Oct 21

Cookstown och Lizard

Cookstown

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0053.jpg]280Krokodil!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0026.jpg]260Dar ligger den och bidar sin tid
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300007.jpg]250Varningar overallt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_pa010031.jpg]240Pa krokodilspaning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_pa190099.jpg]180Krokodilbur i floden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0193.jpg]150Flodtur
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_pa190102.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0037.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_17.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0033.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_16.jpg]150Mangrovetrask
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0011.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0019.jpg]130Strandad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0040.jpg]150Fint boende vid floden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0064.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0068.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0070.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300019.jpg]130Aventyrare!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9290003.jpg]140Endeavour reef
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300011.jpg]140Ett med naturen! (ni ser val tjejen)
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300013.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_dsc_0071.jpg]130Hela Cookstown
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_pa010029.jpg]130Sa har sag alla bilar ut i Cookstown.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300014.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300015.jpg]150Kanguru till middag?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cookstown/thumbs/thumbs_p9300017.jpg]130Music ship

Titta, titta! Där ligger en krokodil!

I Cookstown vimlade det av krokodilvarningsskyltar och här såg vi äntligen en alldeles riktig krokodil när vi åkte på krokodiltur upp i floden Endeavour. Kapten på färden var enbente Bill som uppenbarligen varit i närkamp med en och annan best. Tre stycken såg vi och visst ser de ganska skräckinjagande ut. Inte vill jag bada med någon av dem i alla fall.

När cyklonsäsongen närmar sig är det många som med sin båt söker skydd långt in bland mangroveträsken i en flod.  Men dessvärre verkar det vara en del som aldrig kommer därifrån sen. På vår flodfärd såg vi flera övergivna fartyg men också de som bosatt sig där på sin båt, väl barrikaderade för krokodilerna.

Hela staden Cookstown präglades förstås av captain Cooks öden och äventyr. Det var statyer, museum och minnesmärken av alla de slag. I stans lekpark fanns ett inbjudande ”musicalship” fullt med olika instrument som vem som ville fick spela på.

Alla bilar verkade vara campingvans av olika slag, mer eller mindre täckta med rött damm och lera från bergen. Av det kanske tiotalet affärer som fanns så var nog åtta fyllda med olika attiraljer för äventyr i det spännande och vidsträckta landskapet runtomkring staden. I de andra två kunde man handla mat respektive alkohol. Sen var det bara att dra i väg!

Innan vi seglade vidare gick vi till mataffären för att fylla på förråden med lite färskvaror. I köttdisken fanns flera olika sorters kängurukött att välja på. Vi kände oss dock inte riktigt mogna för det ännu. Kanske nästa gång vi handlar…

Nästa stopp blev Lizard island, långt norrut i Stora barriärrevet. Det är många meter tidvatten här så det gäller att tänka rätt när man ankrar och när dingen ska förtöjas. Men, men, ibland blir det ändå fel och en dag låg ju dingen förstås lite väl långt ut när vi skulle hämta den! (Se foto.)

Här träffade vi ett gäng trevliga australiensiska semesterseglare. De tyckte det var en förfärligt lång tur vi hade framför oss; ända till Darwin i ett sträck. Sista kvällen fick vi en stor påse med mat så att vi inte skulle svälta på vår långa färd. Och de har ju alldeles rätt; det är långt. Men när man seglar som vi gör nu så förändras perspektiven. Det som när vi är hemma ter sig oändligt är här och nu en lagom liten segling. Såg just att det härifrån till Sydafrika är nästan 6000 nm. Det låter förstås mycket även för en inbiten yachtie!

På ön ligger Lizards researchcenter där marinbiologer från världens alla hörn, bland annat Lund,  bedriver forskning i det unika barriärrevet. Vi bjöds på en rundtur och fick lära oss mycket om koraller och fiskar. Som till exempel att en natt, exakt fyra dygn efter fullmåne, så släpper hälften av alla koraller sina sporer inom loppet av ett par timmar. Ett par nätter före och efter denna speciella natt så släpper resten av korallerna sina sporer. Aktiva nätter under havsytan alltså. Fascinerande!

Lizard island är en helt underbar ö! Ta en liten paus och dröm er bort! Tror att bilderna talar för sig själva.

Lizard island

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_2014-10-21_035535.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_1.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_2.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_2a.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_4.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_5.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_7.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_10.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_11.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_12.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_13.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_13a.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_14.jpg]120OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_15.jpg]120OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_20.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_21.jpg]130OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_22.jpg]120OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_23.jpg]110OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_24.jpg]110OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_25.jpg]110OLYMPUS DIGITAL CAMERA
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lizard-island/thumbs/thumbs_26.jpg]100

Seglingen från Lizard blev en av de där särskilt minnesvärda. Lagom med vind, platt vatten och sköna, soliga dagar. Till kvällen samtidigt som den sjunkande solen färgade himlen röd steg en gigantisk klotrund måne upp i horisonten och spred sitt trolska ljus över havet. Tills en natt då Magnus, som hade vakten, väckte mig alldeles exalterad; ”du måste komma upp och titta på månen!”. Tillsammans satt vi sen i sittbrunnen och fick uppleva en total månförmörkelse långt därute till havs. Otroligt fantastiskt!

Fiskelinan var i som vanligt och på väg in i ankringsbukten fick vi napp; en stor haj! Vi ville ju helst rädda den tillbaka till havets djup men att få loss kroken var lättare sagt än gjort. Att fightas mot en stor haj nere på akterspegeln medans havet brusar runt omkring är inte enkelt ens för en storfiskare!

Vi är nu framme i Darwin och här stannar vi ett tag. Internet är en bristvara förstås så kontoret har fått flytta ut på gatan.

I morgon ska vi ta oss till Indonesiska ambassaden för att ansöka om visa. En enligt ryktet mycket tålamodsprövande procedur. Men man vet ju aldrig.

Eftersom vi antagligen endast kommer att ha mycket begränsad tillgång till Internet i Indonesien så kommer vi att prova att sända nyhetsbrev via kortvågsradion i stället. Tyvärr kommer alla ni som prenumererar då inte att få något mail om ”Nytt från Mahimahi” så gå gärna in och titta på sidan då och då så kan ni ändå ha koll på vad vi har för oss på de sju haven. Och folj oss pa kartan pa vagen till Indonesien. Skriver en tweet nar vi lamnar Darwin.

Ha det gott! Vi hörs snart igen!

 

 

 

Sep 29

Vägen till Cookstown

Australien 3

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0424.jpg]700Jag övar...
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0421.jpg]490Vacker aborigin art
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0427.jpg]420Pool mitt i stan eftersom ingen badar i havet för "the crocs"
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0428.jpg]370Magnus får massage
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0429.jpg]390Marknad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0419.jpg]500Även en yachtie behöver vila
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0440.jpg]410Åh sååå gott!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9240434.jpg]390
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0444.jpg]360Mangroveträsk
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0455.jpg]390Sköldpadda
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0461.jpg]410
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_dsc_0460.jpg]380Fin ö
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260498.jpg]390Fin fyr
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260495.jpg]460
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280524.jpg]540
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260438.jpg]390Sagolik undervattensvärld!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260441.jpg]360
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260448.jpg]330
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260456.jpg]320
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260463.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260471.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260472.jpg]280
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260474.jpg]280
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260476.jpg]280
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9260478.jpg]280
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280517.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280502.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280503.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280506.jpg]310
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280522.jpg]320
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280512.jpg]310
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien-3/thumbs/thumbs_p9280520.jpg]360

Just nu ligger vi för ankar i en flodmynning utanför Cookstown.

Vägen hit har bjudit på allehanda upplevelser. Vi var ju först i Cairns. En härlig stad full med glada backpackers. Och en svenskbutik där vi blev som barn och köpte allt från kaviar till Dumlekolor. Vi träffade goa Helen och Thomas som för några år sedan kom seglandes till Australien och blev kvar. Ja så kan det gå, fast vi fortsätter vår färd ett tag till. Det var väldigt roligt att träffa dem och prata svenska om seglarlivet och allt möjligt annat och mumsa på prinsesstårta från svenskfiket. Tråkigt bara att skiljas åt så snart.

Men sånt är seglarlivet och nu skulle vi ut och snorkla! Första stoppet blev en sandö en bit ut bland reven. Vi kom in i skymningen.  Det låg några andra båtar där, ganska lagom många tyckte vi. På natten underhölls vi av hundratals småfåglar som tyckte att just vår båt var väldigt spännande.

Efter frukost plockade vi fram cyklopen och skulle precis hoppa i när vi ser tre enorma katamaraner komma inseglandes. Fullastade med turister. Musik, glam och högtalarinstruktioner om vad som gällde för dagens vistelse på den lilla ön, bröt effektivt den stilla tillvaron. Sen hoppade alla i och hundratals snorklar stack snart upp ur vattnet.

Jaja, det var bara att gilla läget och ansluta sig till trängseln. (Ni hör hur bortskämda vi blivit efter alla ”egna” rev och öar. Men det är ju lite det som är poängen med att segla på egen köl.)

Vi hoppade i och glömde snart alla andra för den fantastiska värld av korall och fiskar som mötte oss. Vi blev andlösa. (Igen!) Till kvällen var vi åter bara seglare kvar i viken och i skymningen under fyrens sken hade vi en trevlig stund på stranden med dem.

Nästa morgon fortsatte  färden längs barriärrevet. Vi gick längre ut till en plats vi fått rekommenderad. Länge spanade vi efter en ö men inget dök upp. När vi till sist var ända framme på den angivna posititionen var vi ju tvungna att inse att där fanns ingen ö.

Solen skulle snart gå ner och vi var omgivna av hundratals förrädiska rev. Inget man går i i mörker. Inte mycket att välja på alltså. Vi ankrade. Det är en konstig känsla att ligga mitt i havet utan något som till synes skyddar. Men vi vet ju vid det här laget att reven gör att sjön lägger sig platt och att det är tryggt. Vi kände oss ändå ganska ensamma tills ett gäng glada fiskare dök upp och la sig intill. När vi vaknade var ingen av oss så hugade på snorkling. Vi hade fått så vi teg; inte en enda turist i sikte och det kändes för utmanande att bara hoppa rakt ut i havet bland hajar och annat som lurar i djupet.

Så upp med ankaret och vidare till nästa spot. Här fanns inte heller något annat än rev. Men där låg några dykbåtar och en pråm för besökare från fastlandet.

Vi ankrade och strax kom en av båtarna upp mot oss. Vi trodde väl först de skulle säga till oss att vi inte fick ankra där men i stället hälsade två glada killar oss välkomna och sa att vi gärna fick ta en av bojarna över natten. Och att det bara var att hoppa i och snorkla. “No worries”!

Bättre än så här kunde det inte bli. Inte helt ensamma men ändå ett helt rev för oss själva. Vi dök i. Och ville aldrig gå upp igen. Här var snorklingens snorkling!!! Ett obeskrivligt klart vatten och korall och fiskar i regnbågens alla färger. (Bilderna gör inte riktigt rättvisa åt hur fint det var men ni får lägga till lite i fantasin så blir det som det var i verkligheten.) På kvällen blev vi bjudna över till killarna som bor därute fem dagar i veckan, servar båtar och bojar och ser till att dykgrejer etc är i fint skick.

Nästa morgon fick vi en gungig segling i regn och ganska mycket vind upp till Cookstown. Vi möttes av en full fiskare som från sin fiskebåt gastade olika obegripliga förslag om var vi skulle ankra. Efter mycket trixande låg vi bra och kunde lugnt gå och lägga oss. Cookstown ser  från båten inte mycket ut för världen men man vet aldrig. Mycket spännande har hänt här; alldeles utanför gick Captain Cook på grund på ett av reven med sitt fartyg Endeavour. De gick sen upp för floden, som namnades Endeavour river, för att reparera båten och det sägs vara första gången som europeer mötte aboriginer.

Nu ska vi ta oss in med dingen och försöka hitta en mataffär för att få lite färskvaror innan vi som sista stopp i barriärrevet besöker Lizard island. Därifrån har vi ca 1000nm till Darwin.

Klicka på ”länk till karta” till höger så kan ni följa oss på färden och få små rapporter direkt från havet.

Vi hörs i Darwin!

 

Sep 22

Australiens gröna vatten

Australien2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0382.jpg]280
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0289.jpg]320Pirbygget
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0330.jpg]180Hamilton island
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130411.jpg]150Hungriga papegojor
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130423.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130412.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130407.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130401.jpg]140Härlig utsikt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9140433.jpg]130Fina stränder överallt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0317.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0338.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0350.jpg]130Blir det bra att ankra här tro?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0363.jpg]130Sockertransportanläggning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0367.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0370.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0389.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0406.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0401.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_p9130404.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0293.jpg]160Datastrul
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien2/thumbs/thumbs_dsc_0379.jpg]140

I Mackay, vårt första australiska stopp, strövade vi längs en underbar evighetslång sandstrand och besökte en galleria som genast väckte alla våra glömda behov av allt möjligt. Det blev så uppenbart hur utbudet väcker behoven. Men roligt var det ju förstås. Vi tittade på bygget av den största pir vi sett. Hamnen drabbades svårt av två cykloner förra säsongen och nu ska denna nya pir ge bättre skydd. Titta på hur små de stora grävskoporna ser ut på bilden så förstår ni hur stor piren är.

Från Mackay började vi seglingen upp till Cairns som blev en väldigt fin tur.

Medans ni hade fullt upp med jobb, plugg och val så seglade vi i lagom vind och stekande sol. Vattentemperaturen steg från bottennoteringen 21 grader till nästan 25. Vintern har passerat och nu är det vår! Så kanske vågar vi oss på ett dopp snart, vi som vant oss vi 29 grader. Det är spännande med havets alla färger, här är vattnet alldeles grönt. Bland alla större och mindre öar och rev var det lätt att hitta fina ankringsplatser för natten. Landskapet var storslaget vackert och väldigt ödsligt men så rätt som det var dök det upp ett höghus i horisonten och strax fler och fler byggnader, massor med båtar och människor på stranden.

