Aug 25

Nedräkning!

För drygt tre år sedan startade vi vår segling runt jorden och efter många fantastiska upplevelser närmar vi oss nu åter vår hemmahamn.  Om mindre än en månad ska vi vara där!

Hur det nu ska gå till för vi är fortfarande på Island. Ganska många sjömil kvar alltså. Men det är lugnt, vi har ju vanan inne och Mahimahi kommer som vanligt att ta oss snabbt och tryggt över det sista havet!

Lördagen den 17/9 kl 16:00 seglar vi in i Gottskärs hamn i Onsala.  

Hjärtligt välkomna att möta upp på bryggan!

För uppdateringar om ankomst: Twitter i högerkolumnen här på sidan och Mahimahi.se på facebook

 

Och så till Island!

Reykjavik

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_185142.jpg]Alla, även hundarna har islandströja på sig!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_075437.jpg]Fina konserthuset Harpa
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_150504.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_154757.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_161136.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160821_135623.jpg]Också Harpa
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_231014.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_231113.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160821_160433.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160821_160838.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160818_135341.jpg]Den obligatoriska gammeldansken!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_075223.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_162149.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160820_105635.jpg]På väg jorden runt. Med bara en skeppare ombord
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160822_115820.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160822_121125.jpg]Härlig lunch på gård med tomatodlingar. All mat byggde på egna tomaterna.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/reykjavik/thumbs/thumbs_20160822_124714.jpg]

 

 

 

 

Vi är kvar här och har väldigt fina dagar. När vi väl kom i land bestämde sig vädret för att bli riktigt bra. Island är lätt att komma till från Sverige (tror nog att jag tar flyget nästa gång!) och billigt! Desto dyrare blir det när man väl landat på ön och man är långt ifrån ensam turist här. Men det är en fantastisk ö så vi kan absolut rekommendera en resa hit! Massor av fina utflyktsmål och gillar ni hiking så finns det hur många turer som helst att välja bland. Ta med både varma kläder och kläder för regn! Det är inte alltid solen skiner så mycket som den gjort de här dagarna.

Staden Reykjavik är trevlig. Ett litet centrum med gott om restauranger, fik och affärer. Och förstås museum och annat att titta på. Som den vackra kyrkan byggd 1945 och konserthuset Harpa. Men för att komma upp i kyrktornet måste man köa en bra stund; ja så är det när det är många om kakan.

Vi hade turen att vara här när det var festival i stan. Det var man ur huse plus alla turister som trängdes runt om på gator och i det stora konserthuset. Härlig stämning hela dagen och långt in på natten och det mäktigaste fyrverkeri vi sett. Vi stod på båten och tittade medans Joakim forsatte att utforska nattlivet inne i stan.

Marinan är inte mycket för världen eller för en frusen och trött långseglare som just kommit i hamn. En smutsig ganska äcklig dusch att dela på för alla i marinan. Men vattnet som kommer från en het källa är underbart varmt. Tvättstuga skulle det också finnas. Javisst, bara det att tvättmaskinen inte verkar ha fungerat på länge, länge. Så det blev att kånka upp tvätten till ett tvätteri i stan. Men å andra sidan ligger marinan mitt i stan. Så bättre kan vi inte ha det!

Granne med oss på bryggan ligger båten ”No way back”. Inte så hoppfullt namn precis! Den 64-årige skepparen deltar i ensamkappseglingen jorden runt i det prestigefyllda Vendée globe. Fy tusan för att vara alldeles ensam därute!

Vi har varit på biltur och sett vattenfall och gejsrar och förstås badat i en av de många varma källorna. Och besökt Pingvellir där man kan man dyka i och hålla händerna på två kontinentalplattor på en gång. Vattnet var kristallklart och skimrade vackert i gröna och blå nyanser och det var många som vill göra ett dyk.

Vart man kommer så ryker och bubblar det från marken. Det är en väldigt spännande och färgrik miljö. Överallt går islandshästar och det finns gott om stall där man göra en ridtur ut i naturen.

Nu är det dags att lämna Island och att säga farväl (men på återseende) till Alison och Richard som vi delat så många sjömil och upplevelser med. De sätter kurs mot England och vi mot Sverige.

Från Reykjavik seglar vi först 100 sjömil till Västmanöarna. Vart vi går sen beror helt på väder och vind. Som vanligt alltså. Fast kursen är ju mot Sverige! Känns lite overkligt att vi snart är hemma…

Tack för alla härliga hälsningar på bloggen!

Ha det gott

Ses snart!

Aug 21

Grönland – Island

 

 

 

Grönland 1

Grönland 2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0551.jpg]En sån ankarvik!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_20160807_121040.jpg]Bad i varm källa. Jodå Alison och jag badade också såklart
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_20160807_114922.jpg]Möte med grönlänningar som campade här långa perioder
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_20160810_185812.jpg]Usch, regnigt och kallt! Och myggigt!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0185.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0403.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0419.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0450.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0464.jpg]Fiske varje dag. Säger inget om fångsten dock
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0474.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0486.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0517.jpg]Alison hade inga stövlar så Richard bar henne över forsen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0518.jpg]På tur med skeppskatten Soffie
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0522.jpg]Joakim vandrade barfota. Tog ett tag att tina fötterna sen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0528.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0532.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0549.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0554.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0560.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0572.jpg]Alison plockar blåbär
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gronland-2/thumbs/thumbs_dsc_0582.jpg]

Grönland 3

 

 

Visst var det kämpigt att ta sig till Grönland men ååh så fint det var att vara där! Ön uppfyllde alla våra förväntningar med råge. Vart vi än tittade möttes vi av en helt storslagen natur. Så fantastiskt otroligt vackert att vi nästan tappade andan. Hela tiden!

Tänk att ligga i en helt stilla och skyddad ankarvik omgiven av höga berg med en glaciär alldeles intill. Och isberg som flyter runt omkring båten och sälar som nyfiket tittar på båten och på oss. Porlande bäckar i land och marken täckt av lila blommor och goda blåbär. Och att vara ensamma i allt detta mäktiga. Eller nästan ensamma, vi var ju faktiskt två båtar som delade på upplevelsen.

I staden qaqatorq låg vi vid kaj och en dag kom danske Paul och bjöd in oss på trevligt fika till sitt hus. Vi blev där i många timmar. Paul berättade om livet på Grönland, visade vackra nationaldräkter och tog oss med på en biltur längs stadens samtliga tre vägar. Varje väg var några kilometer lång och slutade tvärt en liten bit utanför sista husen. Där fick man vända om och köra tillbaka de få km in till stan. Det var alltså inte möjligt att lämna staden med bil. Enda sättet att komma dit eller därifrån var med båt eller helikopter. Joakim kom med helikopter. Ändå fanns det gott om bilar i staden. Lite märkligt tyckte väl vi. Fast det är klart att det kan ju inte vara särskilt trevligt att traska omkring mellan huset och affären när den riktiga vinterkylan sätter in.

