på foto på den helt otroliga speglingen i vattnet! Längs vägen såg vi Macaques- proboscis- och gibbonapor. Inte för att vi kunde namnen men vår glade (och lätt berusade) guide berättade på en engelska som blev alltmer obegriplig ju längre dagen gick. Han berättade också att han var en modern muslim och då dricker man alkohol. Med jämna mellanrum frågade han om vi verkligen inte hade någon whisky ombord. Som tur var så var det inte han som körde båten!

Reservatet grundades på 70-talet av en kvinna, Birute Galdikas, som ägnat sitt liv åt att skydda orangutangerna. Palmoljeindustrin som regelbundet eldar stora arealer skog för att utöka sina marker utgör en stor fara, i en brand 1998 dog 20000 orangutanger på Kalimantan. Ungar vars mödrar dödats har tagits omhand och andra som först sålts som husdjur har förts till reservatet för att efter en tid kunna leva ett vilt liv igen. Namnet orangutang kommer från malay/indonesisiska, ”orang” betyder person och ”hutan” skog; person i skogen. I sex månader bär mamman sin unge tätt intill sig. Sedan följer ungen mamman tills den är ca åtta år. När mamman efter några år får en ny unge följs de åt alla tre tills den äldsta så småningom lämnar mamman och syskonet.

 

Kumai5

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_0-dsc_0146.jpg]340
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_0a-dsc_0135.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_1-pb230021.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_2-pb230019.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_3.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_4.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_5-pb230014.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_6-pb230024.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_7-pb230025.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_8-pb230026.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_9-pb230029.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230033.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230035.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230036.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230037.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230038.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230039.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230040.jpg]190

 

Nästa dag gjorde vi ett besök i staden Kumai. Att promenera omkring på gatorna var lite som att gå bakåt i tiden. Magnus passade på att klippa sig hos en välbesökt frisör. Kostnad: sex kronor!

Som om inte vägen till Kumai var lång nog så tog vi en ”liten” extra sväng. Vi visste att Kumai låg en bit upp i en flod och hittade det på kartan (trodde vi). När vi väl anlände flodmynningen efter flera dygns segling och började inseglingen så blev det snart uppenbart at något var fel. Det var väldigt grunt och vi mötte ett oräkneligt antal pråmar fullastade med kol som gick upp och nerför floden och det fanns helt enkelt inte utrymme för Mahimahi att ta sig fram på. Nåväl, efter en lite bättre koll i sjökort och guideböcker kunde vi snart konstatera att vi seglat till helt fel plats. Så ut från floden igen och ny kurs mot Kumai. Nästan två dygns segling till. Gissa om vi var frustrerade! Men, som Camilla sa, på en lång jordenruntsegling måste det väl bli lite fel ibland.

För alla långseglare så är autopiloten (ap) värd sin vikt i guld. Det skämtas friskt om hur vi alla hellre skulle bli av med vår partner än vår ap. Att dygn efter dygn vara tvungen att stå vid ratten och styra är inget som lockar. Nej, vi ställer in ap:n och så sköter den jobbet. Men nu vill vår ap inte vara med längre. Länge har den då och då stängt av sig och då far båten i väg på en egen kurs. Inte så bra. Dessa stopp kom allt tätare tills en dag då den överhuvudtaget inte ville styra dit vi ville. Vi ställde in den och så efter en stund girade den plötsligt 30 grader och när vi justerade så svarade den med att dubbla justeringen. Det visade sig att kompassen i autopiloten lagt av. Inte bra men ibland har man tur! I Polynesien fick vi en kompass av en seglarkompis. Han skulle sälja sin båt och behövde den inte längre och vi tyckte den kunde vara bra att ha i reservdelsförrådet. Magnus bytte kompass och autopiloten styr nu åt rätt håll igen. Dessvärre är problemet med att den stänger av sig kvar så nu söker vi med ljus och lykta efter en begagnad ap. Alla tips välkomna!

Nu har vi kommit till Batam, sista stoppet i Indonesien, alldeles intill Singapore. Det har varit en långsam segling med extremt växlande väder. Allt från vindstilla till 15 m rakt i näsan. Upp och ner med segel och på och av med motorn. Och massor av trafik, allt från stora lastfartyg till små fiskebåtar till obemannade fiskeflottar.  Inga avslappnade sköna nattvakter alltså utan full koncentration hela tiden. Det har varit ont om färskvaruaffärer och vi har inte fått någon fisk på väldigt länge så middagarna har blivit ganska tråkiga. Konserverade köttbullar i smaklös sås med konservgröna ärtor och till det klistrigt pulverpotatismos kvalade direkt in på listan för de sämsta middagarna ombord.

Mycket diesel har det gått åt. Vi har fått tömma alla dunkar i tanken under gång. Och påmindes då om killen som erbjöd sig att fixa diesel åt oss. Vi lämnade sex 20-litersdunkar till honom och snart var han tillbaka och skulle ju då ha betalt för sex dunkar á 20 liter enligt ett överenskommet pris. Bara det att vi såg direkt att samtliga dunkar var halvfulla. När vi påpekade det sa han att det är för att alla dunkar blir större när de blir gamla! Och inte lite större då eftersom halva dunken var tom. Han hävdade alltså ogenerat att det var 20 l i dunkarna trots att de bara var halvfulla och han ville ha betalt därefter. Det hela slutade med att vi betalade mindre än vad vi kommit överens om men ändå alldeles för mycket. Vi hörde sedan om begreppet ”indoliter” och det är ju lätt att förstå vad det betyder.

Vår flagga har som ni ser sett sina bästa dagar. Det är tufft att vara flagga i ur och skur och sjömil efter sjömil. Hur många mil kan det egentligen ha blivit sen vi lämnade Onsala? Så nu kära Frida och alla ni andra som följer oss, skriv vad ni tror i en kommentar på bloggen. Den som kommer närmast rätt svar föräras bloggens andra guldstjärna! Lite hjälp till er som inte brukar vara på havet: en sjömil = 1852m.  Så nu är det bara att räkna eller gissa! Alla sätt är bra.

Alltså antal sjömil från Onsala till Batam (Singapore)?

Nu ska vi snart klarera ut från Indonesien och gå vidare uppåt längs Malysias västkust.  Läs även förra bloggen, från Bali. Där finns även foton från Bali nu.

Ha det bra allihop!

Nov 26

Bali i våra hjärtan

Inseglingen till Bali var inte så lockande. Ett vatten som man absolut inte ville bada i och en grå, trist kustlinje. Lite besvikna tog vi dingen in till land, ordnade en taxi med förare och upptäckte ett helt annat Bali. En ö att ta till sitt hjärta.

Det myllrar av människor. Det är färgstarkt, rörigt, bullrigt och vänligt. Men också storslaget och stilla..

Vi har besökt imponerande och för oss ganska märkliga hindutempel. Ett där det rustats för kalas och alla figurer var draperade i olika tyger. Men det allra konstigaste var nog tuppfäktningen. Inne på en av tempelgårdarna var det en stor folksamling, bara män. Runtomkring stod en massa påsar och i dem var det tuppar som väntade på sin tur eller snarare otur. I mitten satt några av männen med tuppar i händerna och någon ledde budgivningen på vilken tupp som skulle vinna kampen. Tupparna hade knivar fästa vid ena benet. När alla bud var lagda så utbröt då fäktningen mellan tupparna. Otäckt!
Madi, vår chaufför, sa att detta förstås var olagligt och särskilt inne på helig mark. Men så värst svårt att upptäcka dem var det nu inte så det skedde nog med allas goda minne.

Vi har sett böljande risodlingar, vulkaner och en vacker kratersjö insprängd uppe bland bergen. Trots att det nu varit torka i många månader är det grönt och frodigt. Och vi såg massor av roliga macaqueapor i ett stort reservat där de levde fritt och busade med oss besökare.

Förutom ris så odlas mycket kaffebönor. Till en speciell sorts kaffe tar man hjälp av lovakdjuret som äter kaffebönor och när bönorna kommer ut igen så har de fått en alldeles egen smak. De plockas då från marken, rostas och voila, kaffet är klart! Det är dyrt och anses vara den allra finaste sorten. Vi fick provsmaka på alla möjliga sorter, alla var goda men väldigt söta eftersom kaffepulvret blandats med mycket socker.

Vi har ätit god indonesisk mat för inga pengar alls. Det mesta är billigt här förutom mat i mataffären där vissa varor är extremt dyra. Som till exempel en liten bit helt vanlig goudaost för 240 kronor. Så vi njuter av att äta ute varje dag.

Trafiken är minst sagt tät men fast det är så mycket trafik är det märkligt nog en behaglig trafikrytm, ingen hets överhuvudtaget. Det fullständigt kryllar av vespor som är ganska dyra i inköp men det finns ett avbetalningssystem som gör det möjligt för flertalet att köpa sig en vespa.

Här finns oändligt mycket fint hantverk att titta på. Vi besökte flera små verkstäder för allt från trä, lergods och silver till textil och drakbygge. Det finns en gedigen skicklighet både på det mer traditionella men också i att kombinera tradition med nytänkande.

Alla är otroligt hjälpsamma och många pratar engelska här så det går ganska bra att prata lite. När vi anlände till Bali var det inte mycket plats att ankra på så vi lånade en boj. Sen åkte Magnus runt i dingen för att försöka lokalisera ägaren till bojen för att höra om vi kunde få hyra den några dagar. Det visade sig vara en kille som hade flera större båtar för turistturer. Vi fick låna bojen helt gratis men inte nog med det, sen fick vi utnyttja deras tankbil och kunde fylla ren diesel direkt i tanken. Inte nog med det heller, de hade också en egen vattenanläggning med rent dricksvatten (annars helt omöjligt att få i Indonesien) så vi fick även fylla på med vatten! Sen frågade Magnus om var man kunde få tag på motorolja. ?Hoppa upp på min scoter så kör jag dig dit? sa en kille. Magnus fick låna en hjälm och så åkte de i väg och kom tillbaka lite senare med olja. Inte så många här vet var Sverige ligger men alla vet vem Zlatan är och att Magnus är Zlatans bror väcker många glada skratt och en del funderingar. Sant eller inte sant?

Sänder detta från båtmailen. Foto kommer när vi har Internet.

Nov 16

På kollisionskurs!

 “This is sailingyacht Mahimahi. Vi är under segel och har svårt att väja, om fem minuter möts vi . Kan you please alter your course!!!”

Det var mitt i natten, Magnus hade vakten och anropade för fjärde gången ett fartyg över VHF-radion.

Vi har en AIS som är ett oöverträffat hjälpmedel för att se andra båtar på havet. När en båt närmar sig så dyker den upp på datorskärmen och vi kan se namn, position och när och var vi kommer att vara som närmst i förhållande till varandra. Vi kan även direkt se om ett fartyg ändrar kurs. Mötande båtar ser oss på sin AIS.