Det var Hamilton island som Sven tipsat om. Klart vi måste göra ett besök. Vi tog dingen in och fann ett riktigt turistparadis mitt i korallhavet. Flygplats, hotell, fik och restauranger. På fiket var det förstås inte några små gråsparvar som letade smulor utan papegojor. Efter en god fika blev det, vår vana trogen, en busstur runt ön och sen traskade vi upp till öns högsta punkt. Svettigt och inte hade vi något vatten med oss. Men hjärtat fick jobba lite och där uppe möttes vi av en makalös utsikt.

Vi seglade vidare och la oss för natten i en tyst och stilla vik. Mitt i natten vaknade jag med ett ryck. Det var något konstigt ljud akterifrån som väckt mig. Jag gick upp för att försöka hitta vad det var. Det kom utifrån, kanske från sittbrunnen? Nej, så klart från akterspegeln. Jag mindes sjölejonen på Galapagos, hur de lätt som en plätt tog sig upp och såg ut som om de ägde båten och förstod ju direkt att nu hade vi krokodiler där bak. Som den oförvägna CrocodileSara jag är smög jag så ljudlöst jag kunde upp genom luckan, stannade och lyssnade. Då såg jag hur ratten långsamt rörde sig. Jaha, då är det förstås en krokodil under oss också, det är säkert en hel flock. Jag fortsatte smygandes på tå och kikade försiktigt över kanten ner på akterspegeln. Tomt!

Det var inga krokodiler, vi stod helt enkelt på med rodret och det var det som lät. Djupet var fullt tillräckligt men när vinden vänt hade Mahimahi glidit upp på en liten sandpuckel där rodret satt sig. Ingen fara dock, vi drog upp ankaret, ankrade om och somnade gott igen. På morgonen frågade Magnus vad jag egentligen tänkt göra med krokodilen på akterspegeln. Tja, får väl tillstå att jag inte hade någon riktigt plan för det men det kanske ger sig nästa gång…

Vår färd norrut fortsatte och vi letade oss in i en kanal. I mynningen låg ett gammalt sockerlastningsbruk och längre in i kanalen gick flodarmar in längs täta mangroveträsk. Vi var sugna på att utforska en av floderna med dingen och frågade några fiskare om krokodilläget. Kan vi ta dingen inåt floden? Tja, krokodilerna är inte såå stora här, upp till fyra meter bara så, well, det kan kanske gå vägen. Samtidigt såg vi hur de mycket skeptiskt tittade på vår dinge. Vi bestämde oss snabbt för att det inte var rätta tillfället att öva på att akta oss för krokodiler. Och att en uppblåsbar liten gummidinge kanske inte är bästa krokodilspanings-farkosten.

Nu ligger vi tryggt förtöjda i Cairns marina. Här ska vi njuta av stadslivet och fixa med båten. Det är ganska många grejer som ropar på underhåll. Både watermakern och frysen ska lagas, en dator och diverse andra små ting. Det är inte klokt vad grejer har kort livstid! Men det är bara att bita ihop och vara glad för allt som trots allt inte går sönder. Vi hörs snart igen.

 Ha det gott i höstrusket!

 

 

Sep 22

Till Australien!

Så har sidan legat nere ett tag igen, tyvärr. Den har blivit hackad, känner mig riktigt populär! Tänk att bli hackad bara så där… Nej, det är inte alls kul egentligen. Men som tur är har jag ju Joakim! Han fixade hela alltet igen. Vad gjorde jag väl utan honom!

 

Australien1

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0206.jpg]70Delfiner på besök
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0208.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0209.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0213.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0223.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0229.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0211.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0237.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0232.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0255.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0272.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0172.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_p9050395.jpg]40Dorado
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0089.jpg]40En tonfisk
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0119.jpg]40Sömnig fågel
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_dsc_0130.jpg]30Nattlig visit
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/australien1/thumbs/thumbs_p9050389.jpg]30Så här såg det ut på sjökortet på väg in till Mackay

Vi är i Australien och det känns faktiskt både stort och mäktigt!

I morse gick vi in i Mackay marina. Mackay ligger norr om Brisbane, söder om Cairns.

Vid det här laget känner ni väl till att en formell inklarering måste göras i varje nytt land. Och att det kan gå till på totalt olika sätt. Ibland enkelt ibland helt olidligt krångligt. Undrar just hur det skulle vara i Sverige?

Ryktena om inklarering i Australien är att det är en av den väldigt krångliga sorten. Man måste varsko om planerad ankomst i mycket god tid i förväg och det sägs att de har koll på en direkt man seglar in i deras vatten. Det är stränga förhållningsorder vad gäller hur och när man ska anropa myndigheterna för att få gå in i hamnen. Och om man inte gör allting exakt enligt föreskrifterna blir det höga böter on the spot. Vi visste att vi bl.a. skulle få besök av hälsovårdsmyndigheten och att de skulle ta all mat som fanns ombord för att vi inte ska kunna sprida eventuella småkryp ut på den australiensiska kontinenten.

Det var alltså med viss bävan vi närmade oss detta land. Vi hissade nogsamt den australiska flaggan och den gula karantänsflaggan som visar att man inte är inklarerad i landet. I tre dygn tittade vi oss ängsligt omkring såväl uppåt som längs horisonten för att se om någon hade span på oss. Men icke, vi var fortfarande ensamma på havet. När vi så närmade oss hamnen och ropade upp på radion hördes inte ett knyst till svar. Vi ropade flera gånger men inget svar. Villrådiga fortsatte vi mot hamnen. Ingen reagerade.

Till sist var vi ända inne i marinan och såg en man på en av bryggorna. Vi ropade ”vet du vart vi ska lägga oss?” ”Ta bara en plats vilken ni vill!” Vi pekade på vår gula flagga och han pekade då mot en brygga på ett annat ställe i hamnen; dieselbryggan. Verkade ju lite konstigt men vi förtöjde där i alla fall. Inget hände. Ingen kom rusande och anklagade oss för allt vi hade gjort fel. Där var inte ens någon som undrade om vi ville tanka. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Så länge man inte är inklarerad får man absolut inte gå i land. Så vi började vika segel och så plötsligt fick vi syn på en liten oansenlig knapp på en stolpe. Med en lika oansenlig liten lapp med uppmaningen ”Press this button for help”. Vi tryckte på knappen och omedelbart svarade en kvinna, ”Yes?” ”Vi skulle gärna vilja klarera in” ”Då ska jag meddela att ni är här.” Tystnad igen.

Efter ett par minuter kom Gerry. En tämligen korpulent man med långt yvigt hår och skägg. Med sig hade han en stor soptunna. Hjälp tänkte jag, det är verkligen sant, han kommer att ta all mat och tänk om han tar Tiki, vår fina träskulptur. Den som vi bytte till oss på Marquesas och alla vackra snäckor som jag lyckats smuggla förbi det stränga kaptensögat. (Myndigheten letar efter allehanda småkryp som skulle kunna sprida alla möjliga farsoter över landet.)

”No worries” säger Gerry glatt leende när han med mycket möda kämpar sig upp på båten och vidare ner för trappan till salongen. Där tar han sig krypande och pustande runt hela soffan, öppnar några luckor här och var och lyser med sin lilla ficklampa. Tiki fick sig en rejäl genomlysnng, jag höll andan. Han fick vara kvar! Inga myror på honom inte. Sen var turen kommen till maten. ”No worries” sa Gerry och slängde lite popcorn, yoghurt och en gammal ost i sin stora tunna. Allt annat fick vi behålla!

Därefter vidtog en inspektionsrunda i resten av båten. Med ficklampan lyste Gerry i skrymslen och vrår. Sen var det klart. Snäckorna hittade han inte, gömstället funkar uppenbarligen bra både för myndigheter och kaptener J. Vi var godkända av första myndigheten och Gerry kämpade sig uppför trappan och ner på bryggan, fortfarande glatt leende, och avslutade förstås det hela med ”no worries”.

Nu var det tullens tur. En kvinna och en man kom gåendes i sina stora svarta kängor och ännu svartare solglasögon. Det verkar vara den givna dresskoden för alla tullare. Och visst blir man lite förskräckt när man ser dem. Men de var godmodiga och vi hade ett trevligt möte. Vi fick fylla i en massa papper förstås och våra vin- och spritflaskor ligger nu förseglade i en låda som inte får öppnas förrän vi lämnar landet. När var allt var klart gick vi alla upp på däck där vi högtidligen halade den gula flaggan. Så tog de i hand och önskade oss välkomna till Australien. Och vi fick gå i land!

En lättsam inklarering som inte ens var i närheten av de krångliga. Fast vi fick ju betala en slant för att få uppleva allt detta: 3000 kr.

Seglingen hit tog knappt tio dagar. Hoppas ni har kunnat följa våra positionsrapporter på winlink? Hör av er om länken inte funkar. Och gärna om det funkar också, det är kul att veta om ni följer oss.

Det har varit ömsom mycket vind och stora vågor ömsom bleke och platt vatten. Som för det mesta alltså under en längre segling. Vädret har varit soligt men kyligt. Nätterna stjärnklara och månen har vuxit sig allt rundare för var natt.

Två fina fiskar har vi fått, en tonfisk och en dorado (som är detsamma som mahimahi, men vi kallar den dorado när vi har den på kroken. Lite skrockfulla är vi nog). Båda fiskarna är riktiga delikatesser och smälter i munnen.

Vi fick alla möjliga olika besök längs vägen. Det mest spektakulära var nog jetplanet som plötsligt ven förbi en bit ovanför masttoppen. Vi tittade förvånade efter det och såg, ännu mer förvånade, hur det vände och åter satte kurs mot vår masttopp. Pirater tänkte jag! Vem har inte hört talas om flygplanspirater?

Vad gör vi nu, alldeles ensamma mitt i havet? Här var goda råd dyra; vi satte på vår radio och strax hörde vi någon som kallade på segelbåten. Ja det fanns ju inte så många att välja på så vi antog att det måste väl vara vi och svarade på anropet. De frågade efter vilka vi var, nationalitet, båtnamn och vart vi var på väg. Vi frågade vilka de var. Franska coastguard. De önskade oss en trevlig segling och försvann upp bland molnen. Riktigt trevliga pirater.

Många fåglar och en flock valar har också hälsat på. Inte några jättestora valar men fina var de! Och ett gäng lekfulla delfiner. De la sig allihop på rygg och plaskade med stjärtarna rakt upp mot oss. Att stå i fören i solnedgången och bara titta på dem när de simmar runt båten är fantastiskt. Bara vi och dom och havet. Hoppas vi kan förmedla något av känslan i bilder och filmklipp. Klicka på länken här intill för filmklipp!

Nu ska vi gå upp i staden en sväng. Vi har aldrig varit i Australien förut så det ska bli roligt att få se lite av detta stora land. Om två dagar seglar vi vidare längs barriärrevet till Cairns. Vi hoppas hitta fina ankringsplatser längs vägen. Och vi ska förstås öva på att akta oss för krokodiler! I Cairns stannar vi ett par veckor och sedan går vi vidare upp till nordspetsen, Torres strait. Därifrån till Darwin där vi också stannar ett par veckor innan vi fortsätter mot Indonesien. Men vi hörs alldeles säkert innan dess.

Hoppas hösten därhemma är fin. Ha det gott! Och tack för alla kommentarer, de förgyller vår tillvaro! Så fortsätt skriva!

 

 

Aug 28

Ett händelselöst liv, eller kanske inte?

Jag har inget att skriva om klagade jag häromdagen, det händer ju inget. Magnus tittade lite förvånat på mig. “Vi har ju just seglat 800 sjömil från Fiji till ett nytt land; New Caledonia och du tycker att inget händer.” Sant, sant, det händer ju så mycket hela tiden att jag ibland glömmer bort att det som är vår vardag faktiskt också är en del av äventyret och fyllt av upplevelser.

Som seglingen hit till exempel. Tänk att det kan skilja så mycket från en segling till en annan. Sist hade vi mycket vind, höga vågor, regn och allt vara bara grått, grått. Nu hade vi lite vind, ingen sjö, sol och allt var bara blått, blått längs den helt obrutna horisonten. Långt ute på oceanen där det är riktigt djupt har havet den allra vackraste, blå färg som tänkas kan.

Att få sitta där på fördäck mitt i det blå och spana efter valar, låter det inte spännande så säg! Kanske filosofera lite över livets alla möjligheter och lyssna till Magnus övningar på gitarren därbak i sittbrunnen.

Eller att gång på gång få uppleva solens upp och nedgång i de mest otroligt, fantastiska färger över ett alltid föränderligt hav. Eller att få påhälsning av en trött liten fågel som flugit alldeles för långt ut på havet och behöver en stunds vila på Mahimahi. Eller att få njuta en sprillans färsk fisk till middag.

Eller att bli väckt mitt i natten med en kopp te för att gå på sin vakt för några timmar. Dra på sig lite kläder och gå upp i sittbrunnen. Möta havet som kan vara allt från underbart glittrande av tusentals stjärnor eller glimrande i skenet av en upp och ner på vänd måne till svartaste svart med höga vågor, piskande vind och längs skrovet en brusande mareld. Är det lugnt blir det läsning eller kanske en film. Är det väldigt stökigt blir det mest en otålig väntan på att vaktpasset ska ta slut så att man får krypa ner i kojen igen. Jadå, vi vaktar ju givetvis också på vakten. Med jämna intervall kollar vi horisonten, radar, kurs och segel. Att då ibland plötsligt få syn på en båt är alltid lika spännande. Båtarna vi möter på öppet hav är lätt räknade.

Eller att passera genom en trång passage med farliga rev på bägge sidor som vi gjorde på vägen in till New Caledonia. Och att gång på gång ha ynnesten att få uppleva nya platser och människor. Som på denna nya ö där både klimat och natur är olikt tidigare öar i Stilla havet. Här finns nästan inga palmer, det är för kyligt för att de (och vi) ska trivas riktigt bra. Vi har både tröja och strumpor på oss.

