May 21

Norfolk till Annapolis

 

 

Norfolk Virginia blev vår första amerikanska hamn. Där ligger en stor flottbas. Massor av stora fartyg förstås och en ubåt som gled förbi alldeles intill oss. Vi kunde inte låta bli att fundera över det konstiga i att ingen kollade Mahimahi, vi seglade bara rakt in. När man tänker på de rigorösa flygplatskontrollerna så ter det sig ju lite underligt. Men skönt för oss förstås!

Så småningom var det ju ändå dags att klarera in vilket till en början var oväntat enkelt. Två tullare kom ner till bryggan. De ville inte komma ombord utan räckte bara över en bunt papper som vi skulle fylla i. Och så kollade de våra visa. (Tips till er som är på väg: vi fixade enkelt ett 10-årigt visa i Kapstaden.)

Men sen kom damen från Hälsovårdsmyndigheten! Med bestämda steg klev hon ombord och Inspekterade raskt kylen. Där hittade hon några ägg som vi köpt i Karibien: ”Ni får inte slänga äggen i någon soptunna !”Koka dem, ät upp innanmätet, spara skalen och släng det överbord när ni är 12 mil utanför kusten.”

Nu var det dags för inspektion av soporna. Två slaskpåsar genomsöktes nogsamt. Inuti den ena låg (tack och lov) ett igentejpat chipsrör.  På överfarter dröjer det ju ibland länge innan vi kan slänga sopor och för att hålla det någorlunda fräscht sorterar vi en del. Vi brukar lägga t.ex. gladpack som legat runt en köttbit och annat liknande avfall i chipsrör och sen tejpa igen dem. (På så vis får jag också en bra anledning att mumsa i mig chipsen.)

Vi upplystes om att vi egentligen måste uppsöka en sopstation för international garbage. I Norfolk låg det långt bort och det var dessutom, enligt damen, väldigt dyrt att bli av med soporna där.  Så hennes råd var att vi skulle spara våra sopor tills vi kom till Washington. Där trodde hon att det säkert skulle gå lättare att hitta en sådan plats. Om vi skulle ta oss till att slänga soporna i en vanlig soptunna skulle det bli dryga böter; 1000 dollar.

Efter en stund mjuknade hon lite och sa att vi ändå kunde få lov att slänga de två påsarna i en vanlig tunna eftersom vi hade vårt fina chipsrör. Och eftersom hon tyckte att vi även hade såå rena och fina sopor. Men att slänga chipsröret var inte att tänka på så det är nu igentejpat med en kraftig gul tejp med  texten ”Warning Quarantine”.

Jag har dessutom skrivit på papper där jag lovar att absolut inte slänga detta rör någon annanstans än på en  International garbagestation. Som vi då eventuellt ska kunna hitta i Washington. Om vi inte skulle hitta något där så var hennes råd att helt enkelt behålla röret ombord tills vi kommer till något annat land…  Föga förvånande fick våra vänner som klarerade in i en annan stad inte något besök alls från hälsovårdsmyndigheten. Som vanligt alltså; det är lite hipp som happ i byråkratins värld!

Så får vi väl bjuda på ett par klantigheter igen 🙂 1: Vi har mest motorat och lyckades häromdagen med konststycket att få dieselstopp. Tog flera timmar att få igång motorn igen, under tiden låg vi och drev runt i bleket och vi var väldans nära att driva rakt på en fyr men precis då kom en vindpust och förde oss åt ett annat håll. Lite tur ska man ju ha också!

Klantighet 2: Det är massor av fiskebåtar och fiskeflöten här, vi blev nyfikna på vad det var de fiskade så vi åkte fram till en av båtarna för att fråga. Och glömde helt bort våra egna fiskelinor som så klart fastnade i ett av fiskeflötena. Det slutade med att vi fick be de på fiskebåten om hjälp att trassla loss oss. Pinsamt tyckte vi men de bara skrattade vänligt och berättade att det är soft shell crabs de fiskar. Häromdagen var vi på kalas och blev bjudna på just dessa små krabbor.  Goda men lite skumt kändes det allt att äta upp hela krabban.

Som vanligt har vi mött många trevliga och hjälpsamma människor. Druckit öl med ett amerikanskt par som var på segelsemester och Magnus blev runtkörd i flera timmar av en man som helt enkelt tyckte det var roligt att hjälpa Magnus i hans jakt på diverse båtprylar. Jag var på turistbyrån där det jobbade tre damer. Alla lika hjärtligt hjälpsamma men de hade helt olika mening om det mesta så det var inte helt lätt att komma fram till hur man exempelvis bäst tar sig till Philadelphia härifrån.

Vi har också mött mindre trevliga människor vilket verkligen inte hör till vanligheterna. I går kväll hörde vi hur en båt la till utanpå Mahimahi och så en uppfodrande knackning på skrovet. Vi gick upp och där låg två båtar i mörkret. En man talade med ilsken röst om för oss att vi saknade en godkänd ankringslanterna. ”Jag kommer ge er en varning, jag vill ha era pass. Annars får ni böter.” Och i den tonen gick han på. Inte ett enda vänligt ord eller en förklaring till vilka de var vilket var omöjligt att se i mörkret. Så plötsligt fick vi tillbaka passen och de åkte därifrån med en rivstart. Vi fattade ingenting. I dag har vi i alla fall köpt en godkänd lampa som Magnus just håller på att installera. De hade helt rätt i sak, vår lampa var inte någon bra lampa. Vi får väl erkänna ytterligare en klantighet. Det var en indonesisk blinklampa som mest liknar en julgransbelysning. Inte helt bra i USA förstås. Men de kunde väl ändå kostat på sig att vara lite vänliga?

Här pendlar mellan att vara ingen vind alls till att blåsa en del fast då en nordlig vind och vi ska förstås norrut.  Men Chesapeake bay är ett trevligt område att segla i, som ett stort innanhav med helt platt vatten och gott om fina ankringsplatser. Just nu är vi i Annapolis Maryland. En trevlig stad som påminner lite om Marstrand. Här turistar vi några dagar och sen gör vi en roadtrip till Philadelphia och Washington. Ska bli spännande!

May 14

Lång väg till Amerika…

 

Tänk er att sitta mitt i natten i en liten båt långt, långt ute till havs. Inga andra båtar i närheten. Inget land i sikte. Inga stjärnor, ingen måne. Alldeles, alldeles kolsvart. Det blåser ganska mycket, det är ingen rolig natt. Så plötsligt öppnar sig himlen och regnet fullständigt vräker ner. Den lilla sikt som var försvinner helt. Det går ett par minuter och så ökar vinden med full fart. Båten girar av det plötsliga trycket från vinden och autopiloten orkar inte styra. Seglen börjar fladdra våldsamt. Båten lutar mer och mer. En av solcellerna lossnar och är på väg ner i havet. Det är ett hiskeligt liv från tampar och segel som slår och från sjön som kastar sig mot bordläggningen.

Precis så hade vi det häromnatten.

Jag vaktade och hann precis förvarna Magnus om att något var på gång och så kom vinden. Allt jag fick ur mig sen var ett skrik, jag blev helt enkelt jätterädd och tyckte det var ganska svårt att se det som en övning… nej det här var verkligheten ombord på Mahimahi just då.

Det var en squall (plötslig och kraftig vindökning ofta med regn) som kom. Vår vindmätare är sönder så vi vet inte hur mycket vind det var men utan tvekan över 20 m/s.  Vi har förstås varit med om många squalls vid det här laget men det här var nog den värsta hittills på det sättet att vindökningen kom så fruktansvärt snabbt. Finns ju inte en chans att hinna med att reva (minska segelytan) eller styra undan då.

Fast allt gick bra. Såväl seglen som solcellen klarade sig oskadda. Och Mahimahi seglade glatt vidare och vi kunde ju inte göra annat än hänga med. Ovädret fortsatte många timmar så vi blev rejält trötta innan vi var ur det. Det är ju svårt att sova när allt gungar och kränger och slår.

Solen kom tillbaka så småningom och vinden dog så vi fick motora för att komma någon vart.

Att det aldrig kan vara lagom!

De sista dagarna hade vi minst sagt omväxlande väder. Allt från kuling till stilltje, små vågor och stora vågor. Byta försegel från fock till genua och så tillbaka till focken igen. Reva storseglet och slå ut reven igen. Ta ner alla segel, starta motorn. Hissa alla segel igen. Det enda som var någorlunda konstant var vindriktningen; rakt i näsan. Ingen härlig passadvind här inte, snarare en brutal hågkomst om hur det är att segla över de mer nordliga haven på vår jord.

Från en dag till en annan blev det kallt också. Vi fryser! Strumpor, byxor och täcke på. Det var så längesen att Magnus helt seriöst frågade mig om jag kom ihåg vad vi brukar ha på fötterna när vi seglar hemma. Jag svarade helt seriöst; minns inte!

Så här blev det; flipflop och tjocka ullstrumpor är en bra combo!

Så här blev det; flipflop och tjocka ullstrumpor är en bra combo!

Det är kallt!

Det är kallt! En kopp te och till och med mössa, var ett tag sen…

Till sist siktade vi i alla fall Amerika!  Och möttes av goda seglarvänner som vi inte sett sen vi lämnade Karibien för några år sedan. Hur härligt var inte det!

Nu ligger vi i den mest stilla ankarvik vi någonsin upplevt. Det är som att Mahimahi är fastgjuten på vattnet.  Rör sig inte en mm så vi sover väldigt gott.