Vi var med fulla segel på väg från Lombok till Bali och det var mycket trafik. En del mindre fiskebåtar och många större fartyg. På Aisen såg vi först två fartyg som närmade sig Mahimahi och som helt enligt alla regler till sjöss väjde för oss eftersom vi seglade och därmed har svårt att väja. (Även om vi skulle kunna väja så blir det mest förvirrande för omkringliggande båtar om vi plötsligt börjar väja mot rådande regler.) De gjorde en tydlig gir och gick inte tillbaka på kurs förrän vi var väl ur deras väg. Tryggt och lugnt. Vi ropade upp dem och tackade.

Sen kom då fartyg nr tre. Ett litet behändigt skepp på 240 meter med full fart på väg rakt mot oss. Mahimahi ter sig väldigt, väldigt liten intill en sån koloss.

När vi ser att vi snart kommer att ha ett större fartyg ganska nära så brukar vi ropa upp dem för att kolla att de noterat oss. Oftast svarar de med en gång och bekräftar att de sett oss och talar om hur de tänkt att möta oss. Och sen frågar de flesta lite om vart vi är på väg etc. Trevliga radiomöten till havs oftast.

Magnus ropade alltså först upp för att kolla att någon observerat oss. Fick ett mycket förvirrat svar från någon på extremt knagglig engelska. Vi avvaktade en stund, tänkte att de väjer väl snart. Men icke. De kom närmre och närmre. Vi lyste med en stark strålkastare på seglet för att göra dem uppmärksamma på oss. Inget hände. För att göra det hela lite extra spännande lystes samtidigt hela himlen, gång på gång, upp av skarpa blixtar. Det var oväder på gång.

Jag tittade på blixtarna och på oljetankern och började tycka att alltihop var otäckt nära, det är inte jättekul att akta sig för att krocka med en oljetanker. Magnus sa uppmuntrande att ”det är en bra övning”. (Som han entusiastiskt brukar säga i lägen då jag tycker det är fara å färde).

Efter flera alltmer uppfodrande anrop på radion kunde vi äntligen se hur fartyget girade för oss. Men inte en cm mer än vad som var alldeles nödvändigt för att undvika en kollision. Och sen omedelbart tillbaka. Fartyget var så nära att vi kunnat ta på det. Vi ropade inte upp och tackade.

Åskovädret fortsatte hela natten men höll sig någonstans långt borta i horisonten som tur var.   I mörker på öppet hav syns en blixt på väldigt långt avstånd och ter sig ofta mycket närmre än vad det egentligen är.

(För den som undrar: jo vi hade förstås en plan för en undanmanöver om fartyget inte väjt.)

Nu har vi kommit till Bali. Ligger i en vik som är lika skitig som överallt annars. Visst finns det fina rev att snorkla på och stränder att ströva på men det förtas av allt skräp, tyvärr.

I dag ska vi ta oss till en mataffär för att fylla på förråden och försöka få tag på diesel som vi vågar hälla i tanken. I morgon blir det en biltur över ön. Mycket att se!

Härliga kommentarer! Kul med ormen, jättesnäll eller livsfarlig, det är frågan.

 

 

Nov 07

Kontrasternas land

Ja Indonesien är verkligen ett kontrasternas land. Efter några dagar i denna annorlunda kultur känner vi oss ganska omtumlade, men spännande är det!

Vi ligger just nu ankrade i en vik utanför staden Labuan baju på ön Flores. Inne i stan myllrar det av människor. Mest barn och unga, medelåldern är låg. Hönor, grisar och vespor trängs också på gatorna. På vesporna sitter ofta en hel familj. De vuxna bär alltid hjälm men barnen som sitter inklämda emellan mamma och pappa verkar inte behöva det.

De flesta husen är mycket enkla, avloppen rinner i långa diken utanför och det luktar. Det är helt otroligt skräpigt och smutsigt och vi har varken sett soptunnor eller papperskorgar. I gathörnen kan man köpa fisk och grönsaker och lite annat från små, små butiker insprängda i husen. Flugor får man på köpet. Mitt bland dessa enkla bostäder reser sig plötsligt ett mycket påkostat hus omgärdat med höga staket. Skillnaden mellan fattig och rik är skriande påtaglig. För att inte tala om skillnaden mellan oss turister och de bofasta.

Många kommer ut till Mahimahi och erbjuder olika tjänster såsom tvätt och dieselfyllning eller för att sälja pärlhalsband och träarbeten. Allt är för oss otroligt billigt så både pärlor och en fin drake har inhandlats. Alla är vänliga, tittar på oss och hejar. Tyvärr är det inte många som pratar engelska eftersom de inte lär sig det i skolan så det är inte så lätt att prata tyvärr och det är inte helt enkelt att förstå de sociala koderna för oss nykomlingar.

Båtarna här är många och väldigt fina i alla möjliga färger men ingen har någon ljuddämpare så det är ett konstant buller, minst sagt. Som matchas av böneutroparnas mässande som dånar över nejden med jämna mellanrum. Som till exempel klockan fyra på morgonen då man sover som bäst.

I går var vi på Komodo island som är känt för sina jättevaraner (Komododragons). Vi gick en tur och trodde väl inte att vi skulle ha turen att se någon men ganska snart nästan snubblade vi på en och sen såg vi flera stycken till. De var otroligt mäktiga och sägs vara ganska aggressiva mot människor men de vi såg föreföll inte så värst intresserade av oss. De spatserade makligt förbi där vi stod, visserligen vid sidan av stigen för att inte reta upp dem i onödan. Turen gick genom ett riktigt ”Sagan om ringen landskap”, ett stort naturvårdsområde, vi hade inte alls blivit förvånade om det dykt upp en hobbit bakom bergen på väg för att besegra de eldsprutande drakarna…

Vi hade en alldeles egen guide som lärde oss indonesiska ord och gav oss en draktand ur sin samling. Kan säkert vara bra att ha, kanske för den tur med sig.

Om en stund seglar vi ut bland de många öarna för att njuta av bad och snorkling i Indonesiens fina vatten. Landskapet är fantastiskt vackert och det sägs att det är lika fint under ytan.

Las ocksa “Moment 22 i Kupang” och “Vem kan segla forutan vind”  skickade fran kortvagsradion.

Sitter just nu pa ett rokigt internetcafe och forsoker ladda upp bilder men det gar inge vidare. Far bli nasta gang.

Ha det gott!

Nov 03

Moment 22 i Kupang!

Sjön gick hög när vi surfade in mot stranden i Kupang för att möta vår agent. Noca hade redan innan vi fått i ankaret förklarat att han var vår agent och att vi skulle ses om en timma på stranden. Det spelade inte någon större roll vad vi sa på VHF-radion, utan så var det. Både Sara och jag undrade hur denna landning med dingen skulle gå. Normalt när det är hög sjö får man gå ur dingen och försöka balansera i vågorna som bryter mot stranden, men här såg det svårt ut. Agenten vinkade frenetiskt och uppmuntrande till oss. Plötsligt började en enbent man att vada ut till oss. Mannen gick ut i vågorna och tog hand om både oss och gummibåt. Så svårt var det.
Nu började hårda förhandlingar med vår agent. 50 US-dollar sa agenten. 25 för alla kostnader sa vi, inklusive enbent båtvakt! No no sa agenten. Det slutade på 40. Inte så bra prutat kanske, men vi var nöjda då ju ALLA kostnader ingick.
Allt började bra. Vi blev uppskickade på stan och skulle möta honom lite senare på ?turistbyrån?. Vi gick på upptäcktsfärd i vår första Indonesiska stad och bekantade oss med Valutan Rupiha. Efter att ha räknat lite tog vi ut två miljoner i bankomaten!

Beväpnade med en försvarlig sedelbunt shoppade vi loss i Kupang!
En specialgjord stämpel med båtens namn och en vacker ?Mahimahi? på, beställdes för 60 000 R. (36 kr) Vi köpte en Magnumglass som på Galapagos kostat en förmögenhet för 11 000 R (7 kr) Sara handlade en vacker Sari som kostade 14 kr. Så långt verkade allt bra.

När vi träffade agenten igen fick vi tillbaka våra pass. Tack! Det var nu inklistrat ett VISA för 30 dagar och agenten var mkt nöjd med sitt arbete. Vi var väl bara måttligt imponerade eftersom vi på Indonesiens konsulat i Darwin betalt ganska många US-dollar för att i våra pass få ett VISA för 60 dagar som redan var inklistrat? Vi var i varje fall glada för att ?immigration? var klar. Nu återstod bara; custom, health och harbourmaster.

Priset på agentens tjänster hade nu stigit med 900 000 R ca. 540 kr. Vi förstod ingenting. Agenten förklarade att om vi skulle åkt till dessa myndigheter skulle vi fått betala taxi! Och det är dyrt menade agenten. Vi sa ju lite försiktigt att det ju var därför vi anlitat honom. Vi skulle ju inte åka till ngn myndighet. Agenten försökte med den ena krystade förklaringen efter den andra. Till slut fick vi hjälp att tolka och det visade sig då att: ?Det här är Indonesien, här måste man betala mutor till alla? Ja ha… Sa vi. Det var nog just därför vi anlitade dig som agent. Det slutade med att vi sa, att vi inte behövde honom och att vi skulle göra det själva. Agenten, nu ganska sur, fick 10 US och vi hoppades att han inte skulle ringa runt och göra allt svårare för oss.
Nästa morgon flyttade vi båten till en industrihamn och hissade vår gula ?karantänsflagga?.
Plötsligt vimlade det av myndigheter ombord. Sara langade upp kall cola och jag langade fram den ena kopian efter den andra på alla papper som de ville ha. Tullen gjorde som vanligt en minnesvärd besiktning av båten, där de missade alla våra mediciner men noggrant undersökte vårt salt och våra gasolflaskor. Tillslut var alla nöjda och jag skulle bara komma upp till respektive kontor då kopiorna tagit slut och nya måste göras.
Beväpnad med stort tålamod och gott humör började min vandring genom den Indonesiska byråkratin.
På ?Health? var de mkt trevliga och effektiva. Redan efter en timmas stämplande (12 olika stämplar) var min gröna bok, som vi måste ha, färdig. Inga mutor behövdes för att få alla dessa stämplar.
Nästa instans var ?custom? Här möttes jag av en stor affisch ?NO TIP?. Verkar bra tänkte jag. Här blev det lite svårare. Vår fd. agent hade ringt och sagt att vi skulle komma? Så de undrade vad som hänt med agenten eftersom jag kom utan honom. Jag mindes affischen och sa att jag visste att det var olagligt med mutor och att jag därför sagt upp samarbetet med agenten. Agenten hade krävt att vi skulle betala mutor fast jag visste att alla papper skulle vara utan kostnad. Detta var allvarligt. Tjänstemännen hämtade en kollega med massa ränder på axlarna.
Det här blir dyrt sa han med allvarlig min. Hur mkt ville han ha till mutor? Frågade mannen. 900 000 R svarade jag med ngt darrig stämma. Hmm… Men nu kostar det 1000 US säger han då.
För en kort stund tänkte jag att nu har vi ställt till det. Sedan brast han ut i ett leende och sa: skojar bara!
Det visade sig att båten måste importeras till Indonesien så länge vi är där, och det tar sin tid som ni förstår. Efter ytterligare två timmar och många stämplar var detta klart och jag gick vidare till ?harbourmaster?.

