Aug 17

//WL2K Hr r inte kul!

Det gungar, allting slår och rullar ombord, vi får hålla i oss hela tiden för att inte trilla.
Sjön är bråkig, inte jättehög men lynnig. Det konstiga är att det är ingen vind alls och ändå sjö. Vi har fastnat i ett stort stilltjebälte. Det är upp och ner med seglen hela tiden. Så fort det kommer minsta lilla vindkåre så hissar vi upp bara för att nästa stund konstatera att det gick inte. Ner med dem och på med motorn igen.

Det tar väldigt hårt på dieselförrådet. Har räknat och räknat i dag och kollat väderstatistik för nästa sträcka, den mellan Chagos och Madagaskar. Vi vill ju inte riskera att köra slut på all diesel men vill heller inte snåla för mycket, att ligga här ute och rulla är ju inte roligt.

Vi visste att vi skulle få lättvind och såg fram emot det eftersom Mahimahi seglar bra även när det blåser lite. Men stilltje är ju något helt annat.

Vädret är dessutom riktigt dåligt. Jämngrått och mycket regn. Nätterna är totalt kolsvarta. Inte en endaste liten stjärna som lyser upp. Tror aldrig vi upplevt så svarta nätter förut.

Ja ja, nog med klagolåt. Vi gör vad vi kan för att fördriva tiden. Matinébio och biogodis. En påse svenska bilar grävdes fram ur gömmorna. I går fick vi en fin fisk på kroken som vi åt till middag. Jag har legat flera timmar i soffan och läst gamla kvarlämnade tidningar, allt från Damernas till Allt om mat. Drömt mig bort till flärd och goda middagar.

En natt såg vi lanternor från vad som måste varit fiskebåtar. Undrar just var de kom ifrån, det är långt till närmsta land, vilket det än är. Annars har vi inte sett en endaste båt och inte ett endaste flygplan. Här är verkligen öde.

Varje kväll har vi radiomöte med de andra som också är på väg över detta väldiga hav. Alltid spännande att höra hur de har det. Sen är det natten för mig och Magnus går på vakt. Jag har haft rena lyxtillvaron, Magnus har vaktat hela långa natten. Först i gryningen har jag tagit över och Magnus har gått och lagt sig.

En väldigt dryg segling det här men rätt som det är siktar vi väl Chagos.

Aug 09

Inblåsta!

Vår fina paradisö har förvandlats till ett regnigt blåshål. I natt var vi vakna mest hela tiden och lyssnade till hur stormen ven i riggen. Det ryckte och slet i Mahimahi. Vi satte ett ankarlarm som larmar om båten flyttar sig mer än 15 meter. Det ger trygghet men också en del frustration. Båten rör ju på sig när vind eller ström ändrar sig lite och då går larmet. Vi måste förstås gå upp varje gång för att kolla så att det inte var en rörelse som berodde på att ankaret släppt.

Men vi ligger väldigt säkert. När Magnus dök ner för att kolla vårt ankare så hittade han ett mycket gammalt, mycket stort ankare på botten.  Han hämtade en tamp och förtöjde oss i ankaret. Så nu ligger vi på två ankare. Dubbel säkerhet!

Nu är det morgon och det blåser fortfarande lika mycket. Men det känns alltid lite lättare när det är ljust och man ser vad som händer. I kolsvarta natten är det lätt att få för sig allt möjligt hemskt.

Det ska blåsa en kraftig passadvind den här tiden på året men inte riktigt så här kraftig. Så just nu är vi faktiskt inblåsta. Vi är sex båtar i viken och alla väntar vi på att kunna segla i väg. Vinden ska enligt prognosen lägga sig på måndag. Men när det blåst mycket i många dygn så är ju sjön utanför atollen väldigt stor. Så vi väntar väl några dagar tills den lagt sig något. Till och med inne i atollen går det lite sjö. Det brukar annars vara platt vatten innanför reven.

I vattnet är det fortfarande 28 grader men i luften bara 23. Brrr!  Det går dock ingen nöd på oss. Vi gör snabba utflykter in till ön mellan regnskurarna. Så att vi får röra på oss lite. Sen blir det läsning, stickning, gittarspel och mycket film. Ganska mysigt. Lite svensk sommarkänsla. Och i dag är det visst Kanelbullens dag. Igen!

Så här bra hade vi det!

Så här bra hade vi det!

Nu öser regnet ner och vinden tjuter i riggen

Nu öser regnet ner och vinden tjuter i riggen

Kartbild på atollen Chagos som är vårt nästa mål.

Kartbild på atollen Chagos som är vårt nästa mål.

 

 

 

 

 

Aug 02

Simma med hajar!

Cocos keeling

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_dsc_0091.jpg]Inget fel på den här ankringsplatsen!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p7290027.jpg]Så här har vi det!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p7300039.jpg]Indiska oceanen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_dsc_0056.jpg]Fin segling
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p7290005.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_20150728_110034.jpg]Myndigheterna kommer åkandes
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_dsc_0061.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_dsc_0081.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_dsc_0088.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p7290028.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p7300108.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p8010118.jpg]Vår Mahimahiskylt. Strandfynd, en fin bit gammal koppar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p8020122.jpg]Magnus sätter upp vår skylt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p8020131.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p8020132.jpg]Eländigt! Detta är flipflops som flutit i land.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p8020136.jpg]Trevliga kvällar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p8020139.jpg]Dagens fångst på grillen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/cocos-keeling/thumbs/thumbs_p8020120.jpg]

Fram tills nu har jag (Sara) på något vis lyckats undvika att komma i närkontakt med hajar men här, mitt ute i Indiska oceanen, gick det inte längre.

Vi var några stycken som tog dingarna till passet (där vattnet mellan två atoller strömmar in i lagunen) och dök i. Vattnet forsade snabbt och vi formligen flög medströms längsmed passet. Dingarna höll vi i handen så vi kunde lätt hoppa upp i dem om det skulle bli fara å färde. Runt omkring oss simmade nämligen massor av hajar. Med bister uppsyn blängde de på oss där vi kom farande. Där var även massor av stora och färggranna fiskar och jättekoraller av olika slag. Det var så häftigt så det där med att vara rädd för hajar det kom jag inte ihåg förrän vi väl var uppe i dingen igen.

Livet är behagligt här på Cocosön. Bad och snorkling, lite båtmek, en tur runt ön, prat med grannarna. Till kvällen ses vi på stranden för en drink i solnedgången. I går kväll var det fullmåne och ett fantastiskt månsken spred sitt ljus över oss när vi åkte tillbaka till våra båtar i skymningen. Stunder att minnas.

Så har vi gjort en Mahimahiskylt. Alla som är här hänger upp en skylt med båtens namn som ett litet minne av att vi var här. Det är roligt att titta på alla skyltar från båtar som varit här före oss. Många namn känner vi igen förstås.

I dag har vi lite sämre väder, det är blåsigt och regnigt. Till och med lite kyligt faktiskt. Så det är innedag, vi har fått en tryckkokare som vi just nu gör en köttgryta i. Den sparar gas eftersom det går mycket fortare att göra maten i den än i en vanlig gryta. Grytan ska vi ha när vi är ute på segling igen. Då är det skönt att ha färdig mat att ta fram.

En regnig dag som denna passar det också bra att surfa lite. Vi har just nu några svajiga timmars internet. Ska försöka skypa med barnen förstås och passa på att skicka i väg det här och lite foto. Så roligt att öppna sidan och se att ni varit inne och läst och kommenterat. Tack allihop!

Vi fortsätter att sända bloggar från radion när vi inte har internet. Detta är sista internetet vi har på många, många veckor. Tänk det ni! Det blir abstinens.

Om några dagar seglar vi vidare till ön Chagos. En ännu mer öde ö än denna. Där blir det riktigt Robinson Cruseliv i några veckor.

Vi hörs!

Här är några bilder till blogg “Snart i Sunda strait, mellan Java och Sumatra” från den 23/7.

Jul 29

//WL2K Cocos Keeling

Vi ligger nu för ankar utanför den lilla ön Direction island som tillhör ögruppen Cocos keeling.

Seglingen hit var faktiskt en av de absolut bästa seglingar vi haft någonsin. Och vi som var förberedda på att det snarare skulle bli en av de värre. Vi hade fint och soligt väder hela tiden, en stabil vind runt fem till sju m som blåste från sidan eller snett bakifrån. Mahimahi gjorde mellan sju och nio knop hela vägen. Någon gång var sjön lite väl stökig men oftast helt ok med stora oceandyningar. Nätterna var stjärnklara och lystes upp av ett fint månsken. Vi har passerat ekvatorn igen och seglar på södra halvklotet. Månen hänger upp och ner och vi ser Södra korset rakt ovanför oss.

På en så här lång segling går det inte att tima ankomsttid och helt enligt Murphys lag blir det ju förstås ofta så att man närmar sig land när det är mörkt. Så mycket riktigt, mitt i natten siktade vi ett första ljussken. “Yes, vi har seglat rätt”! Snart dök det upp fler och fler lampor. Här finns ett par små fyrar som märker ut en liten farled in till lagunen. Runt omkring förrädiska rev. Lite läskigt (tycker i alla fall jag) att det är att gå in mot en helt främmande ö och inte veta säkert om sjökortet visar rätt. Men vi har, förutom en grym navigatör, bra tekniska hjälpmedel. Bland annat ett framåtseende ekolod – Echopilot från Frigus – som visar botten ett par båtlängder framåt.