Här är skönt franskt, allt man kan önska finns, och vi njuter av att leva ett nästan alldeles vanligt, västerländskt liv för ett tag. Det enda som saknas är den där valen jag så ivrigt spanade efter. Den lär nog dyka upp förr eller senare och vem vet, kanske närmre än jag skulle önska.

Snart ger vi oss ut på havet igen för ännu en lång segling, ca 1000 sjömil. När vi åter siktar land möter vi en helt ny kontinent. Australien! Ja nog händer det en del alltid…

Aug 15

Ur led är tiden!

Fiji 1

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140044.jpg]630
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140043.jpg]270
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140042.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140041.jpg]280Fruktmarknad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130027.jpg]280
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130021.jpg]250Kava säljs överallt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130024.jpg]260På marknaden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140045.jpg]250
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140047.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140046.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140049.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8120337.jpg]240På busstationen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130019.jpg]210Sockerrörstransport
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130349.jpg]210Hos frissan
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130350.jpg]260Nyklippta och dyblöta i håret
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130018.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130014.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130006.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140039.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140050.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8120336_0.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8140321.jpg]210Alla klär sig i kjol, man som kvinna
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8130353.jpg]190Kokande het källa
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-1/thumbs/thumbs_p8120339.jpg]180Vackra sedlar

 

Fiji 2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150326.jpg]540På med kjolen inför kavaceremonin
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150328.jpg]190Byns chief
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150332.jpg]200Möte med några av byns 80 invånare
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150346.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150339.jpg]220Kavan bjuds runt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150340.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150333.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150350.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150358.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150354.jpg]150Magnifikt träd vid floden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150356.jpg]150Flottar för flodfärd
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150373.jpg]230Sara och Sara
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150369.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150325.jpg]180Regnigt i regnskogen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150360.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/fiji-2/thumbs/thumbs_p8150365.jpg]150

Så fort stormen bedarrat lämnade vi American Samoa och satte kurs mot Fiji. Första dygnet hade vi fin segling men så ökade vinden igen och med den sjön.

Magnus trimmade och Mahimahi flög fram över vågorna, medans jag mest höll i mig därnere. I hög och vrång sjö är jag inte så karsk precis. Ibland är det minsann tufft att vara ute på äventyr. Men det var bara att hålla i och stå på. Vi ville nämligen komma fram till Fiji innan vardag övergick i helgdag eftersom det då blir dryga övertidsavgifter för inklarering i landet.

Vi lyckades och ropade på fredag eftermiddag glada i hågen upp portcontrol för att be om tillåtelse att gå in till land. Vi får då frågan om vi är beredda att betala övertidsavgifter eller om vi föredrar att vänta tills det är vardag igen. Vi tittar förvirrade på varandra. Det var ju inte helg än. Eller?

Jodå, det var lördag, inte fredag. Vi hade passerat datumgränsen och vår fredag bara försvann. Ut i cyberrymden kanske? Eller vart tar en förlorad dag egentligen vägen? Ur led var tiden! (Vi var inte de enda som undrade vilken dag det var.)

Kan ju tillägga att vi gjorde 630 nm på 72 timmar, hyfsat snabbt eller hur?

De sista dagarna på American Samoa regnade och blåste tyvärr bort. Mesta tiden var vi tvungna att vara ombord eftersom vi inte vågade lämna båten i de hårda vindar som rådde. Men vi fick ändå tillfälle att träffa många trevliga människor.

Som ensamseglaren Justin. För sex år sedan förlorade han en arm och ett ben i en trafikolycka. Nu är han på väg jorden runt. En underbar kille! Man förundras och får lite perspektiv på sina egna bekymmer.

Hos våra vänner Steph och Helen mötte vi en samoansk familj som kört Helen hem från mataffären. Hon var sent ute och fick problem att komma tillbaka till båten då de helt enkelt erbjöd sig att köra henne en lång sträcka i helt motsatt riktning till vart de skulle. Nästa dag åt vi middag tillsammans allihop och familjen berättade lite om livet på ön.

Klockan halvsex varje dag slår en gonggong i byarna. Då avstannar all aktivitet för en halvtimmes vila och eftertanke. Sedan tar kvällssysslorna vid tills gonggongen ljuder igen för att tala om att alla barn, det vill säga alla under 18 år, ska lägga sig. Om så verkligen sker fick vi väl inte riktigt svar på.

Vi hade ju redan upptäckt de fantastiska bussarna och nu fick vi veta lite mer om dem. Varje tur oavsett sträcka kostar en dollar och för alla under arton en halv dollar. Bussen går när föraren tycker att det är lagom många ombord och kör sin bestämda rutt. På ett ungefär! Om det regnar eller någon har mycket att bära så kör bussen ända fram till bostaden och rutten tar då förstås mycket längre tid än beräknat. Å andra sidan finns inga tidtabeller. Men bussarna är många och de går ofta så vänta på bussen behöver man ändå aldrig göra. Kommer någon på andra sidan gatan som ser ut att vilja åka med så väntar föraren (och alla andra på bussen) tålmodigt tills personen i sakta mak tagit sig över till bussen och klivit ombord. Den inom Västtrafik så populära hobbyn att köra precis när personen är framme hade familjen aldrig hört talas om. Varje förare har sin egen buss och de är fint pyntade med fjädrar och färggranna tyger och givetvis får man njuta av smäktande samoansk musik längs färden. Kära Västtrafik; varför inte låta er inspireras lite av bussarna på American Samoa!

Nu är vi alltså på Fiji på ön Vanua Levu. Här har vi haft trevliga dagar tillsammans med engelska, tyska, franska, australiensiska och svenska vänner.

Sara och jag gjorde ett minnesvärt besök hos frisören Chrissie. Snabbt och effektivt fick vi nya frisyrer. Och när klippningen var klar var det dags för hårtvätt. I iskallt vatten. Någon styling eller torkning var det inte tal om så vi gick därifrån med dyblöta hår men många skratt rikare. Och allt till det facila priset av 40 kronor!

Vi har gjort många härliga utflykter. Upp i bergen, in i en regnig regnskog, till myllrande frukt och fiskmarknader. Vi besökte en by där vi hälsades välkomna med en sevesevuceremoni. Som gäst i en by förväntas man som gåva ha med en bunt kavarot (roten torkas och mals till ett pulver som blandas med vatten). Gåvan överlämnas till byns chief och en skål med kava bjuds runt. Alla förväntas smaka. Vi drack inte så mycket, men kunde ändå känna en lite bedövande känsla i munnen, lite som en tandbedövning. Gott var det inte! Efter ceremonin var vi välkomna att gå runt i byn där 80 personer bodde, långt från allfarvägarna.

Den fantasiska tiden i Stilla havet går nu mot sitt slut och det är, sorgligt nog, dags att vinka hejdå till alla goa seglarkompisar eftersom vi härifrån går skilda vägar. Någon går till Nya Zealand, någon till Australien och någon till Asien. Vi får väl se var vi dyker upp nästa gång… Hej så länge!

PS: Nytt på Mahimahisidan:

  • Länk för positionsrapporter när vi är under gång finns i högerspalten.
  • Länk till videoklipp finns också i högerspalten.
  • Och för er seglare som planerar att gå liknande rutt som vi klicka på fliken ”Seglarsida”.

Jul 30

Dit vindarna bär…

Kanske har ni märkt att Mahimahisidan varit stängd ett tag. Jag upptäckte häromdagen att den helt enkelt inte fanns tillgänglig varken för mig eller för någon annan. Det var något säkerhetssystem som brustit och då stängdes allt ner. Jag hade inte en aning om hur jag skulle lösa det men Joakim ryckte in och fixade alltihop från Sverige.Tack Joakim!

 

Suwarrow

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200148.jpg]310Här bor Harry och hans fru
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7140066.jpg]670
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_dsc_0363.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7230252.jpg]280Svärdfisken var så lång att den inte fick plats på bilden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200133.jpg]340Parkvakten Harry
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200138.jpg]290Suwarrow
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200145.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200154.jpg]300En liten strandkrabba i sitt hus
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200166.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200185.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200197.jpg]490Till minne av Tom Neale som levde 25 år ensam på ön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7200198.jpg]370Mycket att välja på!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7220237.jpg]400Knytkalas
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7220238.jpg]380
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7210200.jpg]400Sushi på stranden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7210204.jpg]370En stunds spel i palmskugga
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7220225.jpg]360Magnus och Chris gör lite båtfix ihop
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/suwarrow/thumbs/thumbs_p7220244.jpg]250

Denna gång bar vindarna till en helt oväntad plats. Till Tonga blev det motvind och seglar flera hundra nm i motvind gör vi inte gärna om vi inte måste. Så under gång la vi en mer nordlig kurs och där, mitt i vägen låg Suwarrow. Som tur var! 

Suwarrow är en pytteliten ö omgiven av ett stort rev. Vi ankrade upp innanför revet och snart kom Harry ut till Mahimahi. Han slog sig ner i sittbrunnen och ur sin väska tog han fram en tjock bunt med papper, karbonpapper och givetvis stämplar. Det var bara för oss att med ett leende fylla i formulär efter formulär.

Ganska snart blev det uppenbart att det inte spelade så stor roll vad vi skrev bara pappret blev ifyllt. Harry muttrade lite till svar på frågan om vad de gör med alla papper. Det var hans uppdrag att samla in dem, vad som hände med dem sen verkade inte vara något han brydde sig så mycket om. Ingen annan heller förmodligen.

Harry är parkvakt på denna vackra ö mitt i Stilla havet. Det är 300 nm till närmsta ö. Han bor här halva året tillsammans med sin fru. De körs hit med båt och när halvåret gått blir de upphämtade igen. De får ingen matleverans eller dylikt under detta halvår, enda tillskott är den fisk som Harry drar upp. Och enda sällskap är de seglare som ibland har vägarna förbi. Uppdraget är att värna den unika naturen och att se till att besökare blir vederbörligt inklarerade till Cooks islands som Suwarrow tillhör.

Tillsammans med besättningar på åtta andra båtar tillbringade vi några underbara dagar här. Vi promenerade runt ön, det kunde vi gjort på en kvart men det tog ett par timmar. Det var så mycket att ta in och bara njuta av längs vägen. Korallstranden, palmerna, dofterna, vinden, vågorna, ljuset… Vi simmade tillsammans med hajar och vi hade knytkalas på stranden med människor och mat från jordens alla hörn.

Vi lämnade Suwarrow och seglade till American Samoa där vi är nu. En snabb tur som vanligt med Mahimahi. Vi drog upp en nästan två m lång svärdfisk så nu har vi ätit fisk i alla möjliga varianter. Två m fisk räcker ett tag.

 

Här på Am Samoa försöker vi fixa vår trasiga watermaker vilket tyvärr inte verkar gå så bra. Så det blir väl att kånka på dunkar med vatten för att hälla i tanken. 500 liter ska hällas i. Många dunkar blir det!

Jag har varit på besök på ett hjälpcenter för gravida och familjer med små barn. Kära kollegor; intressant och annorlunda! Långt från vår välordnade tillvaro. Här är fint men inget paradis. Många är arbetslösa och har svårt att få ihop tillvaron, att försörja sin familj och ta hand om sina barn.

I viken där vi ligger är det skitigt och bullrigt. Runt omkring ligger konservindustrier för tonfisk. Men i mataffären kommer tonfiskburkarna från Thailand! Världen är allt bra underlig ibland. Influenser från USA finns överallt på ön. Mc Donalds var det första vi såg när vi seglade in. Med priser som är långt lägre än att handla middagsmaten i mataffären. Säkerligen en av orsakerna till den utbredda fetma som alldeles uppenbart finns här. (Ja, vi gick till McD och ja, det var gott.)

Med en av de många färgglada bussarna åkte vi en tur runt ön. Jag fotade lite längs vägen genom fönstret. Plötsligt ropade chauffören tvärs genom hela bussen (vi satt längst bak) “säg bara till om jag ska stanna så att du kan fota!” Sen tog han en liten extra sväng med bussen för att vi skulle få se mer av ön. Vänliga, underbara människor! För denna minnesvärda tur fick vi betala en dollar var.

Och regnet det bara vräker ner!!! I flera dagar har det regnat och blåst men i dag har det varit helt galet mycket regn. Vattnet är brunt och det flyter otroliga mängder skräp runtomkring oss. Inga härliga bad här inte. Men vi passade i alla fall på att duscha i regnet. Det var ju sådär skönt, det piskade verkligen ner och vinden ven men rena blev vi. Sen ställde vi ut bunkar, kastruller och spänner på däck och så i med dingen i vattnet för att låta den fyllas med regnvatten. Vi sprang fram och tillbaka med vattenfyllda bunkar som vi tömde i tanken och när dingen nästan sjönk kopplade vi en pump till en slang, ner med slangen i dingen och den andra änden i tanken. Efter ett tag var tanken full! 500 liter! Vi slapp alltså kånka dunkar från land.

Ibland är det bra med regn men nu får solen gärna titta fram igen. Vi tar dingen över till grannen för en drink och lite väderprat så länge.

Vi hörs på nästa ö. Ha det gott i sommarvärmen!

Jul 14

Lätta vindar

En liten kort hälsning innan vi ger oss av. På riktigt den här gången. Vi bestämde oss i sista stund för att ligga kvar och låta ett regnoväder passera. Nu har det regnat över och himlen är blå igen. Det är väldigt lätta vindar så det är dags att ta fram vår största spinacker. Den har legat vakumpackad och undanstuvad länge och väl men nu ska den få komma upp och visa vad den går för. 200 kvm stor är den och ger oss fart även om det nästan inte blåser något alls. Några har undrat varför det har inte funnits positioner på winlink-sidan ännu. Det beror helt enkelt på att vi legat kvar i hamn. Vi sänder bara när vi är ute på havet. Men i kväll sänder vi en första position, sedan försöker vi sända en varje kväll (vår tid; 12 timmar tidsskillnad). Lägger med två filmsnuttar. Inga mästerverk precis men kanske lite kul ändå. Njut i sommarvärmen, tror nästan ni har det varmare än vi just nu.

Jul 11

Mauruuru!