Från Qaqatorq gick vi i kanaler och fjordar från väst till öst. Mestadels var det motorn som förde oss framåt, då och då tog vi ut genuan. Första dagarna hade vi strålande fint väder. Vi badade i en varm källa och Joakim och Magnus var förstås tvungna att bestiga några isberg. Farligt, farligt men roligt, roligt! De tog med sig ett massivt mini-isberg som de sen vinschade upp på Mahimahi för att servera sig själva en whisky on the rocks! Gissa om de såg nöjda ut där de satt på däck med sitt isberg och sin whisky.

Men sen blev det ett helt annat väder. Dimma, regn och mycket vind. Och isande kallt. Bara att kämpa på och som Joakim glatt sa ”det var precis så här jag hade väntat att det skulle vara på Grönland”.

Det var fina dagar oavsett vilket väder vi hade och förstås alldeles extra roligt att Joakim var med oss ombord! Vi gjorde strandhugg här och där, strövade runt i små byar med bara ett knappt hundratal invånare. På ett ställe träffade vi elever och lärare på skolan: fem barn och en lärare. Som alltid väcktes frågan om hur det skulle vara att bo här. Vi var alla överens om att hur vackert det än var så kunde vi inte tänka oss ett liv i detta karga och öde landskap.

Till sist var vi framme i Prins Christian sund som var vårt allra sista stopp på Grönland.

I soluppgången drog vi upp ankaret och seglade ut genom isen med kurs mot Island. Sikten var klar och det var en förunderligt vacker morgon. Isbergen färgades röda i solens sken och Grönland försvann sakta bakom oss. Som på beställning kom en flock valar och sa hejdå. Naturen är fantastisk!

Första dagen var det långsam fart som gällde på grund av risken för isberg. När mörkret föll bedömde vi att vi var ute ur isbergsbältet och satte fulla segel.

Som förra gången startade vi på en fredag. Det betyder otur och ganska mycket otur hade vi ju sist så då sa vi att vi aldrig mer skulle starta på en fredag igen. Men hur det än är så är det vädret som bestämmer. Här väntar man inte gärna över ett fint väderfönster. Fast så värst fint blev det ändå inte så kanske hade den där fredagen ett finger med i spelet ändå?

Ganska snart upptäckte vi att storseglet inte gick att få ner. Vi hade helt enkelt kopplat det fel så att det fastnat i masttoppen. Vilket ju förstås kunde leda till en riktigt farlig situation om vinden skulle öka ännu mer och vi måste minska segel. Först kändes det inte möjligt att någon skulle kunna gå upp i masten i den höga sjön. Men efter en stunds funderande insåg vi att det var enda lösningen. Seglet måste helt enkelt ner. Joakim vann ”högsta vinsten”, tog på sig båtmansstolen, säkrade med två fall och så säkerhetssele att fästa i masten förstås.

När det gungar våldsamt nere i båten gungar det än mer våldsamt uppe i masttoppen så det är inte roligt att hissas dit upp ute på havet. Det kräver mycket gott sjömansskap att i hård sjö hantera att bli upphissad. Att säkra sig hela vägen upp och att sen göra själva jobbet, i det här fallet att få ner seglet. Allt gick bra, både segel och Joakim kom ner och vi kunde andas ut.

Första dygnen (det är länge!) kryssade vi i hård motvind. Det kändes riktigt tröstlöst ett tag, som om vi inte rörde oss framåt överhuvudtaget. Men det gjorde vi ju förstås och när vinden äntligen vred och samtidigt lugnade sig litegrann så blev det till sist fin segling mot målet.

Minst två gånger om dagen hade vi radioprat med Vulcan spirit. De hamnade i ännu värre väder än vi och var rejält trötta på slutet. Det är tur att det inte går att hoppa av där mitt ute på havet annars hade vi nog gjort det lite då och då!

Sista dygnet hade vi det riktigt stillsamt och skönt. Solen visade sig mellan regnskurarna, vi läste, tittade ut över havet och spanade efter Island.

Och rätt som det var siktade vi Reykjavik! Vi förtöjde vid en brygga mitt i stan. Så gott att krama om Alison och Richard på bryggan efter alla delade vedermödor till havs. Nu är livet gott att leva!

Aug 05

Tufft att vara en viking!

 

 

Viking village

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0606.jpg]Glada vikingar!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0554.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_20160726_181632.jpg]En gammeldansk för att fira ankomsten till vikingabyn
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_20160727_164209.jpg]Isbergsdrink
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_20160727_164002.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_20160727_124840.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_20160727_142746.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_20160727_160123.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0572.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0576.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0580.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0581.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0613.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0617.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0619.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/viking-village/thumbs/thumbs_dsc_0675.jpg]

 

 

 

”Här är jag! Kom hit!” Det var Magnus som ropade från ett av husen i den lilla byn långt norrut på New Foundland. Byn heter Flowers cove och där växer verkligen massor av  blommor. Som ett stort fält med vild iris och smörblommor. Så vackert!

Alison, Richard och jag hade gått en tur medans Magnus skulle vänta nere vid dingen. Men när vi kom tillbaka var han spårlöst försvunnen. Vi letade och ropade tills vi hörde honom ropa på oss.

Han hade blivit inbjuden till ett av husen på en öl. Där stod Magnus och ett gäng glada och vindpinade fiskare i garaget. Dagens jobb var avklarat och nu smakade det bra med en öl. Richard fick också en medans Alison och jag blev inbjudna av Wanda, frun i huset, på en kopp te. Inne i det varma köket fick vi först dofta på ett stort antal olika téer för att välja det vi tyckte bäst om. Sen blev det provsmakning av en kommande bröllopstårta. Dottern i huset ska gifta sig och Wanda ska stå för tårtan. Inte nog med det, det blev också hembakt bröd med goda hemlagade sylter. När vi till slut lämnade detta gästfria hus var det med varsin påse med hemgjort vin, sylt och en burk med hemmakonserverade räkor.

I byn bor ca 250 människor, alla känner förstås alla. Vilket var trevligt men ibland kunde bli lite mycket av det goda berättade Wanda. Sorgligt nog finns inte många barn kvar eftersom alla flyttar därifrån. Så undrar just vad det finns kvar av byn om några år. Om inte barnen när de själva får barn väljer att flytta tillbaka förstås. Men det är märligt att tänka sig att bo där. Vackert ja, men kargt och kallt och ödsligt till och med nu mitt i sommaren. Hur ska det då inte vara när det är vinter?