Här skulle det gå fort för jag skulle bara lämna en kopia till de tjänstemän som varit i båten och druckit cola tidigare under dagen. Det var bara det att nu fanns ingen av dem där så ärendet måste startas från början, igen? Med leende och tålamod klev jag därför in i ett rökigt rum med 10-11 personer.
I mitten av rummet höll en person på att göra ren en stor revolver som han pekade mot alla med.
Lugn och fin, de här löser sig tänkte jag. Mkt riktigt. Efter en timme var allt klart!
De hade fått kopior på alla papper jag hade? Men jag hade inte fått en enda stämpel! Väldigt misstänkt tyckte jag.
Jag vill ha ett papper med stämplar på att jag varit här, sa jag. Nej det går inte om du inte klarerar ut härifrån, sa de. Men jag skall inte Klarera ut sa jag, jag vill klarera in i Indonesien. Då behöver du inget papper, de får du när du klarerar ut sa de. Och så där höll vi på. Jag var nu mkt trött, varm och nära paniken. Så jag sa: OK jag vill klarera ut! Nehej. Det går inte. Då måste du först börja om på ?immigration? och få en stämpel på att du klarerar ut från Kupang?

Jag gav upp och gick ner till båten där Sara förtvivlat sprang med fendrar och tampar för att skydda båten i en hastigt uppkommen sjöbris. Vi beslutade att göra ett besök hos ?immigration? som låg på andra sidan av staden. Efter många äventyr kom vi med andan i halsen dit för att få beskedet att vi naturligtvis inte skulle klarera ut nu när vi just kommit till Indonesien. Morgonen efter smög vi med avstängd AIS och VHF-radio ut ur hamnen?

Förhoppningsvis kan vi göra våra egna papper nu när vi fått en egen stämpel. En dag på jobbet på S/Y Mahimahi

Oct 29

Vem kan segla förutan vind

Nej, inte ens Mahimahi kan. Segla i lite vind går fint men ingen vind alls det går helt enkelt inte. När vi sakta men säkert fördes med strömmarna tillbaka till Darwin ja, då startade vi motorn.

Nu två dygn senare ligger havet fortfarande spegelblankt och det är absolut vindstilla. Solen gassar, vattnet glittrar, det är fantastiskt vackert. Men aldrig har väl en överfart gått så långsamt. Eller varit så stillsam.

Att köra mycket motor bär emot. Det är bullrigt och det går åt stora mängder diesel. Som dessutom lär vara ganska jobbigt att få tag på i Indonesien. Inte så många behändiga sjömackar där inte och dessutom är dieseln ofta oren. När man behöver fylla på tar man sina dunkar och travar i land och sen blir det antingen att kånka i värmen eller att ta en taxi ner till båten. Så ska dunkarna hällas i tanken genom ett reningsfilter, det tar sin lilla tid. Men tid har vi gott om så det är bara att gilla läget.

Det finns ju också fördelar med att motorsegla över ett platt vatten. Det gungar nästan ingenting och vi får mycket ström så vi kan se en film eller skriva på datorn precis när vi vill.
Man behöver inte greja med några segel mitt i natten när man helst vill sova och det är lätt att fylla hinkar med havsvatten på akterspegeln och ösa över sig för lite svalka.

Vattnet är 31 grader och luftemperaturen kan ni ju kanske gissa då. Det är hett, hett, hett. Till och med jag som älskar värme börjar tycka att det är lite mycket av det goda. Vi går mest omkring nakna så när australiensiska tullen med jämna mellanrum ?mycket diskret? flyger in över masttoppen sveper vi snabbt en handduk om oss och vinkar glatt.

Just nu sover Magnus och jag vaktar. Den här överfarten börjar vi första vakten kl åtta på kvällen. Då går jag och lägger mig och väcks klockan 12. Jag vaktar till tre då Magnus tar vid till klockan sex. Och så är det min vakt till kl tio. På dagen har vi inga direkta vakter utan löser av varandra lite som vi känner för. Lagar mat, bakar bröd eller kanske något gott till fika, diskar. Fixar lite med båten. Stickar och spelar gitarr. Sover middag. Ja ni hör, det är ett hårt liv!

Vi sitter mycket i sittbrunnen och läser eller bara tittar ut över havet. Att blicka mot horisonten och inte veta vad som väntar därframme är alltid spännande och det är förunderligt hur många olika skepnader himmel och hav kan ha. Och att se solen gå upp och ned är som ett nytt skådespel varje dag.

I går såg vi en stor gul orm (nej, det var ingen ål) simma omkring i ytan och när solen gick upp i morse såg jag en massa svarta prickar på havet långt borta. Delfiner! Hur många som helst! De kom närmre och snart var de alldeles intill mig. De stannade en stund och lekte runt båten. Simmade vidare och så kom nästa gäng. Det tog aldrig slut, tro mig, det var minst ett hundratal. Har aldrig sett så många på en gång. Jag är säker på att de hälsade oss välkomna till sitt land, Indonesien.

Vi är alltså på väg till Kupang i Indonesien. Så snart alla formaliteter med inklarering är klara blir det segling till några av de hundratals Indonesiska öarna. När julen närmar sig går vi till Langkawi i Malaysia för att möta Joakim. Ett otroligt efterlängtat besök!
Det här sänder vi från havet via kortvågsradion ombord. Hoppas att det funkar! Tyvärr går det inte att skicka några foto, det kommer sen när vi har Internet.

 

Oct 24

Byebye Australia, hello Indonesia!

Djurliv i Darwin

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0184.jpg]380
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0169.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0173.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0102.jpg]620
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0117.jpg]320
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0174.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0144.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0195.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0225.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0196.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0207.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0228.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0216.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0070-2.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0084-2.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_dsc_0014-2.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djurliv-i-darwin/thumbs/thumbs_pa220106.jpg]370Ingen namnd, ingen glomd!

Nagra bilder fran Darwins fantastiska djurvarld.

Och ett litet samtal  fran gatan i Darwin: “Where do you stay?”  “On our boat, we sailed here”.  “From Sweden?” “Yes”.   “Oh, how many days did that take?”   “well, quite a few…”

Om nagra timmar seglar vi mot Kupang i Indonesien. Vi har  vara visa, allt gick ovantat enkelt med den proceduren.

Knappt nagon vind sa denna segling pa ca 400 nm lar ta sin tid.

Ha det gott och tack for alla goa halsningar!

 

 

Oct 21

Cookstown och Lizard

Cookstown

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0053.jpg]410Krokodil!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0026.jpg]340Dar ligger den och bidar sin tid
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300007.jpg]320Varningar overallt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_pa010031.jpg]330Pa krokodilspaning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_pa190099.jpg]230Krokodilbur i floden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0193.jpg]200Flodtur
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_pa190102.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0037.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_17.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0033.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_16.jpg]200Mangrovetrask
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0011.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0019.jpg]190Strandad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0040.jpg]210Fint boende vid floden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0064.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0068.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0070.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300019.jpg]220Aventyrare!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9290003.jpg]200Endeavour reef
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300011.jpg]190Ett med naturen! (ni ser val tjejen)
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300013.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0071.jpg]190Hela Cookstown
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_pa010029.jpg]190Sa har sag alla bilar ut i Cookstown.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300014.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300015.jpg]200Kanguru till middag?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300017.jpg]200Music ship

Titta, titta! Där ligger en krokodil!

I Cookstown vimlade det av krokodilvarningsskyltar och här såg vi äntligen en alldeles riktig krokodil när vi åkte på krokodiltur upp i floden Endeavour. Kapten på färden var enbente Bill som uppenbarligen varit i närkamp med en och annan best. Tre stycken såg vi och visst ser de ganska skräckinjagande ut. Inte vill jag bada med någon av dem i alla fall.

När cyklonsäsongen närmar sig är det många som med sin båt söker skydd långt in bland mangroveträsken i en flod.  Men dessvärre verkar det vara en del som aldrig kommer därifrån sen. På vår flodfärd såg vi flera övergivna fartyg men också de som bosatt sig där på sin båt, väl barrikaderade för krokodilerna.

Hela staden Cookstown präglades förstås av captain Cooks öden och äventyr. Det var statyer, museum och minnesmärken av alla de slag. I stans lekpark fanns ett inbjudande ”musicalship” fullt med olika instrument som vem som ville fick spela på.

Alla bilar verkade vara campingvans av olika slag, mer eller mindre täckta med rött damm och lera från bergen. Av det kanske tiotalet affärer som fanns så var nog åtta fyllda med olika attiraljer för äventyr i det spännande och vidsträckta landskapet runtomkring staden. I de andra två kunde man handla mat respektive alkohol. Sen var det bara att dra i väg!

Innan vi seglade vidare gick vi till mataffären för att fylla på förråden med lite färskvaror. I köttdisken fanns flera olika sorters kängurukött att välja på. Vi kände oss dock inte riktigt mogna för det ännu. Kanske nästa gång vi handlar…

Nästa stopp blev Lizard island, långt norrut i Stora barriärrevet. Det är många meter tidvatten här så det gäller att tänka rätt när man ankrar och när dingen ska förtöjas. Men, men, ibland blir det ändå fel och en dag låg ju dingen förstås lite väl långt ut när vi skulle hämta den! (Se foto.)

Här träffade vi ett gäng trevliga australiensiska semesterseglare. De tyckte det var en förfärligt lång tur vi hade framför oss; ända till Darwin i ett sträck. Sista kvällen fick vi en stor påse med mat så att vi inte skulle svälta på vår långa färd. Och de har ju alldeles rätt; det är långt. Men när man seglar som vi gör nu så förändras perspektiven. Det som när vi är hemma ter sig oändligt är här och nu en lagom liten segling. Såg just att det härifrån till Sydafrika är nästan 6000 nm. Det låter förstås mycket även för en inbiten yachtie!

På ön ligger Lizards researchcenter där marinbiologer från världens alla hörn, bland annat Lund,  bedriver forskning i det unika barriärrevet. Vi bjöds på en rundtur och fick lära oss mycket om koraller och fiskar. Som till exempel att en natt, exakt fyra dygn efter fullmåne, så släpper hälften av alla koraller sina sporer inom loppet av ett par timmar. Ett par nätter före och efter denna speciella natt så släpper resten av korallerna sina sporer. Aktiva nätter under havsytan alltså. Fascinerande!

Lizard island är en helt underbar ö! Ta en liten paus och dröm er bort! Tror att bilderna talar för sig själva.