Det gick bra och så småningom kunde vi ankra och lägga oss att sova. Det är alltid lika skönt att lägga sig efter många dygns avbruten sömn till havs. Bara känslan att veta att i natt får jag sova hela natten utan att någon väcker mig. Och alltid lika spännande att när det ljusnar sticka upp huvudet och kika runt. Vart har vi hamnat? Är det fint? Är det fler båtar här? Någon vi känner?

Nu är det nog så att om ni inte fått riktigt fint sommarväder ännu i ert eget sommarparadis så kanske ni antingen ska sluta läsa eller fortsätt läs och dröm er bort eller hit.

Vi har nämligen seglat till paradiset. Igen! Vattnet är absolut kristallklart. Här är spännande rev att snorkla på, underbara vita sandstränder som kantas av en palmskog som ser ut som vore den tecknad för en Disneyfilm. Vackra, lekfulla delfiner, sköldpaddor, enorma rockor. Och så de oskyldiga revhajarna. I luften är det väl 28 grader och i vattnet ungefär detsamma. Det blåser en ljum passadvind så det är alldeles lagom varmt hela tiden. Och allt detta har vi helt för oss själva, vi sex segelbåtar som ligger och guppar i viken. Som en saga alltihop!

Men även i paradiset finns det lagar och förordningar! Vi har i dag haft representanter från olika myndigheter ombord, fyllt i dokument och stämplat, ja ni vet. Och fått en bunt med papper där vi bland annat kan läsa att om det kommer en cyklon så ska vi först förbereda båten för cyklonen och sen blir vi hämtade till ett cyklonskyddat ställe på ön. (Nu behöver ni inte bli oroliga, vi är förstås utanför cyklonsäsongen.) För att värna den unika miljön kan vi ta del av ca 15 olika paragrafer om allt som inte är tillåtet, helt ok! Och alla eventuella husdjur är absolut förbjudna att ta i land på ön: “Animals found onshore will be destroyed”. Ord och inga visor alltså, skeppskatten Soffie får stanna ombord!

Sist men inte minst kan vi läsa följande intressanta stycke: “Live onboard tenancies may be varied at short notice to comply with health, safety or environmental requirements; and other operational exigencies and may be withdrawn for non-compliance with the conditions imposed in this Code of Conduct.” Solklart, eller hur?

Nej nu får det vara nock med paragrafer, nu hoppar vi i havet i stället! Sen måste vi förstås ta hand om vår jetlag. Det är tufft att forsa fram över oceanen med Mahimahi, nästan som att flyga!

Jul 24

//WL2K Ute p det stora havet!

“Klockan är tolv och vi har precis seglat igenom Sunda strait”!

Med dessa ord väckte Magnus mig, det var dags för mig att ta över vakten. Jag låg kvar en liten stund och tog in vad han sagt. Redan igenom alltså, värst vad det gick fort och så lugnt och stillsamt det verkar vara på detta beryktade hav.

Gick upp och fick en rapport. Vi hade hållit högre fart än beräknat och seglat rakt in i en medström som snabbt tog oss igenom sundet medans Magnus styrde mellan färjor, fartyg och fiskebåtar (och luriga nät förstås!).

En stund senare satt jag ensam i sittbrunnen. Det var mörkt men stjärnklart. Vattnet reste sig upp och ner i en mjuk, böljande dyning, vinden kom bakifrån. Framför oss hade vi skenet från en bogserbåt som gått strax framför oss hela dagen. Vet inte vart den var på väg, kanske till Cocos som vi. Att vara bogserbåtsförare måste vara väldigt enahanda. De kör långa, långa sträckor, i oändligt långsam fart över små och stora hav.

Bakom oss försvann Asien i fjärran. Jag vinkade hejdå.
Och vände blicken framåt mot nya mål.

Jul 23

//WL2K Snart i Sunda strait, mellan Java och Sumatra.

Fullastad stävade Mahimahi äntligen ut från marinan. Allt gick bra, djupet räckte till, och snart seglade vi utanför Singapore och sedan Indonesien. Som väntat blåste vinden precis mot den kurs vi ville hålla. Kryss alltså! Ni som seglar vet ju hur kul det att kryssa, tänk er då att stångas mot vinden i dryga 500 nm. Fy sjutton! Men vi har haft fint väder och tvärtemot vad vi väntat ingen åska alls. Och det är vi glada för.

En natt när vi kom seglandes mitt ute på öppet vatten hörde vi plötsligt ett hårt, skrapande ljud mot skrovet och vi kände att det tog stopp på farten. Vi satt fast i ett fiskenät! Alltid händer det nåt` tänkte vi lite uppgivet.
Vi lyste ut över det mörka vattnet och såg en mängd små, vita ytliggande bojar. Mellan bojarna var ett nät uppspänt. Nätet sträckte sig över en mycket stor yta. Vi såg varken början eller slut. Någonstans mitt i satt vi!

Vi har sett dessa nät många gånger förut, de är svåra att se på dagen och helt omöjliga att upptäcka på natten. Men det brukar alltid ligga en fiskebåt intill och signalera åt en om man kommer för nära. Då får man helt enkelt ta en omväg runt alltihop. Men den här gången låg fiskebåten väldigt långt bort från nätet och förmodligen låg de och sov när vi kom farandes.

Ja vi låg där vi låg, försökte få tag i en boj för att dra upp nätet för att sen skära av det. Men i sjön som var så var det inte möjligt. Så småningom närmade sig fiskebåten, de höll på att dra upp sitt nät och började väl så smått att undra vad vi gjorde där. De ropade på indonesiska, vi ropade på engelska. Total språkförbistring. Fiskebåten kom närmre och närmre allt eftersom de drog i sitt nät. Till slut insåg de väl att det inte fanns någon annat att göra än att skära av nätet. De verkade inte arga, utan ville förstås bara rädda så mycket som möjligt av sitt nät. Helst hade du ju sett att vi kunnat ta oss loss för egen maskin. Men hade vi kunnat det så hade vi ju givetvis varit därifrån för länge sen. Så gick de till andra änden av nätet och drog sig åter närmre och närmre Mahimahi.

Ropade till oss igen, men det gick ju inte bättre den här gången och till slut skar de av nätet på andra sidan om oss. Vi var loss och fortsatte lättade vår färd. Gick in till land och ankrade så att Magnus nästa morgon kunde dyka ner för att kolla att allt nät var borta och att inget blivit skadat. Allt ok, puh!

På morgonen njöt vi av ett dopp innan vi seglade vidare. Hade väl tänkt att fortsätta över natten men fick syn på en vacker ö med en pampig fyr högst upp. Runt omkring en massa små fiskebåtar och flera fiskehus. Det såg så fint ut att vi gick in och frågade (via gester) om vi fick lov att ankra där för natten. Tummen upp blev svaret.

Så vi la i ankaret och det dröjde inte länge förrän en båt kom upp till oss och ville sälja kräftor. Eftersom vi inte hade några pengar blev det byteshandel. De fick två tampar och en tröja och vi en hink med kräftor. Alla var nöjda.

I de små båtarna var det tre, fyra personer ombord, de låg i hängmattor och när solen gått ner somnade de eftersom det då inte fanns så mycket annat att göra. De hade ingen belysning annat än några blinkande lanternljus.

På det som vi kallar fiskehus startade dock fisket i solnedgången. Det var stora träställningar som reste sig ur vattnet, högst upp ett pyttelitet hus och under det glesa ribbgolvet hängde ett stort nät. Nätet sänktes ner i vattnet och med starka lampor lockade de till sig fisk och skaldjur. När fisket avslutades la sig killarna ner och sov några timmar. Nästa morgon for de i väg med fångsten till fastlandet. Ett slitsamt liv! Och så värst stora fångster får de inte.

Vi kokade våra kräftor och mumsade sen på dem i sittbrunnen under den mäktiga fyrens vakande sken. En oförglömlig, oplanerad kväll i seglarlivet.

Nu är vi på väg igen och närmar oss Sunda strait. Någon gång i gryningen seglar vi ut på Indiska oceanen. Kursen är sydlig och vinden ostsydostlig så vi kryssar inte längre. Prognosen de närmsta dygnen ut mot Cocos Keeling är god.
Tyvärr har det fungerat dåligt med radion men nu hoppas vi få i väg den här rapporten i natt. Ha det bra!

Jul 15

Nu sticker vi!

Tack för alla hälsningar på bloggen och på mailen, det värmer!

Ja nu är vi verkligen startklara! Sitter ombord på Mahimahi och kollar ihärdigt på vattnets nivå mot bryggorna. Precis i inloppet till marinan är det en grundklack och där behöver vi ha så mycket vatten som möjligt för att komma igenom. När det är som mest högvatten ska det vara 2,6m och Mahimahi sticker 2,3m. Så det gäller att tima rätt! Vore ju lite snopet att fastna innan vi knappt kommit ut ur marinan.

Det ska vara max högvatten inom ca en timme så då lossar vi förtöjningarna.

Första turen blir förbi Singapore, ner genom Indonesien ut genom Sunda Strait och vidare till Cocos Keeling. Kanske ankrar vi någonstans i närheten av Sunda för att vänta in rätt strömmar att passera igenom sundet.