Borabora

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0592.jpg]650
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p7060126.jpg]220Vackra Borabora!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0232.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0259.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0069.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300007.jpg]200I den lilla byn
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0185.jpg]150Fina kyrkor överallt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300009.jpg]350Färgstarkt lunchställe
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300013.jpg]220Magnus pratar alltid en stund med katterna på ön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300012.jpg]200Finklädda inför kvällens dans
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300011.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300023.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6300028.jpg]110Kontraster!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0947.jpg]130Dansuppvisning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0945.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280235.jpg]160Havssanemon
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280237.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280268.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p7030064.jpg]140Fantastisk undervattensvärld!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p7030079.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280251.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280250.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p6280263.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_p7050112.jpg]150Fiskafänge
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0244.jpg]150På promenad i hotellparken
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/borabora/thumbs/thumbs_dsc_0240.jpg]90

Mauruuru (tack) underbara, underbara franska Polynesien för alla fina dagar bland vackra öar och gästfria, vänliga människor. Det är dags för oss att segla vidare.

Här har det alltid känts tryggt och säkert att vara. Och vi har alltid känt oss välkomna när vi stigit i land. Alla är stolta över sina öar, visar gärna och vill gärna prata en stund. Behöver vi lift så är det inga problem, bara att stå längs vägen så stannar oftast första bilen. På Tahiti var det lite svårare att få lift, å andra sidan tog en kvinna oss på en rundtur i staden Papeete bara för att hon tyckte det var roligt att visa sin stad. Och all den goda, solmogna frukten vi fått, så härligt!

På Tahiti låg vi ankrade utanför marinan utan att betala något alls. Vi blev lotsade in i marinan för att fylla på vattentanken och spola av båten. Vi tvättade i deras tvättstuga och använde deras brygga för att förtöja dingen. Överallt annars brukar man få betala för liknande tjänster om man ens får nyttja dem.

Oftast låser vi inte båten här eftersom vi inte hört några som helst rapporter om stölder eller annat vilket brukar sprida sig snabbt på de flesta andra ställen. Här är fridfullt!

Sen sist har vi seglat korta sträckor mellan mindre öar och nu är vi äntligen på Borabora, Och då är frågan: är det den vackraste ö vi sett? Otroligt vackert är det! Men vackrast, det är omöjligt att gradera, vi har varit på så många vackra platser och vackert kan ju vara på så många olika sätt, eller hur. Och alla har vi väl våra smultronställen, så vi låter det vara osagt.

Vi har härliga dagar på Borabora som alltså blir vårt allra sista stopp i franska Polynesien. Det är en trevlig ö med en gemytlig liten stad, eller by är väl närmre sanningen när staden består av en gata och ett tiotal små affärer. Och inte minst en sailors bar med happy hour för alla seglarna i viken. Här pågår en sång och dansfestival där det verkar som att alla på ön deltar antingen på scen eller som publik. Vi nöjde oss med att vara publik och fick uppleva en färgstark dansuppvisning.  Vi tog en promenad, och en drink, på det lyxiga hotellet längs strandkanten. Inga yachtisar där inte. Vi funderade en stund på att ändra på den saken och hyra ett rum för en natt á… Men så åkte vi tillbaka till Mahimahi i stället, där sover vi ändå allra bäst.

Det är med lite vemod i hjärtat vi nu lämnar detta område och seglar vidare längs ”coconutmilkway”  till kungadömet Tonga. Låter väl i och för sig inte så dumt det heller?

Nu blir det längre mellan öarna igen. Första seglingen mellan Borabora och Tonga är ca 1300 nm. Som vanligt när vi är ute på havet försöker vi sända positionsrapporter via kortvågsradio. Gå in på:

http://www2.winlink.org:8081/maps/positionReports.aspx   I rutan “Enter callsign” skriv: SA6BQS så får ni upp vår position och ibland en liten hälsning.

När vi är kustnära kan ni även följa oss via AIS. Gå in på:

https://www.marinetraffic.com/se/ais/home/?lang=se  Skriv Mahimahi i sökrutan. Om ni inte får någon träff så är vi för långt från land.

Vill ni kolla in var på jorden vi egentligen är så är ju Google earth bra, det är nästan att ni kan se Mahimahi om ni zoomar in ordentligt.

En sista Eirarapport: Eira seglade lyckligen in i Göteborgs hamn i lördags och det blev fest på bryggan förstås. Önskar vi kunde varit där och mött upp. Ett fantastiskt seglingsäventyr har nått sitt slut. Härligt seglat allihop!!!

Ha det bra så hörs vi på Tonga.

 

Jul 02

Yachties, javisst!

Raiateea Taa

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0151.jpg]600Oväder!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0157.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0169.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0141.jpg]190
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0175.jpg]180Regnet öser ner, men inne är det torrt och skönt.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_dsc_0181.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6210172.jpg]440Internationell midsommarafton
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6210171.jpg]390
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6240176.jpg]190Häftiga vågor bygger upp vid revet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270216.jpg]190Strandnära tomt!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270218.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270220.jpg]210Sina gravar har man hemma på tomten.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270227.jpg]280Så här hissas alla båtar upp när det är dags att förtöja. Finns inte många bryggor.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/raiateea-taa/thumbs/thumbs_p6270219.jpg]130Lite tufft projekt att tukta denna tomt!

Det är ”lång” väg till Borabora (25 sjömil), vi har inte kommit dit ännu. Det är så många fina ställen på vägen som vi bara måste stanna på och nu har vi regn igen så då ligger vi still och väntar på solen. Passar på att skriva några rader och skicka med några mörka ovädersbilder (och lite annat) så att ni kan se att det faktiskt finns dåligt väder även i paradiset. Den härliga dingeutflykt ni kunde se foton från förra gången hörde inte riktigt ihop med texten. Vi har väldigt begränsat med internet så det blir ofta stressigt och lätt lite rörigt. Å andra sidan är det ungefär den stress vi har här så det kan vi leva med. Hoppas att ni också kan det.

Hur som helst, när molnen ibland tornar upp sig och himlen blir allt mörkare och vinden ökar i styrka då är det skönt att ligga tryggt ankrad i en fin vik på rätt sida revet tillsammans med andra yachties, som vi långseglare kallas.

Så vad kännetecknar då en yachtie? Jo, vi går omkring i samma shorts och linne dag ut och dag in,  samma alltmer slitna sandaler och gärna en ful hatt. Vi kryper glatt ner i lakan som, om vi var hemma skulle varit bäst före, för länge sen. Konserverad tonfisk på längden och tvären står väldigt ofta på menyn. Vi tror att midnatt infaller vid niotiden på kvällen, då gäspas det stort, och vi tänker att det skulle allt vara skönt att lägga sig och läsa en stund. Det dröjer inte länge förrän vi somnat. I ankarvikarna är det mörkt och tyst tidigt på kvällen. Å andra sidan är vi uppe med tuppen.

Vi är sällan eller aldrig sjuka (ta i trä). Vi läser många, många böcker och tittar gärna på film. Vi badar och snorklar och badar igen men det är inte ofta vi ligger på däck och solar. Solbrända blir vi ändå. Vi sitter långa stunder och bara tittar på havets skiftningar och solens upp och nedgång.

Vi letar ständigt efter nya delar för det som gått sönder och vandrar långa vägar för att fylla på gasol, för att få lite motion och för att upptäcka platserna vi är på. Vi seglar förvisso långa sträckor men vi ligger långt fler dagar för ankar.

Vi för ständiga diskussioner om olika vägval över oceanerna, om väder och vind och fiske och givetvis om våra kära båtar. Vi är alltid beredda att hjälpa varandra med allt mellan himmel och jord och tar gärna en fika tillsammans eller njuter en drink i sittbrunnen. Våra vägar möts och skiljs och så möts vi kanske igen.

Det sägs att det tar ett tag tills man är en äkta yachtie. Det är ett år sedan vi lämnade Gottskärs hamn och nog är vi yachties alltid! Detta är vårt liv just nu. Ett oftast skönt och behagligt liv. Ibland blåsigt, gungigt och ganska jobbigt. Men allt det där glömmer vi så snart vi siktar land.

Ett år! Det känns ganska länge. Vi upplever tiden annorlunda i det här livet än i livet därhemma. Eftersom vi sällan har bråttom eller ens någon tid att passa så är det som att tiden saktar ner på ett väldigt behagligt vis. Samtidigt som det är intensivt med så många olika upplevelser att det nästan inte känns möjligt att allt verkligen har hänt på bara ett år.

En stor glädje har det förstås varit att ibland få dela resan med familj och vänner. I Norge hade vi härliga dagar tillsammans med Eva och familjen i deras fina båt Acapella. Och hos fantastiskt gästfria Rita och JanBirger fick vi uppleva ännu mer av vackra Norge. Och alla sköna dagar som vi fick tillsammans med Joakim och Eira. Det är inte alls lika spännande i ankarvikarna nu när inte Eira ligger där. Då kunde vad som helst hända!

Till Kanarieöarna kom Camilla och hälsade på och vi gjorde många härliga utflykter tillsammans. Sen kom Frida och Calle som trots det eländiga vädret förgyllde Atlantseglingen med sin aldrig sinande entusiasm. På Cuba hade vi fina dagar tillsammans med Anna och Joakim. Tänk när Anna slog sig ner bakom den guldsmyckade flygeln och spelade för oss på den gudsförgätna restaurang vi hamnat på. Underbart! Och de fantastiska dagarna i San Blas tillsammans med Eva och Klas, Lisa och CalleRobert bland palmklädda små öar hos Kunaindianerna.

Efter Nordsjön, Biscaya och Atlanten var vi ganska trötta på överseglingar i trist väder men så styrde vi ut på Stilla havet och plötsligt var det alltid fint väder med lagom vind åt rätt håll. Nätterna var gnistrande stjärnklara och månen sken över Mahimahi där hon forsade fram över oceanen. Camilla och vännerna var med oss och när vi efter många dagar till havs siktade den polynesiska ön Fatu hiva var det precis så fint som vi drömt om. Andäktigt stod vi i den tidiga gryningstimmen, kände doften av blommor och frodig grönska och såg den svarta silhuetten långsamt bli grön och välkomnande… Magiskt!

Tack alla ni som varit med oss det här året, det är härligt att ha fått dela äventyret med er! Och tack alla ni som följt oss här på bloggen och skrivit så många goa hälsningar. Hoppas att ni fortsätter att följa oss på vår färd! Och välkomna alla ni som nyss hittat till vår sida!

Jun 18

Inte bara sol!

Huahine

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160148.jpg]620Snorkling bland tropiska fiskar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160134.jpg]230Dingeutflykt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160153.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160143.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160136.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6160158.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0018.jpg]310Marockansk skogskatt på besök. Ni som minns Svejk; visst är de lika?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0040.jpg]190Blomsterprydda båtkompisar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0043.jpg]260Skeppskatten Soffie har fått en ny kompis; Ingrid ett år.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0048.jpg]300Kvällsdrink på Mahimahi
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0024.jpg]110Månskensnatt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6130118.jpg]150Fin utriggare i trä
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6130119.jpg]120Överallt är det grönt och välsköttt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6130121.jpg]140Fast djurbruket är det inte så mycket med
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6070117.jpg]180Men en hel gris går bra att handla i frysdisken, lite hjälpligt inpackad.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_p6130124.jpg]260Magnus i nya cowboyhatten, jag har alltid önskat mig en cowboy;)
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/huahine/thumbs/thumbs_dsc_0187.jpg]110Solen går ner över Moorea

Hoppas ni har bättre väder än vi! Här är det vinter och det märks. Det regnar och blåser. I natt hade vi riktigt tropiskt skyfall och nu på morgonen är det mulet och lite trist. Ingen snorkling i dag. Blir nog i stället ett, eller kanske två, avsnitt på Brottet.

På Tahiti blev det lata, sköna dagar. Bara en enda grej gick sönder den veckan; grillen som en kväll mer eller mindre brann upp, den klarade sig men är sig inte riktigt lik. Vi fixade lite med båten, tvättade tre månaders tvätt, läste och umgicks med andra seglare.

Jag lyckades med denna resas första dingeplurr. Vid dingebryggan där man inte precis är ensam föll jag i helt och hållet mellan bryggan och dingen. Jag tog mig upp, snabbt som en raket, i tron att kanske ingen skulle hinna se mig. Fast oftast sitter man inte som en dränkt katt i dingen så det gick väl inte direkt obemärkt förbi.

I denstora mataffären provianterade vi så att det ska räcka ett tag. Affären tedde sig väldigt mycket som en vanlig affär hemma i Sverige. Men i frysdisken låg hela grisar och i bröddisken baguetter som subventioneras av franska staten (varför kan man ju undra). Utanför på parkeringen spankulerade tuppar och hönor omkring i godan ro. Kanske har de en lugnande inverkan på oss stressade människor? Kanske skulle vi ha ett gäng hönor utanför våra mataffärer också?

Från Tahiti seglade vi 90 distans till den lilla ön Huahine där vi är nu. I dag ska vi fortsätta till två andra öar; Raiateea och Taa och sedan  till Borabora som blir den sista ön i franska Polynesien. Borabora har ett storstilat rykte att leva upp till. Det sägs vara världens vackraste ö, eller i alla fall Stilla havets. Tja, vem kan bedöma det? Rapport kommer!

Trevlig midsommar till er alla!!! Och ta en extra snaps för oss!