Lizard island

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_2014-10-21_035535.jpg]340
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_1.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_2.jpg]250
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_2a.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_4.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_5.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_7.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_10.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_11.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_12.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_13.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_13a.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_14.jpg]220OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_15.jpg]230OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_20.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_21.jpg]260OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_22.jpg]220OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_23.jpg]210OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_24.jpg]210OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_25.jpg]210OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_26.jpg]210

Seglingen från Lizard blev en av de där särskilt minnesvärda. Lagom med vind, platt vatten och sköna, soliga dagar. Till kvällen samtidigt som den sjunkande solen färgade himlen röd steg en gigantisk klotrund måne upp i horisonten och spred sitt trolska ljus över havet. Tills en natt då Magnus, som hade vakten, väckte mig alldeles exalterad; ”du måste komma upp och titta på månen!”. Tillsammans satt vi sen i sittbrunnen och fick uppleva en total månförmörkelse långt därute till havs. Otroligt fantastiskt!

Fiskelinan var i som vanligt och på väg in i ankringsbukten fick vi napp; en stor haj! Vi ville ju helst rädda den tillbaka till havets djup men att få loss kroken var lättare sagt än gjort. Att fightas mot en stor haj nere på akterspegeln medans havet brusar runt omkring är inte enkelt ens för en storfiskare!

Vi är nu framme i Darwin och här stannar vi ett tag. Internet är en bristvara förstås så kontoret har fått flytta ut på gatan.

I morgon ska vi ta oss till Indonesiska ambassaden för att ansöka om visa. En enligt ryktet mycket tålamodsprövande procedur. Men man vet ju aldrig.

Eftersom vi antagligen endast kommer att ha mycket begränsad tillgång till Internet i Indonesien så kommer vi att prova att sända nyhetsbrev via kortvågsradion i stället. Tyvärr kommer alla ni som prenumererar då inte att få något mail om ”Nytt från Mahimahi” så gå gärna in och titta på sidan då och då så kan ni ändå ha koll på vad vi har för oss på de sju haven. Och folj oss pa kartan pa vagen till Indonesien. Skriver en tweet nar vi lamnar Darwin.

Ha det gott! Vi hörs snart igen!

 

 

 

Sep 29

Vägen till Cookstown

Australien 3

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0424.jpg]730Jag övar...
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0421.jpg]520Vacker aborigin art
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0427.jpg]450Pool mitt i stan eftersom ingen badar i havet för "the crocs"
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0428.jpg]400Magnus får massage
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0429.jpg]410Marknad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0419.jpg]510Även en yachtie behöver vila
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0440.jpg]420Åh sååå gott!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9240434.jpg]400
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0444.jpg]370Mangroveträsk
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0455.jpg]400Sköldpadda
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0461.jpg]420
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0460.jpg]390Fin ö
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260498.jpg]400Fin fyr
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260495.jpg]470
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280524.jpg]550
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260438.jpg]410Sagolik undervattensvärld!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260441.jpg]370
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260448.jpg]340
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260456.jpg]330
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260463.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260471.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260472.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260474.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260476.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260478.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280517.jpg]310
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280502.jpg]310
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280503.jpg]310
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280506.jpg]320
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280522.jpg]330
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280512.jpg]320
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280520.jpg]370

Just nu ligger vi för ankar i en flodmynning utanför Cookstown.

Vägen hit har bjudit på allehanda upplevelser. Vi var ju först i Cairns. En härlig stad full med glada backpackers. Och en svenskbutik där vi blev som barn och köpte allt från kaviar till Dumlekolor. Vi träffade goa Helen och Thomas som för några år sedan kom seglandes till Australien och blev kvar. Ja så kan det gå, fast vi fortsätter vår färd ett tag till. Det var väldigt roligt att träffa dem och prata svenska om seglarlivet och allt möjligt annat och mumsa på prinsesstårta från svenskfiket. Tråkigt bara att skiljas åt så snart.

Men sånt är seglarlivet och nu skulle vi ut och snorkla! Första stoppet blev en sandö en bit ut bland reven. Vi kom in i skymningen.  Det låg några andra båtar där, ganska lagom många tyckte vi. På natten underhölls vi av hundratals småfåglar som tyckte att just vår båt var väldigt spännande.

Efter frukost plockade vi fram cyklopen och skulle precis hoppa i när vi ser tre enorma katamaraner komma inseglandes. Fullastade med turister. Musik, glam och högtalarinstruktioner om vad som gällde för dagens vistelse på den lilla ön, bröt effektivt den stilla tillvaron. Sen hoppade alla i och hundratals snorklar stack snart upp ur vattnet.

Jaja, det var bara att gilla läget och ansluta sig till trängseln. (Ni hör hur bortskämda vi blivit efter alla ”egna” rev och öar. Men det är ju lite det som är poängen med att segla på egen köl.)

Vi hoppade i och glömde snart alla andra för den fantastiska värld av korall och fiskar som mötte oss. Vi blev andlösa. (Igen!) Till kvällen var vi åter bara seglare kvar i viken och i skymningen under fyrens sken hade vi en trevlig stund på stranden med dem.

Nästa morgon fortsatte  färden längs barriärrevet. Vi gick längre ut till en plats vi fått rekommenderad. Länge spanade vi efter en ö men inget dök upp. När vi till sist var ända framme på den angivna posititionen var vi ju tvungna att inse att där fanns ingen ö.

Solen skulle snart gå ner och vi var omgivna av hundratals förrädiska rev. Inget man går i i mörker. Inte mycket att välja på alltså. Vi ankrade. Det är en konstig känsla att ligga mitt i havet utan något som till synes skyddar. Men vi vet ju vid det här laget att reven gör att sjön lägger sig platt och att det är tryggt. Vi kände oss ändå ganska ensamma tills ett gäng glada fiskare dök upp och la sig intill. När vi vaknade var ingen av oss så hugade på snorkling. Vi hade fått så vi teg; inte en enda turist i sikte och det kändes för utmanande att bara hoppa rakt ut i havet bland hajar och annat som lurar i djupet.

Så upp med ankaret och vidare till nästa spot. Här fanns inte heller något annat än rev. Men där låg några dykbåtar och en pråm för besökare från fastlandet.

Vi ankrade och strax kom en av båtarna upp mot oss. Vi trodde väl först de skulle säga till oss att vi inte fick ankra där men i stället hälsade två glada killar oss välkomna och sa att vi gärna fick ta en av bojarna över natten. Och att det bara var att hoppa i och snorkla. “No worries”!

Bättre än så här kunde det inte bli. Inte helt ensamma men ändå ett helt rev för oss själva. Vi dök i. Och ville aldrig gå upp igen. Här var snorklingens snorkling!!! Ett obeskrivligt klart vatten och korall och fiskar i regnbågens alla färger. (Bilderna gör inte riktigt rättvisa åt hur fint det var men ni får lägga till lite i fantasin så blir det som det var i verkligheten.) På kvällen blev vi bjudna över till killarna som bor därute fem dagar i veckan, servar båtar och bojar och ser till att dykgrejer etc är i fint skick.

Nästa morgon fick vi en gungig segling i regn och ganska mycket vind upp till Cookstown. Vi möttes av en full fiskare som från sin fiskebåt gastade olika obegripliga förslag om var vi skulle ankra. Efter mycket trixande låg vi bra och kunde lugnt gå och lägga oss. Cookstown ser  från båten inte mycket ut för världen men man vet aldrig. Mycket spännande har hänt här; alldeles utanför gick Captain Cook på grund på ett av reven med sitt fartyg Endeavour. De gick sen upp för floden, som namnades Endeavour river, för att reparera båten och det sägs vara första gången som europeer mötte aboriginer.

Nu ska vi ta oss in med dingen och försöka hitta en mataffär för att få lite färskvaror innan vi som sista stopp i barriärrevet besöker Lizard island. Därifrån har vi ca 1000nm till Darwin.

Klicka på ”länk till karta” till höger så kan ni följa oss på färden och få små rapporter direkt från havet.

Vi hörs i Darwin!

 

Sep 22

Australiens gröna vatten

Australien2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0382.jpg]280
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0289.jpg]320Pirbygget
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0330.jpg]180Hamilton island
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130411.jpg]150Hungriga papegojor
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130423.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130412.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130407.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130401.jpg]140Härlig utsikt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9140433.jpg]130Fina stränder överallt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0317.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0338.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0350.jpg]130Blir det bra att ankra här tro?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0363.jpg]130Sockertransportanläggning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0367.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0370.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0389.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0406.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0401.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130404.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0293.jpg]160Datastrul
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0379.jpg]140

I Mackay, vårt första australiska stopp, strövade vi längs en underbar evighetslång sandstrand och besökte en galleria som genast väckte alla våra glömda behov av allt möjligt. Det blev så uppenbart hur utbudet väcker behoven. Men roligt var det ju förstås. Vi tittade på bygget av den största pir vi sett. Hamnen drabbades svårt av två cykloner förra säsongen och nu ska denna nya pir ge bättre skydd. Titta på hur små de stora grävskoporna ser ut på bilden så förstår ni hur stor piren är.

Från Mackay började vi seglingen upp till Cairns som blev en väldigt fin tur.

Medans ni hade fullt upp med jobb, plugg och val så seglade vi i lagom vind och stekande sol. Vattentemperaturen steg från bottennoteringen 21 grader till nästan 25. Vintern har passerat och nu är det vår! Så kanske vågar vi oss på ett dopp snart, vi som vant oss vi 29 grader. Det är spännande med havets alla färger, här är vattnet alldeles grönt. Bland alla större och mindre öar och rev var det lätt att hitta fina ankringsplatser för natten. Landskapet var storslaget vackert och väldigt ödsligt men så rätt som det var dök det upp ett höghus i horisonten och strax fler och fler byggnader, massor med båtar och människor på stranden.

Det var Hamilton island som Sven tipsat om. Klart vi måste göra ett besök. Vi tog dingen in och fann ett riktigt turistparadis mitt i korallhavet. Flygplats, hotell, fik och restauranger. På fiket var det förstås inte några små gråsparvar som letade smulor utan papegojor. Efter en god fika blev det, vår vana trogen, en busstur runt ön och sen traskade vi upp till öns högsta punkt. Svettigt och inte hade vi något vatten med oss. Men hjärtat fick jobba lite och där uppe möttes vi av en makalös utsikt.

Vi seglade vidare och la oss för natten i en tyst och stilla vik. Mitt i natten vaknade jag med ett ryck. Det var något konstigt ljud akterifrån som väckt mig. Jag gick upp för att försöka hitta vad det var. Det kom utifrån, kanske från sittbrunnen? Nej, så klart från akterspegeln. Jag mindes sjölejonen på Galapagos, hur de lätt som en plätt tog sig upp och såg ut som om de ägde båten och förstod ju direkt att nu hade vi krokodiler där bak. Som den oförvägna CrocodileSara jag är smög jag så ljudlöst jag kunde upp genom luckan, stannade och lyssnade. Då såg jag hur ratten långsamt rörde sig. Jaha, då är det förstås en krokodil under oss också, det är säkert en hel flock. Jag fortsatte smygandes på tå och kikade försiktigt över kanten ner på akterspegeln. Tomt!