Cocos Keeling består av flera små korallöar som bildar en hästskoformad atoll kring en lagun. Öarna hör till Australien och har ca 600 invånare. Tror att det blir ett fantastiskt stopp!

Har testat att skicka en blogg via vår radio och det funkar så som sagt gå in ibland och kolla om det finns något nytt från Mahimahi!

Vi hörs!

Jul 12

Indiska oceanen!

 

Indiska oceanen

Indiska oceanen

Indiska oceanen! Det låter mäktigt och det är det nog också. Det är ett stort hav, ibland nyckfullt, och det är inte utan fjärilar i magen som vi om bara några dagar ger oss av. Men också med nyfikenhet och förväntan.  Efter en lång och skön tid i Asien blir det härligt att känna vinden ta tag i Mahimahi igen och forsa fram mot nya mål. Det är många spännande platser som väntar längs vägen. Vilka det blir beror främst på väder och vind men också på vad vi känner för när vi väl är där ute. Någon gång i december planerar vi att runda Godahoppsudden och sen seglar vi in i Kapstaden!

Några olika vägar att välja på

Några olika vägar att välja på. Först ut genom Sunda sen till Cocos Keeling.

Kartskissen visar de router och ställen vi har att välja på. Sträckorna är i nm (nautisk mil). En nm= 1852 m. Alla sträckor är mycket ungefärliga. För att ha något att jämföra med så tog seglingen över Atlanten lite drygt 18 dygn och det var ca 2800 nm.

Vi är några båtar som lämnar Malaysia ungefär samtidigt och vi kommer att sammanstråla igen på Cocos keeling. Under seglingen har vi kontakt med varandra via kortvågsradion. En given tid varje dygn lämnar vi position, väderförhållanden och berättar hur dagen varit för varandra. Kanske har vi fått en stor fisk på kroken, eller sett en val eller haft besök av delfiner. Givetvis kan det också uppkomma behov av hjälp om något oförutsett inträffat. Dessa radiomöten är ett trevligt inslag i seglingen. Det är ju annars ganska ensamt därute.

Vi är redo!

Vi är redo!

Mahimahi är genomgången från för till akter, från köl till masttopp. Hon är redo och det är vi också!  Vi har nya flytvästar från Seasea i Långedrag, Göteborg.  Baltic Race 150 Sl är för oceansegling förstås och bekväm att bära så att man kan ha den på sig många timmar i sträck.

Vi har även varsin Rescue Me AIS MOB1, en personlig nödsändare,  från True heading. Vår utgångspunkt när vi tänker säkerhet är helt enkelt att ingen får trilla överbord eftersom det är näst intill omöjligt att hitta någon på ett stort och kanske mörkt och blåsigt hav. Skulle det ändå hända så aktiveras nödsändaren och den nödställdes position kommer upp på vårt sjökort i navigationsdatorn. Möjligheten att kunna lokalisera en person som fallit överbord blir  lite större.

Som alltid när vi är ute på havet kan ni följa oss på kartan. Klicka på “Länk till karta” i högerspalten  för att se aktuell position. Positionerna sänder vi via kortvågsradio. Det har fungerat bra hittills men det sägs att det inte fungerar lika bra på Indiska oceanen. Vi får se, men kommer det ingen position så beror det på att vi för tillfället inte har kontakt med någon radiostation. Vi försöker sända en position, och oftast en hälsning, en gång varje dygn.

När vi kommer kustnära, ca 12 sjömil från land, kan ni även följa oss via vår Ais som sänder ut vår position, kurs och fart. Klicka på “Länk till kustnära position” i högerspalten.

Internet lär lysa med sin frånvaro under stora delar av denna segling men vi kommer att sända en uppdatering till hemsidan ibland via kortvågsradion. Det går dock inte att skicka mail till er som prenumererar. Så gå in på sidan lite då och då så kanske det finns något nytt att läsa.

Nu är det bara det allra sista kvar; proviantering och fylla vatten och diesel. Även om vi kommer att stanna på vägen så är det inte förrän i Sydafrika som vi är säkra på att kunna fylla på förråden igen. Så det gäller att tänka till i mataffären. Hur mycket mjöl, mjölk, tonfisk- och majsburkar, toapapper, tandkräm, schampo och tvål behöver vi från juli till december? Vågar vi räkna med att få färsk fisk på kroken? Hur många ägg kan vi bunkra? Och hur mycket frukt och grönt? Hur många dunkar med extra vatten och diesel kan vi surra på däck? Hur mycket är det rimligt att tänka att det går åt? Många frågor men vi har ju vanan inne så det mesta går på rutin.

Sen är det klart, då sticker vi! Håll tummarna för att denna långa översegling går bra!!!

Ha det så bra allihop!!!

PS: Kanske är det någon av er som funderar på en resa till Sydafrika. I så fall kan vi  tipsa om Sydafrikaexperten. Ett litet personligt reseföretag som drivs av svenska Minna.

Bildresultat för safari

 

 

Jul 03

Cruising och “Frågor och svar”


Vi har just släppt av Britt-Marie och Johan efter härliga dagar tillsammans med dem bland öarna utanför Malaysias östkust. Som alltid väldigt roligt att få dela vårt äventyr med vänner. Vi har seglat bland öarna som är gröna med fina sandstränder. Vattnet är oftast klart med levande korall och färggranna fiskar. Ett rev kvalade helt klart in bland våra bästa snorklingsställen. Vi hittade helt obebodda öar och egna små stränder, inte dåligt mitt i Asien. Och vattentemperaturen? Aldrig under 30! Stort minus är allt plastskräp som så ofta här.

 

Bland öarna östkusten Malaysia

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6300296.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6300292.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6300272.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6250135.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_20150622_122213.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_20150625_144439.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_20150628_175447.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6260182.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_20150625_184224.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6260142.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6260154.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6260162.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_20150622_122514.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6260175.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6270187.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6270206.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6270212.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6270216.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6280219.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6290223.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bland-oarna-ostkusten-malaysia/thumbs/thumbs_p6290244.jpg]

 

Nu ligger vi utanför en marina och inväntar högvatten. Djupet i marinan är precis på gränsen för vår båt, kanske tvingas vi vända om men vi gör ett försök att glida in med högvattnet i alla fall. Passar på att skriva lite medans vi väntar.

Vad har gjort er mest förvånade och kan ni ana någon förändring i er egen förhållning till något i tillvaron var två frågor vi fick i en kommentar för ett tag sen. Förvåning kan ju innebära så mycket, men visst blev vi förvånade, och ganska förskräckta, när vi en stilla dag låg för ankar utanför en, som vi trodde, obebodd ö i San blas Panama och tystnaden plötsligt bröts av ljudet från ett flygplan. Ut från ön kom ett flygplan som gick precis över masttoppen på Mahimahi. Det visade sig att vi ankrat kloss intill en startbana väl dold av träd och buskar. Hade ju inte varit så kul att få masten kapad!

Förvånade blev vi också över att Madeleine blev så otroligt lycklig över den tjocka fleecetröja som vi lite generat frågade om hon ville ha i utbyte mot de fantastiskt goda pamplemousse (stor grapefrukt) som växte i hennes trädgård. Madeleine bor på ön Fatu hiva mitt i Stilla havet. Tänker på henne ibland hur hon kanske sitter på sin veranda och är stolt i sin fleecetröja från Sverige.

Madeleine

Madeleine

En helt annan sak som ständigt förvånar oss är de stortstilade projekt man bygger här i Malaysia i mycket påkostade material. Som sedan inte alls underhålls utan sakta men säkert förfaller helt och hållet och till sist överges. Det är inte ett projekt utan väldigt många och vi har inte lyckats förstå hur detta kommer sig.

Och att nästan alla katter här är utan svans och ”locals” säger att det är en särskild ras. Tänk om Pelle svanslös vetat det!

Förändring då? Kan ana är ju bra att säga eftersom det nog är först när vi är hemma igen som det egentligen går att svara på. Men det är klart att alla upplevelser vi haft redan påverkat oss på många olika sätt. Ganska självklart är ju att vi får en stor respekt inför alla olika sätt det finns att leva sitt liv på.

Vi tror att vi fått en mer ödmjuk inställning till Sverige. Att vi mer ser till det som är bra än till det som kanske är mindre bra. (Undantaget när väckarklockan ringer, det är kolmörkt och snöglopp, eller när sommaren mest är blöt och kall…) Sverige är helt enkelt ett fantastiskt land att leva i. Inte minst för mångfalden som gör att världen faktiskt finns hemma också.

Att det inte finns något som är viktigare än familj och vänner är ju självklart men det blir än mer självklart när man är långt borta.

Väldigt tydligt har det blivit för oss hur behov av olika prylar skapas först när vi ser dem, inte innan. Och att det är möjligt att leva ett gott liv utan en massa saker. Som så många andra konstaterat före oss så finns inget samband mellan materiell status och glädje. Därmed inte sagt att vi säger nej till allt som finns att få i till exempel Sverige. Men det är bra att reflektera kring det ibland. Bara en sån enkel men viktig sak som vattenförbrukning. Jämfört med hemma så förbrukar vi en bråkdel ombord och lever bra ändå. Tål att tänkas på. Fast visst vill vi ha vår tvättmaskin därhemma; det är inte enkelt att få ihop resurser och behov.