Nu ska vi uppleva Amerika! Mer om  det i nästa blogg…

Apr 30

British virgin islands

BVI 4

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_p4280209.jpg]Fantastiska snorklingar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_p4280213.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_141222.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_152716.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_140820.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_141817.jpg]Underbara vyer
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_151135.jpg]En tuff hike; det gjorde vi bra!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_154936.jpg]En välbehövlig cola i värmen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_135944.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_140349.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160427_081555.jpg]Vännerna Vulcan spirit och Zen again; vi möts och vi skiljs
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0004.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0041.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0010.jpg]Vaffö gör de på detta viset? Vi kände oss som i sagans värld i detta spännande landskap
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0037.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0051.jpg]Häftiga blowholes. Grottor där vattnet först sugs in och sen vräks ut med stort tryck.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0046.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0055.jpg]Vacker korall på stranden

 

BVI 2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160424_161658.jpg]Semester!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160421_113302.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160424_171742.jpg]Eva fixar is till drinken!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160427_174904.jpg]Skön stund i solndgången
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_115834.jpg]Magnus fortsätter med sitt projekt;
syr skyddande skinn över alla mantågsfästen.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_120040.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_120302.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_120310.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_dsc_0502.jpg]Vi funderar på att byta båt; den här är ju inte så dum!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_dsc_0509.jpg]Eller den här!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160423_132131.jpg]Kanelbullens dag! Aldrig är det annat...
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_192914.jpg]Deklarera måste man göra även i paradiset!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160422_131732.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160422_124825.jpg]Mahimahi i fin ankarvik
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160427_113850.jpg]

 

 

 

Underbara, sköna dagar har vi här bland öarna i British virgin islands.  Det är precis lagom varmt i luften och i vattnet är det trettio grader. Vi badar mest hela tiden. Vattnet är kristallklart överallt och det finns korall och färggranna fiskar att snorkla bland. Sköldpaddor ser vi allt som oftast och en och annan delfin.

Solen skiner varje dag från en klarblå himmel. Ibland kommer en kort regnskur som sköljer bort saltet från däck. Vinden är ljum, oftast fin seglingsvind men ibland lite väl svag. Men å andra sidan är sträckorna mellan öarna inte mer än sisådär fem, tio sjömil. Vad är väl det för en långseglare; så vi slappar och struntar ofta i att ens hissa segel. Motorn får föra oss framåt i stället. Det här är ett populärt område för chartersegling så det är massor av båtar men det går ändå att hitta vikar där man kan få ligga i stort sett ensam om man vill det.

Ja så var det i BVI den första veckan tills det var dags att möta Eva (Saras syster). Då tornade mörka moln upp sig på himlen och med dem kom både vind och regn. Och så fortsatte det. Fast det var ju varmt i vattnet förstås så badade gjorde vi ändå och vi fick fina promenader i land. Skönt när det inte är så hett. Som tur var blev det lite bättre sen så att vi kunde visa Eva det vackra solglittrande havet och ta henne med på några riktigt fina snorkelturer.

En dag sammanstrålade vi med seglarvännerna på Vulcan spirit och Zen again. Vulcan spirit kommer vi att träffa igen, vi fortsätter åt samma håll båda två, medans Zen nu går en annan väg så det blev farväl till dem. Nicki och Mike på Zen träffade vi första gången på Cocos keeling. Sen dess har vi mötts med jämna mellanrum längs vägen. De är på väg från Australien till England där de ska söka jobb och bostad för några år.

Efter allt strul har vi haft bättre flyt det sista förutom när vi fiskade för några dagar sen. Plötsligt rasslade det till i fiskelinan och en lång dragkamp mellan Magnus och fisken började. Magnus drog och slet och fisken drog och slet. ”Det här måste vara en riktigt stor fisk så som den drar!” Efter fyrtio (!) minuter blev det plötsligt lättare och Magnus kunde snart dra in hela linan. Där satt en visserligen ganska stor fisk men den var helt av på mitten. Bara huvudet och halva kroppen var kvar på kroken. Någon med väldigt stora tänder, säkerligen en rejäl haj, hade fått sig ett riktigt skrovmål hängandes på den stackars fisken. Allt medans Magnus alltså drog i båda fiskarna. Vi kände oss rätt snopna när vi tittade på den halva fisken. Den gick inte att artbestämma men vi bestämde oss ändå för att skära ut det kött som fanns kvar. Det lär inte finnas några giftiga fiskar (förutom att man inte ska äta revfiskar). Det blev en riktigt god middag! Så vi var ändå ganska nöjda till slut. Precis som hajen antagligen!

Efter härliga dagar tillsammans med Eva har hon nu rest tillbaka till Sverige från den pyttelilla flygplatsen på ön Beef island. Vi ankrade med Mahimahi alldeles intill landningsbanan och därifrån var det bara att ta dingen in till land och sen promenera fem minuter. Helt perfekt!

Dagarna på BVI går mot sitt slut även för oss. Det är dags att lämna Karibien innan orkansäsongen börjar. Just nu har vi riktigt oväder; mycket vind, ösregn och åska. Inga orkaner i sikte dock!

Vi förbereder oss för en lite längre segling igen, ca 1300 sjömil. Till USA! Första stopp där blir Norfolk.  Som vanligt kan ni följa oss på kartan för positioner och positionsrapporter.

Mailaviseringarna till er som prenumererar har ju tyvärr inte fungerat på ett tag så scrolla neråt för att läsa det ni missat. Ganska många bloggar har publicerats utan att ni fått mail om det. Hoppas det funkar bättre den här gången!

Ha det bra allihop!

Apr 12

Inte alltid så kul på jobbet!

”Hela båten är full med vatten!!!” ”Saltvatten!!!”

Det var Magnus som ropade upp till mig där jag satt i sittbrunnen i godan ro.

Ok. Andas djupt och se det som en spännande liten övning, tänkte jag luttrat. Fast lite otäckt var det ju förstås innan vi hittade läckan.

Som tur var gick det snabbt; det var watermakern som gått sönder och sprutade saltvatten rakt ut i hela båten.Ingen egentlig läcka alltså och inte så farligt för så fort watermakern var avstängd så slutade vattenflödet.

Men sen började det “roliga”. Allt vatten som runnit ner i alla stuvutrymmen i durkarna måste förstås pumpas ut. Sen ut med allt som var stuvat där (och det var mycket!) I med sötvatten för att skölja bort saltet och sen torka upp. Och så skölja alla stuvade grejer, torka och så stuva ner igen. Allt under gång. Vi var på väg från St Lucia till British Virgin Islands, BVI. Men ett antal timmar senare var det fixat i alla fall. Eftersom jag lätt blir sjösjuk (ibland väldigt fördelaktigt) så slapp jag undan med blotta förskräckelsen medans Magnus jobbade på.  Ja sen skulle ju watermakern lagas förstås. Men det var oväntat lätt faktiskt.

Det har varit några riktiga otursdagar. Ni vet när såna där dagar när allt går fel. Det ena följde på det andra i en till synes aldrig sinande ström

Några timmar efter watermakerkaoset upptäckte vi att frysen slutat fungera. Eftersom vi visste att allt är väldigt dyrt på BVI så passade vi på att fylla frysen till bristningsgränsen på St Lucia där det är lite billigare. Men nu låg alltså allt i frysen och tinade sakta men säkert.

Jaha, bara att gilla läget och laga till så mycket som kunde tänkas hålla sig i kylen. Resten gav vi bort till glada seglare och fick en flaska vin i gengäld. Frysen har vi gett upp så det är slut med den lyxiga isen till drinken. När jag sen stod med huvudet ner i kylen för att försöka pressa in all frysmaten så gick den tunga luckan igen; rakt över min näsa förstås. Ont!

När vi ett dygn senare ankrat i en fin vik hörde vi plötsligt att någon ropade och visslade åt vårt håll. Vi tittade upp och såg hur de på grannbåten febrilt vinkade åt oss. Magnus spontana reaktion var att de nog behövde hjälp. Så han ropade glatt tillbaka att han skulle komma över med dingen för att se vad som var problemet.

Döm om hans förvåning när han skulle ta dingen. Den var inte där! Det var det som var problemet.

Grannbåten hade uppmärksammat den när den flöt förbi och slängt sig i sin dinge för att rädda den. Sen fick de bensinstopp och fick ro in både sin egen dinge och vår. Givetvis gick vinflaskan vidare till dingeräddarna. Vi var sååå tacksamma. Utan dinge står man sig slätt i det här livet och hade de inte sett den hade den snart försvunnit ut till havs. Varför dingen var på vift? Ja det undrar vi också, men antagligen var det Skeppskatten Soffie som gjort en slarvig förtöjningsknop.

Nästa dag gick dingemotorn, vår trotjänare sen 2004, sönder.Den har alltid startat utan knot och bara gått och gått. Fast nu var det stopp. Men efter en dags ihärdigt mekande så var den glad igen och nu hoppas vi att den går i många år till.

Ja vissa dagar är mindre roliga även i det här livet. Men nu är allt fixat och vi håller tummarna att det inte ska blir mer strul på ett tag. Vi är alltså  på BVI , en engelsk ögrupp längst upp i den karibiska ökedjan. Här är väldigt fint. Kristallklart ljummet vatten och massor av öar att ankra vid och snart får vi efterlängtat besök av Eva (Saras syster). Härliga dagar framför oss alltså! Nu ska vi på middag hos kompisarna på båten Vulcan spirit. Livet är inte så dumt trots allt!

Njut av våren och vitsipporna!

PS; i morse när vi skulle byta ankarvik och startade navigationsdatorn så gick den inte i gång. Lagen om alltings j-lighet.  Helt kolsvart skärm. Vad göra? Jo en tillfällig överföring av sjökort till en annan dator så att vi kunde gå den korta biten som vi tänkt. Vi ankrade och sen dess har Magnus suttit böjd över datorn och gjort allt möjligt och omöjligt för att få igång den igen. Datorn är isärplockad i sina beståndsdelar och bordet är fullt med olika hårddiskar men ingen framgång hittills. Han muttrade just lite för sig själv: “Allting verkar fungera som det ska och ändå fungerar ingenting som det ska, grrr!”  Men han brukar ju inte ge sig så lätt så det löser sig nog.