Hur som helst; vi har nu bestämt att Magnus i fortsättningen får gå på egna turer när vi kommer i land. Han lyckas alltid bekanta sig med någon när han går runt. Så kan vi andra bli inbjudna sen!

Vi lämnade Flowers cove i gryningen för att hinna fram till Viking Village (högst upp på New Foundland) innan mörkret föll. Vi ville ju ha en säker segling i dagsljus bland alla isbergen. Solen strålade från en klarblå himmel och vattnet låg spegelblankt. Långt ifrån den farofyllda färd vi hade förväntat oss men desto trevligare. Vi var beredda med vår ispåk men såg inte ett endaste litet isberg. Ganska snopet!

Viking village var en upplevelse. Vi såg lämningar från vikingabosättningen där och de hade även byggt upp en vikingaby. Ganska oväntat fanns där också en trevlig restaurang så till kvällen åt vi en god måltid. Till maten serverades vatten taget från ett isberg och isen i drinken var förstås också från ett isberg. Sen blev det en kall dingetur tillbaka till båtarna. Det var väldigt speciellt att gå omkring därinne bland vikingahusen och titta ut över viken där våra båtar låg ankrade. Vi kände oss som riktiga vikingar!

Nästa morgon lämnade vi vikingabyn med kurs norrut längs Labrador.

Och så plötsligt låg det bara där. Vårt första isberg! Stort, högt, majestätiskt och vackert. Glittrande och blåskimrande i det kalla vattnet. I den lilla viken som bildades i själva isberget simmade en säl. Ja det var magiskt, ett sånt där alldeles speciellt ögonblick i livet.

Runt omkring isberget flöt flera så kallade growlers. De ser ut som små oskyldiga tunna isflak men under ytan är de desto större och kan väga flera ton. Inget att krocka med alltså!

Det var nu riktigt kallt och vi var rejält påpälsade på våra vakter. Vi ankrade en natt i en öde vik och nästa morgon klockan fem startade vi överfarten till Grönland. En överfart som skulle visa sig bli ganska tuff.

Dimman låg tjock. Vi såg knappt varandras båtar fast vi låg helt nära. Luften var fuktig och iskalla vattendroppar träffade oss uppe i sittbrunnen. Efter några timmar tilltog fukten, det ösregnade! Vi hörde isberg som kalvade alldeles i närheten (lät ungefär som åska eller pistolskott) så var det ju ingen tvekan om att vi måste gå långsamt fram. Så i två till tre knop gled vi fram i dimman. Vi såg några berg på radarn men de mindre flaken fångar radarn inte upp.

Efter ett och ett halvt dygn var vi ute ur isbergsområdet och kunde åter segla som vi ville. Dimman lättade något men fortfarande hade vi väldigt dålig sikt. Sjön ökade hela tiden och var nu hög och obekväm. Under dagen förberedde vi för det hårda väder som var att vänta till natten. Sjöstuva ordentligt, kolla att allt var ok på däck etc.

Ganska exakt enligt väderprognosen ökade så vinden markant. Snart var den upp i över femton m/s och emot oss. Inget roligt scenario!

Det var kolsvart ute, inte en stjärna så långt ögat kunde se. Plötsligt upptäckte Magnus att genackern hängde utanför båten. Den hade som vanligt varit hårt och rejält surrad i en säck men i den höga sjön kom det in vatten i säcken. Den blev då så tung att alla tampar slets av. Säcken fanns inte mer och genackern låg alltså i vattnet. Den är enorm och att slita upp den ur vattnet var extremt tungt. Magnus låg allra längst fram på fördäck och halade och drog medans sjön sköljde över honom och Mahimahi kastade sig upp och ner i sjöarna. Jag stod i aktern och drog ner den i sittbrunnen och bad en bön (till vem vet jag inte riktigt) att han inte skulle åka överbord. (Han hade förstås flytväst på och livsele kopplad.) Allt gick bra!

När gennackern väl var bärgad var det dags för nästa katastrof. Det som inte får hända hände. Autopiloten la av! Vi bestämde snabbt att det inte var ett alternativ att stå vid rodret och handstyra hela natten i den hårda vinden och i den bistra kylan. Det skulle varit rent farligt. I stället la vi båten bi, så att den låg i stort sett stilla eller rörde sig sakta framåt på kurslinjen. Vi ropade upp Vulcan spirit och berättade om vårt läge. ”Då drejar vi också bi” var deras omedelbara svar. ”That´s what friends are for”… så skönt det var att veta att de var i närheten!

Framåt morgonen testade vi autopiloten och då gick den snällt igång igen. Puh! Kanske blev den överhettad, vi vet inte. Magnus får nöjet att plocka isär den när vi är i land.

Sista dygnen hade vi fin vind och såg till och med en liten flik blå himmel. Vi gick med full fart och fulla segel mot Grönland. Men så ropade Vulcan spirit på radion att de fått något i propellern så de kunde inte använda motorn. Som tur var hade vi just då god vind så vi seglade på.

200 mil ut från land kom vin åter in i isbergsvatten. Och tät dimma förstås. Och arktisk kyla. Men också delfiner och en stor val som dök alldeles nära Mahimahi.

Vi revade alla segel, till slut hade vi bara ett pyttelitet försegel för att inte gå för fort fram.

Tidig morgon sista dagen lättade äntligen dimman men samtidigt dog vinden. Så då kunde Vulcan spirit inte ta sig fram överhuvudtaget. Vad göra? Jo Mahimahi blev bogserbåt. Vi drog dem i sakta fart hela långa dagen tills vi till slut var ända inne i hamnen.  Där vi släppte tampen och de la i sitt ankare. Nästa dag kom en dykare ut och tog loss nätet från propellern.

Det är helt galet vad det kan hända mycket på havet. Allt kan ändras på några sekunder. Från trevligt och rofyllt till hemskt och skrämmande och så tillbaka till det rofyllda igen. Det är ytterligheter hela tiden. Fast såna ytterligheter som under den här överfarten är ju inte det vanliga som tur är för det var inte roligt, faktiskt långt över äventyrsgränsen!

Det är inte att leka med att segla på arktiska vatten. Men de har väldig uppsyn på sjötrafiken här. 200 mil ut från land måste vi fyra gånger / dygn via kortvågsradio rapportera vår position till sjöräddnningen på Grönland. Vi missade en gång och då fick Vulcan spirit en förfrågan om de visste var vi var. Det var skönt att veta att de hade koll på oss!