Vår syn på tid har säkerligen förändrats. Vikten av lugn och ro och att inte hasta genom tillvaron. Tiden går behagligt långsamt om man inte fyller den med alltför mycket. Sen är det givetvis så att vi inte kan leva så här för evigt och när vi väl är hemma igen kastas vi förstås in i stressen igen men kanske, kanske kan vi behålla något av den känsla vi har för tiden just nu.

 

Jun 15

Bryggliv

 

Vi ska nu lämna marinan på Tioman och då måste man gå till marinakontoret för att klarera ut. Det innebär att man får ett papper på att man lämnar hamnen. Detta papper ska sedan visas upp i nästa hamn. I vissa länder räcker det att man gör det när man lämnar landet. I Malaysia måste man göra det varje gång man varit i hamn. Så här är ett nytt avsnitt i vår serie om in- och utklareringar:

”Vi skulle be att få klarera ut!”

”Jaha, vad heter båten?”

”Mahimahi”

Mannen ser mycket frågande ut.

”Sa ni Mahimahi?”

”Ja”

”Ligger ni i marinan?”

”Ja”

”När kom ni?”

”För en månad sen”

”Jaha ja”.

Mannen ser nu inte bara frågande ut utan också mycket trött. Han går, till synes planlöst, några varv i rummet samtidigt som han, till synes lika planlöst, lyfter på de olika pappershögar som ligger utspridda lite här och var. Han kommer tillbaka till bordet där vi tålmodigt sitter och väntar (som alltid i de här lägena).

Alla frågor upprepas och vi svarar med ett leende (som alltid i de här lägena). ”Ja, båten heter Mahimahi, ja, vi ligger i marinan, ja vi kom för en månad sen.”

Om han skulle råka slänga en blick ut genom fönstret skulle han se alla sex båtarna i marinan på en gång och inte behöva tvivla på att Mahimahi är Mahiamahi och verkligen ligger tryggt förtöjd där.

Det gör han dock inte. (På den månad vi varit här har vi inte enda gång sett till någon från marinakontoret). I stället böjer han sig ner för att titta under skrivbordet och hittar en papplåda full med blanketter av olika slag.  Han tar upp blanketthögen, bläddrar och bläddrar, och se där; där finns vår inklarering och jodå vi heter visst Mahimahi och det stämmer visst att vi kom för en månad sedan.

Dåså, då var vi nästan klara. Bara att signera lite här och där. Men stopp, först måste vi stämpla! Och det ska vara med båtens egen stämpel. Så det var bara att gå till båten för att hämta den och det gjorde vi gärna eftersom vi blir så glada varje gång vi får använda vår fina stämpel som vi köpte i Indonesien.

Ingen regel utan undantag och den här utklareringen var undantaget i Malasyia. Annars har alla formaliteter i Malaysia varit väldigt smidiga med trevliga och hjälpsamma tjänstemän och inga mutor. Till skillnad från grannländerna Thailand och Indonesien.

Innan vi lämnade marinan måste vi fylla våra dieseldunkar. Och diesel beställer man i mataffären. Det blev bestämt att någon skulle komma ner till bryggan för att leverera diesel till oss. Denne någon skulle komma klockan fem.

Vi hade samtidigt handlat lite i butiken och precis när vi skulle gå kom det en rejäl regnskur. Vi stod i dörren med våra matkassar och tittade på regnet när butiksägaren kom fram till oss; ”Hoppa in i bilen, jag kör er!” In med alla matkassar och oss själva i bilen. Alla är så snälla!!!

Sen blev klockan både fem och sex och ingen kom, vi var väl inte precis förvånade och det spelade heller inte så stor roll, vi hade inte bråttom. Nästa dag gick vi upp igen till butiken och frågade om de kunde komma i dag. ”Okey, okey, kommer kl två”.

Klockan fyra ringde vi till butiken. ”Ah, no problem, coming, coming.”  Och en halvtimme senare kom faktiskt den man som skulle fixa dieseltankningen. Nu skulle alla våra dunkar fyllas från en tunna full med diesel. Till tunnan kopplades en eldriven pump och så en slang upp till dunkarna på däck. Funkade hur bra som helst!

Innan vi släppte förtöjningarna upptäckte  vi att ankarspelet som drar upp den tunga ankarkättingen hade kortslutits. Som tur var när vi låg i marinan och inte hade ankaret nere på botten i någon vik. Det är väldigt tungt att dra upp manuellt. Magnus skruvade isär det och efter många timmars mekande så fungerar det igen. Det blev en dag till i marinan men vad gjorde väl det.  Jag passade på att tvätta lite kläder i dropparna från brandslangen och intill satt en glad liten tjej i en spann. Hon fyllde ut det mesta av spannen så så värst mycket vatten behövdes inte för att det skulle vara både svalkande och roligt.

Ja det var lite från vårt bryggliv.

Glad midsommar till er alla!!!  

 

 

Jun 07

Strövtåg på Tioman

 

 

 

Under mina ensamma dagar på Tioman gjorde jag en del strövtåg i den lilla, lilla byn. Och det var trevligt! Småpratade med folk jag mötte på gatan. Gjorde ett besök på öns barnhälsovårdsmottagning. Där jobbade sju sjuksköterskor som tillsammans hade ansvar för 50 barn. Det får man kalla god personaltäthet och arbetslösheten är givetvis låg. Just nu var det skollov så då hade de inga besökare alls. Vad gör ni då frågade jag. ”We´re chatting” svarade de och skrattade.

En tidig morgonpromenad mötte jag ett gäng ilskna apor. De var många och såg ut som att de ägde världen där de satt på vägen och i träden. De var många små ungar för de stora att bevaka.  Det är väl bara att gå förbi tänkte jag och spatserade karskt närmare. De fräste och jag gick på. De fräste och kom närmre. Jag vände! Kände mig ganska fånig, antagligen hade det varit en enkel match att bara gå förbi, men att bli biten av en arg apa kändes inte så lockande.

Det finns massor av matställen men absolut bästa maten hittade jag i ett litet gatustånd där det tillagas friterade grönsaksrullar och till det friterad banan. Mums! Jag gick tillbaka nästa dag men då var det stängt på grund av att råvarorna var slut. Och det är fortfarande stängt. De väntar på leverans från fastlandet. Bästa tillbudet är där man kan köpa ett kycklingspett för en ringit och ett dussin för tretton ringit!

I går såg jag plötsligt att det rann lite vatten från kranen på bryggan. Och att någon faktiskt lyckats fylla en spann. Glad i hågen tog jag snabbt fram vår slang och kopplade den till kranen. Vred på. Inte en droppe! Vattnet var slut. Igen! Den som fick spannen full var bryggans gladaste den dagen.

Nu är Magnus tillbaka. Resan från Sverige till Tioman tog 45 timmar! Färjan till Tioman var fullbokad fyra dagar framåt så de alternativ som fanns var att stanna på fastlandet de dagarna eller att åka privatbåt ut. Jag bestämde med en kille här att han skulle möta Magnus på busstationen då han kom med bussen från Singapore kl ett på natten. När Magnus klev av bussen fanns ingen där. Magnus började gå i riktning mot hamnen, släpandes på tre stora väskor. Han kunde inte ringa ut på sin telefon men båtföraren kunde ringa till Magnus. Det gjorde han inte! Inte förrän Magnus irrat omkring på de mörka gatorna en lång stund.  ”Sorry, I fell asleep”. De hittade varandra och sen blev det en och en halv timmes båtfärd i öppen båt utan någon som helst lanterna på ett kolsvart hav. Klockan fyra på morgonen klev Magnus äntligen ombord på Mahimahi.

Vi har nu varit många månader i Asien och seglingen till ett helt nytt område på jorden närmar sig. Här är först några rader om att segla i Indonesien, Malaysia och Thailand: Det är spännande länder. Folkrika, färgstarka och vänliga. Det är varmt och skönt både på land och i vattnet. Ibland för varmt! Indonesien är kanske det mest spännande landet att upptäcka. Härifrån har vi två helt oförglömliga upplevelser. Besöket i Kumai (länk) där vi fick se orangutanger och besöket på Komodo (länk) där vi fick se komodovaraner.

Ser ni den lilla ungen som kikar fram till höger om trädstammen?

Malaysia är mer avslappnat än Thailand. Här är inte alls lika många turister. Naturen är lika fin som i Thailand men vattnet på västsidan är inte klart och dykning och snorkling är bättre i Thailand. Ostsidan Malaysia, där vi är nu, har klart fint vatten och många fina öar att besöka.

Själva seglingen då. Ja om det är segla man vill göra så finns det bättre platser. Det blåser oftast väldigt lite så hur ogärna man än vill så går det inte att undvika att köra mycket motor. Man får också räkna med åska och risk för träff på båten. Vi har klarat oss men det har varit nära flera gånger. Det är otroligt många fiskebåtar, nät och bojar. Båtarnas lanternföring är precis hur som helst så det gäller att se upp och nät och bojar kan också se ut precis hur som helst. Men kommer man för nära så kan en fiskebåt köra fram och gestikulera att man ska ta en annan väg. Ibland lotsar de en helt enkelt igenom områden med många nät.

Men vi blir ett tag till i Malaysia. Ligger kvar i marinan en vecka och sen ser vi fram emot  segling, bad och snorkling igen tillsammans med vännerna Britt-Marie och Johan. Ska bli så härligt!