 

       

May 30

Nu har vi seglat ända till Tahiti! Många sjömil blir det…

Moorea, Tahiti

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0142_0.jpg]660
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0087_0.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0085_0.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5280095.jpg]200Trolsk bambuskog
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5280105.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0147.jpg]180Lunch i det gröna på utflykt runt ön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0052_0.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0055.jpg]330Sindbad, våra vänner från förra seglingen i Karibien
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230084.jpg]330På Sindbad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230083_0.jpg]150Doughs fina konstverk
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230086_0.jpg]180Doughs lilla tankelapp i verkstaden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5180052_0.jpg]170Ananasplantage
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5220064_0.jpg]290Marmeladprovning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5220071_0.jpg]140Vaniljodling
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5220074_0.jpg]270Denna söta dam stod i fiket på "Ttropical garden"
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230080_0.jpg]240söt solmogen ananas till försäljning för en spotstyver. Vi frossar!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230087_0.jpg]200På kanotsnickeriet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5230090_0.jpg]250Här får vi beundra foto familjens söner.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0058.jpg]230Åh, alla dessa fantastiska solnedgångar!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5170047.jpg]150Räkodling. Så värst sugna blev inte vi svenska västkustbor
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0072.jpg]130Moorea
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0073.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_p5240092.jpg]170Marknad på Tahiti
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/moorea-tahiti/thumbs/thumbs_dsc_0177.jpg]500Hejdå gänget!

”Men titta där ligger Sindbad!!!” Vi var på väg in i ankringsviken på Moorea och där låg hon, Sindbad, den fina gamla fraktskutan med Dough och Beth-Anne som vi träffade för tio år sedan i Karibien. De bor ombord sedan många, många år tillbaka och deras två barn, som nu är vuxna och utflugna, har vuxit upp på skutan. Det blev ett härligt återseende. Vi bjöds på god middag och fick se Doughs senaste konstverk i koppar.

Sen sist har vi alltså varit på Moorea och nu har vi kommit till Tahiti. Moorea var fantastiskt vackert. Vi vandrade upp på höga berg, tittade på ananasplantager, träffade en familj som snickrar vackra kanoter, ”Mami” visade stolt foto på sina vuxna söner som alla bor på Tahiti och inte var hemma när vi var där. Vi promenerade till en ”Tropical garden” där vi fick se och lära oss om vaniljodling och provsmaka marmelader gjorda av alla tänkbara exotiska frukter.

Vår nyblivna 21-åring blev ordentligt firad. Med sång i hytten på morgonen, sen kom dykbåten och hämtade henne för dagens dyk och så blev det pannkakslunch. Till kvällen en god middag i sittbrunnen och en kväll på Moorea fixade kompisarna pizza och drinkar till henne.

Snorklade gjorde vi förstås också. När vi simmade omkring och njöt av alla vackra fiskar fick Camilla plötsligt syn på en stor blå pärla inuti en mussla.  Hon dök ner och försökte pilla loss den men den satt hårt fast. Vi hämtade en tång och en skruvmejsel. Äntligen hade drömmen gått i uppfyllelse, vi hade funnit en riktig skatt! Vi dök ner igen och försökte få tag i den trolskt glittrande pärlan och så ”poff” gled den loss. In i musslan! Men vi hann konstatera att det förstås inte var någon pärla, den var för mjuk. Vad det var vet vi inte men hjärtat bultade på oss alla tre en stund efteråt. Vi hade ju varit på pärlfarm och lärt oss om pärlodling och visste värdet av (och det osannolika i) att hitta en så stor pärla.

På Tahiti har vi besökt staden Papeete och varit på bilutflykt runt ön. Papeete är en ganska stor stad och det var ju ett tag sen vi upplevde stadsliv så det var trevlig omväxling och bil har vi inte kört på ett år! I ankringsviken ligger massor av båtar och det är alltid roligt att återse gamla vänner och lära känna nya längs vägen.

I går lämnade Camilla och vännerna Mahimahi. Det blev väldigt, väldigt tomt förstås. Men nu ska vi njuta av att ha vår stora, fina båt alldeles för oss själva ett tag. Vi stannar någon vecka till på Tahiti och fixar med lite av varje. Inte minst ska vi gå och handla god mat i det stora franska ”Carrefour” som är nästan som mataffärerna hemma. Så småningom  seglar vi tillbaka till Moorea för att träffa Sindbad lite till och sen får vi se vart vi styr kosan…

Tack för denna gång och ha det gott!

Om du vill prenumerera på våra nyhetsbrev skriv din mailadress nedan. Klicka på subscribe.

 

 

 

 

May 14

Bland haj och korall

Tuamotu2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0009.jpg]400Födel$edagbarn
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0015.jpg]140Gratti$!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0014.jpg]160Wifihungriga!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0021.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0024.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0109.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0019.jpg]100Camilla hämta$ upp för dykning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0497.jpg]90Be$ök på båten
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0510.jpg]90Camilla får låna en kanot
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0518.jpg]60Och Magnu$
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0538.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0547.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0321.jpg]80Fin fi$k på gång!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0716.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_p4270037.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0566.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_p4290101.jpg]50Takflätning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0568.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0572.jpg]80$kolbe$ök
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0577.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0580.jpg]20Ut$ikt från $kolgården
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_p4290072.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0587.jpg]20025 år!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_p4300102.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_dsc_0645.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_p4280054.jpg]40Varje liten ö har en egen kyrka
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/tuamotu2/thumbs/thumbs_p4290091.jpg]60

En tidig morgon i ankarviken satt jag i sittbrunnen och såg den lilla byn Manihi vakna. Längs huvudgatan kom barn i alla åldrar cyklandes till skolan. De samlades utanför skolgården en stund. Vinkade glatt till mig. Så kom en stadsjeep glidande längs gatan. Gjorde ett stopp för att släppa av ett barn utanför skolan. Hönor kacklade och tuppar gol, en och annan hund gav till ett skall. Så ringde skolklockan och barnen rusade in i skolbyggnaden. Det föreföll vara ganska likt en vanlig vardagsmorgon hemma. Men ändå så olikt.

Lite senare på dagen tog vi dingen in till byn, handlade lite i affären och strosade runt på de små gatorna. Förundrades över de bilar vi såg eftersom vi gick runt hela ön på mindre än tio minuter, inte mycket att köra bil på alltså. Tyckte vi. Vi köpte varsin glass och slog oss ner på en bänk i skuggan av ett brödfruktsträd. Alla som gick förbi hälsade vänligt och vi bytte några ord på vår stapplande skolfranska. Det var helt vindstilla och mycket varmt. På kajen stod några fiskare och rensade nyfångad fisk och på gården intill satt ett par som konstfullt och skickligt flätade palmblad att täcka hustaken med.

Vi är i Tuamotu som består av ett stort antal atoller. Seglingen hit var fin och på vägen fångade vi en long billed spearfish, en mycket eftertraktad fisk att fånga och god att äta.

Atollerna varierar i storlek, en del är så små att det är svårt för oss att komma in, andra är som en stor sjö som det går att segla runt i utan att se från ena änden till den andra. Alla är platta och består mestadels av korall och palmer. Runt varje atoll ligger ett stort rev. För att komma in till atollen går man igenom ett så kallat pass (revöppning), där gäller det att ha koll på tidvatten och strömmar annars kan det gå illa. Det är lätt att spolas upp på reven.

Att ankra bland korall är inte så lätt. Två gånger har vi lyckats fastna ordentligt med ankaret. Albin fridök och på 12m djup lyckades han fästa en tamp i ankaret och sen kunde vi dra upp det med hjälp av tampen. Vi har klarat av vår första grundstötning (och förhoppningsvis sista!). Typiskt nog under en, som vi tyckte, lätt och kort segling från en ankarplats till en annan i en bojad farled. En stunds okoncentration så hade vi en boj på fel sida båten och revet var plötsligt under oss i stället för bredvid. Snabbt i med backen och vi tog oss bort från revet utan skador. Puh!

Här finns mycket haj men det sägs att de oftast är ointresserade av människor så vi simmar runt och låtsas att de inte finns… När Elin och Magnus var på en dingetur till revet mötte de Joachim som frågade om de ville simma in i hans stora fiskbur. ”Finns det hajar?”.  ”Nej, nej, inga hajar”. De simmade då glatt in i buren och det första de mötte var förstås en väldigt stor haj. Bara att gilla läget! Båda kom levande tillbaka.

En dag besökte vi byns skola och var med på en lektion. Barnen var nyfikna på oss och ställde många frågor och vi frågade dem om deras liv. De gissade vad Albin och Camilla ville bli och frågade om de sett några stora stjärnor. Magnus och mig frågade de om vi var gifta. Ja, då råkade det sig så att just den dagen firade vi 25årig bröllopsdag och alla barnen applåderade ivrigt till denna bedrift. På kvällen blev vi uppvaktade av alla våra ”egna” gulliga barn. Härligt sätt att fira bröllopsdag på!

På Manihi försörjer sig de flesta på pärlodling men de senaste åren har marknaden blivit sämre och antalet odlingar drastiskt minskats så framtiden för familjerna på ön ter sig ganska oviss.Vi fick se en pärlfarm och förundrades över det omsorgsfulla och tidsödande arbete det är att få fram dessa vackra pärlor. Och förstod också att de kostar en slant!  När vi är här och ser dessa fantastiska atoller i verkligheten är det lätt att förstå vad en aldrig så liten höjning av vattennivån kommer att innebära för alla som lever här; deras hem försvinner under vattenytan.

 

På en dingetur blev vi invinkade till ett hus vid strandkanten och mötte ett gulligt par med sin lilla son. De ville visa oss sin motu (ö). Tillsammans med dem vandrade vi runt bland kokospalmer, snäckor och korall. Intill huset låg ett jätteskelett av en val som strandat på tomten. Vi bjöds på kokosnöt direkt från träden och fick titta på vackra svarta pärlor. Deras hus var mycket enkelt men med ett fint modernt badrum. Det var mycket myggor så när mörkret föll gick familjen ut på den smala, rangliga bryggan till sitt natthus allra längst ut på bryggan. Där slapp de myggen. De följde dygnets rytm, gick upp när det ljusnade och la sig i skymningen så vid sextiden på kvällen var det helt mörkt hos familjen. Det är alltid spännande att fundera kring hur det skulle vara att leva sitt liv på de ställen vi kommer till. Här är fantastiskt vackert och klimatet är underbart men för oss skulle det nog i längden vara svårt att vara utan allt vi är vana vid. Och att leva så långt ifrån andra människor som den här familjen gör.

Elin och Johanna var sugna på lite landliv och tog en dag i land medans Albin, Camilla, Magnus och jag tog dingen ut till ett stort rev för att snorkla. Vi drev med strömmen och såg  hajar, manta, korall och en alldeles otrolig mängd vackra fiskar i all världens färger. Vad mer kan man önska?  Camilla blev så tänd att hon gick till en dykskola och anmälde sig till ett provdyk med tuber. Och efter det anmälde hon sig till en hel dykkurs och nu har hon ett dykcertifikat.  Hon har sett tigerhaj, blue marlin, delfiner, sköldpadda, you name it. Inte så tokigt ställe att lära sig dyka på!

Flera dagar i Tuamotu hade vi tyvärr ganska dåligt väder med regnskurar och mycket vind. Först tyckte vi alla att det var skönt med lite svalka men snart saknade vi solen.  Nu är det åter soligt och torrt och i morgon seglar vi till Moorea. Ett dygns segling i fin sydostlig vind.

Ha det fint därhemma i vårsolen!

 

 

 

Apr 24

Fatu Hiva, Hanaiapa, Hiva Oa, Tahuata, Nuku Hiva…

Marquesas1

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0222.jpg]490Så här såg det ut när vi seglade in till första ön efter den långa seglingen. Mörkt!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0233.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0009_0.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4100410.jpg]260Skål för en bra segling!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0285.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0287.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0315.jpg]270
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0366.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0368.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0249.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0283.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0326.jpg]160Dansuppvisning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0337.jpg]150Johanna dansar med
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0346.jpg]180Och Elin
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090307.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090311.jpg]70Madeleine och Albin plockar limefrukter
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090314.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0355.jpg]70Godissugna tjejer
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090321.jpg]120Storhandling på gång
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090334.jpg]110Träningspass
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090346.jpg]160Glada nattfiskare
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0239.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_dsc_0268.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090370.jpg]150Härligt bad i svalt vattenfall
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090377.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090381.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4100400.jpg]250
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas/thumbs/thumbs_p4090391.jpg]40

Marquesas2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_dsc_0030_0.jpg]640
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_dsc_0042_0.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_dsc_0059_0.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_dsc_0061_0.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_dsc_0064_0.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_dsc_0151_0.jpg]200Delfiner på besök
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_dsc_0173_0.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_dsc_0220_0.jpg]140Simmar med delfinerna
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_p4180003.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_dsc_0051_0.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_p4180010.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_p4190011.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_p4180004.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_p4180007.jpg]170
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_p4180009.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_p4190017.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_p4190023.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/marquesas2/thumbs/thumbs_p4190025.jpg]60

Fatu Hiva, Hanaiapa, Hiva Oa, Tahuata, Nuku Hiva… Visst klingar namnen exotiskt? Och exotiskt är det att vara här i denna storslagna natur. Underbara öar och underbara människor! Växtligheten är otrolig och dofterna, och den solmogna söta frukten som vi får njuta i överflöd.

”Kom in, kom in! Vill ni ha kaffe?”

Vi följde givetvis med den välkomnande mannen in i hans lilla hus. Vi slog oss ner vid hans köksbord och såg oss omkring medans han kokade kaffe. Det var ett spartanskt inrett hus, ett kök och ett rum. El till kyl, lampor och en tv fanns och rinnande vatten men i stort sett inga möbler. Vi fick varsin mugg kaffe och förde sedan ett mycket stapplande men glatt samtal på en blandning av polynesiska, franska och svenska. Han skrattade och sa oui, oui till allt vi sa. När vi skulle gå fick vi inte gå tomhänta. Fullastade med vackra snäckor och massor av frukt fortsatte vi promenaden genom den lilla byn.

Snart blev vi inropade till ett annat hus med skylten ”Yachtclub” på grinden. Vi gick in och hälsade på William. Han för dagbok över alla seglare som besöker viken. Vi fick skriva en liten hälsning i hans gästbok och sedan bjöds vi på kokosnöt och kallt vatten. Härifrån var det heller inte tal om att gå tomhänta. En bananstock, grapefrukt, stjärnfrukt och papaya fick vi med oss. På väg ner till båten mötte vi Elin och Albin som också hade famnen full av olika frukter. Efter promenaden slängde vi oss i det turkosblå varma vattnet. Framåt kvällen blev det en ”MahimahiPacific” (drink) i sittbrunnen under en stjärnklar himmel och så var en helt vanlig dag i Polynesien till ända och vi kröp till kojs.