Apr 04

Foton: St Helena, Djävulsöarna, seglingen

St Helena

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_115230.jpg]Huvudstaden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_130057.jpg]En vacker ö!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_132005.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_153747.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_160707.jpg]Brittiske guvernörens enkla bostad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_164257.jpg]Magnus på väg nerför Jacobs ladder
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160301_160628.jpg]Ser inte så gästvänligt ut från havet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_165415.jpg]Nere!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0040.jpg]Vår guide Robert
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0080.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0081.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0108.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0114.jpg]Kolla regnumret!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0116.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0121.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0134.jpg]

 

Djävulsöarna 1

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0351.jpg]Nyfikna på varandra!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160327_142555.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160327_145121.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160327_145912.jpg]Helikopterplattform
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_144018.jpg]Lunch med trötta men glada seglare
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_163430.jpg]Rosa klubben turistar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_163715.jpg]Här har fängelsemurarna förvandlats till ett grönt rum, väldigt speciell atmosfär
Vackert och otäckt på samma gång.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_163740.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_165244.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_165315.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160329_160109.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0253.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0243.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0247.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160330_095007.jpg]Regnet öste ner mest hela tiden...
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0261.jpg]Ganska ogästvänligt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0265.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0294.jpg]Tullarna kommer på oväntat besök
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0306.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0318.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0338.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0341.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0361.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0362.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0366.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0377.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0390.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0401.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0410.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0425.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0430.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0433.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0434.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0437.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0440.jpg]

 

På havet

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_img_2285.jpg]Fin dag på havet!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160222_174241.jpg]Klas vid ratten
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160224_184035.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160225_081105.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160301_165004.jpg]Alltid något projekt på gång
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160302_164446.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160221_192241.jpg]Så här sover vi när det gungar och kränger
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160302_170824.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160302_200239.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160308_091223.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160309_214856.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160311_140208.jpg]Fiske på gång
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160311_1406310.jpg]Fin fångst!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_dsc_0209.jpg]Radiomöte
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_dsc_0025.jpg]Ser ni något bakom vågen?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_dsc_0020.jpg]Nej, men nu börjar man ana båten som är ett stort fartyg.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_dsc_0012.jpg]Här syns den lite bättre. Lätt att missa i den stora sjön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160312_183004.jpg]

Apr 03

JORDEN RUNT!!!

 

Jorden runt !!!

I natt korsade vi vårt eget spår från december 2013; vi har seglat hela vägen runt jorden! Häftig känsla förstås!  I kväll firar vi med en flaska champagne som vi fått av Joakim och Camilla (barnen) för just detta speciella tillfälle. Ska bli riktigt, riktigt härligt!!! Sen fortsätter äventyret!

Nu ligger vi ankrade utanför ön St Lucia i Karibien. Känns lite som att komma hem, i Karibien har vi seglat mycket så det är nästan  hemmavatten.

På St Lucia ska vi handla lite och interneta. Har inte haft Internet värt namnet sen Kapstaden så vem vet vad det kan finnas för trevliga eller otrevliga överraskningar i mailboxen. Gissar att det i alla fall finns några trevliga hälsningar på bloggen och det är ju alltid lika kul!

Sen vi lämnade Kapstaden har vi skickat några bloggar via vår radio ombord. Om ni inte sett det så kan ni scrolla neråt för att läsa. Foto går inte att sända via radion men snart kommer också bilderna från seglingen, från St Helena och Djävulsöarna.

Bloggar:

“Rapport från havet”:  27/3

“Kort stopp i Brasilien”:  19/3 (Tror ni fick ett mail när den publicerades)

“Rapport från havet”:  10/3

“Rapport från St Helena”:  2/3

“Rapport från havet”:  23/2

Från St Lucia går vi vidare  till British virgin islands. Där har vi aldrig varit så det blir spännande. Har hört att det är ett fint cruisingområde med klart vatten och vackra öar. Där blir vi ett tag och bara seglar runt bland öarna. Badar och snorklar. Var ett tag sen.

Grrr; kom just på att det är söndag. Alla affärer stängda förstås. Och vi som skulle in och handla. Så är det att vara en totalt veckovill långseglare. Ganska härligt! Men nu åker vi in och letar efter något fik där vi kan koppla upp oss på nätet.

Till sist några rader om Djävuslsöarna som var ett märkligt ställe.  De tre öarna utanför Franska Guyana har fått sitt namn på grund av de ogästvänliga förhållanden som råder runt omkring öarna. Här finns ruinerna efter de fängelser som en gång fanns på öarna. 1798 kom den första transporten med fångar till öarna och 1938 den sista. Den mest kände fången var Dreyfus som hölls inlåst här i fem år under sträng bevakning tills han slutligen benådades. Och det är här som boken / filmen Papillon utspelades. Fångarna hölls under hemska förhållanden och när de dog hivades de bara rakt ut i havet. På kyrkogården fick endast de som arbetade på öarna ligga.

Just som vi ankrat såg vi tullbåten komma rakt in i viken. Vi blev ganska förskräckta eftersom vi faktiskt hoppat över att klarera in. Men det var helt lugnt. De var väldigt vänliga, fyllde i några papper och önskade oss välkomna till Europa! Det blev några sköna dagar i gott sällskap med två andra båtar. Lunch på Mahimahi, fina promenader runt öarna och en trevlig kväll på öns restaurang där vi betalade med euro. Viken var minst sagt rullig och obekväm så någon större vila blev det ju inte men skönt ändå med ett landstopp längs vägen.

Ha det gott allihop!

Mar 27

//WL2K Rapport frn havet

Den här gången blir rapporten från havet i form av en dagbok. Tänkte att det kan vara roligt att läsa lite mer om hur det egentligen är här ute på havet. Seglingen är 1400 sjömil och går mellan Cabedelo i Brasilien till Djävulsörna utanför Franska Guyana.

LÖRDAG KL 14: Lämnar Brasilien. Ganska gungigt, vind tio meter akterifrån. Genua och storsegel. Jag blev lite sjösjuk en stund. Ökade dosen sjösjukemedicin; postafen. Den gör en väldigt trött så jag sov en hel del första dygnet. Vi hade sällskap ut med en annan båt som ska till Djävulsöarna precis som vi. Varje kväll kl 17 kommer vi att ha radiomöte med dem. Deras båt är exakt lika lång som Mahimahi men det dröjde inte länge förrän vi var långt framför dem. Är även med i ett annat pågående radionät klockan 18. Fick en fin tonfisk efter bara några timmar.

NATTEN TILL SÖNDAG: stängde vi av vår sändande AIS (när den är på kan andra båtar se vår exakta position, kurs och fart). Vi seglade ganska kustnära och ville inte visa upp oss i onödan för eventuella tjuvar och banditer.

SÖNDAG MORGON: Magnus hade precis gått och lagt sig då jag såg en fiskebåt långt bort i horisonten. Sakta men mycket bestämt kom den närmre. Och närmre. Och närmre. Jag började bli orolig. Gick ner och sa till Magnus att vi hade en båt som bar sig ganska underligt åt. Att han kunde ligga kvar i kojen men vara beredd på att komma upp snabbt. Båten fortsatte att styra rakt mot oss. Jag ropade upp Magnus. Han kom upp och ställde sig vid ratten. Det var ingen tvekan om att de hade kurs på oss. Läskigt! Vad vill de?! Är det ett rånförsök på gång?! Ska de försöka borda oss?! Vi hann tänka många tankar de där minuterna. När de var jämskepps med Mahimhi med bara några meter emellan oss och dem ropade och vinkade de glatt och vi vinkade glatt (och lättat) tillbaka. Så körde de vidare bort från oss. De var helt enkelt bara nyfikna på oss. Tänk om de vetat hur de skrämde upp oss.
Några timmar senare hissade vi genackern och vi har sen dess seglat konstant i nio, tio knop. Underbar segling! Mahimahi forsar fram och ändå märks det knappt, det är platt och tyst.

Den här turen så vaktar Magnus första passet på kvällen. Sen går jag på några timmar och så Magnus fram till fem ungefär. Och så är det min tur igen. På dagarna tar vi det som det kommer, den som inte har något annat för sig vaktar.

NATTEN TILL MÅNDAG: Seglar på med genacker, fullmåne och stjärnklart. Fantastisk natt! Någon gång under natten hörde Magnus en ganska hög smäll. Spisen hade kollapsat. Ett fäste hade gått rakt av och hela spisen låg helt snett ovanpå ett skåp.

MÅNDAG: Projekt laga spisen. Lite småjobbigt men vi var glada både för att den inte trillade ner då vi hade kokande vatten på eller då det var mycket väder. Allt är så mycket lättare när vattnet är platt och båten står ganska still. Några timmar senare hänger nu spisen provisoriskt men någorlunda rakt och vi kan laga mat igen även om det skulle blåsa i. Vi brukar äta ett lagat mål mat varje dag. I dag blev det stekt kött, potatis och aubergine- och tomatröra. I Brasilien köpte vi vad vi trodde var en stor bit oxfilé. Det var det dyraste (fast billigt för oss) köttet i köttdisken och såg väldigt mycket ut som en filé. Men det var det inte! Ganska segt men gott ändå så här ute på havet. Fiskelinorna ligger i förstås och nyss var det en fisk där och nafsade men den fastnade inte utan simmade glad i hågen vidare. Retsamt, fast vi har gott om både fisk och kött i frysen så det gjorde inte så mycket. Radiomöte: Kompisbåten ligger just nu drygt 75 sjömil bakom Mahimahi.
TISDAG: Vi har underbart fint väder. Soligt och varmt. Eller snarare hett! Vi närmar oss ekvatorn, är där om cirka två dygn. Runtomkring ekvatorn blir det ofta en del regn och vindökningar, så kallade squalls. Än så länge har vi dock sluppit det även om vi sett en del mörka moln. Gennackern är fortfarande uppe och vi gör en jämn fart på åtta knop. Vinden har mojnat lite och det blåser ca fem m från sydost.

Strax innan solen går ner gör vi natt på Mahimahi: tar bort biminin (soltak), sätter upp sprayhooden (regn och vindskydd) och tänder lanternan. Vi har en topplanterna som visar vitt, grönt och rött ljus. Den sitter allra högst upp i masten och är på då vi seglar. Då vi kör motor har vi andra lanternor: längst fram i fören en röd och grön, i aktern en vit. Också dags att ta in fiskelinorna. Vi vill inte ha fisk på natten eftersom det är svårt att dra in en stor fisk på ett säkert sätt i mörker. Vi har gjort det en gång och det var inte så kul även om det gick bra.
Så tar vi en kopp te och sen går jag och lägger mig. Eller en öl och en cola i solnedgången. Solen går ner vi sextiden och upp vid fem nästa morgon.

Den här turen har vi redan mött flera båtar, både stora fartyg och mindre fiskebåtar. Ovanligt, men vi seglar ju närmre kusten än vi brukar göra. Magnus tycker alltid det är roligt med många båtar; han ser dem som sina vänner på havet. Medans jag mer ser dem som mina fiender. Ett fartyg som jag kanske kan krocka med eller en fiskebåt i vars trål jag skulle kunna trassla in Mahimahi i. Fast nu har vi seglat så länge på öde hav att också jag tycker det är trevligt med lite sällskap.