Det var inga krokodiler, vi stod helt enkelt på med rodret och det var det som lät. Djupet var fullt tillräckligt men när vinden vänt hade Mahimahi glidit upp på en liten sandpuckel där rodret satt sig. Ingen fara dock, vi drog upp ankaret, ankrade om och somnade gott igen. På morgonen frågade Magnus vad jag egentligen tänkt göra med krokodilen på akterspegeln. Tja, får väl tillstå att jag inte hade någon riktigt plan för det men det kanske ger sig nästa gång…

Vår färd norrut fortsatte och vi letade oss in i en kanal. I mynningen låg ett gammalt sockerlastningsbruk och längre in i kanalen gick flodarmar in längs täta mangroveträsk. Vi var sugna på att utforska en av floderna med dingen och frågade några fiskare om krokodilläget. Kan vi ta dingen inåt floden? Tja, krokodilerna är inte såå stora här, upp till fyra meter bara så, well, det kan kanske gå vägen. Samtidigt såg vi hur de mycket skeptiskt tittade på vår dinge. Vi bestämde oss snabbt för att det inte var rätta tillfället att öva på att akta oss för krokodiler. Och att en uppblåsbar liten gummidinge kanske inte är bästa krokodilspanings-farkosten.

Nu ligger vi tryggt förtöjda i Cairns marina. Här ska vi njuta av stadslivet och fixa med båten. Det är ganska många grejer som ropar på underhåll. Både watermakern och frysen ska lagas, en dator och diverse andra små ting. Det är inte klokt vad grejer har kort livstid! Men det är bara att bita ihop och vara glad för allt som trots allt inte går sönder. Vi hörs snart igen.

 Ha det gott i höstrusket!

 

 

Sep 22

Till Australien!

Så har sidan legat nere ett tag igen, tyvärr. Den har blivit hackad, känner mig riktigt populär! Tänk att bli hackad bara så där… Nej, det är inte alls kul egentligen. Men som tur är har jag ju Joakim! Han fixade hela alltet igen. Vad gjorde jag väl utan honom!

 

Australien1

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0206.jpg]90Delfiner på besök
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0208.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0209.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0213.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0223.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0229.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0211.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0237.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0232.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0255.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0272.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0172.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_p9050395.jpg]70Dorado
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0089.jpg]50En tonfisk
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0119.jpg]50Sömnig fågel
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0130.jpg]40Nattlig visit
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_p9050389.jpg]40Så här såg det ut på sjökortet på väg in till Mackay

Vi är i Australien och det känns faktiskt både stort och mäktigt!

I morse gick vi in i Mackay marina. Mackay ligger norr om Brisbane, söder om Cairns.

Vid det här laget känner ni väl till att en formell inklarering måste göras i varje nytt land. Och att det kan gå till på totalt olika sätt. Ibland enkelt ibland helt olidligt krångligt. Undrar just hur det skulle vara i Sverige?

Ryktena om inklarering i Australien är att det är en av den väldigt krångliga sorten. Man måste varsko om planerad ankomst i mycket god tid i förväg och det sägs att de har koll på en direkt man seglar in i deras vatten. Det är stränga förhållningsorder vad gäller hur och när man ska anropa myndigheterna för att få gå in i hamnen. Och om man inte gör allting exakt enligt föreskrifterna blir det höga böter on the spot. Vi visste att vi bl.a. skulle få besök av hälsovårdsmyndigheten och att de skulle ta all mat som fanns ombord för att vi inte ska kunna sprida eventuella småkryp ut på den australiensiska kontinenten.

Det var alltså med viss bävan vi närmade oss detta land. Vi hissade nogsamt den australiska flaggan och den gula karantänsflaggan som visar att man inte är inklarerad i landet. I tre dygn tittade vi oss ängsligt omkring såväl uppåt som längs horisonten för att se om någon hade span på oss. Men icke, vi var fortfarande ensamma på havet. När vi så närmade oss hamnen och ropade upp på radion hördes inte ett knyst till svar. Vi ropade flera gånger men inget svar. Villrådiga fortsatte vi mot hamnen. Ingen reagerade.

Till sist var vi ända inne i marinan och såg en man på en av bryggorna. Vi ropade ”vet du vart vi ska lägga oss?” ”Ta bara en plats vilken ni vill!” Vi pekade på vår gula flagga och han pekade då mot en brygga på ett annat ställe i hamnen; dieselbryggan. Verkade ju lite konstigt men vi förtöjde där i alla fall. Inget hände. Ingen kom rusande och anklagade oss för allt vi hade gjort fel. Där var inte ens någon som undrade om vi ville tanka. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Så länge man inte är inklarerad får man absolut inte gå i land. Så vi började vika segel och så plötsligt fick vi syn på en liten oansenlig knapp på en stolpe. Med en lika oansenlig liten lapp med uppmaningen ”Press this button for help”. Vi tryckte på knappen och omedelbart svarade en kvinna, ”Yes?” ”Vi skulle gärna vilja klarera in” ”Då ska jag meddela att ni är här.” Tystnad igen.

Efter ett par minuter kom Gerry. En tämligen korpulent man med långt yvigt hår och skägg. Med sig hade han en stor soptunna. Hjälp tänkte jag, det är verkligen sant, han kommer att ta all mat och tänk om han tar Tiki, vår fina träskulptur. Den som vi bytte till oss på Marquesas och alla vackra snäckor som jag lyckats smuggla förbi det stränga kaptensögat. (Myndigheten letar efter allehanda småkryp som skulle kunna sprida alla möjliga farsoter över landet.)

”No worries” säger Gerry glatt leende när han med mycket möda kämpar sig upp på båten och vidare ner för trappan till salongen. Där tar han sig krypande och pustande runt hela soffan, öppnar några luckor här och var och lyser med sin lilla ficklampa. Tiki fick sig en rejäl genomlysnng, jag höll andan. Han fick vara kvar! Inga myror på honom inte. Sen var turen kommen till maten. ”No worries” sa Gerry och slängde lite popcorn, yoghurt och en gammal ost i sin stora tunna. Allt annat fick vi behålla!

Därefter vidtog en inspektionsrunda i resten av båten. Med ficklampan lyste Gerry i skrymslen och vrår. Sen var det klart. Snäckorna hittade han inte, gömstället funkar uppenbarligen bra både för myndigheter och kaptener J. Vi var godkända av första myndigheten och Gerry kämpade sig uppför trappan och ner på bryggan, fortfarande glatt leende, och avslutade förstås det hela med ”no worries”.

Nu var det tullens tur. En kvinna och en man kom gåendes i sina stora svarta kängor och ännu svartare solglasögon. Det verkar vara den givna dresskoden för alla tullare. Och visst blir man lite förskräckt när man ser dem. Men de var godmodiga och vi hade ett trevligt möte. Vi fick fylla i en massa papper förstås och våra vin- och spritflaskor ligger nu förseglade i en låda som inte får öppnas förrän vi lämnar landet. När var allt var klart gick vi alla upp på däck där vi högtidligen halade den gula flaggan. Så tog de i hand och önskade oss välkomna till Australien. Och vi fick gå i land!

En lättsam inklarering som inte ens var i närheten av de krångliga. Fast vi fick ju betala en slant för att få uppleva allt detta: 3000 kr.

Seglingen hit tog knappt tio dagar. Hoppas ni har kunnat följa våra positionsrapporter på winlink? Hör av er om länken inte funkar. Och gärna om det funkar också, det är kul att veta om ni följer oss.

Det har varit ömsom mycket vind och stora vågor ömsom bleke och platt vatten. Som för det mesta alltså under en längre segling. Vädret har varit soligt men kyligt. Nätterna stjärnklara och månen har vuxit sig allt rundare för var natt.

Två fina fiskar har vi fått, en tonfisk och en dorado (som är detsamma som mahimahi, men vi kallar den dorado när vi har den på kroken. Lite skrockfulla är vi nog). Båda fiskarna är riktiga delikatesser och smälter i munnen.

Vi fick alla möjliga olika besök längs vägen. Det mest spektakulära var nog jetplanet som plötsligt ven förbi en bit ovanför masttoppen. Vi tittade förvånade efter det och såg, ännu mer förvånade, hur det vände och åter satte kurs mot vår masttopp. Pirater tänkte jag! Vem har inte hört talas om flygplanspirater?

Vad gör vi nu, alldeles ensamma mitt i havet? Här var goda råd dyra; vi satte på vår radio och strax hörde vi någon som kallade på segelbåten. Ja det fanns ju inte så många att välja på så vi antog att det måste väl vara vi och svarade på anropet. De frågade efter vilka vi var, nationalitet, båtnamn och vart vi var på väg. Vi frågade vilka de var. Franska coastguard. De önskade oss en trevlig segling och försvann upp bland molnen. Riktigt trevliga pirater.

Många fåglar och en flock valar har också hälsat på. Inte några jättestora valar men fina var de! Och ett gäng lekfulla delfiner. De la sig allihop på rygg och plaskade med stjärtarna rakt upp mot oss. Att stå i fören i solnedgången och bara titta på dem när de simmar runt båten är fantastiskt. Bara vi och dom och havet. Hoppas vi kan förmedla något av känslan i bilder och filmklipp. Klicka på länken här intill för filmklipp!

Nu ska vi gå upp i staden en sväng. Vi har aldrig varit i Australien förut så det ska bli roligt att få se lite av detta stora land. Om två dagar seglar vi vidare längs barriärrevet till Cairns. Vi hoppas hitta fina ankringsplatser längs vägen. Och vi ska förstås öva på att akta oss för krokodiler! I Cairns stannar vi ett par veckor och sedan går vi vidare upp till nordspetsen, Torres strait. Därifrån till Darwin där vi också stannar ett par veckor innan vi fortsätter mot Indonesien. Men vi hörs alldeles säkert innan dess.

Hoppas hösten därhemma är fin. Ha det gott! Och tack för alla kommentarer, de förgyller vår tillvaro! Så fortsätt skriva!

 

 

Aug 28

Ett händelselöst liv, eller kanske inte?

Jag har inget att skriva om klagade jag häromdagen, det händer ju inget. Magnus tittade lite förvånat på mig. “Vi har ju just seglat 800 sjömil från Fiji till ett nytt land; New Caledonia och du tycker att inget händer.” Sant, sant, det händer ju så mycket hela tiden att jag ibland glömmer bort att det som är vår vardag faktiskt också är en del av äventyret och fyllt av upplevelser.

Som seglingen hit till exempel. Tänk att det kan skilja så mycket från en segling till en annan. Sist hade vi mycket vind, höga vågor, regn och allt vara bara grått, grått. Nu hade vi lite vind, ingen sjö, sol och allt var bara blått, blått längs den helt obrutna horisonten. Långt ute på oceanen där det är riktigt djupt har havet den allra vackraste, blå färg som tänkas kan.

Att få sitta där på fördäck mitt i det blå och spana efter valar, låter det inte spännande så säg! Kanske filosofera lite över livets alla möjligheter och lyssna till Magnus övningar på gitarren därbak i sittbrunnen.

Eller att gång på gång få uppleva solens upp och nedgång i de mest otroligt, fantastiska färger över ett alltid föränderligt hav. Eller att få påhälsning av en trött liten fågel som flugit alldeles för långt ut på havet och behöver en stunds vila på Mahimahi. Eller att få njuta en sprillans färsk fisk till middag.