Men att sen se grymmaste gasten Joakim vinka på kajen när vi kom inseglandes ja det var ju bara underbart! Nu ska vi undersöka staden Qaqortoq, första intrycket är att det är en trevlig liten stad. Sen seglar vi vidare upp i fjordarna i ett otroligt vackert landskap.

Hörs på Island!

Ps: vi kommer inte att ha annat än väldigt begränsat internet framöver så vi läser förstås era hälsningar men kan inte svara. Men tack för alla roliga hälsningar sist and Hi Pat and Phil!

 

Jul 21

På väg mot isen!

 

 

”Området omkring Kap Farvel er et af de farligste farvande i verden for skibsfart. Det skyldes de undertiden meget barske vejrforhold kombineret med tilstedeværelsen af både isbjerge og metertykke isflager. Kortlægningen af is i netop Kap Farvel området har derfor højeste prioritet for DMI, og det er således også det område, hvor iskortlægning foregår med størst hyppighed.”

Detta finns att läsa på Danmarks vädertjänst för Grönland. Och vi som är på väg till just det området. Lockande eller hur! Till och med namnet låter ju ”inspirerande”; Kap Farvel! Dessutom är området ökänt för att riktigt tät dimma lägger sig över havet med jämna mellanrum.

Nåja, vi är beredda på både isberg och dimma. Vi har rustat oss med en ispåk (en lång käpp helt enkelt) och radarn slår vi på så fort dimman kommer. Även isbergen går att se med radarn, när en är ganska nära vill säga. Vi kollar isläget varje dag och just nu är det ett antal isberg i kanalen mellan Labrador och Newfoundland och en bit ut från Newfoundlands kust. Men det är ganska sent på säsongen så den mesta isen har ändå smält undan. Några båtar har gått före oss och de mötte en del is men hade inga problem att ta sig fram.

Vi har slussat in i sjön Bras d´Or lake, Här är fantastiskt vackert och Kanada är ett land vi verkligen gillar. Om ni söker ett nytt semesterland och inte måste ha sol och varma bad så kan vi absolut rekommendera en resa hit. Vidsträckta landskap, mysiga små byar och väldans trevliga människor. I dag har vi varit på Alexander Graham Bell museum där vi fick ta del av denne fascinerande mans tusen och en olika idéer och uppfinningar.

Mahimahi är redo för överfarten till Grönland men Vulcan spirit har lite riggjobb kvar att göra. Richard är just nu uppe i riggen och Magnus ligger raklång på fördäck (bästa sättet att se upp i riggen) och instruerar Richard. Alison och Magnus har varsin cykelhjälm på sig för att inte riskera att få någon hård riggdel i skallen. Det är lätt att tappa grejer uppifrån masten. Det är kyligt och snart är det mörkt så de jobbar hårt för att hinna klart innan dess medans jag har det varmt och skönt på Mahimahi.

I morgon seglar vi ut i Labrador Channel. Första dygnet bör det vara isfritt så då seglar vi nog på natten men sen håller vi oss till dagsegling. Att segla i mörker bland eventuella isberg försöker vi undvika så långt det är möjligt. Högst upp på New Foundland ligger Viking Village. Dit måste vi ju såklart!

Därifrån startar vi överseglingen till Grönland. Vi går i soluppgången och med lite tur har vi kommit ur isbergsområdet när det blir mörkt igen.  Det är ju fortfarande ganska många ljusa timmar på dygnet. Skulle det vara mycket is kvar när mörket faller får vi ta ner seglen och dreja bi (lägga oss stilla) i väntan på gryningen. Sen ska det vara isfritt resten av vägen fram till Grönlands kust.

Både läskigt och spännande det här! Några små isberg vill vi ju gärna se, men helst inte ha för mycket närkontakt fast lite is till drinken är ju aldrig fel. Jag tycker nog att dimman är värst. Men ni vet ju vad Magnus säger; ”se det som en övning”!

Staden Qaqortoq blir första stopp på Grönland. Där får vi kärt besök av Joakim (sonen) som seglar med oss på Grönland och över till Island. Ska bli såå härligt att få ha honom ombord igen!

Hittills har vi haft väldig tur med vädret, mycket sol och lagoma vindar och inte så mycket dimma. Så vi håller tummarna att turen håller i sig!

Vi hörs på Grönland!

 

Jul 12

Lunenburg Kanada

 

Lunenburg Canada

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0374.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_20160708_152059.jpg]Kanada!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0367.jpg]Så mycket färgglädje!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0368.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0382.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0383.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_20160708_152836.jpg]Fin minnesplats för dem som drunknat i vattnet här utanför och en hyllning till de som har sitt arbete på havet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_20160708_152718.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_20160708_152648.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0364.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0362.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0369.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0366.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0361.jpg]Trevligt romdestilleri mitt i stan
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0365.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/lunenburg-canada/thumbs/thumbs_dsc_0380.jpg]

 

 

Vi är kvar i den lilla staden Lunenburg. Här är väldigt trevligt men vi känner oss egentligen klara för att segla vidare. Vi väntar bara på vännerna Alison och Richard som kommit lite på efterkälken. På grund av problem med riggen blev de tvungna att stanna i Boston. Efter många och struliga dagar där kunde de till slut lämna Boston för att börja seglingen hit bara för att upptäcka att motorn inte fungerade. Så i hård motvind har de kryssat och i absolut stilltje har de drivit omkring på havet. Även om vi är seglare så är det allt skönt med en motor att ta till när vädret inte är med oss.

I går kväll siktade vi dem äntligen i inloppet till Lunenburg. Vi mötte upp med dingen medans de sakta men säkert kryssade sig in i viken. Till slut kunde de ta ner seglen och lägga i ankaret. Mycket trötta men lättade att vara framme kom de över till oss för en sen middag och sen var det dags att sova.

Nu är det morgon här och snart drar det stora motormeket i gång. Vi håller alla tummar för att det ska gå att lösa enkelt. Om inte blir det svårt för dem att fortsätta seglingen norrut. Där vi är nu finns inga reservdelar så skulle något behövas lär det bli en lång väntan och det har vi helt enkelt  inte tid för.  Ska vi till Grönland så  måste vi gå nu när isen smälter undan och det är öppet vatten.

Vi är ganska sårbara i det här livet, det kan alltid hända oförutsedda saker, precis som hemma förvisso. Men med den skillnaden att det för oss ofta är hopplöst svårt att till exempel hitta reservdelar eller någon som kan hjälpa en med en reparation av något slag. Nu är vi ju i USA/Kanada och man kan ju tycka att det borde vara enklare här. Ja det är ju enklare än i Indiska oceanen men ändå inte lätt. Vännerna beställde delar till sin rigg i Boston för flera veckor sedan. Först i dag har det fått besked om att delarna i alla fall finns i USA, Bara det att nu är de ju själva i Kanada! Ja så där är det, ingen av oss är direkt förvånade bara frustrerade.