TISDAG KVÄLL: Vinden ökar och det kommer upp mörka moln över himlen. Tar ner genackern. Seglar med revad genua och revat storsegel. Ligger i tio knop hela natten. Molnen löses upp och det blir åter fullmåne och stjärnklart. På morgonen passerar vi ekvatorn. Vi är tillbaka på norra halvklotet! Känns både konstigt och roligt!

ONSDAG: Stora sjok med tång på vattenytan, massor av fåglar och massa delfiner. Havet glittrar och solen skiner. Härligt! Pannkakor till lunch. Gott! Dusch med hårtvätt. Skönt!
Magnus gör den dagliga inspektionsrundan på däck. Upptäcker ett styggt skav på en tamp så det blir lite mekande med det en stund. Jag stickar på den femte tröjan sen vi lämnade Sverige. Perfekta sysslan under långa seglingar. Vi läser några timmar och skriver lite på datorn. Radiomöten och sen är det kväll igen.

TORSDAG: Vinden har ökat och sjön har byggt upp rejält under natten. Revade segel. Ballasttanken är fylld för att båten ska kränga mindre eftersom vi nu har vinden in från sidan. Funkar väldigt bra. Magnus fixar stekt kött med lök och potatis till lunch. Inte lätt i den höga sjön. Men gott var det! Jag lyssnar på ljudbok, det enda som jag kan göra när det gungar som det gör nu. Som en på radion sa i dag; “vi måste ha kört vilse, vi är nog tillbaka på Indiska oceanen”. Ja så känns det, så här skulle det ju inte alls vara på det här havet! Mörka moln täcker himlen och nu kommer regnet.

NATTEN TILL FREDAG: Pang! Ett plötsligt högt ljud. En revlina har gått av. Och en kort stund senare går nästa. Självklart händer sånt här alltid mitt i natten. Det var inte helt oväntat eftersom de var satta på ett nytt sätt med tillfälliga linor för att testa ett annat sätt att reva. Fast vi hade ju förstås trott att de skulle hålla tills vi var i hamn. När revlinorna går av så slänger och flänger seglet fritt och det måste åtgärdas. Magnus hängde halvägs utanför mantåget och trädde i linorna runt bommen igen. Allt medans vågorna gick höga och Mahimahi hoppade och krängde. Flytväst och livsele på förstås. Det tog sin tid men till slut var allt fixat.

FREDAG: Squallsen kommer nu tätt. Regn och över 15 m i byarna och sjön bygger upp förstås. Vi tar ett tredje rev och seglar nu med ett pyttelitet storsegel och den lilla focken, också den revad. Två dygn kvar. Jag funderar på vad tusan vi gör här ute??! Koka nudlar är det enda vi orkar göra till lunch i dag. Det är svårt att sova på frivakten eftersom kojen är allt annat än stilla.

NATTEN TILL LÖRDAG: mycket vind, mycket sjö. Svårt att sova. Vi är trötta! Luckan i vår hytt läcker så det rinner in både salt- och regnvatten ner i kojen. Inte skönt! Måste fixas under nästa stopp. Månen lyckas ge lite ljus genom alla moln så det är inte helt kolsvart i alla fall.

LÖRDAG KL 11: Seglar in i ankarviken efter några mycket gungiga och jobbiga timmar. Ankrar och pustar ut bara för att upptäcka att det rullar friskt i viken också. Den är ganska oskyddad. Men vi behöver ju inte vakta i alla fall. Nu blir det städning, ta ner dingen, laga lunch och sen vila. Och i lugn och ro vänta på kompisbåten som är långt mer än ett dygn efter oss. Pratade just med dem på radion och de var ju lite avundsjuka på oss som redan är i hamn. Det är härligt att ha en snabb båt! Mahimahi forsar fram i alla väder!

Oj det blev långt det här! Och inte riktigt som jag tänkt, trodde ju det skulle bli en beskrivning av en fin och stillsam segling. Å andra sidan är det ju precis så här det är, blandat väder och blandad segling. Och lika jobbigt som det kan vara ute på havet, lika spännande är det att komma till en ny plats.

Nu ska vi undersöka Djävulsöarna, men det blir en annan historia! Hej så länge.

Mar 19

Kort stopp i Brasilien

Brasilien

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_122954.jpg]Magnus köper en bra (?) liten symaski
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_122648.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160314_104838.jpg]I kartongen bor en fin docka
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160314_122655.jpg]Färggranna tåg
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_112338.jpg]Sover gott
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160315_135041.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160315_135056.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160315_135211.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160315_135404.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_110156.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_110334.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_122640.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_125427.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_125647.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_130621.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_134326.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_134412.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_134544.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_134654.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_143022.jpg]

Vi är i Brasilien!

Mahimahi ligger bra i en vik en bit uppför en flod. Inne i land finns en yachtclub där vi kan njuta en öl eller en caiprinha. Här samlas de seglare som är här för tillfället. Det är inte så många eftersom de flesta hoppar över Brasilien helt och hållet på grund av den höga kriminaliteten. Men vi känner oss trygga här där vi är. Det är trevligt och det känns att det är ett nytt land så det är kul.

Det blir tyvärr inte något utforskande av Brasilien eftersom detta bara är ett kort vilostopp och så släpper vi Klas. Som alltid har det varit roligt att ha honom ombord!

Vi har i alla fall gjort ett par utflykter med tåg till de omkringliggande städerna Cabadelo och Pessoa. Städerna är ganska lika varandra. Mycket liv, massor av människor och massor av små gatubutiker som säljer allt från cyklar till kryddor. Och förstås klockor och piratkopior av film och musik. Byggnaderna i städerna är i en salig blandning. En kyrka från 1500-talet, några andra äldre byggnader som var fina men mest tämligen förfallna hus. Det verkar inte finnas någon sammanhållande planering alls av hur städerna ska se ut. Husen är enkla och det är gott om oavslutade byggprojekt. Fönster och dörrar har galler och det är mycket taggtråd runt husen.

Frukt- och glasstånd var det många men matställen var det ont om. I alla fall i just de kvarter vi strosade runt i. Vi gick gata upp och gata ner för att försöka hitta något lunchställe. Det enda vi hittade var små kinaställen där de sålde exakt samma mat. En slags friterad pirog fylld med kyckling eller biff. Antagligen är det så att det inte finns något underlag annat än för några gatukök. Här finns få turister och invånarna har nog i genomsnitt inte mycket att röra sig med.

Barnen sparkar boll med en boll som skulle gått i soptunnan för länge sen i Sverige och hemmagjorda dockor bäddas ner i äggkartonger, en liten flicka låg och sov på en madrass mitt i stan. Kor och hästar är så magra att det ser ut som de inte fått mat på evigheter.

Det är politiskt turbulent i Brasilien med mycket korruption som förefaller svår att stoppa. Vi kunde ana att en del politiska diskussioner pågick på gatorna, många föreföll arga och trötta på politiken. Även om vi bara sett en pyttebit Brasilien så har vi många olika intryck med oss härifrån.

Med risk för att bli tjatig så måste jag nog berätta om inklareringen också. Eftersom Cabadello sägs vara en av de bättre orterna i Brasilien att klarera in på så trodde vi att det skulle gå ganska enkelt. Först skulle vi till immigration. Vi slår oss ner framför ett bord, bakom bordet sitter Nicholas.

Eftersom vi inte ska stanna så många dagar börjar vi glatt (och otroligt naivt) med att fråga om vi möjligen kunde få klarera in och ut på samma gång. Nicholas tittar då mycket uppbragt på oss. Hur kan vi ens komma på en så befängd idé!? ”Det går absolut inte! Här håller vi oss till reglerna och klarerar in först! När ni ska klarera ut kommer ni tillbaka för det!”

Så då måste vi komma tillbaka i morgon då?”  ”Ja!”

Sen börjar den verkliga farsen. Nicholas börjar fylla i ett papper. Extremt omsorgsfullt och extremt långsamt skriver han i Magnus namn och andra data. Han hämtar uppgifterna från passet. Skriver några bokstäver, kollar i passet att det blev rätt, kollar igen, bokstav för bokstav. Sen ska Klas och jag fylla i våra data med det papper Nicholas fyllt i som mall. (Tack och lov för mallen, annars hade vi ju aldrig klarat att fylla i våra egna data)

Klas råkar när han skriver vifta lite med sitt pass. Nicholas tittar då allvarligt på Magnus och mig och frågar; ”Varför gör han sådär? Såg ni hur han viftade med sitt pass? Varför gjorde han så?”  ”Åh vi vet inte, men han gör sådär ibland.” Nicholas lät sig nöja med denna förklaring. (Vi fnissade alla tre i smyg)

Sådärja, nu var alla papper ifyllda och det mesta gjort tänkte vi. Men icke, nu vidtog en mycket komplicerad stämplingsprocedur. Till skillnad från många andra vi mött så hade Nicholas bara en endaste stämpel. Men den skötte han med den äran. Först titta på almanackan i datorn, sen ställa in dagens datum på stämpeln. Sen titta på stämpeln; ser det riktigt ut? Kolla igen på skärmen och så på stämpeln och så vidare i vad som kändes som en evighetsprocedur. Till slut ställde han stämpeln åt sidan. Utan att använda den alltså!

Han tittar ånyo på våra papper. Jämför igen det han skrivit med det som står i passen. Fram och tillbaka. Så fattar han åter ett resolut tag i stämpeln. Men nej nej, det går ju givetvis inte att stämpla bara sådär rakt av. Först måste han kontrollera att datumet är rätt inställt så hela proceduren börjar om. Att provstämpla faller honom inte in.

Pang! Där satt den äntligen; stämpeln. Men det är inte klart med det. Naturligtvis måste stämpeln på pappret nu kontrolleras lika omsorgsfullt som själva stämpeln. Har det blivit rätt? Nicholas vrider och vänder på pappret. Nöjer sig till slut.

Magnus får nu ett papper som han ska skriva under. Nicholas håller upp passet framför Magnus och säger ”det ska vara likadant som i passet!” Magnus skriver och ger pappret till Nicholas som skeptiskt tittar på namnteckningen på pappret och namnteckningen i passet. ”Det är inte exakt likadant!” (STÖN!) Han jämför och jämför. Så nöjer han sig plötsligt i alla fall.