Important!

Just loggat in på sidan och läst alla era fina hälsningar. Tack och många, många kramar till er alla!!!

 

 

Apr 16

Mahimahi i Söderhavet!

 ”Wow, såå vackert, åååh, det här är det vackraste, häftigaste…!” En efter en vaknade vi framåt morgonen och gick upp i sittbrunnen och vi blev alla helt tagna av den otroligt vackra vik vi låg i.

I kolsvarta natten hade vi natten innan närmat oss Fatu Hiva, vår efterlängtade allra första söderhavsö. Konturen av ön växte sig större och tydligare men det fanns inte en endaste lampa eller fyr att navigera efter. Vi hade radarbild och ekolod som hjälpmedel och en underbar blomdoft från land. Lite läskigt att efter nästan tre veckor på ett tomt hav segla mot en helt mörk hög silhuett. Men när gryningen kom ankrade vi till sist i den andlöst vackra viken. Vi var framme! Efter 2938 seglade sjömil och en osannolikt fin segling. Stilla havet är blått, blått, blått och ganska öde. Många flygfiskar och en annan bläckfisk har landat på däck och sex båtar har vi siktat.

De första dygnen hade vi som väntat stilltje och sökte oss söderut för motor i några dygn. Så kom äntligen vinden och därefter blåste det en stabil sydostlig vind på mellan sex och tio knop. Ibland lite mer, ibland lite mindre. Det är vindar som passar Mahimahi perfekt, hon seglar på i full fart och ibland hade vi dygnsdistanser på 200 nm.

Stilla havet

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0144.jpg]320
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0143.jpg]300
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0145.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0150.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0154.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0160.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0162.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p3250202.jpg]240
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0140.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0148.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0205.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0192.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p3240197.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p3240194.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0170.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p3250218.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0173.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p3260220.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p3280228.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p3280231.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p4010236.jpg]180
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p4070285.jpg]200
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_dsc_0179.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p4030240.jpg]230
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p4030244.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p4030249.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p4030250.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p4050269.jpg]220
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p4060273.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/stilla-havet/thumbs/thumbs_p4060274.jpg]170

Överfarten tog nitton och ett halvt dygn; det är många dagar och nätter. Ibland var vi hjärtligt trötta på allt gungande och på att aldrig vara framme, men på något konstigt vis går tiden ändå ganska fort där ute under den obrutna horisonten. Vi har haft fullt upp med att fundera ut dagens meny, laga mat, baka bröd och annat gott, styra, trimma, vakta, duscha, bada när det var stilltje, träna, spela gitarr, sticka, läsa, tänka ut nya fiskestrategier, prata, filosofera… fredagsmysa och fira milstolpar längs vägen. På kvällarna, innan det var dags för nattvakten att ta vid, hade vi en stunds högläsning under miljontals gnistrande stjärnor.

En dag stod vi allihop i sittbrunnen och njöt ett naturens skådespel. Havet sjöd runtomkring Mahimahi av ett hundratal (!) stora delfiner eller små valar eller kanske både och. De hade i alla fall en storslagen uppvisning för oss, dök, hoppade, simmade en lång stund allihop på en gång och så lika plötsligt som de kom var de borta. På natten hade vi en hemmagjord planktonhåv (en gammal strumpa och en flaska med hål i botten) i bakom båten. På morgonen tittade vi på fynden i ett mikroskop, ingen aning om vad vi såg men vackert var det. Kanske något som ingen sett förut, detta hav är inte direkt utforskat område. I sjökortet kan det exempelvis stå: djup 67m, observation lämnad 1957. Men vi seglar på och hoppas att havet är djupt…

Matlag och vaktlag har sett till att vi varit både mätta och trygga. Många goda fikor har vi fått och mycket gott bröd. Lyckan var stor då vi fick en fin Wahoo på kroken som gav oss god mat i flera dagar. Vi hade många fler napp men varje gång slet sig fisken till vår stora besvikelse. Så det blev alltmer av en utmaning när det var dags att laga mat. Att variera mellan tonfiskburkar och tonfiskburkar är inte helt lätt. Men nu är vi mästare på det! Ofta satt vi i sittbrunnen och fantiserade; tänk om det dök upp en ICAmaxi i horisonten; då skulle vi köpa filmjölk, salami, brie, oxfilé, sallad, fetaost, ost… Albin, Johanna, Elin och Camilla tänkte också ut olika rätter som de skulle beställa till hemkomsten till Sverige. Och Magnus och jag, ja vi får väl fortsätta att längta efter allt detta goda ett tag till.

Magnus har (precis som vanligt) haft mycket att stå i. Kort efter att vi lämnat Galapagos hände det som inte fick hända, watermakern strejkade! Vi räknade mängden vatten vi hade ombord, skulle det räcka till dricksvatten?? Eller skulle vi bli tvungna att vända?! Jodå, vi kom fram till att det skulle räcka, men så mycket mer var det inte. Diska, duscha, koka pasta etc fick vi göra i saltvatten och det fanns ju att ösa av. Magnus ägnade sedan timmar varje dag åt att försöka laga watermakern som är monterad under kojen i förpiken så trevligare ställe kan man ju tillbringa sin tid på. Efter oförtrutet mekande går den nu på halvfart och vi har vatten i tanken igen. Halvfart räcker dock inte långt så vi måste försöka få tag på reservdelar, en vild gissning är att det inte blir helt lätt…

En natt vaknade Magnus av ett litet klirr mot däck. Han gick upp och inspekterade och hittade en sprint som lossnat från bommen. Det är väl bara ett kaptensöra som kan uppfatta ett sånt litet ljud när man går i full fart med fulla segel och det är ett brus av en massa olika ljud. Sprintens uppgift var att hålla uppe bommen mot masten så bommen var således på väg att lossna. Dessvärre svårt att laga ute till havs då båten rullar ganska mycket så vi bestämde oss för att surra bommen och ta ner storseglet. Sista dygnen gick vi med spirad genua vilket minskade farten en hel del och det blev inte den rekordsnabba överfart vi hoppats på. Men det är så det är med segling; oförutsägbart.

Måste ju berätta lite mer om besöket på Galapagos också: St Christobal var en vacker ö med ett rikt djurliv. Vi såg givetvis sköldpaddor , stora och små, gamla och unga, mäktiga Fregattfåglar som svävade i skyn och ett oändligt antal sjölejon som lekte i vattnet men också var uppe på gatorna och spankulerade. Varje natt sov de så gott på vår altan på Mahimahi och varje morgon schasade vi i väg dem och sen var det bara att ta fram skurborsten. Första natten var de ju väldigt gulliga men snart tröttnade vi och försökte bygga en barriär av fendrar men inget kunde hindra dem från att tillbringa natten hos oss. Och visst, vi har en fin altan!

Galapagos 2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0099.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0086.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0093.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0097.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0105.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3140153.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3140148.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0126.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0123.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0047.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0052.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0068.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0082.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_1037.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_0033.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3140122.jpg]80Hotell högt upp i trädet, går bra att hyra
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3130094.jpg]210Båttaxi
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_1041.jpg]90På stan
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3120086.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_1064.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_dsc_1051.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3120091.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3130111.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3130113.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3140163.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-2/thumbs/thumbs_p3180174.jpg]170Proviantering inför långsegling

”Vi vill ha hjälmar!” Vi skulle på ridtur och André som hade hand om hästarna såg väldigt frågande ut och menade att ”alla hästar är lugna, det behövs inga hjälmar”. ”Vi är från Sverige, vi vill ha hjälm!” Snällt gick André då en sväng på gården och kom tillbaka med diverse huvudbonader, allt från cykelhjälm till skidhjälm och så Albins snygga cowboyhatt och vi kunde ge oss av. Jag fick en lugn häst (fast han hade ju sagt att alla var lugna). Efter en liten stund fick den lugna lilla hästen dock för sig att den skulle på en alldeles egen tur, den hade inte alls lust att vänta på de andra utan stack (inte precis någon skenande galopp, men ändå) iväg med mig på ryggen. Jag ropade på hjälp men ingen kom till min undsättning så jag slängde mig rådigt och ”vigt” av hästryggen och hästen stannade då så snällt. Sen bytte Camilla och jag häst och vi kunde rida vidare. Camilla sa tröstande att ”han är ju väldigt mager, han protesterade nog för att du var lite för tung för honom”. Ridturen gick sedan vidare upp på höglandet på ön där vi bjöds på en spektakulär utsikt och fick smaka på papaya som André plockade ner från ett träd.

Titta på leguanen där borta! Vi var på väg tillbaka efter en snorklingstur bland sjölejon och sköldpaddor när vi såg den kika fram bakom en svart lavasten. Där satt den lugnt och majestätiskt och kikade på oss medans vi kom närmre och närmre. Vi fotade och sen gick vi därifrån medans den lika lugnt satt kvar och stolt blickade ut över sin värld. Undra hur gammal den var?

Inför vår långa segling behövde vi förstås komplettera förråden igen, de töms fort när man är många ombord, så vi frågade efter en köttaffär och fick en vägbeskrivning. Glada i hågen travade vi dit. Utanför möttes vi av en enorm flugsvärm men vi lät oss inte hindras. Väl inne i den lilla butiken möttes vi av, om möjligt, ännu mer flugor och en dam som viftade lite lojt med en flugsmälla. Bakom disken låg diverse köttslamsor, den ena mer oaptitlig än den andra och alla väldigt långt från allt vad kyla heter. Vi backade diskret ut ur den lilla butiken, helt överens om att vi ännu inte var mogna för att handla varor så långt från det vi är vana vid.

Öns ”stora” mataffär hade både kundvagnar (vad man nu skulle fylla dem med?) och en kortautomat som man kunde nyttja om man hade turen att komma då den enda person som behärskade automaten jobbade. Här ”storhandlade” vi kex, några burkar sylt och chips. Vi hittade faktiskt också till vår stora lycka yoghurt och köpte upp hela lagret: tre förpackningar. På fruktmarknaden inhandlades importerade äpplen och päron, potatis och tomater. Och en klase bananer som ute på havet visade sig vara boning för en jättekackerlacka. Men den åkte överbord fortare än kvickt. Varför matutbudet var så dåligt är inte så lätt att förstå, att mat är dyrt och besvärligt att importera är ju givet men varför brukas inte jorden mer, till boskap och till grödor?

Besöket på Galapagos motsvarade inte riktigt våra förväntningar. Alla måste via en agent ansöka om tillstånd att få gå i land och det är väldigt dyrt. Vi nöjde oss med tillstånd för att vara på en ö. Det hade säkert varit mer spektakulärt att själva segla mellan öarna men för det krävdes ett ytterligare tillstånd som tyvärr låg långt över vår budget. Allt är mycket noga reglerat och det är givetvis bra att öarna skyddas men en del av det handlar nog om att det finns mycket pengar att tjäna på alla restriktioner som besökare uppmanas att komma runt genom att alltså betala höga avgifter. Men det är utan tvekan en otroligt vacker övärld, havet sjuder av liv och det känns ganska otroligt att ha varit på Galapagos och att ha seglat hela vägen dit på egen köl.

Nu har vi tillbringat några härliga dagar på Fatu Hiva. Vandrat i den vackra naturen upp till ett vattenfall där vi simmade i en liten sjö. En natt åkte Camilla och Albin med på hummerfiske. Elin och Johanna spelade fotboll med tjejlaget på ön. En jobbdag hade vi också, alle man skrubbade den väldigt bevuxna botten, förstår inte hur det kan växa så mycket, så fort. Men nu är botten ren och fin igen.

I viken låg sju andra båtar. Det fanns inte minsta lilla bar här men en kväll blev det trevlig och god middag hemma hos en familj; kyckling, get och marinerad blue marlin, papayasallad och saft eftersom de inte dricker alkohol. Officiellt i alla fall. Det idkas dock mycket byteshandel och då vill många gärna ha en flaska rom. Vi bytte bort en tröja, lite smink och fiskekrokar mot underbart goda bananer, grapefrukt och lime. Och fick en fin tikiskulptur i utbyte mot en lång tamp. I den lilla affären kunde vi handla lite ost, korv och mjöl och sist men inte minst; glass. Sista kvällen på ön fick vi se en fin dansuppvisning.

Besöket på Fatu hiva har varit fantastiskt, en paradisö! Nu seglar vi vidare till nästa ö… Det nät som finns här räcker inte till för att ladda upp fler bilder så foto från övärlden kommer nästa gång. Försöker göra lite uppdateringar på Twitter så gå in och kolla på sidan ibland eller följ på Twitter om ni undrar vad vi har för oss. Ha det så bra och njut av våren därhemma!

Mar 15

Vi är på Galapagos!

Panamakanalen

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_dsc_0344.jpg]300Äntligen kom tjejerna!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_dsc_0330.jpg]120Fina fågelbon
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_dsc_0346.jpg]190Djungeltur
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_dsc_0342.jpg]120Apspotting
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_dsc_0364.jpg]220Å hej å hå!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3010225.jpg]130Storhandling
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3030241.jpg]330Elin räddar kudden!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_dsc_0385.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_dsc_0390.jpg]130Utombodarn får en sötvattenskörning i Gatunsjön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_dsc_0373.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3030235.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3030236.jpg]310
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3030239.jpg]160Grattis Albin!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3030240.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_dsc_0412.jpg]100Storpublik i slussen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040256.jpg]80På väg in i slussen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040263.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040266.jpg]80Nausikaa!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040274.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040275.jpg]150
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040288.jpg]80Stora båtar dras upp med ellok
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040289.jpg]220Hoppas båten bakom stannar i tid!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040293.jpg]80Sista porten!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040295.jpg]120Där nere ligger Stilla havet!!!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040310.jpg]100Himlen öppnar sig
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/panamakanalen/thumbs/thumbs_p3040317.jpg]110Bron mellan två kontinenter

Vi är på Galapagos! Seglingen hit var riktigt fin, faktiskt den bästa överfarten hittills tillsammans med vår härliga besättning!