Eftermiddag: motorfelet visade sig vara ett trasigt larm som envist sa att motorn var överhettad. Efter att det var konstaterat så har de roat oss andra i viken genom att köra runt, runt ett par timmar för att säkert se att motorn inte blir för varm. Det verkar ok.  Så skönt att det var enkelt, inte alltid det är det med båtmek.

I morgon seglar vi igen! Ca 200 nm till Bras d´Or lake, Nova Scotia.

Jul 02

Danza i Maine

 

 

 

Vissa platser är svårare än andra att lämna. Boothbay Harbour i Maine är en sådan plats. Här är fantastiskt vackert, det finns ett överflöd av goda humrar och sist men inte minst bor våra vänner ”Danza” här.

2004 mötte vi mötte båten Danza i Medelhavet. Judy och David med barnen David, Sarah, Jasper och Charlotte var på väg jorden runt. De hade redan varit ute några år, just seglat genom Röda havet och var nu på hemväg över Atlanten till Maine.

När vi mötte dem var vi noviser och de väldans erfarna långseglare. Vi var ute på långsegling tillsammans med våra barn med vår förra båt Nausikaa. (se flik ”Nausikaa”) Vår plan var att hålla oss i Medelhavet och sen segla tillbaka till Sverige. Men så mötte vi denna härliga familj och allt ändrades. ”Häng med över Atlanten” tyckte dom och det gjorde vi. Och det har vi aldrig ångrat! Tänk vad en viss händelse kan påverka mycket i livet…

Våra barn blev väldigt goa kompisar med deras och vi vuxna trivdes lika bra tillsammans. Så småningom skildes dock våra vägar åt igen. Danza seglade norrut till Maine och Nausikaa seglade tillbaka över Atlanten till Sverige. Det var 2005. Sedan dess har vår son och en av deras söner träffats många gånger och en annan av deras söner har besökt oss i Sverige. Men vi andra hade inte setts alls under denna långa tid.

Nu skulle vi alltså mötas igen och det var ju spännande. Tänk om det inte alls skulle kännas som sist. Men det gjorde det! Vi har haft underbara dagar här tillsammans med familjen ”Danza”.

Rollerna är ombytta denna gång; nu är det vi som är de erfarna långseglarna med  uppdaterad info om allt möjligt. Lite kul! Vi har haft egen bil hela tiden, lyxigt värre för en yachtie! Så kört runt en hel del och njutit av det vackra landskapet. Maine påminner mycket om Sverige så vi har känt oss som hemma. Förutom hummer så älskar de glass här. Det gör vi också, vi har vräkt i oss glasstrutar i ”amerikansk size” det vill säga storlek XL. Dags för lite mager tonfisk igen!

Men nu är det tid att säga hejdå och för oss att segla vidare. Vi har väder, vindar och isberg att förhålla oss till och vill helst segla över till Grönland i slutet på juli. I morgon drar vi upp ankaret, kör över till dieselstationen och fyller upp med billig diesel. Sen lämnar vi USA och lägger kursen mot Lunenburg i Kanada. Ca 300 sjömil med goda väderutsikter. Fast här ändras vädret snabbt så alltför säker kan man ju inte vara på det. Vi är beredda på allt när vi nu verkligen går mot nordliga breddgrader!

Ha det gott i solen!

 

 

Jun 23

Norrut!

Newport Provincetown

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160614_144545.jpg]Magnus fyndar en bräda till Mahimahi
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160614_144314.jpg]Vackra små träbåtar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160614_143656.jpg]Renovering av fartyg från 1885
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_160842.jpg]Allt bevaras och görs i ordning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_160903.jpg]Det tar sin tid men kommer att bli väldigt fint
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_140616.jpg]På bryggan i Newport; alla sorters båtar på samma brygga
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_140856.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_135657.jpg]Hyfsad finish
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_140912.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_135622.jpg]Mast till megayacht
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_141015.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_141302.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_141326.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160612_144129.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_dsc_0143.jpg]Många flaggor på halv stång här
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160615_154731.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/newport/thumbs/thumbs_20160615_131540.jpg]En liten nätt sommarstuga!

 

Harvard Museum of Natural History

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0257.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0267.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0259.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0270.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0272.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0274.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0281.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0299.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0286.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0263.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0291.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0294.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0293.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0300.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/harvard-museum-of-natural-history/thumbs/thumbs_dsc_0302.jpg]

 

 

Newport Rhode Island är en riktig seglarmetropol. Här finns båtar av alla de slag. Allt från vassa racingbåtar till vackra gamla skutor. Varje dag var det tävlingar och i ankarviken hade vi fullt upp med att titta på alla som seglade förbi.

I land besökte vi ett av de ”små” sommarhusen som riktigt förmögna familjer lät uppföra under sent 1800-tal. Ett av husen hade 36 anställda för att sköta om de 50 olika rummen. Huset kostade då 11 millioner dollar att uppföra. Tjusigt var det men ingen av oss blev väl speciellt sugna på att bo där. Tacka vet vi Mahimahi!

Just nu ligger vi för ankar mitt i Boston. Här turistar vi några dagar i denna trevliga stad. På Harvard museum of natural history såg vi en uställning av all världens växter gjorda i glas. Växterna är exakta avbilder av verkliga växter. Varenda växt var ett litet konstverk i sig skapade för att användas i undervisningen av Harvards biologistudenter. Svårt att beskriva; måste ses helt enkelt.

Ja vad ska vi hitta på nu då? Jo vi fortsätter norrut mot Sverige. Vi seglar längs USA:s kust upp till Kanada. Från New Foundland seglar vi över till Grönland. Därifrån till Island och sen är det ju bara ett litet skutt över till Norge och Sverige.

Jag som verkligen hatar att frysa funderar väl ibland på vad jag gett mig in i. Att segla bland isberg lär vara lite småkyligt! Och inte har vi mycket till vinterkläder. Flipflop funkar nog inte jättebra däruppe i norr.

Men vi lockas av allt vi kommer att få uppleva längs den här rutten. Den mer vanliga vägen hem via Azorerna och Engelska kanalen har vi ju redan seglat så det kändes inte så spännande. Är man ute på äventyr så är man! Lite kyla får man väl ta på köpet.