Nu ska passen scannas. Och sen ska passet kontrolleras mot bilden på datorn. Om och om igen. Tänk om något blivit fel på den scannade bilden. När han till slut bedömer att det verkar rätt så börjar proceduren med stämpeln om igen för nu ska passen stämplas… Samtidigt som vår frustration växer har vi all möda i världen att inte börja skratta.

Väl ute på gatan var vi ju bara tvungna att gapskratta åt alltihop. Men skrattar bäst som skrattar sist. På nästa ställe blev det om möjligt ännu värre. Vi sätter oss och väntar i ett tomt rum. In kommer plötsligt en man som när han ser oss suckar mycket ljudligt. Med all önskvärd tydlighet visar han att vi betyder väldigt mycket besvärligt och ovälkommet jobb för honom.

Han säger till Magnus att sätta sig intill honom framför en datorskärm. Mannen var en av tre vi mött som pratade engelska och det kom många ord i ett stort och högljutt flöde. Fast han kunde precis lika gärna pratat portugisiska, vi förstod nämligen absolut ingenting av det han sa. Jo vi förstod ju själva orden men ingenting av innebörden. Under högljutt suckande fyllde han i ett dokument på datorn medans han sa till Magnus att vara medveten om att han gjorde Magnus en mycket stor tjänst. Om Magnus tittade bort en sekund blev han genast tillsagd att titta på skärmen. ”Du måste öva, öva, öva!!” (På vad??? undrade vi tyst.)

Efter en mycket lång och totalt obegriplig stund var det hela klart och vi fick ett ifyllt papper med oss att ta med till det tredje och sista stället. Där gick det enkelt och snabbt som tur var för jag tror inte vi hade klarat mer den dagen.

Och allt detta fick vi alltså nöjet att uppleva i dag igen, när vi klarerade ut! Och tro det eller ej; vartenda ord är sant.

På lördag börjar vi nästa etapp; upp till Karibien (ca 2000 sjömil) med ett stopp vid Djävulsöarna utanför Franska Guyana. Det är fortfarande många båtar på väg uppåt som vi kommer att ha radiokontakt med. Och vi går härifrån samtidigt som en annan båt som ska samma väg som vi. Även om vi inte kommer att se varandra så vet vi att vi båda finns i närheten av varandra och det är alltid skönt. Efter några dygn möts vi igen vid Djävulsöarna.

Ha det bra allihop!

PS: Vi fortsätter att sända bloggar från radion ombord så titta in då och då och se om det finns något nytt att läsa! Och positionsrapporter förstås. Mer foto kommer när vi har bättre internet än här. På någon härlig karibisk ö. Tack för alla hälsningar här och på fb!

 

Mar 10

//WL2K Rapport frn havet

Inte ett moln så långt ögat kan se.
Jo små fina, vita “tussmoln” på den klarblå himlen. Moln som ser ut som små tussar och kommer när passadvinden blåser och det är fint och stabilt väder.

Bara 400 sjömil kvar! Vi går i full fart rakt mot målet som är staden Cabadello i Brasilien. Det är en helt underbar segling. Den absolut bästa vi haft någonsin!

Märkligt att hav kan vara så olika. En del är riktigt ogästvänliga med snabba väderomslag, åska och alldeles för hög sjö andra kan vara ganska trevliga men ändå med små otrevliga överraskningar då och då i form av hård vind och regn, så kallade squalls.
Men den här lilla oceanen är så snäll så snäll. (Precis som vi hört och läst innan men man tror det ju inte förrän man ser det.)
Solen skiner varenda dag. Vi närmar oss ekvatorn så det blir varmare och varmare. I havet är det 29 grader så nu blir det badliv igen. På nätterna är det stjärnklart och ibland lyser månen upp vår väg. Vinden blåser stadigt från sydost och vi forsar fram i god fart (sju – åtta knop i snitt). Genackern är uppe dygnet runt. En riktig semestersegling.

Fast vi ser inte till så många andra semesterfirare. Ett och annat lastfartyg annars inget. Vi har radiokontakt med andra seglare varje kväll så vi vet att de också finns här ute även om vi inte ser dem. Här är ganska tomt på djurliv också faktiskt. Några fåglar som glider förbi ibland och en och annan örlogsmanet som flyter i vattenytan. Vackra men farliga! Och i dag fick vi en rejäl tonfisk på kroken. Så det blev färsk fisk till middag förstås.

Hörs snart igen – från Brasilien!

Mar 02

//WL2K Rapport frn St Helena

I soluppgången kunde vi långt bort i horisonten ana den svarta konturen av St Helena.

Att segla mot en liten ö mitt i havet är alltid lika spännande. Har vi navigerat rätt? Kommer det att dyka upp någon ö någonstans där framme? Vi spanar och spanar och så plötsligt så ser vi något som först mest är som en svag färgskiftning över havet. Land i sikte! Så kommer ön närmre och närmre och efter några timmar är det dags att släppa i ankaret och sen sjösätta dingen för att gå i land och upptäcka.

Just här på St Helena förtöjde vi i en boj och när vi ville gå i land ropade vi på radion efter färjebåten som då kom och hämtade oss. Det finns nämligen ingenstans för dingar att förtöja i land.

Vi åkte med Robert på en biltur runt ön. Robert är 80 år och född på ön. I 28 år jobbade han som skolbusschaufför så köra kunde han. Med sig hade han en mycket tummad mapp med gamla vykort och foton inkopierade på tunna papper. Det var knappt att man såg vad fotona föreställde men vid varje stopp bläddrade han febrilt i mappen för att visa några bilder från hur det såg ut förr. Hans mamma lever fortfarande, 98 år och också född och uppvuxen på St Helena. Så det fanns källor att ösa ur och Robert hade förstås massor att berätta om livet på denna speciella ö.

St Helena upptäcktes 1502 av portugisen Castella. Ön hör numera till brittiskt territorium. Här bor 5000 människor med härkomst från många länder såsom Kina, Malaysia, Afrika, England, Holland, Madagaskar och till med Sverige. 1795 kom en fångtransport från Holland och det fanns flera svenskar med ombord.

Ön är nog mest känd för att Napoleon satt fängslad här och för Jacobs ladder. Napoleon dog 1821 på ön men numera är graven tom och kvarlevorna har förts till Frankrike. Huset där han bodde och gravplatsen finns dock kvar och är förstås viktiga turistattraktioner. Jacobs ladder är en lång trappa som leder upp på ett berg. Från början var den en transportväg för gods upp- och nerför berget. I dag är också den mest en turistattraktion. Om man går de 699 stegen upp och ner får man ett diplom på turistbyrån. Jag hoppade över (någon måste ju fota; eller hur!) men Magnus och Klas gick i alla fall nerför trappan. Jobbigt nog för trötta muskler.

Det finns inga bankomater och det går inte att handla med kort. Vi fick göra ett kontantuttag på banken. Det finns ett mobilnät (öppnades 2015) men vi såg inte många med mobiler, däremot en mängd telefonkiosker. Hittills har det bara gått att nå ön med båt men snart öppnar en flygplats och det lär ju påverka ön mycket, på gott och på ont antagligen. Skulle vara spännande att komma tillbaka om några år och se vad som hänt.

St Helena är en vulkanö med höga berg och dalar. Utifrån havet ser det ganska ogästvänligt ut med kala, bruna bergväggar som reser sig ur vattnet. Men längre in på ön är det frodigt och grönt och fantastiskt vackert. Bra vägar går upp och ner i bergen och St Helenians eller saints som invånarna kallas bor utspridda över hela ön. Vart vi kom hälsade alla glatt och välkomnande på oss.

Ni har ju många gånger fått ta del av vår frustration över myndigheter och olika in- och utklareringar så det är roligt att för en gångs skull kunna berätta om en enkel procedur. Tror det var den absolut minst besvärliga hittills. Det enda var att de ville ha bevis på att vi hade en gällande sjukförsäkring och det har vi aldrig behövt visa förut så vi visste inte var vi hade pappret. Men efter lite letande bland olika dokument hittade vi det. Sen var det bara att visa upp det och passen så var det klart. Tänk om det kunde vara så överallt. Som sagt, det är trevligt på St Helena!

Måste ju också berätta att den gäckande kackerlackan är fångad. Den fick sluta sitt liv med en en äkta sjömansbegravning; slängdes överbord alltså. En dag när jag öppnade mjölskåpet så låg den där, upp och ner på och försvarslös. Vi dränkte den snabbt i insektsspray och sen var det en lätt match att till sist fånga den. Puh! Nu hoppas vi bara att den inte lämnat några ättlingar efter sig.

Nu är vi på väg igen, till Cabadello i Brasilien, avvinkade av en stor flock lekfulla delfiner. Det är lugnt och skönt på havet och antagligen kommer det att bli en ganska stillsam och långsam överfart. Jag har bakat bröd i dag och en nysatt yoghurt står i en burk i solen. Fiskelinorna är i förstås men ännu inget napp. Klas och Magnus grejar med allt möjligt på båten. Just nu håller de på med att renovera en vinsch. Det finns alltid något att göra.

Vi hörs!

Feb 23

//WL2K Rapport frn havet

Det gungar rejält på Sydatlanten! Också! Förstår inte varför alla hav måste vara så gungiga!?

Första dygnen var ganska jobbiga, det var mest bara att hålla i sig och så sakteliga vänja sig vid sjön igen. Nu är det bättre fast gungar gör det fortfarande. Men bortsett från gunget har vi fin vind, akterifrån eller i sidan och farten har varit bra ända sen start. I stort sett aldrig under sju knop. Det är fortfarande ganska svalt men blir sakta men säkert varmare och varmare även om det mestadels är mulet. Havet har den där djupblå, underbart vackra färgen igen som vi får uppleva varje gång vi är ute på riktigt djupt vatten. Just nu seglar vi på 5642 m djup. Lite hisnande om man fördjupar (haha) sig i det.

Vi gav oss av måndag förra veckan, i dag är det tisdag och på alla dessa dagar har vi bara sett en enda båt. Det var ett 275 m långt containerfartyg som passerade oss på två sjömils avstånd. Märkligt ändå att det ibland slumpar sig så att man möts så nära ute på det stora havet. Vi ropade upp fartyget på radion för att försäkra oss om att de såg oss och det blev en trevlig liten pratstund. Eftersom vi blev så sena i väg från Kapstaden så är våra kompisbåtar långt före oss och vi har inte kunnat nå dem på radion så det var extra kul med att byta några ord med fartyget. De undrade om det inte gungade mycket på vår lilla båt eftersom de tyckte att det gungade en del på deras stora fartyg. Och jodå, det kunde vi ju intyga att det gjorde!