Eller att bli väckt mitt i natten med en kopp te för att gå på sin vakt för några timmar. Dra på sig lite kläder och gå upp i sittbrunnen. Möta havet som kan vara allt från underbart glittrande av tusentals stjärnor eller glimrande i skenet av en upp och ner på vänd måne till svartaste svart med höga vågor, piskande vind och längs skrovet en brusande mareld. Är det lugnt blir det läsning eller kanske en film. Är det väldigt stökigt blir det mest en otålig väntan på att vaktpasset ska ta slut så att man får krypa ner i kojen igen. Jadå, vi vaktar ju givetvis också på vakten. Med jämna intervall kollar vi horisonten, radar, kurs och segel. Att då ibland plötsligt få syn på en båt är alltid lika spännande. Båtarna vi möter på öppet hav är lätt räknade.

Eller att passera genom en trång passage med farliga rev på bägge sidor som vi gjorde på vägen in till New Caledonia. Och att gång på gång ha ynnesten att få uppleva nya platser och människor. Som på denna nya ö där både klimat och natur är olikt tidigare öar i Stilla havet. Här finns nästan inga palmer, det är för kyligt för att de (och vi) ska trivas riktigt bra. Vi har både tröja och strumpor på oss.

Här är skönt franskt, allt man kan önska finns, och vi njuter av att leva ett nästan alldeles vanligt, västerländskt liv för ett tag. Det enda som saknas är den där valen jag så ivrigt spanade efter. Den lär nog dyka upp förr eller senare och vem vet, kanske närmre än jag skulle önska.

Snart ger vi oss ut på havet igen för ännu en lång segling, ca 1000 sjömil. När vi åter siktar land möter vi en helt ny kontinent. Australien! Ja nog händer det en del alltid…

Aug 15

Ur led är tiden!

Fiji 1

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140044.jpg]630
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140043.jpg]270
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140042.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140041.jpg]280Fruktmarknad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130027.jpg]280
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130021.jpg]250Kava säljs överallt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130024.jpg]260På marknaden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140045.jpg]250
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140047.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140046.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140049.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8120337.jpg]240På busstationen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130019.jpg]210Sockerrörstransport
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130349.jpg]210Hos frissan
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130350.jpg]270Nyklippta och dyblöta i håret
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130018.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130014.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130006.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140039.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140050.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8120336_0.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140321.jpg]210Alla klär sig i kjol, man som kvinna
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130353.jpg]190Kokande het källa
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8120339.jpg]180Vackra sedlar

 

Fiji 2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150326.jpg]540På med kjolen inför kavaceremonin
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150328.jpg]190Byns chief
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150332.jpg]200Möte med några av byns 80 invånare
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150346.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150339.jpg]220Kavan bjuds runt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150340.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150333.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150350.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150358.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150354.jpg]150Magnifikt träd vid floden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150356.jpg]150Flottar för flodfärd
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150373.jpg]230Sara och Sara
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150369.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150325.jpg]180Regnigt i regnskogen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150360.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150365.jpg]150

Så fort stormen bedarrat lämnade vi American Samoa och satte kurs mot Fiji. Första dygnet hade vi fin segling men så ökade vinden igen och med den sjön.

Magnus trimmade och Mahimahi flög fram över vågorna, medans jag mest höll i mig därnere. I hög och vrång sjö är jag inte så karsk precis. Ibland är det minsann tufft att vara ute på äventyr. Men det var bara att hålla i och stå på. Vi ville nämligen komma fram till Fiji innan vardag övergick i helgdag eftersom det då blir dryga övertidsavgifter för inklarering i landet.

Vi lyckades och ropade på fredag eftermiddag glada i hågen upp portcontrol för att be om tillåtelse att gå in till land. Vi får då frågan om vi är beredda att betala övertidsavgifter eller om vi föredrar att vänta tills det är vardag igen. Vi tittar förvirrade på varandra. Det var ju inte helg än. Eller?

Jodå, det var lördag, inte fredag. Vi hade passerat datumgränsen och vår fredag bara försvann. Ut i cyberrymden kanske? Eller vart tar en förlorad dag egentligen vägen? Ur led var tiden! (Vi var inte de enda som undrade vilken dag det var.)

Kan ju tillägga att vi gjorde 630 nm på 72 timmar, hyfsat snabbt eller hur?

De sista dagarna på American Samoa regnade och blåste tyvärr bort. Mesta tiden var vi tvungna att vara ombord eftersom vi inte vågade lämna båten i de hårda vindar som rådde. Men vi fick ändå tillfälle att träffa många trevliga människor.

Som ensamseglaren Justin. För sex år sedan förlorade han en arm och ett ben i en trafikolycka. Nu är han på väg jorden runt. En underbar kille! Man förundras och får lite perspektiv på sina egna bekymmer.

Hos våra vänner Steph och Helen mötte vi en samoansk familj som kört Helen hem från mataffären. Hon var sent ute och fick problem att komma tillbaka till båten då de helt enkelt erbjöd sig att köra henne en lång sträcka i helt motsatt riktning till vart de skulle. Nästa dag åt vi middag tillsammans allihop och familjen berättade lite om livet på ön.

Klockan halvsex varje dag slår en gonggong i byarna. Då avstannar all aktivitet för en halvtimmes vila och eftertanke. Sedan tar kvällssysslorna vid tills gonggongen ljuder igen för att tala om att alla barn, det vill säga alla under 18 år, ska lägga sig. Om så verkligen sker fick vi väl inte riktigt svar på.

Vi hade ju redan upptäckt de fantastiska bussarna och nu fick vi veta lite mer om dem. Varje tur oavsett sträcka kostar en dollar och för alla under arton en halv dollar. Bussen går när föraren tycker att det är lagom många ombord och kör sin bestämda rutt. På ett ungefär! Om det regnar eller någon har mycket att bära så kör bussen ända fram till bostaden och rutten tar då förstås mycket längre tid än beräknat. Å andra sidan finns inga tidtabeller. Men bussarna är många och de går ofta så vänta på bussen behöver man ändå aldrig göra. Kommer någon på andra sidan gatan som ser ut att vilja åka med så väntar föraren (och alla andra på bussen) tålmodigt tills personen i sakta mak tagit sig över till bussen och klivit ombord. Den inom Västtrafik så populära hobbyn att köra precis när personen är framme hade familjen aldrig hört talas om. Varje förare har sin egen buss och de är fint pyntade med fjädrar och färggranna tyger och givetvis får man njuta av smäktande samoansk musik längs färden. Kära Västtrafik; varför inte låta er inspireras lite av bussarna på American Samoa!

Nu är vi alltså på Fiji på ön Vanua Levu. Här har vi haft trevliga dagar tillsammans med engelska, tyska, franska, australiensiska och svenska vänner.

Sara och jag gjorde ett minnesvärt besök hos frisören Chrissie. Snabbt och effektivt fick vi nya frisyrer. Och när klippningen var klar var det dags för hårtvätt. I iskallt vatten. Någon styling eller torkning var det inte tal om så vi gick därifrån med dyblöta hår men många skratt rikare. Och allt till det facila priset av 40 kronor!

Vi har gjort många härliga utflykter. Upp i bergen, in i en regnig regnskog, till myllrande frukt och fiskmarknader. Vi besökte en by där vi hälsades välkomna med en sevesevuceremoni. Som gäst i en by förväntas man som gåva ha med en bunt kavarot (roten torkas och mals till ett pulver som blandas med vatten). Gåvan överlämnas till byns chief och en skål med kava bjuds runt. Alla förväntas smaka. Vi drack inte så mycket, men kunde ändå känna en lite bedövande känsla i munnen, lite som en tandbedövning. Gott var det inte! Efter ceremonin var vi välkomna att gå runt i byn där 80 personer bodde, långt från allfarvägarna.

Den fantasiska tiden i Stilla havet går nu mot sitt slut och det är, sorgligt nog, dags att vinka hejdå till alla goa seglarkompisar eftersom vi härifrån går skilda vägar. Någon går till Nya Zealand, någon till Australien och någon till Asien. Vi får väl se var vi dyker upp nästa gång… Hej så länge!

PS: Nytt på Mahimahisidan:

  • Länk för positionsrapporter när vi är under gång finns i högerspalten.
  • Länk till videoklipp finns också i högerspalten.
  • Och för er seglare som planerar att gå liknande rutt som vi klicka på fliken ”Seglarsida”.

Jul 30

Dit vindarna bär…

Kanske har ni märkt att Mahimahisidan varit stängd ett tag. Jag upptäckte häromdagen att den helt enkelt inte fanns tillgänglig varken för mig eller för någon annan. Det var något säkerhetssystem som brustit och då stängdes allt ner. Jag hade inte en aning om hur jag skulle lösa det men Joakim ryckte in och fixade alltihop från Sverige.Tack Joakim!

 

Suwarrow

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200148.jpg]380Här bor Harry och hans fru
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7140066.jpg]710
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_dsc_0363.jpg]340
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7230252.jpg]330Svärdfisken var så lång att den inte fick plats på bilden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200133.jpg]390Parkvakten Harry
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200138.jpg]320Suwarrow
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200145.jpg]310
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200154.jpg]340En liten strandkrabba i sitt hus
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200166.jpg]330
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200185.jpg]320
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200197.jpg]520Till minne av Tom Neale som levde 25 år ensam på ön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200198.jpg]400Mycket att välja på!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7220237.jpg]430Knytkalas
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7220238.jpg]400
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7210200.jpg]420Sushi på stranden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7210204.jpg]390En stunds spel i palmskugga
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7220225.jpg]410Magnus och Chris gör lite båtfix ihop
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7220244.jpg]280

Denna gång bar vindarna till en helt oväntad plats. Till Tonga blev det motvind och seglar flera hundra nm i motvind gör vi inte gärna om vi inte måste. Så under gång la vi en mer nordlig kurs och där, mitt i vägen låg Suwarrow. Som tur var! 

Suwarrow är en pytteliten ö omgiven av ett stort rev. Vi ankrade upp innanför revet och snart kom Harry ut till Mahimahi. Han slog sig ner i sittbrunnen och ur sin väska tog han fram en tjock bunt med papper, karbonpapper och givetvis stämplar. Det var bara för oss att med ett leende fylla i formulär efter formulär.

Ganska snart blev det uppenbart att det inte spelade så stor roll vad vi skrev bara pappret blev ifyllt. Harry muttrade lite till svar på frågan om vad de gör med alla papper. Det var hans uppdrag att samla in dem, vad som hände med dem sen verkade inte vara något han brydde sig så mycket om. Ingen annan heller förmodligen.

Harry är parkvakt på denna vackra ö mitt i Stilla havet. Det är 300 nm till närmsta ö. Han bor här halva året tillsammans med sin fru. De körs hit med båt och när halvåret gått blir de upphämtade igen. De får ingen matleverans eller dylikt under detta halvår, enda tillskott är den fisk som Harry drar upp. Och enda sällskap är de seglare som ibland har vägarna förbi. Uppdraget är att värna den unika naturen och att se till att besökare blir vederbörligt inklarerade till Cooks islands som Suwarrow tillhör.