Och inne har vi det varmt! Sedan några dagar tillbaka har vi värmare ombord. Magnus har ägnat många, många timmar åt att installera den värmare vi köpte på Blocket innan vi lämnade Sverige. I vårt sköna barfotaliv har den ju inte precis varit prio ett på att göra listorna. Men nu var det dags. Så hur kallt det än kommer att vara ute så kan vi alltid gå in och värma oss en stund.

Vi har sällskap med engelska vännerna Alison och Richard, på Hallberg Rassyn Vulcan spirit, vilket är väldigt roligt. De har varit ute i sex år, seglat jorden runt och är nu på väg hem. På Island kommer våra vägar att skiljas, då seglar de till England och vi till Sverige. Det är även en del andra båtar som väljer samma väg hem, några före oss och andra efter, här och var kommer vi att stråla samman.

Så medans ni njuter av sommar och semester seglar vi till kylan. Passa på att kolla in bloggen och Facebook när ni ligger i hängmattan och inte har något annat för er. Vi vågar utlova en del spännande upplevelser att läsa om innan vi siktar Sverige!

Ha det gott och glad midsommar till er alla!

Jun 08

New York, New York!

Bilder från New York finns ju i överflöd på  men här är några bilder från vårt perspektiv av The Big Apple.

 

 

 

Ända sen förra gången vi var ute på långsegling (med barnen på båten Nausikaa) har vi drömt om att segla in i New York. Då blev det inte av men nu gjorde vi det, och det var häftigt!

En mäktig insegling förbi Frihetsgudinnan och ända in i centrala Manhattan. Vi ankrade i en liten vik alldeles bakom Frihetsgudinnan. Därifrån blev det en smått vådlig dingetur på floden. Mycket trafik och mycket vågor och strömmar. Men det gick bra och vi strosade runt i stan hela dagen. Framåt kvällen i solnedgången var det dags att ta dingen tillbaka till Mahimahi. På vägn fick vi uppleva en helt fantastisk solnedgång från dingen. Solen speglade sig i skyskraporna som speglade sig i vattnet, himlen färgades rosa och så blev det sakta allt mörkare och alla lampor tändes som glittrande stjärnor över stan.

Nu har vi flyttat oss en bit till en annan ankringsplats. En bit norrut till Port Washington. Härifrån tar vi tåget in till New york. Det tar lite längre tid men är betydligt lättare. Bara att sätta sig på tåget och susa rakt in i stan. På kvällen är man ju ganska trött efter allt promenerande och av alla storstadsintryck. Då är det härligt att koppla av en stund  tillsammans med vännerna på båten Island Kea.

Vi hörs snart igen och vem vet var vi är då…

 

May 31

Möten gör resan!

 

Washington

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0381.jpg]Sara turistar...
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0394.jpg]Air and Space Museum
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0402.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0405.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0413.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0418.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0420.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0426.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0431.jpg]Sara turistar igen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0424.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0440.jpg]och igen. Bra fråga eller hur!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0385.jpg]och igen. Busy!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_20160527_164104.jpg]Hämtstället som stängde för att hela huset skulle rivas!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_dsc_0382.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_20160527_153149.jpg]Ni har säkert sett den förut men tål att tänkas kring många gånger.
Sattelitbild över jorden på natten från Natural History Museum
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/washington/thumbs/thumbs_20160527_125044.jpg]Från Botanical Garden

 

 

Ni måste hämta paketen senast i morgon annars går de tillbaka till Canada!

Så stod det i ett mail som kom på onsdag kväll. Vi hade beställt radiatorer till värmaren (som Magnus håller på att installera) och fått besked att de utan problem skulle levereras till Washington. Det skulle ta fem dygn vilket blev torsdag. Vi planerade för en bussresa dit på fredag för att paketen säkert skulle ha kommit.

Så kom då det där mailet. Ganska konstigt! Skulle de inte kunna ligga kvar en dag ens!?

Vi ringde hämtstället och fick beskedet att företaget helt skulle upphöra på torsdagen eftersom huset skulle rivas. Alltså måste paketen hämtas på torsdag men vi hade dessvärre inte möjlighet att åka då. Efter många frustrerande turer fick vi i alla fall till sist besked att vi kunde få lov att hämta på fredag. Men bara kl nio på morgonen. Bättre än torsdag i alla fall. Fast vår plan hade  varit att hämta på eftermiddagen när vi turistat färdigt i staden. Nu skulle vi ju ha paketen att släpa på hela dagen. Fem stora och tunga paket. Hur tusan skulle vi komma in genom säkerhetskontrollerna på museerna? Vi tog i alla fall med oss vår kärra och satte oss på bussen till Washington.

Vi frågade en kvinna om hon visste var vi skulle gå av för att komma till vårt hämtställe. Jadå, hon skulle säga till oss. Hon frågade oss vad vi skulle ha kärran till. Hon såg bekymrad ut när vi förklarade och frågade om det inte skulle bli ganska jobbigt att gå omkring med alla paket hela dagen. Jo, sa vi. Jamen ni kan ställa  alltihop på mitt kontor, det ligger vägg i vägg med hämtstället.  Åh, tack! sa vi till kvinnan som hette Eleanor. En sån osannolik tur!

Sen gjorde vi Washington på en dag. Intensivt men väldigt roligt! En härlig stad. Vänlig att gå i och lätt att hitta. Och museerna! Helt otroligt fina, många och helt gratis. Vi hann med två; Air and space museum och Natural history museum. Båda visade allt som kan tänkas rymmas inom de olika områdena. Kan absolut rekommendera en tur till Washington!

När det var dags att ta bussen tillbaka till Annapolis hämtade vi våra paket hos Eleanor som bjöd oss hem till sig och hennes man John på en drink. Sen blev det trevlig middag på yachtklubben. Där träffade vi en av kvinnorna från turistbyrån som tidigare hjälpt oss med en massa info. Hon var där med sina vänner och hade berättat för dem om oss. Vännerna seglade jorden runt för tio år sedan och blev så glada när vi dök upp. De hade allihop varit ute vid Mahimahi för att säga hej, men då var vi i Washington. Ytterligare ett roligt möte!

Kvällen därpå kom Eleanor och John ut till oss på Mahimahi. Sen kom vår allra sista dag i Annapolis och vi tog dingen in till marknaden för att handla lite färskvaror. Eleanor och John mötte upp för att säga hejdå. Med sig hade de en påse full med goda kex och choklad och en hel väska med fina viner. Rörande och underbart. Tänk så många härliga människor det finns!

Annapolis var en verkligt trevlig stad med sina fina hus, små butiker och massor av restauranger. I flera dagar låg vi ankrade i lugn och ro men så en morgon fullkomligt vällde det in båtar och ankrade runtomkring oss. Det visade sig att vi ankrat mitt i centrum för en flyguppvisning av de så kallade Blue Angels. Massor av folk på alla båtar förstås och mycket tjo och tjim, en rolig folkfest.