Men vi tar det från början. Vår nya besättning anlände i omgångar. Albin kom först, utan problem. Nästa dag skulle Camilla, Johanna och Elin komma. Plötsligt ringde Camilla och sa att de inte fick gå ombord på planet från Frankfurt till Panama. Detta på grund av att de inte hade flygbiljett ut ur Panama. Tjejerna stod i gaten och diskuterade med flygplatspersonalen. Med sig hade de papper som styrkte att de skulle lämna Panama med Mahimahi men dokumenten godkändes inte. Vi bad att få tala med personalen men det gick absolut inte och planet lyfte utan tjejerna. Efter två nätter i Frankfurt och minst sagt mycket strul hade de köpt nya biljetter för dyra pengar och landade till sist i Panama city. Inte en enda gång behövde de visa sina returbiljetter!

Lätt försenade med allt vi skulle göra satte vi full fart för att få Mahimahi ship shape. Vi tog ner hela storseglet för att lappa och laga en del skav som blivit under alla seglade mil. Albin och jag gjorde en rejäl storhandling som gav världens längsta kvitto. Vi hann också med en liten djungeltur. Sedan upp med seglet igen och så bar det i väg till kanalen.

Utanför den första slussen kom lotsbåten med advisorn som gjorde sig redo att borda Mahimahi. Precis då tappar vi i en kudde och Elin slänger sig djärvt i precis framför lotsbåten och räddar kudden. Personerna på lotsbåten ser förvånat på och när väl Elin kommit upp igen och advisorn är ombord säger han att det där var ju inte så bra; ni vet väl att det simmar krokodiler här! Ja, det borde vi ju ha lärt oss vid det här laget.

Nåväl, nu band vi ihop oss med en annan båt som hette Nausikaa(!) som vi sedan slussade tillsammans med. Första delen av kanalen består av tre slussar där vi hissades uppåt. Sedan kom vi ut i Gatun lake där vi ankrade för natten. Tidigt nästa morgon kom advisorn ombord igen och vi körde motor över sjön till de tre sista slussarna ner mot Stilla havet. Själva slussandet var helt odramatiskt, inget kan mäta sig med allt byråkratiskt tjafs som var innan och vi drog en lättnadens suck när vi väl var igenom, utan minsta försening dessutom.

Samtidigt som den allra sista slussporten öppnades, öppnade sig även himlen! Regnet fullkomligt vräkte ner och första anblicken av Stilla havet var väl inte riktigt så romantisk som vi drömt om. Men vad gjorde väl det. Vi var framme, vi var nästan i Söderhavet! Dyblöta, lite frusna och glada stod vi på däck och kände lukten från denna främmande ocean.

Galapagos 1

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_dsc_0004.jpg]270
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_dsc_0008.jpg]290
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_dsc_0014.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_dsc_0022.jpg]140Vi siktar Galapagos!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_dsc_0028.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_dsc_0425.jpg]180Den här farliga saken låg och flöt mitt i havet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_dsc_0442.jpg]240God tonfisk
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_p3090006.jpg]290Camilla och Elin
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_p3090011.jpg]220Skön lässtund på däck
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_p3110018.jpg]190Neptun på besök
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_p3110033.jpg]210
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_p3110034.jpg]360
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_p3110040.jpg]190Tonfisk igen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_p3120068.jpg]480Sjölejon sover på vår akterspegel
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/galapagos-1/thumbs/thumbs_p3120075.jpg]280

Nästa dag lämnade vi Panama med kurs mot Galapagos. Vi hade 860 nm att segla, vattnet var platt och vindarna som väntat lätta. Vi gjorde god fart med vår fina genacker. Ibland var det helt stilla så då blev det några timmar motorgång.

Stilla havet verkar vara ett hav fullt av liv. Vi såg val, sköldpaddor, delfiner och rockor glida förbi alldeles intill båten och fick två fina tonfiskar på kroken och ovanligt många båtar, nio stycken. På nätterna gled Mahimahi fram genom mareld och månsken.

Näst sista natten ökade vinden och med den sjön. Men det hindrade inte kung Neptun från att ta sig ombord när vi korsade ekvatorn och så blev vi alla högtidligen dubbade såsom vittbefarna sjömän. Magnus missade tyvärr hela ceremonin eftersom han var och köpte tidningen.

Efter fem dygn och 20 timmar dök Galapagos upp i horisonten. Ett av våra drömmars mål!

Nu ska vi gå i land och upptäcka ön St Christobal. Sjölejonen har redan upptäckt Mahimahi. Mitt i natten vaknade vi allihop av konstiga ljud, vi gick upp och fann fem stora sjölejon som låg i en stor hög på akterspegeln och sov sin skönhetssömn.

Mer om Galapagos blir det nästa gång, någonstans på Marquesas. Vi startar seglingen dit på onsdag. Det är nästan 3000 nm. Lååångt! Men vi är laddade!

Ha det så bra allihop!!!

 

Feb 26

Kuna Yala San Blas

Hej allihop! Det var ett tag sen, vi har levt utan internet i flera veckor men nu är vi tillbaka i marinan i Colon och kan hänga vid datorn igen.

Tillsammans med Eva, Klas, Lisa och Robert har vi seglat i San Blas fantastiska övärld som också kallas kallas Kuna Yala

San Blas 1

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_dsc_0148.jpg]420Härlig tur runt ön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_dsc_0133.jpg]320Lisa och Robert revspanar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_dsc_0145.jpg]120I med ankaret
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_dsc_0151.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_dsc_0161.jpg]240
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_dsc_0173.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_dsc_0187.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_dsc_0204.jpg]180Klas gör en skadeinspektion på plats
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_img_0596.jpg]260
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_img_0598.jpg]250
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_img_0612.jpg]170En Kunafamilj visar sina vackra molor
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_p2110092.jpg]130
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_p2110095.jpg]160
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_img_0614.jpg]230Klas och Eva
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_img_0615.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_img_0622.jpg]250
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_p2110104.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_p2110106.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-1/thumbs/thumbs_p2110108.jpg]140

San Blas är ett vidsträckt område med små palmklädda öar som ter sig som utslängda mitt i havet. Runt öarna ligger skyddande korallrev som gör ankringen lugn och trygg. Många öar är helt obebodda medans det på andra är tätt, tätt med små hus där Kunaindianerna bor.

Vi har simmat i det ljuvligt varma, turkosblå vattnet, snorklat på vackra korallrev och stuckit ner tårna i den fina korallsanden. Delfiner har lekt i fören och en dag simmade en sköldpadda  förbi. På kvällarna satt vi i sittbrunnen i månens sken.

Vi har seglat mellan öarna och i sista minuten väjt för farliga rev. Av de tre olika sjökort vi hade så var det inget som stämde helt och hållet så navigationen var spännande.  Ibland saknades en hel ö på sjökorten, fast vi såg den i verkligheten.

Vädret här är växlande, mycket sol men också moln med en och annan regnskur och en del vind. Solen är väldigt stark så det är skönt att det är skugga då och då. Vattnet håller en jämn temperatur på 28 grader.  

En dag skulle floden Mono river utforskas. Eva och jag var kvar och vaktade båten. De andra rustade sig nogsamt för att klara attacker från såväl myggor som krokodiler. Insvepta i heltäckande kläder (och varma!) och med båtshaken i högsta hugg gav sig expeditionen av i dingen. Som tur var kom de helskinnade tillbaka efter att ha mött en enda liten förskrämd mygga och några indianer som förundrat skakade på huvudet när de såg dessa vikingar från Norden.

 

 

San Blas 3

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140147.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_dsc_0291.jpg]50Fraktskuta
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_dsc_0298.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_dsc_0300.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_img_0685.jpg]20
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140143.jpg]20
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_dsc_0167.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140145.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140149.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140151.jpg]20Handel på gatan och i små, små butiker.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140164.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140158.jpg]30Kokosnötter överallt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140161.jpg]10
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_img_0688.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2150201.jpg]30Hemma hos detta par.
Han tog emot oss då vi ankrade, tog oss sen på en tur runt i byn och hem till frun som visade sina fina molor
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2150194.jpg]50Fest i byn
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140172.jpg]10Mahimahis mast i bakgrunden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140176.jpg]20
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2150198.jpg]30Vi får hälsa på männen i congressen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2140184.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2150188.jpg]40Så här såg toaletterna ut.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-3/thumbs/thumbs_p2150189.jpg]60

Vi besökte två små bebodda öar. Alla på öarna var välkomnande och vänliga och särskilt barnen var väldigt nyfikna på oss. På den lilla ön Tupile hade en fraktbåt full med varor från Colombia just anlänt och alla jobbade hårt för att lasta av gasolflaskor och mat. Tillbaka till Colombia från Kuna fraktas mestadels kokosnötter.

På ön Niadup var det pyntat med massor av små färggranna flaggor inför kvällens fest. Vi välkomnades att gå runt ön och bjöds att hälsa på männen i den så kallade Congreso, där  byns invånare träffas och diskuterar allehanda spörsmål. Längst fram i hängmattor ligger ledarna Sailas och runt omkring på hårda träbänkar sitter övriga invånare. Högsta ledaren satt på en bänk allra längst fram och fem andra män låg i hängmattor iklädda svarta hattar. Vi uppmanades att gå fram till var och en av männen, ta i hand och hälsa.

Dagen i Kunaland startar i gryningen. Kvinnorna syr molas, vackra, traditionella textila applikationer. Männen ger sig i väg i sina ulus, kanoter. De paddlar långa sträckor till fastlandet där de skördar bananer, kosnötter, sockerrör och byggnadsmaterial.  Efter några timmar återvänder de till sin ö där resten av dagen ägnas åt familjen, fiske, segling och vila.

Husen på öarna är byggda av palmblad och andra växter från djungeln och allt hålls samman med lianer. Inne finns kanske ett bord och någon stol. Alla sover i hängmattor och kläderna hänger i långa rader uppe i taket. På många hus sitter det parabolantenner och vi såg även ett par telefonkiosker men det finns inget internet och endast mycket sporadisk mobiltäckning.

Det var härliga dagar och väldigt roligt att få dela allt detta med våra goa gäster!

Måste nog läska er med några bilder till:

San Blas 4

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_dsc_0120.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_dsc_0136.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_dsc_0149.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_dsc_0158.jpg]20
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_dsc_0202.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_dsc_0313.jpg]20
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_dsc_0317.jpg]150Eva och Lisa
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0547.jpg]50Simtur till vår palmö
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0578.jpg]40
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0592.jpg]50Eva tar ett dopp i det varma vattnet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0595.jpg]60Snorkling
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0608.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0625.jpg]90Födelsedagstårta med mumsiga bilar från Sverige
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0628.jpg]100Go vila i sittbrunnen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0700.jpg]110Vackra molor på stranden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0704.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_img_0733.jpg]220Skål!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2080042.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2090051.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2100056.jpg]110Lisa bakom ratten
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2100071.jpg]30Kokosnötsskörd
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2100073.jpg]100Vi får smaka
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2100076.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2100082.jpg]30
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2110087.jpg]50
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2150202.jpg]90Robert gör namnskylt till vår dinge.
Det blev jättefin!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/san-blas-4/thumbs/thumbs_p2230219.jpg]160Vår första bananstock!
Dessvärre åkte den överbord innan vi hann smaka. Men det blir fler...

Snart anländer nästa gäng: Camilla med vännerna Albin, Elin och Johanna. De ska segla med oss ända till Tahiti. 

På måndag börjar vi slussningen genom Panamakanalen. Vid 13tiden (vår tid, 6 timmars tidsskillnad) kommer en lotsbåt ut till oss där vi ligger för ankar och väntar. En s.k. advisor kliver ombord och så kör vi mot den första slussen. Framåt kvällen har vi nått Gatun Lake där vi ankrar för natten. Advisorn kliver av och kommer ombord tidigt nästa morgon igen. Denne advisor ska serveras två mål mat, förses med rikligt med vätska, ha ett solskydd och en fungerande toalett. Blir han inte nöjd med vad vi kan erbjuda så kliver han av båten. Vid 14tiden nästa dag ska vi vara framme om allt går som det ska. Ett annat bekymmer är dock att det är stor karneval här hela helgen och då är risken tydligen stor att advisorn helt enkelt sjukskriver sig (bakfull med andra ord). I så fall är det bara för oss att gilla läget och vänta tills någon behagar infinna sig någon annan dag… Utan advisor ingen kanalfärd. Håll tummarna!!!

Om vi har internet på kanalen blir det twitterrapporter längs färden.

Själva kanalfärden tar alltså två dygn och sen öppnas porten till Stilla havet! Visst pirrar det lite i magen!!! Vi stannar något dygn i Panama innan vi sätter kurs mot Galapagos och så småningom seglar vi ut i Franska Polynesien… Seglingen mellan Galapagos och Marquesasöarna är den längsta på hela resan och tar ca tre veckor. Ha det gott! Vi hörs någonstans på vägen.

  • Vi har även en ais som visar vår position när vi är kustnära och den går att se på en karta: klicka på länken: http://www.marinetraffic.com/en/   Skriv mahimahi i sökrutan där det står vessel/port .
  • Om du vill prenumerera: skriv din mailadress i rutan nedan, klicka på subscribe. Du får sedan ett mail där du bekräftar att du vill ha våra nyhetsbrev.

 

Feb 02

I byråkratins underbara värld

Nu har Mahimahi fått ny bottenfärg. Under några svettiga dagar stod vi på land och bodde samtidigt ombord men nu är vi i havet igen. Skönt!

Häromdagen jag taxi till Colon för att vänligen ansöka om ett Cruising permit och ett Visa som vi måste  ha om vistelsen här överstiger tre dygn.

Först skulle jag till Port control. Den snälle chauffören Roy följde mig uppför trapporna in till ett stort men ruffigt och med våra mått mätt väldigt omodernt kontor.