Tillsammans med besättningar på åtta andra båtar tillbringade vi några underbara dagar här. Vi promenerade runt ön, det kunde vi gjort på en kvart men det tog ett par timmar. Det var så mycket att ta in och bara njuta av längs vägen. Korallstranden, palmerna, dofterna, vinden, vågorna, ljuset… Vi simmade tillsammans med hajar och vi hade knytkalas på stranden med människor och mat från jordens alla hörn.

Vi lämnade Suwarrow och seglade till American Samoa där vi är nu. En snabb tur som vanligt med Mahimahi. Vi drog upp en nästan två m lång svärdfisk så nu har vi ätit fisk i alla möjliga varianter. Två m fisk räcker ett tag.

 

Här på Am Samoa försöker vi fixa vår trasiga watermaker vilket tyvärr inte verkar gå så bra. Så det blir väl att kånka på dunkar med vatten för att hälla i tanken. 500 liter ska hällas i. Många dunkar blir det!

Jag har varit på besök på ett hjälpcenter för gravida och familjer med små barn. Kära kollegor; intressant och annorlunda! Långt från vår välordnade tillvaro. Här är fint men inget paradis. Många är arbetslösa och har svårt att få ihop tillvaron, att försörja sin familj och ta hand om sina barn.

I viken där vi ligger är det skitigt och bullrigt. Runt omkring ligger konservindustrier för tonfisk. Men i mataffären kommer tonfiskburkarna från Thailand! Världen är allt bra underlig ibland. Influenser från USA finns överallt på ön. Mc Donalds var det första vi såg när vi seglade in. Med priser som är långt lägre än att handla middagsmaten i mataffären. Säkerligen en av orsakerna till den utbredda fetma som alldeles uppenbart finns här. (Ja, vi gick till McD och ja, det var gott.)

Med en av de många färgglada bussarna åkte vi en tur runt ön. Jag fotade lite längs vägen genom fönstret. Plötsligt ropade chauffören tvärs genom hela bussen (vi satt längst bak) “säg bara till om jag ska stanna så att du kan fota!” Sen tog han en liten extra sväng med bussen för att vi skulle få se mer av ön. Vänliga, underbara människor! För denna minnesvärda tur fick vi betala en dollar var.

Och regnet det bara vräker ner!!! I flera dagar har det regnat och blåst men i dag har det varit helt galet mycket regn. Vattnet är brunt och det flyter otroliga mängder skräp runtomkring oss. Inga härliga bad här inte. Men vi passade i alla fall på att duscha i regnet. Det var ju sådär skönt, det piskade verkligen ner och vinden ven men rena blev vi. Sen ställde vi ut bunkar, kastruller och spänner på däck och så i med dingen i vattnet för att låta den fyllas med regnvatten. Vi sprang fram och tillbaka med vattenfyllda bunkar som vi tömde i tanken och när dingen nästan sjönk kopplade vi en pump till en slang, ner med slangen i dingen och den andra änden i tanken. Efter ett tag var tanken full! 500 liter! Vi slapp alltså kånka dunkar från land.

Ibland är det bra med regn men nu får solen gärna titta fram igen. Vi tar dingen över till grannen för en drink och lite väderprat så länge.

Vi hörs på nästa ö. Ha det gott i sommarvärmen!

Jul 14

Lätta vindar

En liten kort hälsning innan vi ger oss av. På riktigt den här gången. Vi bestämde oss i sista stund för att ligga kvar och låta ett regnoväder passera. Nu har det regnat över och himlen är blå igen. Det är väldigt lätta vindar så det är dags att ta fram vår största spinacker. Den har legat vakumpackad och undanstuvad länge och väl men nu ska den få komma upp och visa vad den går för. 200 kvm stor är den och ger oss fart även om det nästan inte blåser något alls. Några har undrat varför det har inte funnits positioner på winlink-sidan ännu. Det beror helt enkelt på att vi legat kvar i hamn. Vi sänder bara när vi är ute på havet. Men i kväll sänder vi en första position, sedan försöker vi sända en varje kväll (vår tid; 12 timmar tidsskillnad). Lägger med två filmsnuttar. Inga mästerverk precis men kanske lite kul ändå. Njut i sommarvärmen, tror nästan ni har det varmare än vi just nu.

Jul 11

Mauruuru!

Borabora

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0592.jpg]760
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p7060126.jpg]270Vackra Borabora!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0232.jpg]240
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0259.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0069.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300007.jpg]240I den lilla byn
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0185.jpg]190Fina kyrkor överallt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300009.jpg]390Färgstarkt lunchställe
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300013.jpg]260Magnus pratar alltid en stund med katterna på ön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300012.jpg]230Finklädda inför kvällens dans
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300011.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300023.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300028.jpg]120Kontraster!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0947.jpg]140Dansuppvisning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0945.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280235.jpg]200Havssanemon
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280237.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280268.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p7030064.jpg]160Fantastisk undervattensvärld!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p7030079.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280251.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280250.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280263.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p7050112.jpg]180Fiskafänge
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0244.jpg]170På promenad i hotellparken
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0240.jpg]100

Mauruuru (tack) underbara, underbara franska Polynesien för alla fina dagar bland vackra öar och gästfria, vänliga människor. Det är dags för oss att segla vidare.

Här har det alltid känts tryggt och säkert att vara. Och vi har alltid känt oss välkomna när vi stigit i land. Alla är stolta över sina öar, visar gärna och vill gärna prata en stund. Behöver vi lift så är det inga problem, bara att stå längs vägen så stannar oftast första bilen. På Tahiti var det lite svårare att få lift, å andra sidan tog en kvinna oss på en rundtur i staden Papeete bara för att hon tyckte det var roligt att visa sin stad. Och all den goda, solmogna frukten vi fått, så härligt!

På Tahiti låg vi ankrade utanför marinan utan att betala något alls. Vi blev lotsade in i marinan för att fylla på vattentanken och spola av båten. Vi tvättade i deras tvättstuga och använde deras brygga för att förtöja dingen. Överallt annars brukar man få betala för liknande tjänster om man ens får nyttja dem.

Oftast låser vi inte båten här eftersom vi inte hört några som helst rapporter om stölder eller annat vilket brukar sprida sig snabbt på de flesta andra ställen. Här är fridfullt!

Sen sist har vi seglat korta sträckor mellan mindre öar och nu är vi äntligen på Borabora, Och då är frågan: är det den vackraste ö vi sett? Otroligt vackert är det! Men vackrast, det är omöjligt att gradera, vi har varit på så många vackra platser och vackert kan ju vara på så många olika sätt, eller hur. Och alla har vi väl våra smultronställen, så vi låter det vara osagt.

Vi har härliga dagar på Borabora som alltså blir vårt allra sista stopp i franska Polynesien. Det är en trevlig ö med en gemytlig liten stad, eller by är väl närmre sanningen när staden består av en gata och ett tiotal små affärer. Och inte minst en sailors bar med happy hour för alla seglarna i viken. Här pågår en sång och dansfestival där det verkar som att alla på ön deltar antingen på scen eller som publik. Vi nöjde oss med att vara publik och fick uppleva en färgstark dansuppvisning.  Vi tog en promenad, och en drink, på det lyxiga hotellet längs strandkanten. Inga yachtisar där inte. Vi funderade en stund på att ändra på den saken och hyra ett rum för en natt á… Men så åkte vi tillbaka till Mahimahi i stället, där sover vi ändå allra bäst.

Det är med lite vemod i hjärtat vi nu lämnar detta område och seglar vidare längs ”coconutmilkway”  till kungadömet Tonga. Låter väl i och för sig inte så dumt det heller?

Nu blir det längre mellan öarna igen. Första seglingen mellan Borabora och Tonga är ca 1300 nm. Som vanligt när vi är ute på havet försöker vi sända positionsrapporter via kortvågsradio. Gå in på:

http://www2.winlink.org:8081/maps/positionReports.aspx   I rutan “Enter callsign” skriv: SA6BQS så får ni upp vår position och ibland en liten hälsning.

När vi är kustnära kan ni även följa oss via AIS. Gå in på:

https://www.marinetraffic.com/se/ais/home/?lang=se  Skriv Mahimahi i sökrutan. Om ni inte får någon träff så är vi för långt från land.

Vill ni kolla in var på jorden vi egentligen är så är ju Google earth bra, det är nästan att ni kan se Mahimahi om ni zoomar in ordentligt.

En sista Eirarapport: Eira seglade lyckligen in i Göteborgs hamn i lördags och det blev fest på bryggan förstås. Önskar vi kunde varit där och mött upp. Ett fantastiskt seglingsäventyr har nått sitt slut. Härligt seglat allihop!!!

Ha det bra så hörs vi på Tonga.

 

Jul 02

Yachties, javisst!

Raiateea Taa

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0151.jpg]710Oväder!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0157.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0169.jpg]350
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0141.jpg]270
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0175.jpg]260Regnet öser ner, men inne är det torrt och skönt.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0181.jpg]250
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6210172.jpg]540Internationell midsommarafton
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6210171.jpg]480
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6240176.jpg]300Häftiga vågor bygger upp vid revet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270216.jpg]270Strandnära tomt!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270218.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270220.jpg]260Sina gravar har man hemma på tomten.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270227.jpg]340Så här hissas alla båtar upp när det är dags att förtöja. Finns inte många bryggor.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270219.jpg]180Lite tufft projekt att tukta denna tomt!

Det är ”lång” väg till Borabora (25 sjömil), vi har inte kommit dit ännu. Det är så många fina ställen på vägen som vi bara måste stanna på och nu har vi regn igen så då ligger vi still och väntar på solen. Passar på att skriva några rader och skicka med några mörka ovädersbilder (och lite annat) så att ni kan se att det faktiskt finns dåligt väder även i paradiset. Den härliga dingeutflykt ni kunde se foton från förra gången hörde inte riktigt ihop med texten. Vi har väldigt begränsat med internet så det blir ofta stressigt och lätt lite rörigt. Å andra sidan är det ungefär den stress vi har här så det kan vi leva med. Hoppas att ni också kan det.

Hur som helst, när molnen ibland tornar upp sig och himlen blir allt mörkare och vinden ökar i styrka då är det skönt att ligga tryggt ankrad i en fin vik på rätt sida revet tillsammans med andra yachties, som vi långseglare kallas.

Så vad kännetecknar då en yachtie? Jo, vi går omkring i samma shorts och linne dag ut och dag in,  samma alltmer slitna sandaler och gärna en ful hatt. Vi kryper glatt ner i lakan som, om vi var hemma skulle varit bäst före, för länge sen. Konserverad tonfisk på längden och tvären står väldigt ofta på menyn. Vi tror att midnatt infaller vid niotiden på kvällen, då gäspas det stort, och vi tänker att det skulle allt vara skönt att lägga sig och läsa en stund. Det dröjer inte länge förrän vi somnat. I ankarvikarna är det mörkt och tyst tidigt på kvällen. Å andra sidan är vi uppe med tuppen.