I skrivande stund ligger vi för ankar mitt i en kanal. Vi har haft ankor boendes på akterspegeln ett tag och i dag blev det ankbröst till middag. I morgon fortsätter vi den stillsamma och trevliga kanalfärden en bit till, sen seglar vi ut på havet igen med sikte mot New York City.

Hörs i NY!

May 21

Norfolk till Annapolis

 

 

Norfolk Virginia blev vår första amerikanska hamn. Där ligger en stor flottbas. Massor av stora fartyg förstås och en ubåt som gled förbi alldeles intill oss. Vi kunde inte låta bli att fundera över det konstiga i att ingen kollade Mahimahi, vi seglade bara rakt in. När man tänker på de rigorösa flygplatskontrollerna så ter det sig ju lite underligt. Men skönt för oss förstås!

Så småningom var det ju ändå dags att klarera in vilket till en början var oväntat enkelt. Två tullare kom ner till bryggan. De ville inte komma ombord utan räckte bara över en bunt papper som vi skulle fylla i. Och så kollade de våra visa. (Tips till er som är på väg: vi fixade enkelt ett 10-årigt visa i Kapstaden.)

Men sen kom damen från Hälsovårdsmyndigheten! Med bestämda steg klev hon ombord och Inspekterade raskt kylen. Där hittade hon några ägg som vi köpt i Karibien: ”Ni får inte slänga äggen i någon soptunna !”Koka dem, ät upp innanmätet, spara skalen och släng det överbord när ni är 12 mil utanför kusten.”

Nu var det dags för inspektion av soporna. Två slaskpåsar genomsöktes nogsamt. Inuti den ena låg (tack och lov) ett igentejpat chipsrör.  På överfarter dröjer det ju ibland länge innan vi kan slänga sopor och för att hålla det någorlunda fräscht sorterar vi en del. Vi brukar lägga t.ex. gladpack som legat runt en köttbit och annat liknande avfall i chipsrör och sen tejpa igen dem. (På så vis får jag också en bra anledning att mumsa i mig chipsen.)

Vi upplystes om att vi egentligen måste uppsöka en sopstation för international garbage. I Norfolk låg det långt bort och det var dessutom, enligt damen, väldigt dyrt att bli av med soporna där.  Så hennes råd var att vi skulle spara våra sopor tills vi kom till Washington. Där trodde hon att det säkert skulle gå lättare att hitta en sådan plats. Om vi skulle ta oss till att slänga soporna i en vanlig soptunna skulle det bli dryga böter; 1000 dollar.

Efter en stund mjuknade hon lite och sa att vi ändå kunde få lov att slänga de två påsarna i en vanlig tunna eftersom vi hade vårt fina chipsrör. Och eftersom hon tyckte att vi även hade såå rena och fina sopor. Men att slänga chipsröret var inte att tänka på så det är nu igentejpat med en kraftig gul tejp med  texten ”Warning Quarantine”.

Jag har dessutom skrivit på papper där jag lovar att absolut inte slänga detta rör någon annanstans än på en  International garbagestation. Som vi då eventuellt ska kunna hitta i Washington. Om vi inte skulle hitta något där så var hennes råd att helt enkelt behålla röret ombord tills vi kommer till något annat land…  Föga förvånande fick våra vänner som klarerade in i en annan stad inte något besök alls från hälsovårdsmyndigheten. Som vanligt alltså; det är lite hipp som happ i byråkratins värld!

Så får vi väl bjuda på ett par klantigheter igen 🙂 1: Vi har mest motorat och lyckades häromdagen med konststycket att få dieselstopp. Tog flera timmar att få igång motorn igen, under tiden låg vi och drev runt i bleket och vi var väldans nära att driva rakt på en fyr men precis då kom en vindpust och förde oss åt ett annat håll. Lite tur ska man ju ha också!

Klantighet 2: Det är massor av fiskebåtar och fiskeflöten här, vi blev nyfikna på vad det var de fiskade så vi åkte fram till en av båtarna för att fråga. Och glömde helt bort våra egna fiskelinor som så klart fastnade i ett av fiskeflötena. Det slutade med att vi fick be de på fiskebåten om hjälp att trassla loss oss. Pinsamt tyckte vi men de bara skrattade vänligt och berättade att det är soft shell crabs de fiskar. Häromdagen var vi på kalas och blev bjudna på just dessa små krabbor.  Goda men lite skumt kändes det allt att äta upp hela krabban.

Som vanligt har vi mött många trevliga och hjälpsamma människor. Druckit öl med ett amerikanskt par som var på segelsemester och Magnus blev runtkörd i flera timmar av en man som helt enkelt tyckte det var roligt att hjälpa Magnus i hans jakt på diverse båtprylar. Jag var på turistbyrån där det jobbade tre damer. Alla lika hjärtligt hjälpsamma men de hade helt olika mening om det mesta så det var inte helt lätt att komma fram till hur man exempelvis bäst tar sig till Philadelphia härifrån.

Vi har också mött mindre trevliga människor vilket verkligen inte hör till vanligheterna. I går kväll hörde vi hur en båt la till utanpå Mahimahi och så en uppfodrande knackning på skrovet. Vi gick upp och där låg två båtar i mörkret. En man talade med ilsken röst om för oss att vi saknade en godkänd ankringslanterna. ”Jag kommer ge er en varning, jag vill ha era pass. Annars får ni böter.” Och i den tonen gick han på. Inte ett enda vänligt ord eller en förklaring till vilka de var vilket var omöjligt att se i mörkret. Så plötsligt fick vi tillbaka passen och de åkte därifrån med en rivstart. Vi fattade ingenting. I dag har vi i alla fall köpt en godkänd lampa som Magnus just håller på att installera. De hade helt rätt i sak, vår lampa var inte någon bra lampa. Vi får väl erkänna ytterligare en klantighet. Det var en indonesisk blinklampa som mest liknar en julgransbelysning. Inte helt bra i USA förstås. Men de kunde väl ändå kostat på sig att vara lite vänliga?

Här pendlar mellan att vara ingen vind alls till att blåsa en del fast då en nordlig vind och vi ska förstås norrut.  Men Chesapeake bay är ett trevligt område att segla i, som ett stort innanhav med helt platt vatten och gott om fina ankringsplatser. Just nu är vi i Annapolis Maryland. En trevlig stad som påminner lite om Marstrand. Här turistar vi några dagar och sen gör vi en roadtrip till Philadelphia och Washington. Ska bli spännande!