Där satt en kvinna som mycket omsorgsfullt smörjde in sina armar. Hon verkade ganska trött och lite störd blev hon ju förstås då jag klev in men hon tedde sig ändå vänligt sinnad. När hon i sakta mak gått tvärs över rummet för att stoppa ner sin armcreme i den rosa och guldprydda handväska som stod mitt på bordet kom hon bort till mig.

Jag förklarade mitt ärende och krävdes genast på en ofattbar mängd kopior på allt från pass till fartygsregistrering. Jag hade som tur var alla papper i ordning och damen kunde nöjt sätta sina olika stämplar lite här och där. Man kan ju lätt förledas tro att det är för att få stämpla lite som de vill ha så många papper.

Nu kunde den verkliga proceduren börja. Ett oändligt antal frågor skull besvaras. Jag fyllde i så gott jag kunde med god hjälp av Roy som envisades med att kalla mig Miss Sara.

Allt gick som en dans tills vi kom till frågan om motorns serienummer. Där gick jag bet. Tänkte först att jag kan väl bara hitta på något men fegade ur. Sen försökte jag få damen att förstå att det inte kunde spela så stor roll men det gick ju inte alls. Utan serienr definitivt inget tillstånd att segla runt i Panama. Vid närmare eftertanke så ter det sig ju ganska självklart, eller hur.

Nåväl, Roy ringde Sir John på marinan som gick ut till Magnus som stod och målade botten. Magnus hade heller ingen aning fick jag höra sen men hittade snabbt på ett fint och långt nr som förmedlades till mig av Sir John. Jag skrev intet ont anande ner numret och damen var nöjd.

Nu återstod bara att betala för pappersexercisen. Jag visste att det skulle kosta 193 dollar och att de inte tog kort. Så jag tog upp två hundralappar. Damen stirrade bara stint på mig och sa: ”no change”.

Ok. Alltså: hon kunde inte ge tillbaka sju dollar trots att alla betalningar görs kontant. Underbart! Nåväl, det var ju inte hela världen.

När betalningen var avklarad fick jag till sist mitt cruisingpermit och nu skulle jag vidare till nästa myndighet. Vi åkte tvärs genom stan, förbi vad som föreföll vara mycket eftersatta och fattiga områden. Så sorgligt att se, det är långt från vår trygga värld. Här är en oerhört hög kriminalitet och man varnas för att gå omkring på gatorna i stan. De många pampiga hus som tidigare tillhört USA är ofta övergivna och förfallna. Jag såg ett stort stenhus där alla fönster- och dörröppningar var solitt igenmurade. Varför vet jag inte men uppenbarligen har ingen tillträde till dessa hus.

På kontoret för ansökan om visa tittade en till synes mycket sur dam på mig, hon hötte med pekfingret så att jag verkligen skulle förstå att jag måste ge henne riktigt många kopior på diverse väldigt viktiga papper. Och besvara många och också väldigt viktiga frågor såsom mina föräldrars namn och födelseland, likaså mina barns. Motornumret behövdes dock inte på detta kontor. Synd, jag som just lärt mig det.

När allt var besvarat återstod att betala en nätt summa på 210 dollar och sedan fick jag i gengäld en fin stämpel i passet.

Så nu kan vi alltså segla runt på Panamas vatten tills det är dags för nästa procedur nämligen ansökan om att få gå igenom kanalen. Det är så krångligt så att de flesta anlitar en agent, vilket vi också bestämt oss för att göra.

Fast å andra sidan fick vi just höra att vi enligt “Flat earth society” löper akut risk att trilla över kanten en bit ut i Stilla havet, så frågan är om vi överhuvudtaget ska gå igenom kanalen, det verkar farligt. Se bilden nedan.

 

Tack Hasse för tipset!

Vi funderar på saken medans vi promenerar i djungeln och lyssnar till apornas vrål. Här finns enligt min vän Roy även tigrar, pantrar och krokodiler. Nåja, det får man kanske ta med en nypa salt.

 

 

 

Jan 26

Se upp för krokodilerna!

Cuba

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1070174.jpg]490Hejdå Eira!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_dsc_0307.jpg]170Skön stund i sittbrunnen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1110178.jpg]200Joakim håvar in fångsten
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1110184.jpg]150Fin tonfisk
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1120197.jpg]170Fångad!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1120201.jpg]200Storfångst! En dorado
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_dsc_0326.jpg]270Vår fina Cubaflagga
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_dsc_0348.jpg]140Fågel som flög så här vackert runt omkring oss långt ute till havs
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_dsc_0370.jpg]270Anna
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_dsc_0372.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_dsc_0376.jpg]90Insegling till marinan utanför Santiago
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_dsc_0379.jpg]290Inklarering på Cuba
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1140229.jpg]120Buss på Cuba
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1140230.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1140233.jpg]120En gång ett anrikt hotell
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1140242.jpg]80Skulle inte vilja klättra i den byggnadsställningen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1140243.jpg]110
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1140244.jpg]140
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1140248.jpg]160Anna och Joakim i samspråk med ett härligt gäng cubaner
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1140251.jpg]230Restaurangbesök
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1140255.jpg]190Anna står för underhållningen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1150258.jpg]140Fiskare på väg ut
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1150265.jpg]120
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1150266.jpg]120På banken
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1150270.jpg]140Köttmarknaden
Inte så inspirerande
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1150275.jpg]90Vår goa taxichaffis med sin fina blåa bil
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1150277.jpg]140Joakim och Anna på bryggan
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1160286.jpg]90
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1160292.jpg]100
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1170303.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1170305.jpg]90Slitsamt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1170306.jpg]60
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1170309.jpg]110God lunch
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1170311.jpg]80
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1170313.jpg]70
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1180317.jpg]100En vanlig transport
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1230321.jpg]370Matlagning under gång.
Förkläde på för att undvika brännskador
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1240324.jpg]210Så här såg det ut på sjökortet då vi seglade in i Colon
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cuba/thumbs/thumbs_p1240326.jpg]120Ankrade utanför Colon

”Välkomna till Panama marina! Tänk på att inte slänga mat i vattnet eftersom det frestar krokodilerna och ställ inga sopor på däck eftersom det lockar hit objudna gäster från djungeln.” Detta kunde vi läsa i den infobrochyr vi fick när vi klarerade in i Panama. Alldeles innan hade Magnus tagit ett dopp! Som tur var, var väl krokodilerna inte så hungriga just då.

Vi har alltså kommit till staden Colons stora hamn i Panama! Det är en alldeles speciell känsla av äventyr att vara här och faktiskt se inloppet till kanalen som leder till Stilla havet!

Fyra dygn på havet avslutades med en spännande nattlig angöring. Det var mörkt men med miljontals olika lampor att tolka. Bukten är full av stora containerfartyg som väntar på att gå igenom kanalen, de är upplysta och ser ut som en liten stad i sig. Vi navigerade oss sakta men säkert  in till det som på sjökortet var markerat som ankringsplats och där ankrade vi för natten. När vi vaknade kunde vi blicka ut över ett gigantiskt industriområde för containerfartyg. Inte så roligt så vi startade motorn och gick till områdets enda marina.

Men först var vi ju på Cuba. Efter att till sist vinkat hejdå till Eira seglade vi tillsammans med Anna och Joakim till Cuba. En segling på knappt sex dygn. Vi hade ganska mycket vind och mycket sjö (som vanligt) men bekväm segling med bara genuan uppe större delen av vägen. Fiskelinorna låg i förstås och napp fick vi, både tonfisk och Dorado. Det är inte helt lätt att håva in stora fiskar när man samtidigt gör god fart och sjön går hög. Vi brukar ta in på seglen för att minska farten och efter lite  kamp så är fisken bärgad och vi kan avnjuta ännu en god fiskmåltid.

När vi närmade oss Cuba kom vi på att vi inte hade någon Cubaflagga. Inte bra! Men med hjälp av lite olika tygbitar kunde vi snart hissa vår alldeles egengjorda flagga tillsammans med den gula karantänsflaggan som visar att man inte har klarerat in i landet. Så snart all formalia är klar tar man ner den gula flaggan.

Inklareringen till Cuba gick oväntat lätt, först kom en läkare och en person som representerade flera  olika myndigheter vilket minimerade antal personer som skulle ombord. Vi fick skriva på en massa papper och svara på en mängd frågor.  Därefter var det tullens tur. Sju personer och en hund stegade ut på bryggan där vi låg förtöjda. Hunden och några av männen klev ombord och en mycket omsorgsfull undersökning av båtens alla skrymslen och vrår utbröt. Alla var vänliga och trevliga och önskade oss välkomna till Cuba.

Vi låg i en liten marina med fyra andra båtar. Marinan bestod av en ganska ogästvänlig betongbrygga, inte den bästa bryggan att lägga till vid men det var bara att gilla läget.  I land fanns både toaletter och duschar och på bryggan stod fina vattenposter för att fylla vatten i båttankarna. Det var bara det att varken i toan, duschen eller vattenposten fanns en enda droppe vatten. Det fanns också en skeppshandel. Den var alltid stängd men genom fönstret såg vi tre flaskor rom, några toarullar och ett par konserver. Man kan ju inte säga annat än att där fanns livets nödtorft. På väggen hängde ett porträtt av Castro.

Marinan låg ca en mil utanför staden Santiago i en naturskön vik. Alldeles intill stod två enorma skorstenar och spydde ut kolsvart rök som la sig som en tunn svart hinna på däck. På kvällarna drog musiken i gång. Det var som om de olika husen i viken tävlade i att överrösta varandra och i mitten låg vi. Det blev en salig blandning att lyssna till.

Vi gjorde en bilutflykt genom stan och ut på landet, åt en mycket god och trevlig lunch, besökte ett rummuseum och katedralen el Cobre.

I Santiago strosade vi runt på gatorna, lyssnade till musik, tog en drink på det som en gång varit en anrik bar, tittade på alla gamla bilar, och förstås alla människor. En kväll gick vi på restaurang, maten var milt uttryckt inte så god och servicen inte riktigt vad vi är vana vid. Men en oförglömlig upplevelse var det att, som enda gäster, sitta i denna öde lokal som för länge sedan sett sina bästa dagar, med pampiga kristallkronor i taket och en guldsmyckad flygel i hörnet som Anna spelade så fint på.

Santiago är en storstad sett till antal invånare men bilarna trängs inte precis på vägarna. Det är minst lika många åsnor och hästar, och stora lastbilar som fungerar som bussar och alltid är fulla till bristningsgränsen.  Bussarna är gratis, likaså skola och sjukvård. Den statliga lönen är minimal så de som kan försöker hitta andra sätt att tjäna pengar, den som äger en bil erbjuder t.ex. taxiservice. Alla bostäder vi såg var mycket enkla. Det fanns inte många affärer och de som fanns hade endast ett begränsat utbud av såväl mat som andra varor.  Det fanns ett internetcafé men det var för de flesta alldeles för dyrt att nyttja.

Det blev många intryck och upplevelser från ett vackert och annorlunda land där alla vi mötte var vänliga och hjälpsamma. Vi såg förstås frustration och fattigdom men också stolthet och glädje i att visa sin fina ö. Funderar ni på att resa till Cuba så tveka inte!

Nu har Anna flugit hem till Sverige och Joakim är på väg tillbaka till Eira. Det blir väldigt tomt utan dem. Joakim har ju varit med oss hela vägen fram till nu. Gissa om vi kommer att sakna honom! (Han har förresten just mellanlandat i Canada för att hälsa på sina amerikanska vänner. Med sig har han ett par shorts, flipflop, sandaler och ett linne.Tror det blir perfekt i den kanadensiska vintern;))

När Anna och Joakim lämnat oss satte vi alltså kurs mot Colon i Panama. Centrala Colon gör man bäst i att undvika på grund av mycket hög brottslighet så här blir det mest båtmek på säker plats i marinan. Snart väntar ju en ny riktigt lång segling, och då är det som ni vet vid det här laget, en massa som måste fixas… denna gång blir det stora jobbet målning av botten.

När det är klart seglar vi till San Blas, en dagssegling österut. Där välkomnar vi  Klas, Eva, Calle och Lisa som ska segla med oss i detta speciella örike.

Ha det gott!

Jan 06

Karibien

GOD FORTSÄTTNING till er allihop och Tack för alla härliga hälsningar:)! Tyvärr är nätet ganska “svajigt” så man får vara glad om det går att få iväg ett resebrev, svar räcker det inte riktigt till för, men var så säkra på att vi läser allt med stor glädje!

Vi hade några sköna dagar tillsammans med Frida och Calle på Bequia och St Vincent innan de flög hem, stolta övar att ha korsat Atlanten. Vi saknar dem! 

Nyårsafton firades på St Vincent ihop med Eira. Kvällen inleddes med en “sundowner” (en drink i solnedgången) på Mahimahi. Sedan promenerade vi till en restaurang som bestod av ett litet oansenligt hus med ett enda bord att sitta vid och ett biljardbord. Vi slog oss ner, tog varsin öl och väntade på maten. Det tog sin tid men rätt som det var stod en härlig buffe framdukad. Bland annat kunde vi njuta av grillad grissvans (jag smakade inte). Lagom till tolvslaget var vi tillbaka på Eira där vi skålade och önskade varandra ett gott nytt år. Efter en stund gick Magnus och jag och la oss medans firandet på Eira fortsatte natten lång.

Joakim och flickvännen Anna har bytt båt och mönstrat på Mahimahi. De seglar med oss några veckor och det ska förstås bli väldigt roligt!

I går seglade vi ihop med Eira till St Lucia och vi ligger åter ankrade intill varandra i en fin vik.  Här blir vi några dagar för lite båtmek och proviantering. Det är varmt och skönt men det blåser mycket och regnar en hel del. Korta men kraftiga skurar. Precis när man fått stängt alla luckor i båten och knappt kan andas på grund av värmen och fukten så slutar det regna.

Efter alla fantastiska stunder vi haft tillsammans med Eira så skiljs nu våra vägar. Det blir väldigt tomt utan dem! I kväll blir det  “hejdåkalas” och i morgon seglar Mahimahi till Cuba.

Vi hörs där!

 

 

 

 

Older posts «