May 28

FAQ och lite annat

Magnus har åkt hem till Sverige för några dagar och jag är ensam på Mahimahi. Tomt och ovant efter att ha varit tillsammans dygnet runt i nästan två år. Fast ensam behöver jag inte vara; här finns Heather, båtgrannen som också är ensam ombord, och wannabe yachtieskatterna förstås. Och Brian, som är i 70-årsåldern och övar fridykning. I går kom han tillbaka efter dagens tur, han hade varit nere på 15 m. Målet är 30!

Och så finns ju skype! Här har Magnus och Camilla en liten sångstund på skype. Mysigt!

 

Vi har en efterlysning: Hyresgäster sökes till  vårt hus i Onsala. Om ni vet någon som är intresserad tipsa gärna! Och gärna väldigt snabbt eftersom Magnus är hemma i veckan och kan visa huset.

 

Vi är kvar på ön Tioman och här har vi haft besök av Julianne och Des som vi lärde känna förra gången vi var ute och långseglade. För tio år sen alltså. De är från Australien och seglade då jorden runt med sina tre barn på båten Woodwind. Sen dess har vi hållit kontakten via mail och nu kom de och hälsade på. Helt underbart att ses igen!

 

Woodwind

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0118.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0095.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0114.jpg]Julianne och Des
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0145.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0090.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0093.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0106.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0149.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0133.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0108.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_20150524_160719.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0112.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_20150524_183843.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0140.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0142.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0144.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_p5240044.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_p5240042.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_20150527_184836.jpg]Båtgranne
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0153.jpg]Ser ni det turkosa i molnet?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/woodwind/thumbs/thumbs_dsc_0156.jpg]Wannabe yachtieskatter. De smyger ombord så fort man vänder bort blicken.

 

Och nu till avdelningen för FAQ (Frequently asked questions): Det finns några ständigt återkommande frågor som de vi möter brukar ställa:

Vad är det värsta ni varit med om och ”vad är det bästa ni varit med om” (alltid i den ordningen). Och sen kommer   ”Hur står ni ut med varandra?

Det värsta vi varit med om är nog faktiskt när vi helt nyligen kom otäckt nära en tornado. Och natten i Cascais.  Den värsta seglingen var över Nordsjön och över Biscaya. Atlanten var väl i och för sig inte så värst rolig den heller men sen blev det bara bättre och bättre. Så ni som planerar för att ge er av: har ni väl tagit er över våra hemmavatten så är det lugnt. Alla  jobbiga inklareringar hör väl också till det värsta. Som den i Indonesien.

Det bästa… ja det är ju nästan omöjligt att svara på. Vi har varit på så många fantastiska platser och mött så många underbara människor. Men absoluta favoriter är ju alla paradisöarna i Stilla havet.  Så vackert,  så exotiskt, så vänligt. Som i en saga.

Hur står vi egentligen ut med varandra då? Mahimahi är visserligen stor för att vara en båt men för att vara en bostad är hon ju ändå ganska liten. Det finns inte så många ställen att ta vägen precis. Skulle vara att hoppa i havet då. Många säger ”vi skulle slagit ihjäl varandra efter några dagar” och det har vi ju uppenbarligen inte gjort, fast visst bråkar vi ibland. Precis som hemma. Men oftast har vi det bra tillsammans. Vi har väldigt uttalade ansvarsområden ombord men bestämmer allt som är väsentligt ihop. Som till exempel vart vi ska segla och när. Ofta blir det långa diskussioner och efter några rundor landar vi alltid i en plan som vi båda är nöjda med.

Det som för de flesta verkar allra värst är nog de långa seglingarna på tu man hand. Men då faller vi snart in i en rutin som fungerar bra. Vi har seglat så långt nu så vi är väl förtrogna med hur det är därute. Ibland blir det ”skarpa” lägen, då gör vi bara det som måste göras utan så mycket snack. För det mesta går dygnen sin gilla gång och vi följer havets och vindarnas rytm.

Häromdagen firade vi bröllopsdag, bara för att nästa dag upptäcka att vi tagit fel på dag. Vi var en dag tidiga. Jaja, vad gjorde väl det, bara att fira lite till!  Om det var för att vi är totalt veckovilla eller av kärlek kan man ju undra. Kanske båda.

 

Det är väldigt många som läser om vår resa. Och många som kommenterar.  Och det är vi jätteglada för. Det är roligt att dela med sig av alla upplevelser. Och förstås ännu roligare om vi vet att någon läser!

Många känner vi och många är flitiga med att kommentera, men det är också många som vi faktiskt inte har en aning om vilka ni är. Och er är vi ju lite nyfikna på!  Så det vore ju kul om ni ville skriva några ord som en kommentar här på bloggen eller i ”Guestbook” som ni hittar högst upp på sidan. Eller om ni inte vill vara publika så skriv en rad till sara.osterberg.c@gmail.com

Ha det bra!

May 19

I marinan på ön Tioman

Malaysias östkust: Tioman

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_173326.jpg]Skön skugga
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_113823.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_p5170039.jpg]Elhärva
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_153001.jpg]Magnus öppnar marinans elskåp
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_152937.jpg]Här har det varit lite överhettat ja!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_p5150025.jpg]Snart har vi el
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_p5160032.jpg]Paraplyt ger i alla fall lite skugga
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_p5150029.jpg]Nyplastad ställning för dingen. För att den ska stå stadigt på däck när vi seglar långa sträckor.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_110456.jpg]Fladdermöss
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_172159.jpg]Varan på promenad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_143940.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_134803.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_112652.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_114354.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_174100.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_174709.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_171209.jpg]

Nästan alltid ligger vi för ankar eftersom det är då vi trivs bäst. Men ingen regel utan undantag så nu är vi i en marina. Dels för att vi passar på att göra lite jobb på Mahimahi som är lättast att göra från en brygga och också för att Magnus ska åka hem några dagar och då vill jag (Sara) ligga tryggt förtöjd i land. Även om jag trevligt nog fick smeknamnet ”coola Sara” i en kommentar så, ärligt talat, är jag inte alls så cool som det kanske låter. Det är bara det att nöden har ingen lag, kommer det en tornado så går det ju liksom inte att kliva av, hur ocool man än känner sig. Då gäller det i stället att tänka på Magnus devis ”det är alltid bra att öva på faror”.

Att ligga i en marina brukar ha sina fördelar men just den här marinan har sett sina bästa dagar för ganska längesen. Som så ofta i Malaysia började den som ett storstilat projekt som ingen sedan av för oss okänd anledning vill ta hand om.

Bryggorna är stora och fina med el och vattenposter till varje plats. Och längs alla bryggor finns lampor. Det är bara det att lamporna lyser inte så när solen gått ner är det kolsvart i hela marinan. Elskåpen ger ingen ström och ur vattenkranarna kommer det i bästa fall några enstaka droppar och de dropparna är bruna. Vi betalar givetvis för både el och vatten; det ska ju komma igång vilken dag som helst…

Duscharna går inte att använda så vi duschar på akterspegeln som vi brukar. Ute i vikarna där vi ligger lite för oss själva är det bara härligt men här i den trånga marinan är det lite väl oprivat. Just tvätta sig gör vi väl helst för oss själva och inte tillsammans med grannen, eller hur? Men, men det är samma för oss alla. Och samma för oss alla när någon knackar på båten. ”Coming, just a minute” vilket betyder ”Kommer, jag ska bara klä på mig”. Här mitt under ekvatorn är det så fruktansvärt hett att vi alla går nakna nere i båtarna. Det kanske är det som är frihet…

Här är många trevliga båtgrannar. Några har legat här länge och de bara log när vi de första dagarna sa att vi pratat med hamnvakten som sagt att de ska fixa elen i morgon. Det kommer inte att hända, sa grannarna. Vilket vi också insåg efter ett par dagar. Men då tog Magnus saken i egna händer. Bokstavligt talat. Han krokade av hänglåset (inte låst) till det stora elskåpet. Öppnade och synen som mötte honom gjorde ju helt klart att här fanns ingen ström att hämta! (Se bild). Men efter lite (ganska mycket) fixande så har vi nu landström på Mahimahi.

När vi såg insidan av elskåpet fick våra svenska ”säkerheten-först” hjärtan sig en rusch igen. Varenda liten unge kan ju hur lätt som helst öppna det där skåpet.

Fast så är det här och i de flesta andra länder vi varit i också. Som de båtar som varje dag går ut fullastade med turister. Alla vuxna har rejäla flytvästar medans alla barn, små som lite större, sitter i föräldrarnas knä. Utan flytväst.  Man vänjer sig och lagom kanske är bäst?

Vi är på ön Tioman utanför Malaysias östra kust. Marinan ligger i staden Tekek som består av en gata. Om man från marinan svänger av till vänster kommer man till moskén och svänger man av till höger kommer man till några affärer och restauranger. Det är allt.

Men det är  fantastiskt hur en gata som vid första mötet ger intrycket av att “här finns ju inte mycket att göra” nu när vi varit här en vecka bara verkar ha mer och mer att upptäcka och titta på. Som det stora trädet fullt med fladdermöss, eller kanalen där badande och båtar samsas eller den lilla kinarestaurangen där de blir så glada när vi kommer tillbaka till just deras ställe. Och varanen som godmodigt tog en liten tur längs gatan. Här är fint!