Fiskelinorna ligger ifrån morgon till kväll men vi har bara haft ett napp hittills. Tyvärr lyckades den slita av linan och smita i väg. Kanske i och för sig var lika så bra eftersom det krävs en riktigt stor fisk för att den ska klara att dra linan med sig, och de allra största fiskarna lämnar vi helst kvar i havet.

Vi är ju tre ombord den här seglingen vilket är roligt och dessutom inte alls dumt med mer bekväma nattvakter än vanligt. Klas vaktar först mellan åtta och tolv, sen Magnus tolv till fyra och så jag fyra till åtta. Fast ska jag vara riktigt ärlig så får jag ofta lite bonussömn eftersom Magnus inte väcker mig förrän framåt fem. På dagen brukar vi sova middag en stund också så vi lider inte precis av sömnbrist.

Frysen var full av färdiglagad mat när vi lämnade Kapstaden vilket var väldigt skönt när det gungade som värst. Det är ingen höjdare att laga mat när allt flyger och far och man själv inte är på topp. Men nu börjar det bli fart i köket igen! Vi har just passerat nollmeridianen och det går rykten ombord om att det kommer att firas med kanelbullar, vem vet.

Kanske kryddade med några söta små mjölbaggar. Vi har haft en mindre invasion av dessa varelser. Häromdagen gick vi igenom alla torrförråd i jakt på deras bostad. Vi hittade en påse bönor (inköpt i Sydafrika) som fullständigt kryllade av baggar. Bönorna åkte i havet förstås och alla andra påsar granskades nogsamt. En bönpåse till och en rispåse åkte också överbord. Sen dess har antalet djur som spatserar över durkarna minskat väsentligt. Skönt! Men kvar finns vårt riktiga hatobjekt; kackerlackan. Vi tror och hoppas i alla fall att det är en. Men den gäckar oss, varje gång vi får syn på den så slänger vi oss på den med en hand eller en våt trasa och är helt säkra på att vi äntligen tagit den. Men när vi försiktigt tar bort handen eller trasan så är den spårlöst försvunnen. Den här jakten har pågått i flera veckor nu, men snart så!

Vi har i skrivande stund 433 sjömil kvar till St Helena. Ingenting för en långseglare! Snart dags att förbereda för ankring.

Feb 13

Hejdå Sydafrika!

Nu är det äntligen dags!

Efter ofattbart mycket strul och som grädde på moset en helt sanslöst jobbig dag för att få den äran att klarera ut och lämna Sydafrika, men framförallt efter underbart, fantastiska dagar i ett spännande land, så seglar vi nu ut på Sydatlanten. På måndag hissar vi segel!

Vattenlinjen på Mahimahi ligger lågt, så tung lastad har hon nog aldrig varit . Att proviantera här är toppen! Och vår härliga  båt är också finare än någonsin, noggrant genomgången från masttopp till köl som hon ju är. Känns väldigt bra!

Nu lämnar vi vår fina marina

Nu lämnar vi vår fina marina

Vi brukar alltid se till att starta en lång segling i lugnt väder men dessvärre verkar det bli svårt att lämna Sydafrika i annat än ganska mycket vind. Det blåser i stort sett varje dag här så det är väl bara att bita i det sura äpplet. Efter månader på torra land så har i alla fall inte jag mycket till sjöben längre så det blir väl några jobbiga första dygn. Men när vi väl kommit en bit ut från kusten med kurs på ön St Helena så ska det bli bättre. Mycket bättre!  Vi ska helt enkelt ha en underbar segling över Sydatlanten :).

Först seglar vi till ön St Helena. Därifrån till Cabadelo, vid den ”östraste” udden i Brasilien. Sista sträckan blir upp till Karibien. Vilken ö vi angör där bestämmer vi när kommer närmre. Kanske gör vi även ett stopp på Djävulsöarna på vägen. Allt beror på väder och vind.

Ungefärliga sträckor över Sydatlanten:

Kapstaden – St Helena ca 1700 sjömil

St Helena – Cabadelo ca 1900 sjömil

Cabadelo – Karibien ca 2000 sjömil

Om ni klickar på länken ”Länk till karta” i högerspalten så får ni upp vår position och dagens hälsning. Lägg den som en favorit så kan ni lätt följa oss.

Vi kommer även att skriva en och annan blogg från havet via kortvågsradio. Internet har vi inte därute och då går det inte att sända “NyttfrånMahimahi-mail” till er som prenumererar så gå in på sidan i bland och titta om det kommit något nytt.  Vi kan heller inte läsa eller svara på kommentarer när vi seglar. Men desto roligare att läsa när vi är framme!

Ha det gott!!! Snart är det vår!

Feb 04

Äntligen är masten på!

 

 

Township

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_130117.jpg]Vila
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_130535.jpg]Lunch. Som gick ganska vilt till.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_130832.jpg]Förskolan där några av stadens barn får gå. Om föräldrarna kan betala förstås. Vilket det inte är så många som kan.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_130520.jpg]Tills rektorn slog i bordet, då satte sig alla stilla i sina bänkar.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_125504.jpg]Glad och kämpande försäljare
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_125120.jpg]Vår guide
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_124310.jpg]Hantverkare. Vi köpte en fin mask i trä
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_124450.jpg]Gratisluncher delas ut varje dag
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_124914.jpg]Samlingslokal
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_125059.jpg]En liten gosse utanför frisersalongen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_125540.jpg]En kille som just startat korvförsäljning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_132234.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_125917.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_131616.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_130846.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_131951.jpg]Baren som också är en samlingslokal
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/township/thumbs/thumbs_20160203_132725.jpg]

 

 

 

 

Masten är på och Mahimahi är en segelbåt igen! Det var underbart; i några timmar.

Sen började bekymren. En del saker har vi lämnat till andra att fixa med och det visade sig att det inte blivit så bra. Så det måste göras om och därför blir det mer väntan. Lite typiskt känns det ju. Vi har aldrig förut blivit sinkade annat än att vi varit inblåsta några dagar ibland. Men nu blir vi rejält akterseglade. Båt efter båt ger sig i väg mot St Helena. Alla säger dom : ”Vi ses snart, med Mahimahi kommer ni ju lätt i kapp oss!”. Det trodde vi också tills nu. Det lär bli lite väl mycket försening för att segla i kapp.

Fast vi passar ju på att fortsätta att njuta av Kapstaden. Häromdagen tog vi linbanan uppför Table mountain. En fantastisk utsikt mötte oss däruppe förstås och en härlig promenad på det alldeles platta berget

Det blev till sist också en guidad tur i en township (kåkstad). Har hela tiden känts lite tveksamt att göra det men det var nog ändå ok. Man betalar för turen och pengarna går till den förening som finns i staden. En guide som själv bor i kåkstaden visar runt och berättar. Om misär och strävan men också om ljusglimtar i vardagen. Som den kille som efter att ha sparat länge just köpt sig ett enkelt grillbord för att sälja korv på gatan. Affärerna gick bra sa han och skrattade stort.

I går kunde vi se hur de tog in två stora båtar i torrdockan mitt i stan och jag tog en promenad i den vackra botaniska trädgården Kirstenbosch medans Klas och Magnus jobbade med masten i värmen. Vissa har det bra!

Nu vill vi härifrån fast å andra sidan längtar vi varken till ”Västtrafik, gråskalorna eller det horisontella regnet” som vår dotter sammanfattade livet i Göteborg häromdagen.

Jan 28

Vardag i Kapstaden

Kapstaden4

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160115_165018.jpg]Engelska vännen Alison firar 60 år med afternoontea på flott hotell
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160115_165045.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160125_085847.jpg]Födelsedagsbarnet Klas äter födelsedagsfrukost
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_img_1947.jpg]Dykare tvättar botten på Mahimahi
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160120_101757.jpg]Storkök på Mahimahi inför Sydatlanten
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160125_195009.jpg]Restaurang Galbi där man grillar sitt kött vid bordet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160120_200932.jpg]Goa båtkompisarna från Delos
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160113_104256.jpg]Familjen samlad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160125_175837.jpg]Motormek
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_img_2265.jpg]Vi har en del gasadaptrar att välja bland vid det här laget
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160123_121115.jpg]På marknad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160123_114958.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160123_103343.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160123_114546.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160123_103915.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160123_104208.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160123_114749.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden4/thumbs/thumbs_20160119_155620.jpg]Favorit i repris; bryggans livsnjutare

 

”Exakt hur många timmar tog det att segla från Sverige till Kapstaden?”

Det var en kvinna bakom disken på immigrationsmyndigheten som frågade. Som ni vet vid det här laget så är ju alla besök vi måste göra hos olika myndigheter inte det roligaste i äventyret. Men ibland så glimmar det till även där. Efter att (tålmodigt som alltid) suttit i en till synes oändlig kö i många timmar var vi äntligen framme vid disken där vårt ärende skulle betjänas. Bakom disken satt fyra uniformsklädda tjänstemän. Framför disken stod andra lika tålmodigt väntande besökare. Personen som tog hand om vårt ärende frågade vilket hotell vi bodde på, vi sa att vi bor på en båt, vi har seglat hit. Kvinnan bakom disken som satt längst bort från oss hörde och blev helt tagen. Hon slutade helt enkelt upp med att ta hand om sina kunder, bara tittade storögt på oss och frågade en massa om hur det är att leva på en båt. Som hur länge man är på havet, hur man får mat, om det är farligt och så vidare i en strid ström. Och så ville hon då veta exakt hur många timmar det tog från Sverige och hit. När vi svarade att det ju tagit ett par år trillade hon nästan av stolen. Snart deltog alla i samtalet, både de framför och bakom disken. Ett ovanligt roligt och trevlig myndighetsbesök! Och för oss en påminnelse om vilket annorlunda och för många, totalt främmande och ganska obegripligt liv vi lever just nu.