Vi är sällan eller aldrig sjuka (ta i trä). Vi läser många, många böcker och tittar gärna på film. Vi badar och snorklar och badar igen men det är inte ofta vi ligger på däck och solar. Solbrända blir vi ändå. Vi sitter långa stunder och bara tittar på havets skiftningar och solens upp och nedgång.

Vi letar ständigt efter nya delar för det som gått sönder och vandrar långa vägar för att fylla på gasol, för att få lite motion och för att upptäcka platserna vi är på. Vi seglar förvisso långa sträckor men vi ligger långt fler dagar för ankar.

Vi för ständiga diskussioner om olika vägval över oceanerna, om väder och vind och fiske och givetvis om våra kära båtar. Vi är alltid beredda att hjälpa varandra med allt mellan himmel och jord och tar gärna en fika tillsammans eller njuter en drink i sittbrunnen. Våra vägar möts och skiljs och så möts vi kanske igen.

Det sägs att det tar ett tag tills man är en äkta yachtie. Det är ett år sedan vi lämnade Gottskärs hamn och nog är vi yachties alltid! Detta är vårt liv just nu. Ett oftast skönt och behagligt liv. Ibland blåsigt, gungigt och ganska jobbigt. Men allt det där glömmer vi så snart vi siktar land.

Ett år! Det känns ganska länge. Vi upplever tiden annorlunda i det här livet än i livet därhemma. Eftersom vi sällan har bråttom eller ens någon tid att passa så är det som att tiden saktar ner på ett väldigt behagligt vis. Samtidigt som det är intensivt med så många olika upplevelser att det nästan inte känns möjligt att allt verkligen har hänt på bara ett år.

En stor glädje har det förstås varit att ibland få dela resan med familj och vänner. I Norge hade vi härliga dagar tillsammans med Eva och familjen i deras fina båt Acapella. Och hos fantastiskt gästfria Rita och JanBirger fick vi uppleva ännu mer av vackra Norge. Och alla sköna dagar som vi fick tillsammans med Joakim och Eira. Det är inte alls lika spännande i ankarvikarna nu när inte Eira ligger där. Då kunde vad som helst hända!

Till Kanarieöarna kom Camilla och hälsade på och vi gjorde många härliga utflykter tillsammans. Sen kom Frida och Calle som trots det eländiga vädret förgyllde Atlantseglingen med sin aldrig sinande entusiasm. På Cuba hade vi fina dagar tillsammans med Anna och Joakim. Tänk när Anna slog sig ner bakom den guldsmyckade flygeln och spelade för oss på den gudsförgätna restaurang vi hamnat på. Underbart! Och de fantastiska dagarna i San Blas tillsammans med Eva och Klas, Lisa och CalleRobert bland palmklädda små öar hos Kunaindianerna.

Efter Nordsjön, Biscaya och Atlanten var vi ganska trötta på överseglingar i trist väder men så styrde vi ut på Stilla havet och plötsligt var det alltid fint väder med lagom vind åt rätt håll. Nätterna var gnistrande stjärnklara och månen sken över Mahimahi där hon forsade fram över oceanen. Camilla och vännerna var med oss och när vi efter många dagar till havs siktade den polynesiska ön Fatu hiva var det precis så fint som vi drömt om. Andäktigt stod vi i den tidiga gryningstimmen, kände doften av blommor och frodig grönska och såg den svarta silhuetten långsamt bli grön och välkomnande… Magiskt!

Tack alla ni som varit med oss det här året, det är härligt att ha fått dela äventyret med er! Och tack alla ni som följt oss här på bloggen och skrivit så många goa hälsningar. Hoppas att ni fortsätter att följa oss på vår färd! Och välkomna alla ni som nyss hittat till vår sida!

Jun 18

Inte bara sol!

Huahine

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160148.jpg]650Snorkling bland tropiska fiskar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160134.jpg]250Dingeutflykt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160153.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160143.jpg]240
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160136.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160158.jpg]280
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0018.jpg]330Marockansk skogskatt på besök. Ni som minns Svejk; visst är de lika?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0040.jpg]210Blomsterprydda båtkompisar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0043.jpg]290Skeppskatten Soffie har fått en ny kompis; Ingrid ett år.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0048.jpg]330Kvällsdrink på Mahimahi
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0024.jpg]140Månskensnatt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6130118.jpg]180Fin utriggare i trä
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6130119.jpg]150Överallt är det grönt och välsköttt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6130121.jpg]170Fast djurbruket är det inte så mycket med
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6070117.jpg]210Men en hel gris går bra att handla i frysdisken, lite hjälpligt inpackad.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6130124.jpg]290Magnus i nya cowboyhatten, jag har alltid önskat mig en cowboy;)
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0187.jpg]140Solen går ner över Moorea

Hoppas ni har bättre väder än vi! Här är det vinter och det märks. Det regnar och blåser. I natt hade vi riktigt tropiskt skyfall och nu på morgonen är det mulet och lite trist. Ingen snorkling i dag. Blir nog i stället ett, eller kanske två, avsnitt på Brottet.

På Tahiti blev det lata, sköna dagar. Bara en enda grej gick sönder den veckan; grillen som en kväll mer eller mindre brann upp, den klarade sig men är sig inte riktigt lik. Vi fixade lite med båten, tvättade tre månaders tvätt, läste och umgicks med andra seglare.

Jag lyckades med denna resas första dingeplurr. Vid dingebryggan där man inte precis är ensam föll jag i helt och hållet mellan bryggan och dingen. Jag tog mig upp, snabbt som en raket, i tron att kanske ingen skulle hinna se mig. Fast oftast sitter man inte som en dränkt katt i dingen så det gick väl inte direkt obemärkt förbi.

I denstora mataffären provianterade vi så att det ska räcka ett tag. Affären tedde sig väldigt mycket som en vanlig affär hemma i Sverige. Men i frysdisken låg hela grisar och i bröddisken baguetter som subventioneras av franska staten (varför kan man ju undra). Utanför på parkeringen spankulerade tuppar och hönor omkring i godan ro. Kanske har de en lugnande inverkan på oss stressade människor? Kanske skulle vi ha ett gäng hönor utanför våra mataffärer också?

Från Tahiti seglade vi 90 distans till den lilla ön Huahine där vi är nu. I dag ska vi fortsätta till två andra öar; Raiateea och Taa och sedan  till Borabora som blir den sista ön i franska Polynesien. Borabora har ett storstilat rykte att leva upp till. Det sägs vara världens vackraste ö, eller i alla fall Stilla havets. Tja, vem kan bedöma det? Rapport kommer!

Trevlig midsommar till er alla!!! Och ta en extra snaps för oss!

 

       

May 30

Nu har vi seglat ända till Tahiti! Många sjömil blir det…

Moorea, Tahiti

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0142_0.jpg]830
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0087_0.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0085_0.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5280095.jpg]260Trolsk bambuskog
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5280105.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0147.jpg]220Lunch i det gröna på utflykt runt ön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0052_0.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0055.jpg]370Sindbad, våra vänner från förra seglingen i Karibien
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230084.jpg]380På Sindbad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230083_0.jpg]200Doughs fina konstverk
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230086_0.jpg]220Doughs lilla tankelapp i verkstaden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5180052_0.jpg]220Ananasplantage
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5220064_0.jpg]350Marmeladprovning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5220071_0.jpg]180Vaniljodling
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5220074_0.jpg]310Denna söta dam stod i fiket på "Ttropical garden"
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230080_0.jpg]290söt solmogen ananas till försäljning för en spotstyver. Vi frossar!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230087_0.jpg]250På kanotsnickeriet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230090_0.jpg]320Här får vi beundra foto familjens söner.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0058.jpg]310Åh, alla dessa fantastiska solnedgångar!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5170047.jpg]200Räkodling. Så värst sugna blev inte vi svenska västkustbor
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0072.jpg]180Moorea
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0073.jpg]270
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5240092.jpg]230Marknad på Tahiti
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0177.jpg]580Hejdå gänget!

”Men titta där ligger Sindbad!!!” Vi var på väg in i ankringsviken på Moorea och där låg hon, Sindbad, den fina gamla fraktskutan med Dough och Beth-Anne som vi träffade för tio år sedan i Karibien. De bor ombord sedan många, många år tillbaka och deras två barn, som nu är vuxna och utflugna, har vuxit upp på skutan. Det blev ett härligt återseende. Vi bjöds på god middag och fick se Doughs senaste konstverk i koppar.

Sen sist har vi alltså varit på Moorea och nu har vi kommit till Tahiti. Moorea var fantastiskt vackert. Vi vandrade upp på höga berg, tittade på ananasplantager, träffade en familj som snickrar vackra kanoter, ”Mami” visade stolt foto på sina vuxna söner som alla bor på Tahiti och inte var hemma när vi var där. Vi promenerade till en ”Tropical garden” där vi fick se och lära oss om vaniljodling och provsmaka marmelader gjorda av alla tänkbara exotiska frukter.

Vår nyblivna 21-åring blev ordentligt firad. Med sång i hytten på morgonen, sen kom dykbåten och hämtade henne för dagens dyk och så blev det pannkakslunch. Till kvällen en god middag i sittbrunnen och en kväll på Moorea fixade kompisarna pizza och drinkar till henne.

Snorklade gjorde vi förstås också. När vi simmade omkring och njöt av alla vackra fiskar fick Camilla plötsligt syn på en stor blå pärla inuti en mussla.  Hon dök ner och försökte pilla loss den men den satt hårt fast. Vi hämtade en tång och en skruvmejsel. Äntligen hade drömmen gått i uppfyllelse, vi hade funnit en riktig skatt! Vi dök ner igen och försökte få tag i den trolskt glittrande pärlan och så ”poff” gled den loss. In i musslan! Men vi hann konstatera att det förstås inte var någon pärla, den var för mjuk. Vad det var vet vi inte men hjärtat bultade på oss alla tre en stund efteråt. Vi hade ju varit på pärlfarm och lärt oss om pärlodling och visste värdet av (och det osannolika i) att hitta en så stor pärla.

På Tahiti har vi besökt staden Papeete och varit på bilutflykt runt ön. Papeete är en ganska stor stad och det var ju ett tag sen vi upplevde stadsliv så det var trevlig omväxling och bil har vi inte kört på ett år! I ankringsviken ligger massor av båtar och det är alltid roligt att återse gamla vänner och lära känna nya längs vägen.

I går lämnade Camilla och vännerna Mahimahi. Det blev väldigt, väldigt tomt förstås. Men nu ska vi njuta av att ha vår stora, fina båt alldeles för oss själva ett tag. Vi stannar någon vecka till på Tahiti och fixar med lite av varje. Inte minst ska vi gå och handla god mat i det stora franska ”Carrefour” som är nästan som mataffärerna hemma. Så småningom  seglar vi tillbaka till Moorea för att träffa Sindbad lite till och sen får vi se vart vi styr kosan…

Tack för denna gång och ha det gott!

Om du vill prenumerera på våra nyhetsbrev skriv din mailadress nedan. Klicka på subscribe.

 

 

 

 

Older posts «