Seglingen till Tioman bjöd inte bara på tornado och skräp i propellern. Sträckan var 600 sjömil. Lite segling i mestadels sydliga vindar och mycket motorande i totalt bleke. En del regn och åska. Men många fina stopp längs vägen. Här några bilder från turen västra Malaysia till östra:

 

 

 

Georgetown på ön Penang

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040507.jpg]Blomstermarknad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5030484.jpg]Affären som har allt!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040515.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040514.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_dsc_0364.jpg]Den här färjan går mellan Penang och fastlandet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5030491.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040493.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040494.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040497.jpg]Vad ska vi välja?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040495.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040496.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040498.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040500.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040501.jpg]Det blir två olika sorters curryblandningar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040510.jpg]Och en matbit till lunch
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040504.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040511.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040512.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040513.jpg]

 

Om några dagar får vi gäster från Australien och sen från Sverige. Blir härligt!

Hoppas ni har riktigt fint majväder nu!

May 11

Inte nu igen!

 

Vi var mitt i Singapore Strait, ett av världens mest trafikerade vatten, då det kom ett abrupt ljud från motorn och båten liksom vibrerade. Det gick varken att backa eller köra framåt. Inte svårt att gissa vad det var; tamp i propellern förstås.

Fy sjutton vad vi är trötta på dessa skitiga vatten där skräp kastas i utan någon som helst eftertanke.

Jaha, hur skulle vi lösa detta nu då?

Vi såg oss omkring och tittade i sjökortet. Bestämde oss för att seglandes tricksa oss fram mellan alla stora fartyg och lägga oss stilla intill en lång pir som borde ge  lite sjölä. Glada att vi är en segelbåt!

Vi tog oss fram till piren och så fram med James Bond tuben igen. Magnus dök i med en lång tamp i handen för att inte driva i väg från båten. Jag stod vid ratten och försökte hålla Mahimahi så stilla som möjligt.

Då plötsligt hör jag en skarp och ihärdig siren och en vred röst, förstärkt av högtalare, som skriker ut:

“You have entered prohibited territory!!! Leave immediately!!!

You have entered prohibited territory!!! Leave immediately!!!

You have entered prohibited territory!!! Leave immediately!!! “

Gång på gång, på gång, på gång.

Jag låtsades som att jag inte hörde någonting alls tills Magnus lyckligt ovetande kom upp till ytan med tampen i famnen. Så snabbt vi kunde tog vi oss sen ut ur det förbjudna området som visade sig vara en militär flottbas! Allt medan budskapet fortsatte att basuneras ut över havet.

Jaja, vad kunde vi göra? Vi var ju redan där vi var och vi försökte så fort vi hade möjlighet att ta oss därifrån.  Budskapet kunde ju knappast missförstås. Kanske kunde de skruvat ner tonläget en aning eller varför inte ropat upp oss på radion så att vi fått en chans att förklara vad vi höll på med. Det var ju inte direkt som att vi tänkte anfalla hela flottan med Mahimahi…

Vi har alltså än en gång tagit oss genom Malackasundet och Singapore strait. Det blev en sträcka på ca 400 sjömil. Och inte en endaste gång har vår nya autopilot  – som vi döpt till Adam – stannat! Tack Adam och Ramantenn för all hjälp med autopiloten! Det är en enorm lättnad att våga lita på ap:n igen.

Och Tack för alla hälsningar! Jodå vi tar det lugnt och är försiktiga även om det händer lite småsaker längs vägen. Passa ni på att fortsätta njuta av ösregn och kuling och av att inte vara i närheten av någon tornado för snart blir det turkosblått vatten här igen…

May 06

Lite tur måste man ha!

Regnet vräkte ner. Det var min vakt och jag stod uppe i sittbrunnen och spanade ut över vattnet. Sikten var obefintlig. Magnus satt där nere och spanade på radarn, den är guld värd i såna här lägen!

Natten hade fram till nu varit lugn.  Många små och stora båtar att hålla koll på visserligen, vi var ju mitt i Malaccasundet. Men vädret var fint. Det blixtrade och mullrade i horisonten men det gör det nästan konstant här den här tiden på året.

Men så kom åskan närmre och närmre, nu var det tätt mellan blixt och knall. Jag gick ner och stängde luckorna och sen kom regnet. Efter en stund väckte jag Magnus eftersom det blev lite för mycket oväder. Vi behövde vara två som var vakna.

Jag var alltså i sittbrunnen, tittade upp mot himlen, såg de svarta molnen som lystes upp av intensiva blixtar, tittade ut över vattnet och så upp mot himlen igen. Då såg jag den! Ett omisskännligt långt, svart moln, som ett stuprör rakt ner i havet. Och i vattenytan brusade och rök vattnet!!!

Jag vräkte upp luckan ner till salongen: ”Magnus, en tornado!”

Magnus for upp i sittbrunnen. Vi såg hur tornadon for fram, hur vattnet alltmer piskades upp runtomkring den. Den var nära! Väldigt nära!

Det var ju omöjligt att veta vilket håll den skulle ta men vi bestämde oss för att styra undan åt styrbord. Något måste vi ju göra. Jag gick ner och låste alla luckor. Hårt! Magnus stod kvar vid rodret, är man kapten så är man, beredd att springa ner och stänga den sista luckan efter sig om tornadon skulle komma rakt mot oss.

Vi följde spända dess rörelser och så, oändligt långsamt, såg vi hur den minskade i kraft och till slut helt löstes upp och bara försvann. Vi drog en lättnadens suck.

Efteråt var vi givetvis ganska skakade. Och spekulerade i vad som skulle hänt om tornadon träffat oss, eller kanske rättare sagt fångat oss. Svårt att veta men helt klart hade det blivit skador på Mahimahi. Det är stor kraft i en tornado!

Vet inte vad Tage Danielsson skulle sagt men enligt den alldeles egna sannolikhetslära vi håller oss till på Mahimahi så lär vi i alla fall inte träffa på någon mer tornado den här resan. De flesta ser aldrig en endaste en och vi har redan varit alltför nära två stycken. På vår förra segling med Nausikaa  såg vi faktiskt en på nära håll mitt ute på Atlanten. Det gick bra den gången också. Man måste ha lite tur när man är ute på äventyr!

(Någon egen bild hann vi inte ta, men ungefär så här såg det ut.)

Apr 30

Vardag i långseglarlivet

Livet på land fortsatte ett tag till: 

Innan sjösättning skulle ju rodret på plats igen. Lättare sagt än gjort! Magnus kämpade och slet, flera andra hjälpte till, men rodret stretade emot. Till sist tog vi gaffeltrucken till hjälp och med milt våld gick det sakta, sakta uppåt och till slut var det på plats.

Alla andades ut! Det var en nervös stund!

Mahimahi sjösattes underbart nog helt utan strul men sen började det igen. Det sista roderlagret skulle på men det gick inte alls.

Ny tur till verkstaden där ägaren just kom in för dagen. Han sken upp när han såg oss, tyckte det förra jobbet var roligt. Men innan han kunde ta sig an oss måste gudarnas vatten bytas och rökelse tändas. Han sprang fram och tillbaka en stund mellan altaret och oss. Till andarna vet vi inte riktigt vad han sa, till oss sa han ”sorry, sorry.

Till slut var han färdig med morgonritualen och när vi med hjälp av gester, foto och papper och penna förklarat problemet ställde han sig vid svarven. I en timme! Nu skulle det dessutom svarvas snett för att passa rodret som som det visat sig helt enkelt vill ställa sig lite snett. Mycket omsorgsfullt och noggrant svarvade han bort en bit på roderlagret.

Åter till båten och det passade perfekt! Efter några timmars jobb var allt på plats. Och glappet i rodret, som var orsaken till hela roderarbetet, var helt borta. Jubel!

Nu var det bara en liten detalj kvar innan vi kunde lämna marinan. Magnus skulle hissas upp i masttoppen för att dra en antennkabel igenom masten. Jag hissade upp honom och när han suttit där uppe en stund så märkte han att en del saknades. Tappad i vattnet antagligen. Jaha, bara att hala ner honom. Hitta en ersättningsdel som fick duga och så upp igen. Upp och ner i vår höga mast är inte gjort i en handvändning precis, det är säkerhetslinor som ska kopplas och sen själva upphissningen som alltid är ett lite läskigt moment. Samtidigt passade Magnus på att dra ner spinackerfallet (håller spinnackern uppe när vi seglar med den). Det lossnade häromdagen (lika bra att erkänna; jag hade krokat i det för dåligt) och fastnade givetvis allra högst upp i masttoppen! Så var antennkabel dragen, fallet och Magnus nere igen. Klart!

Ja visst jag, det var ju några tampar kvar att sätta på plats igen efter dagarna på land.  Och så skulle vi ju passa på att måla ankaret vitt för att det ska synas bättre på botten. Vi ligger ju annars alltid för ankar och då går det ju inte att greja med ankaret. Och så iväg.

Nej först till dieselbryggan för att tanka diesel till ett väldigt trevligt pris: fem kronor litern.

Så var det faktiskt dags. Vi styrde ut ur viken och kände äntligen den ljumma vinden blåsa; rakt i näsan!