Vi åker en del taxi här och det blir ofta roliga och intressanta samtal med chaufförerna. En dag åkte vi med en man som frågade var vi kom ifrån. När vi sa Sverige så berättade han att han snart skulle flytta till Norge. Så fick vi höra en smått otrolig historia. Chauffören, Kevin, hade en dag levererat en pizza till en man som han bytte några ord med. En stund senare ringde Kevins telefon. Det var polisen som spårat det telsamtal Kevin haft med mannen i samband med pizzaleveransen. Kevins första tanke var att polisen skulle försöka sätta dit honom för att ha skadat mannen eftersom det visade sig att mannen blivit påkörd och nu låg medvetslös och svårt skadad på sjukhus. Men de ville bara att Kevin skulle ta sig till sjukhuset för att identifiera mannen. Han gjorde det och sen blev han kvar på sjukhuset. Eftersom mannen, som var från Norge, var ensam i Sydafrika så fortsatte Kevin att hjälpa honom under hela sjukhusvistelsen tills han var återställd nog för att resa tillbaka till Norge. Mannen och hans familj var så tacksamma för all hjälp att de erbjöd Kevin hjälp att flytta till Norge. Kevin har tackat ja. Han säger att det är ödet och guds försyn. Apropå kylan så sa Kevin att han gillar kyla! Fast det kallaste som blir här i Sydafrika är väl som en ruggig höstdag hos oss så lite av en chock blir det nog ändå.

Vi är väldigt startklara för nästa oceansegling.  Klas har flyttat ombord och boat in sig. Han är redan i full gång med diverse små sysslor, flitig som alltid. Mahimahi är ren och fin i botten och i alla tänkbara skrymslen ligger maten stuvad. Vi har mat så att det ska räcka i flera månader. Sydafrika är ett av de absolut bästa ställena på hela jordenruntseglingen att bunkra mat på. (Och vin förstås!)

Nu väntar vi bara på en liten detalj. Masten!

Underhåll av båten är ju ett ständigt pågående projekt. Alla delar på båten har vi det här laget fått sig en ordentlig tillsyn. Utom masten. Av naturliga skäl. Det är ju inte var dag man tar ner den. Men här i Sydafrika passade det bra eftersom vi visste att vi skulle stanna länge. Så sagt och gjort. För ett tag sen togs masten ner och kördes till ett mastvarv. Där har Magnus sedan varit i flera dagar och gjort diverse arbeten. Allt från att putsa till att byta ut en del beslag och kolla alla tampar, antenner och ledningar som går i masten. Nu är masten glänsande och fin och redo för att mastas på igen.

Men: “Hey, this is Africa man!!!”

Vilket i klartext betyder att ingenting sker den dag som vi som svenskar tycker att man bestämt. Nej, nej, har man bestämt måndag kan det likaväl innebära nästa måndag eller en helt annan dag. Det går inte att ha en aning om någonting vad gäller planering. Och vi är ju dessvärre helt beroende av både kranen och manfolk för att få masten på plats igen. Just nu sägs det att det är något fel på mastkranen. Vem vet?

Frustrerande, men det finns ju betydligt värre ställen att fastna på!!! Vi kalasar med afternoontea, äter goda luncher på matmarknaden alldeles ovanför marinan, går på bio, promenerar längs det vilda havet. Och funderar på hur det ska bli där ute den här gången…

Jan 15

Vingårdar och lite annat

Vingårdar

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160105_131900.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_141802.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160105_125016.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160105_125024.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_132326.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_144226.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160105_131504.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_145203.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_102647.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_img_2473.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_152133.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_132304.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_img_2494.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_img_2495.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_115602.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_132338.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_132344.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/vingardar/thumbs/thumbs_20160108_152148.jpg]

 

 

Besök på vingårdar är ju förstås ett måste när vi är i Sydafrika!

Vi åkte  till områdena Stellenboch och Franschoek och besökte fem olika gårdar. Alla gårdar erbjuder vinprovningar. De gick till på lite olika vis, oftast inte riktigt så som vi väntat oss men det var kanske å andra sidan desto trevligare. Först fick vi välja hur många viner vi ville prova. Mellan fyra till åtta olika viner, röda, vita och rosé. Sen fick vi varsitt glas och så hälldes första vinet upp. I en generös mängd. Vi sippade till en början lite försiktigt men förstod snart att det blev inget nytt vin förrän glaset var urdrucket. Nästa vin fylldes på i samma glas. Och vi blev gladare och gladare. Att få sitta där bland vackra berg och dalar och böljande vinodlingar och smaka dessa goda viner var fantastiskt!

Nu har barnen rest tillbaka till Sverige. Alltid lika sorgligt att säga hejdå men vi har haft många fina dagar tillsammans och är så glada över det.

Här är ju högsommar nu och det är väldigt varmt men också väldigt blåsigt. Flera båtar är på väg hit men har fastnat på vägen på grund av starka vindar och stor sjö. Det blåser en del även inne i marinan men vi ligger ändå tryggt och bra här.

Tiden i Sydafrika börjar gå mot sitt slut. Och tur är väl det, vi har nog gått upp minst fem kg var på det här stoppet. Maten är så god och vi var ganska svältfödda när vi kom hit. Många restaurangbesök har det blivit och en och annan god middag ombord. Allt finns finns att köpa i mataffärerna. Tycker vi i alla fall. Camilla tittade i och för sig lite förvånat på mig när jag glatt utbrast i mataffären “visst är det här en helt underbar mataffär!”. Saken var ju den att den är precis som varenda liten Ica-butik hemma. Men nu blir det snart tillbaka till nyfångad fisk eller konserverad tonfisk. Proviantering och stuvning pågår för fullt.

Vi har varit här i tre månader snart och det är dags att börja tänka på nästa etapp; över Sydatlanten. Vår trogne besättningsmedlem, vännen Klas mönstrar snart på och seglar med oss över havet. Nästa vecka blir det fokus på att göra Mahimahi klar för havet igen och sen hoppas vi att vinden och sjön lägger sig lite grann så att vi kan segla iväg.

Sydafrika är ett fantastiskt land. Naturen är storslagen och det finns hur mycket som helst att uppleva. Att flyga från Sverige är ju lätt eftersom det inte är någon tidsskillnad. Det är absolut ett ställe som är väl värt att resa till.

Baksidan är de enormt stora skillnaderna mellan människor som råder här. Det är svårt att se hur riktigt, riktigt eländigt många har det och hur enormt välmående andra är. Segregationen mellan olika etniska grupper är fortfarande oerhört tydlig. Som en kvinna sa när vi pratade om hur människor i hennes område bor; ”Vi lever tillsammans inte åtskilt, de bor bland oss.”

Jan 08

Landliv

Safari Inverdoorn

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0221.jpg]Vackra, vackra Cheetah (gepard)
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0220.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0224.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0181.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0182.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0184-2.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_20160103_074916.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_20160103_064733_0.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_20160102_194406_0.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0238-2.jpg]Noshörningsunge
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0226-2.jpg]Ser ut som den kommer från en annan värld
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0100.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0225.jpg]Reservatet måste skydda noshörningarna från jakt, hemskt!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0039.jpg]Övergödda lejon
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0230.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0248.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0137.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0139-3.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0265.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0272-2.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0286.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0247.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/safari-inverdoorn/thumbs/thumbs_dsc_0241.jpg]

 

 

 

 

Den stora jeepen tog sig utan svårigheter fram längs de steniga och sandiga små vägarna i det stora reservatet Inverdoorn game reserve park. I stekande sol gjorde vi en eftermiddagstur för att se på djuren i reservatet. Vi såg noshörningar, giraffer och lejon. En av noshörningarna hade en två månader gammal unge som var om inte direkt söt så otroligt rolig att få se. Naturen är fantastisk! Tidigt nästa morgon åkte vi på en tur till och fick se elefanter och geparder. Inverdoorn bedriver mycket djurvård. Bland annat projekt för att rädda geparder. De föder upp dem och slussar sedan ut dem i det vilda reservatet. De räddar även många andra djur. Som de övergödda lejonen som tagits från en säker död till ett liv i frihet. De hölls i en inhägnad och göddes för att bli riktigt stora och imponerande. Sedan fick den som kunde betala för det ”nöjet” att skjuta ett lejon. I inhägnaden!

För er som åker till Kapstaden på semester och inte har möjlighet att besöka något av de större reservaten så är Inverdoorn ett väldigt bra alternativ.Fina turer, god mat och bra boende. Vägen dit bjuder dessutom på sagolikt vackra vyer genom det sydafrikanska landskapet.

I dag gjorde vi en tur längs kusten ner till Godahoppsudden. Här möts två stora hav; Indiska oceanen och Sydatlanten. Vi stod där och tittade ut över havet och tänkte på att det inte var länge sen som vi seglade förbi denna udde och nu stod vi här på land tillsammans med barnen. Livet är spännande! Ett nytt besök till pingvinkolonin och en riktigt god lunch på en fiskrestaurang blev det också denna fina dag. Överallt finns det mycket hantverk av olika slag att se, som den stora parken full med olika skulpturer.

Det nya året firade vi in med en god middag på en kompisbåt och sen såg vi fyrverkerier uppe i stan tillsammans med tusentals andra människor. En bra start på det nya året!

Magnus har nu tvättat all tamp ombord. Totalt 846m! Ett drygt jobb. Lotta du gjorde en mycket god gissning på 710m och Lasse och Mona var ju inte långt efter med 552m. Det blir härligt att i stället för stela, smutsiga tampar nu ha mjuka och rena när vi seglar ut på havet igen. Fast havet får vänta ett tag till, vi har det ju så bra här på landbacken!

Dec 30

Lion´s head

 

 

Nu har vi äntligen båda barnen hos oss!  Vi upptäcker Kapstaden tillsammans och det är härligt!

En kväll tog vi oss  uppför berget Lion´s head. Till en början var det en ganska lätt vandring uppåt men efter ett tag blev stigen allt brantare och och smalare. Sista biten tyckte jag att det kändes som om vi klättrade rakt uppför bergväggen. Med en hisnande utsikt nedanför oss.

Svettiga och glada nådde vi till slut toppen. En ganska liten platå där vi slog oss ner för att njuta av solnedgången på ena sidan och staden och månen på den andra. Långsamt tändes alla lampor över stan och så kom en alldeles klotrund stor och röd måne upp på himlen. Magiskt!

Vandringen nerför berget gjorde vi i pannlampors sken. Det var många människor på väg ner på samma gång och vi kunde se alla pannlampor lysa i mörkret som ett pärlband längs berget. En rolig utflykt i Kapstaden.