Jaja, det var redan sen eftermiddag så vi skulle inte hinna så långt ändå. Körde motor i godan ro, njöt av att känna det stabila rodret i vår hand, då vi plötsligt kände en lätt vibration i motorn.  Något som fastnat i propellern? Vi stoppade och startade igen. Verkade ok.

Vi fortsatte en bit till men när vi la in backen inför ankring så stannade motorn tvärt. Då var det väl något i propellern i alla fall.

Visst muttrade vi något om alltings jävlighet och en och annan sur min växlades nog också.

Vi släppte i ankaret och så tog Magnus fram ”James Bond-tuben” och dök ner. Den räcker till några minuter under ytan. Liten och behändig jämfört med att ta fram hela dykutrustningen. I propellern satt mycket riktigt en rejäl tamphärva som Magnus fick skära loss med kniv. Det krävdes några påfyllningar av tuben innan allt var loss.

En ganska jobbig dag!

 

 

Men Mahimahi är nymålad och fin och viken vi ligger i är fantastiskt vacker, runtomkring oss tjattrar aporna i träden på de gröna öarna. I skyn flyger de mäktiga Langkawiörnarna. Vattnet är underbart varmt och att se solen gå ner bakom bergen var inte alls dumt som avslutning på dagen!

Det är upp och ner i långseglarlivet!

Ha en fin valborg allihop!

Apr 24

Tillbaka på Mahimahi!

Välkomna tillbaka till vår sida alla ni som följer vårt seglingsäventyr!

Efter härliga veckor i Sverige med intensivt umgänge med familj och vänner, och så mycket god mat att vi båda gick upp flera kg, är vi nu tillbaka på Mahimahi på ön Langkawi i Malaysia.

Hemma var det mesta sig likt, skönt det, men en del var förstås annorlunda eller nytt.  Som att alla Swischar hit och dit. Utbudet på ekoprodukter har helt klart ökat i matbutikerna, de har också mer synliga placeringar i hyllorna. Härligt! Men det fanns ju det som var negativt också; en ökande främlingsfientlighet var väl det som var mest påtagligt. Sorgligt och skrämmande!

Här i Malaysia är också det mesta som vi är vana vid. Som till exempel den ganska trista kosten så de extra kilona ska vi nog snart bli av med. Inga smaskiga efterrätter och inget smågodis som frestar. Ni kan ju se på foto vad vi hittade i det som kallas en stor supermarket och ska vara bästa affären för matinköp. Inte så mycket mat men desto fler plastattiraljer och ett oräkneligt antal olika modeller på silar. Och det kan ju förstås också vara bra att ha. En sil använde vi tillexempel som råttstoppare när vi var hemma (se foto).

 

 

Här är otroligt varmt, eller hett, 38 grader i skuggan. Över 40 i solen. Någon gång om dagen kommer en rejäl skur så luftfuktigheten är extremt hög. Vi är mitt i perioden då monsunen vänder och då regnar det en hel del. Och det kommer även många åskoväder vilket vi inte alls gillar!

 

På land

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200360.jpg]Så här glada är vi när det är dags för bottenmålning ;) !
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200305.jpg]På väg upp
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200307.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200304.jpg]Här i hänger rodret
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200319.jpg]Mycket fix för att få ut rodret
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200321.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200324.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200332.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200335.jpg]Vindgeneratorn i riskzonen!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200337.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200341.jpg]Rodret är äntligen loss ur sitt fäste!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_img_2136.jpg]Slipning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200363.jpg]och slipning. VARMT!!!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200358.jpg]Putsning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4210365.jpg]Precisionsarbete!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4210367.jpg]Mera slipning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4220391.jpg]Men nu är det dags för maskeringstejpen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4220389.jpg]Och så kan färgen blandas! Dags att måla :)

 

Det var full fart direkt vi kom ner och Mahimahi står nu på land för att bottenmålas. Upptagningen är alltid ett nervöst moment men det gick bra. Det trixigaste momentet var att få loss rodret samtidigt som Mahimahi hängde i en stor lift. Magnus hade förberett genom att skruva loss alla bultar och gjort en liten anordning där rodret satt fast i en tamp som gick ner till marken. Mahimahi hissades så högt upp det bara gick, vindgeneratorn låg risigt till en stund men klarade sig. Många var engagerade och till slut kunde rodret lirkas ur sitt fäste med endast någon cm till godo till marken. Rodret skulle ur för underhåll (byte av roderlager efter många, många sjömil) och målning. Tack HP och Klas  för hjälp med lagren!  Ett fick sig en sista puts på en verkstad här och nu sitter alla som gjutna.

När Mahimahi sen transporterats till sin plats på varvet satte vi direkt i gång med slipning och spackling. (Svettigt!) Vi tog lite hjälp av en av killarna på varvet till slipningen. Sen blev det målning och en hel del annat fixande och trixande med propeller och roder.  I kväll stod Magnus ensam under båten i mörkret och gjorde det allra sista. Och i morgon blir det sjösättning igen!

Klicka på “Länk videoklipp” så kan ni se en liten liverapport från målningen.

 

Till sist :

En bild till Magnus pappa, Lasse, som lugnt och fridfullt somnat för gott efter ett långt och fint liv. Du fattas oss men finns i våra hjärtan…

 

Och en bild till Frida och Jens som gifter sig i dag. (Frida som seglade med oss över Atlanten.) Ha en alldeles fantastiskt underbar dag!!! Stor kram till er båda!

 

Feb 23

Sista dagarna i Thailand

Sista dagarna i Thailand

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140010.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc_0014.jpg]Båtmekarna jobbar på
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc_0038.jpg]Fiskebåtsfest
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc_0107.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc_0051.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc01299.jpg]Färgexperiment på gång
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc01317.jpg]Här ska det växa, helst på två av tre.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2160033.jpg]Goda pannkakor till fika
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140004.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140002.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140005.jpg]Parabol, man tager vad man haver
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140024.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140012.jpg]Kaprifolart?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140013.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140015.jpg]

 

 

Det är mitt i natten. Kolsvart och vi ligger för ankar i en smal kanal mitt emellan två öar. Vi väcks av att regnet vräker ner. Rusar upp och stänger alla luckor (det är många) och lägger oss igen. Men så kommer vinden, kraftiga byar sveper genom kanalen och det rycker och drar i kättingen. Upp på däck och kolla hur det verkar. Det är lugnt. Vi ligger bra och vet att vi fick väldigt bra fäste då vi ankrade. Men lite oro har vi för båten framför oss som kom in precis innan det blev mörkt. Vi såg hur de bara släppte i sitt ankare utan att provdra för att kolla att ankaret satt fast ordentligt. Om deras ankare släpper driver de rakt på oss. Efter en stund lägger sig vinden och vi kan somna om till regnets smatter mot det genomsalta däcket. Det var längesen det regnade och Mahimahi behöver verkligen sköljas av. Eftersom vi inte har tillgång till mängder med sötvatten så får vi vänta på att vädret fixar det i stället.

Ja så kan en natt vara ombord. Ofast lugnt men ibland oroligt och svårt eller till och med omöjligt att sova. Som på ön Racha, strax söder om Phuket. där vi låg några nätter. Vi snorklade och badade och promenerade över ön. På dagarna kom det massor av turbåtar fullastade med turister och stranden myllrade av folk. Sen framåt eftermiddagen åkte alla tillbaka till Phuket och det blev tyst och stilla i viken. Bara vi och några andra båtar låg kvar över natten. Men sista natten önskade vi att vi gjort som alla andra; lämnat viken. Det blåste upp och tillsammans med tidvattensströmmar så bildades en fruktansvärt jobbig sjö. Vi gungade och rullade natten lång och det gick helt enkelt inte att sova.

Nästa morgon lämnade vi ön och seglade tillbaka till Phuket för att hämta vårt andra försegel från segelmakeriet. Klas och Magnus fick det på plats igen och vi kunde konstatera att också det var fint lagat. Så nu har vi bra segel inför kommande långa seglatser. Känns väldigt bra!

Efter en massa båtmek och många glada skratt och goa stunder har Klas nu lämnat Mahimahi för denna gång, som alltid när gäster mönstrat av blev det tomt ombord.

I Asien gäller det verkligen att se upp för fiskebåtar och fiskeflöten. Båtarna är många och de ändrar kurs efter fiskstimmen så man vet aldrig riktigt var man har dem. Och fiskeflötena ligger precis överallt, ofta platt i vattenytan och lätta att missa även om man försöker ha utkik hela tiden. Ofta är det hela familjer på båtarna och de fiskar större delen av dygnets timmar. Men en kväll ställde de till med stor fest. De ankrade sina båtar kloss intill varandra i en lång, lång rad. Det var musik, skratt och fyrverkerier natten lång. Och alltihop avslutades på morgonen med smattrande smällare.

Vi har ju varit besvikna på fisket här men nu har vi fått lära oss att fiskarna i Thailand helt enkelt inte gillar våra fiskedrag. Nej här vill de ha en helt annan modell. Ett drag som mest liknar ett litet leksaksflygplan. Magnus tillverkade ett, slängde i det, och efter en stund fick vi napp! Ett avbitet fiskhuvud visserligen, hur nu det gick till, men man får ju glädjas för det lilla.