Här finns hur mycket som helst att se och göra! Dag som natt, fast nätterna är det väl mest barnen som står för. Vi är ju inbitna yachties vid det här laget och då är det inte mycket bevänt med nattlivet. Men snart är det nyår och det lär bli en häftig natt så då får vi försöka hålla i även om timmen blir sen.

Ett Riktigt Gott Nytt År till er alla önskar vi från Kapstaden.

A Happy New Year to you all!

Dec 20

Perfekt julväder!

 

 

 

Så har vi äntligen Camilla hos oss och vi har roliga dagar i Kapstaden. Njuter verkligen av att ligga med Mahimahi mitt i stan. I marinan är det lugnt och stillsamt, uppe i stan sjuder det av liv. Vi har varit på en riktigt fin strand och solat och badat, Sverigebad; 15 grader i vattnet! Fast solen lyser konstant från en klarblå himmel och det är varmt i luften. Perfekt julväder med andra ord.

Häromdagen hyrde vi bil och besökte två fina gårdar. På Cape Alpaca träffade vi två riktiga eldsjälar. När Linda och Stephen blev pensionärer köpte de en stor gård och startade en alpackafarm. Gården som är från slutet av 1600-talet och mycket fint restaurerad ligger fantastiskt vackert. De köpte in gamla textilmaskiner för att bereda ullen och nu har de tre anställda och gör fina ullprodukter.  Vi åkte därifrån mycket glada över att vi fått träffa detta härliga par och med varsin fin alpackaprodukt, en sjal, strumpor och garn, i bagaget..

Vi åktei vidare till Winkfield ridgebacks där vi mötte ett annat entusiastiskt par. Katharina och Robert driver ett väldigt fint guesthouse och har även uppfödning av Rhodesian ridgebacks, Camillas favorithund. De berättade mer än gärna om sina hundar och visade oss runt på gården. Också ett jättetrevligt besök!

I dag blir det sightseingtur med buss genom stan för mig och Camilla. Magnus är kvar i marinan och tvättar tamp. All tamp vi har ska rengöras från salt. Mycket tamp är det!

Någon som vågar sig på en gissning på hur många meter det blir sammanlagt?

 

Ja det var en liten uppdatering från livet i Kapstaden och så vill vi förstås passa på att önska

Er Alla En Riktigt God Jul !!!

A Merry Christmas to all our English readers !!!

Dec 09

Framme i Kapstaden!

Kapstaden

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151206_153011.jpg]Förtöjda i Kapstaden!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151203_134134.jpg]I gott sällskap!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151208_093429.jpg]Och här är vår rutt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_dsc_0471.jpg]Härligt att vara här!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151126_154731.jpg]Snyggt båtnamn!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_dsc_0465.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_dsc_0481.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_dsc_0486.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_dsc_0435.jpg]Tät otäck dimma på vägen hit
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_dsc_0288.jpg]Men sen kom solen och de här glada afrikanska pälssälarna
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_dsc_0295.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_dsc_0498.jpg]som simmar ända in i marinan
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_dsc_0499.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151202_102813.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151202_102833.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151202_102825.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151202_103047.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151202_102845.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kapstaden/thumbs/thumbs_20151202_102908.jpg]

 

 

Vi har rundat Afrikas södra horn! Mitt i natten såg vi det starka skenet från fyren längst ut på udden. Mäktigt! Vi lämnade Indiska oceanen bakom oss och seglade in i Sydatlanten. Några dygn senare rundade vi nästa udde; Godahoppsudden! Vår vana trogen gjorde vi också denna rundning mitt i natten. Hög och pampig stod fyren där och lyste vår väg i kolsvarta mörkret. Sen var det raka spåret in till Kapstaden! En sån känsla! Svår att beskriva, det är alltid en speciell känsla att angöra en kust men den här angöringen var alldeles extra speciell. Vi har seglat så många mil över så många olika hav och nu är vi åter i Atlanten. Märkligt, kanske jorden är rund ändå…

Nu ligger vi i bästa marinan i Kapstaden (tack Sven!) med det imponerande Taffelberget som en skyddande vägg. Här finns allt, bara att promenera rakt upp till ett brusande restaurang och shoppingliv. Minst sagt en stor kontrast till de öde öarna i Indiska oceanen. Alla behov vi inte längre visste att vi hade har vaknat, som att traska upp till närmsta fik och njuta en god cappucino.

Det är härligt att vara i en stad igen, roligt med alla människor och allt som finns att se.

Ett annat trevligt nöje är ju att smaka de goda sydafrikanska vinerna. Så småningom blir det förstås en tur till några av alla de vingårdar som ligger här i Kapstadsprovinsen.

Det var skönt att äntligen lämna den galna marinan i Richards bay. Seglingen hit gick väldigt bra. Vi gjorde ett kort väderstopp i East London. Stannade ett par nätter innan vi fortsatte hela vägen ner till den lilla staden Simonstown. Det blåste ganska mycket ett tag med hög och obekväm sjö men vi hade också lagom med vind och ibland en medström på fem knop och forsade fram i elva knop. Sista biten fick vi ta oss fram i tät dimma, det är aldrig roligt, men med radar och AIS går det bra.

I Simonstown tittade vi på pingvinkolonin som ligger en liten bit utanför stan. Tror att bilderna talar för sig själva. Pingviner är helt enkelt väldigt roliga små djur!

Under vår segling över haven har Mahimahi sakta men säkert förvandlats till ”Magnus ark”.  Jag förstår inte riktigt hur det har gått till. Det började med skeppskatten Soffie som snabbt fann sig till rätta i seglarlivet. Sen har det bara fortsatt. Magnus blir kompis med någon liten figur i land och så vips har den flyttat ombord.

Kanske på sin plats med en liten presentation. (Jaja, jag vet, vi blir lite tokiga i det här livet, kanske för att vi helt enkelt har tid till allt möjligt. Tid som vi inte har hemma i vardagen.) I Söderhavet kom Tiki. Vi bytte till oss Tiki mot en tamp när vi var på Fatu Hiva i franska Polynesien. Han som fick tampen var glad och vi var glada. Ett fint minne från en underbar ö. Tiki har en central plats ombord och har alltid ett vakande öga över oss.

Fast allra, allra först kom faktiskt Delfie, vår turdelfin, som var med oss redan på vår förra båt Nausikaa. Sen kom komododraken Hatti från Indonesien och Sassa, också från Indonesien.

Sjöhästen fick vi av några fiskare som vi mötte i Indonesien. Den bringar nog också tur till Mahimahi. Så har vi Earnie, en vacker pappersdrake från Bali. Lemur från Madagaskar blev direkt bästis med Tiki och sitter alltid på Tikis huvud. För några dagar sedan kom giraffen Gina tillsammans med en elefant och en noshörning. Gina hade det inte lätt på seglingen hit, hon blev rejält sjösjuk. Inte lätt att hålla balansen med de rangliga benen och den långa halsen som vajade fram och tillbaka i sjön. Det var alla för nu men det dröjer säkert inte länge innan någon ny krabat flyttar in.

Snart får vi efterlängtat besök; Camilla (dottern) kommer om några dagar och sen kommer även Joakim (sonen). Så i år firar vi jul ihop hela familjen. Det blir alldeles underbart!

Nov 21

Igen!

Utanför ven vinden, vi satt nere i salongen och läste. Det var mörkt, regnade och blixtar och åska kom tätt, tätt. Mahimahi var åter förtöjd för storm. Vi var beredda på vad som helst men tänkte väl ändå att det som hände sist inte skulle kunna hända igen. Så plöstsligt hördes rop och skrik utanför. Och så någon som hojtade: “Magnus, Sara! Come up, it´s happening again!!!”  En lätt panikslagen man, Richard, stod utanför Mahimahi i regn och mörker. Vi rusade upp och blev varse att en bogserbåt av okänd anledning hade kört rakt på en av pontonerna.

Samtidigt knäcktes den andra pontonen på exakt samma ställe som förra gången. Det hade ingenting med bogserbåten att göra. Det bara råkade hända samtidigt. Det var vinden som knäckte den, denna gång i vindbyar på 20m/s. Fantastiskt reparationsarbete som gjorts med andra ord.

Richard som varit på den påkörda pontonen för att titta till en båt där blev då helt avskuren från sin båt som ligger vid den ponton som gick rakt av. Magnus och Richard lyckades hitta en dinge som låg i vattnet och Richard kunde paddla tillbaka till sin båt. Det fortsatte blåsa några timmar och det var mycket larm och folk i rörelse på bryggorna, alla var vakna förstås fast det var mitt i natten. Så småningom lättade vinden och vi kunde gå och lägga oss.

Nu på morgonen när dagsljuset kom såg vi förödelsen, igen. Den brygga vi ligger vid reste sig upp i första vindbyn men sen hände som tur var inte så mycket mer så för oss blev det inte så tufft den här gången. Men de båtar som förra gången blev rejält klämda mellan de sönderfallande bryggorna och sedan flyttades till andra platser var nu de båtar som blev drabbade av bogserbåtens framfart. Kan man ha mer otur!? I övrigt verkar det som att alla båtar klarat sig utan blessyrer. De som ligger utanför det ställe där bryggan är av håller som bäst på att sjösätta sina dingar, igen. Och båtarna som ligger i själva brottet måste ju flyttas. Men vart? Det är verkligen fullt här.

Nya hårda vindar är att vänta till eftermiddagen och än så länge har ingen synts till från marinan. Så oron är stor hos oss alla här. Vi har fått en jättebåt precis i aktern. Den har inte längre någon brygga bakom sig så var tvungen att dra sig närmre oss för att få fäste för sina tampar. Men det är inget säkerhetsavstånd alls så bra känns det ju inte.

Karen, en annan båtgranne, var i går var uppe på marinakontoret för att förhöra sig lite om hur de såg på säkerheten i marinan inför de kommande starka vindarna. Hon fick då det underbara svaret: ”Men det är ju farligt ute på havet också”. Måtte vi komma härifrån snart! Eller som vår son sa; ”Ni måste lämna det där dårhuset snart!”. Dårhuset går numera under namnet ”Fawlty Marina”. (Fawlty towers ni vet.)

Verkar som det kan hända en hel del innan vi når Kapstaden!

PS;  Stort tack för alla hälsningar! :).  Var härlig läsning i går i kaoset! Det är jätteroligt att ni uppskattar våra bilder, måste ju bara säga att fotandet delar vi på, vi gillar att fota båda två. 

Older posts «