En dag såg vi ett helt stim med stora svärdfiskar som simmade i vattenytan. Ovanför dem cirklade en flock fåglar. Något slags örnfågel. En mäktig syn, naturen är fantastisk! Ibland!  Vill ni se fler fiskar så klicka på “Fiske” högst upp på sidan.

Inte lika fantastiskt är hur det på Mahimahis botten växer både sjögräs och snäckor så fort att vi nästan kan se det. Det är en evig kamp att försöka hålla botten någorlunda ren. Om ett tag är det dags för bottenmålning och det är inte givet vilken färg som är den bästa att använda. Så Magnus har målat en skiva med tre olika sorters färger och sen fäst skivan i badstegen så att den ligger i vattnet. Tanken är att det ska växa olika mycket på de olika proven och att det utifrån resultatet av detta lilla experiment ska bli lättare att välja bottenfärg. Det är bara det att efter flera dagar i vattnet så finns inte ett endaste litet grässtrå på något av proverna. Mycket märkligt!

Vårt thailändska visa har löpt ut (som seglare får man bara en månad, men om man vill ha ett nytt är det bara att segla ut ur landet, in i Malaysia, och sen tillbaka igen) och vi har klarerat ut från Thailand. Endast tre kopior på passen och tre kopior på skeppsregistreringen behövdes denna gång. Och 25 kr i muta, inte mycket men betänk alla gäster de har, det blir en del pengar i långa loppet.

Vår favoritö i Thailand blev Ko Rok Nok. Klart vatten, fin snorkling, härliga stränder och alldeles lagom med andra båtar. En ö väl värd ett besök om ni är i Thailand.

Vi är nu på väg söderut till Langkawi, Malaysia. Under tiden ska vi försöka hitta alla grejer som Klas lagt på nya, som han tycker, mer finurliga platser…

Ofta, ofta tänker vi förstås på hur alla har det hemma… Längtar!  Vad gör barnen? Har de det bra? Snöar det? Eller blåser snålblåst? Eller kanske skiner solen och det är så där frostvackert som det bara kan vara en fin vinterdag hemma.

Ja snart får vi se, för nu gör vi en paus både i långseglarlivet och i bloggandet och flyger hem till Sverige för ett tag. Gissa om vi ska njuta av att träffa barn, familj och vänner. Mahimahi kommer under tiden att ligga i en marina på Langkawi i Malaysia. Skeppskatten Soffie gillar absolut inte att flyga så hon får stanna kvar och vakta Mahimahi när vi är borta.

Från Langkawi kommer vi sen att segla ner genom Malackasundet, till Singapore och upp längs östra sidan av Malaysia. Framåt hösten går vi söderut igen till Sunda strait och ut på den hisnande stora Indiska oceanen. Många nya äventyr väntar… Hoppas ni fortsätter att följa oss när vi är tillbaka!

Kanske ses vi därhemma

 

Feb 11

Phuket, Thailand

Phuket

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0544.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0550.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0536.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01189.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0555.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0521.jpg]Flodtur med dingen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0512.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0477.jpg]Alltid något på gång!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0485.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0491.jpg]Ankarkättingen på plats igen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01253.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0005.jpg]Hejdå!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0008.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01154.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01229.jpg]Vi hyr bil
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01278.jpg]Trafkien är ganska kaotisk och på vänster sida
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2030261.jpg]Ket, fantastisk segelmakare
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2030262.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2030263.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2030264.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0567.jpg]Inspektion av det nylagade seglet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0012.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2070269.jpg]

 

 

Sista dygnen har det blåst ovanligt mycket så det har faktiskt varit riktigt svalt och skönt på nätterna och vi har sovit gott. Vi har seglat små lagoma distanser på 10 till 20 nm och är nu på västsidan Phuket. Klas och Magnus grejar med Mahimahi. När ett projekt är klart så börjar de glatt med nästa.

Som ni vet gillar vi ju floder så häromdagen gav vi oss ut på ännu en liten dingetur uppför en spännande flod. Helt krokodilfri faktiskt. Men många vackra fåglar och en och annan longtailbåt. Annars var vi ensamma på floden, nästan konstigt, mitt i detta turistparadis. Kanske för att det var ganska blåsigt och lite regnigt.

Vi har besökt Rolly Tasker sails, världens största segelmakeri, som syr och levererar segel över hela världen. Hela stället var väldigt öppet gentemot besökare och vi kunde helt fritt strosa omkring på det stora golvet där olika segel var under tillverkning. Många satt vid symaskiner och sydde, andra satt på golvet med enorma segeldukar utbredda framför sig för att klippa till efter olika mallar. Alla hade en timmes lunch och gick då ut till en liten matvagn som stod utanför, köpte sin mat och satt sen på trottoaren och åt. Vi köpte också vår lunch där, en god nudelröra.

Vi valde dock att lämna våra segel för reparation till Ket. En ensamföretagare som vi tyckte verkade förtroendeingivande. Vi har redan fått tillbaka det ena seglet och provseglat det. Och Ket har inte bara lagat det väldigt omsorgsfullt, han har dessutom gjort lite extra fix här och där på seglet. Utan kommentarer och utan att försöka ändra vårt överenskomna pris. Fantastiskt! Det hör ju inte till vanligheterna precis.

Vår ankarkätting är också på plats. Mycket otippat kom den tillbaka från sin lilla tripp till Bangkok flera dagar tidigare än vad som sagts. Även den var fin!

I Bang Tao träffade vi Ulrika, kollega till Sara (eller f.d. kollega, vi har ju inga jobb) med familj. Vi var hos dem på deras hotell och kalasade på knäckebröd och kaviar och till det svenskt kaffe! Sen tog jag en härlig dusch i deras badrum. Till kvällen kom de ut till Mahimahi och hälsade på. Så himla roligt att ses här, långt hemifrån och längesen!

Om en liten stund sglar vi ner igen längs Phukets kust till skärgården runt Krabi.

Hört att det börjar våras lite i Sverige; låter härligt!

Feb 02

Allt på en gång

 Vi har som sagt dragit i gång ”Projekt Mahimahi” igen. Dessa projektdagar inleds oftast med en liten grej som ska fixas och slutar i stort sett alltid med ”oj, det blev visst några grejer till” och ”oj, det tog visst lite längre tid än tänkt”. Vem som står för den huvudsakliga planeringen när det gäller dessa små projekt låter jag vara osagt.

Hur som helst nu skulle vår altan målas om. Fast först slipas förstås. Och slipas igen. Och igen. Sen blev det målning. Först vitt, sen slipning, spackling, slipning… Mahimahi har en mycket omsorgsfull kapten.

Så skulle förseglet  ner för att tas till en segelmakare för reparation. Det blåste friskt så det skulle bli lite trixigt, det var vi beredda på. Vi släppte på den tamp som gör att seglet rullar ut. Inget hände. Provade igen, inget hände. Konstigt. Magnus la sig på däck och tittade upp i masttoppen med kikaren och såg att en tamp snott sig runt seglet högt där uppe. Allt enligt lagen om alltings… Inget annat att göra än att hissa upp Magnus för att trassla ut det hela. Det blåste egentligen alldeles för mycket för att gå upp i masten men nöden har ingen lag. Det tog sina timmar men sen fick vi äntligen ner seglet. Vi var ändå glada att detta inte hände ute till havs.

Nu måste målningen fortsätta innan det blev mörkt. Det var dags för den grå färgen. Och så, efter många dagars slit i gassande sol var det färdigmålat. Och väldans fint!

Då tornade svarta regnmoln upp sig. Och färgen som inte torkat ännu! Snabbt ut med en mycket hemmagjord presenning som vi fäste med klädnypor. Blev ju sådär. Mest som en besvärjelse till vädergudarna. Vi tänkte att om vi gör en snabb insats så kanske det inte blir något regn. Magnus tassade omkring allra längst ut på altanen, med en papperstuss med lösningsmedel på för att torka bort de färgfläckar som blev varje gång han satte ner en tå. Jag stod ovanför och försökte hålla bort det fladdrande tyget från det nymålade.

Ja så skulle ju seglet vikas också. Helst innan regnet kom. Snabbt fram på fördäck och vika och rulla. Det är stort och tungt, särskilt när det blåser. Vi fick i alla fall ihop det så nu ligger det klart för dingetransport in till land.

Samtidigt pågick diverse ännu mindre projekt; elledningar som skulle dras om och brädor som skulle sågas till i den fina träverkstaden i land. Och så putsningen av allt rostfritt förstås. Jag putsade och putsade och tänkte; “superyachtblankt ska det bli” och så gned jag lite till.

Nu är det bara städningen kvar, vi har tillsammans hunnit fixa till ett ganska stort kaos. Målarburkar, verktyg och skräp i en enda röra. Och allt som brukar vara surrat på altanen och längs mantåget ligger löst på däck. I morgon ska vi ut och köra runt ön, bland annat för att lämna seglet och för att handla mat. Vi kommer komma hem sent med en massa varor som först ska transporteras ut i dingen sen upp i båten och sist men inte minst på något, alltid lika obegripligt sätt, stuvas undan i olika utrymmen i båten.

Sen kommer Klas som var med oss de härliga dagarna på San Blas. Vi ser så fram emot att snart ha honom här igen! Och när han kliver ombord kommer Mahimahi, mot alla odds, vara ship shape och redo för segling.

PS: Regnet höll sig faktiskt borta så det verkar som att vår besvärjelse funkade.

Older posts «