May 14

Lång väg till Amerika…

 

Tänk er att sitta mitt i natten i en liten båt långt, långt ute till havs. Inga andra båtar i närheten. Inget land i sikte. Inga stjärnor, ingen måne. Alldeles, alldeles kolsvart. Det blåser ganska mycket, det är ingen rolig natt. Så plötsligt öppnar sig himlen och regnet fullständigt vräker ner. Den lilla sikt som var försvinner helt. Det går ett par minuter och så ökar vinden med full fart. Båten girar av det plötsliga trycket från vinden och autopiloten orkar inte styra. Seglen börjar fladdra våldsamt. Båten lutar mer och mer. En av solcellerna lossnar och är på väg ner i havet. Det är ett hiskeligt liv från tampar och segel som slår och från sjön som kastar sig mot bordläggningen.

Precis så hade vi det häromnatten.

Jag vaktade och hann precis förvarna Magnus om att något var på gång och så kom vinden. Allt jag fick ur mig sen var ett skrik, jag blev helt enkelt jätterädd och tyckte det var ganska svårt att se det som en övning… nej det här var verkligheten ombord på Mahimahi just då.

Det var en squall (plötslig och kraftig vindökning ofta med regn) som kom. Vår vindmätare är sönder så vi vet inte hur mycket vind det var men utan tvekan över 20 m/s.  Vi har förstås varit med om många squalls vid det här laget men det här var nog den värsta hittills på det sättet att vindökningen kom så fruktansvärt snabbt. Finns ju inte en chans att hinna med att reva (minska segelytan) eller styra undan då.

Fast allt gick bra. Såväl seglen som solcellen klarade sig oskadda. Och Mahimahi seglade glatt vidare och vi kunde ju inte göra annat än hänga med. Ovädret fortsatte många timmar så vi blev rejält trötta innan vi var ur det. Det är ju svårt att sova när allt gungar och kränger och slår.

Solen kom tillbaka så småningom och vinden dog så vi fick motora för att komma någon vart.

Att det aldrig kan vara lagom!

De sista dagarna hade vi minst sagt omväxlande väder. Allt från kuling till stilltje, små vågor och stora vågor. Byta försegel från fock till genua och så tillbaka till focken igen. Reva storseglet och slå ut reven igen. Ta ner alla segel, starta motorn. Hissa alla segel igen. Det enda som var någorlunda konstant var vindriktningen; rakt i näsan. Ingen härlig passadvind här inte, snarare en brutal hågkomst om hur det är att segla över de mer nordliga haven på vår jord.

Från en dag till en annan blev det kallt också. Vi fryser! Strumpor, byxor och täcke på. Det var så längesen att Magnus helt seriöst frågade mig om jag kom ihåg vad vi brukar ha på fötterna när vi seglar hemma. Jag svarade helt seriöst; minns inte!

Så här blev det; flipflop och tjocka ullstrumpor är en bra combo!

Så här blev det; flipflop och tjocka ullstrumpor är en bra combo!

Det är kallt!

Det är kallt! En kopp te och till och med mössa, var ett tag sen…

Till sist siktade vi i alla fall Amerika!  Och möttes av goda seglarvänner som vi inte sett sen vi lämnade Karibien för några år sedan. Hur härligt var inte det!

Nu ligger vi i den mest stilla ankarvik vi någonsin upplevt. Det är som att Mahimahi är fastgjuten på vattnet.  Rör sig inte en mm så vi sover väldigt gott.

Nu ska vi uppleva Amerika! Mer om  det i nästa blogg…

Apr 30

British virgin islands

BVI 4

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_p4280209.jpg]Fantastiska snorklingar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_p4280213.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_141222.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_152716.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_140820.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_141817.jpg]Underbara vyer
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_151135.jpg]En tuff hike; det gjorde vi bra!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_154936.jpg]En välbehövlig cola i värmen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_135944.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160426_140349.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_20160427_081555.jpg]Vännerna Vulcan spirit och Zen again; vi möts och vi skiljs
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0004.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0041.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0010.jpg]Vaffö gör de på detta viset? Vi kände oss som i sagans värld i detta spännande landskap
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0037.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0051.jpg]Häftiga blowholes. Grottor där vattnet först sugs in och sen vräks ut med stort tryck.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0046.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-4/thumbs/thumbs_dsc_0055.jpg]Vacker korall på stranden

 

BVI 2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160424_161658.jpg]Semester!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160421_113302.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160424_171742.jpg]Eva fixar is till drinken!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160427_174904.jpg]Skön stund i solndgången
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_115834.jpg]Magnus fortsätter med sitt projekt;
syr skyddande skinn över alla mantågsfästen.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_120040.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_120302.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_120310.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_dsc_0502.jpg]Vi funderar på att byta båt; den här är ju inte så dum!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_dsc_0509.jpg]Eller den här!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160423_132131.jpg]Kanelbullens dag! Aldrig är det annat...
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160425_192914.jpg]Deklarera måste man göra även i paradiset!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160422_131732.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160422_124825.jpg]Mahimahi i fin ankarvik
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/bvi-2/thumbs/thumbs_20160427_113850.jpg]

 

 

 

Underbara, sköna dagar har vi här bland öarna i British virgin islands.  Det är precis lagom varmt i luften och i vattnet är det trettio grader. Vi badar mest hela tiden. Vattnet är kristallklart överallt och det finns korall och färggranna fiskar att snorkla bland. Sköldpaddor ser vi allt som oftast och en och annan delfin.

Solen skiner varje dag från en klarblå himmel. Ibland kommer en kort regnskur som sköljer bort saltet från däck. Vinden är ljum, oftast fin seglingsvind men ibland lite väl svag. Men å andra sidan är sträckorna mellan öarna inte mer än sisådär fem, tio sjömil. Vad är väl det för en långseglare; så vi slappar och struntar ofta i att ens hissa segel. Motorn får föra oss framåt i stället. Det här är ett populärt område för chartersegling så det är massor av båtar men det går ändå att hitta vikar där man kan få ligga i stort sett ensam om man vill det.

Ja så var det i BVI den första veckan tills det var dags att möta Eva (Saras syster). Då tornade mörka moln upp sig på himlen och med dem kom både vind och regn. Och så fortsatte det. Fast det var ju varmt i vattnet förstås så badade gjorde vi ändå och vi fick fina promenader i land. Skönt när det inte är så hett. Som tur var blev det lite bättre sen så att vi kunde visa Eva det vackra solglittrande havet och ta henne med på några riktigt fina snorkelturer.

En dag sammanstrålade vi med seglarvännerna på Vulcan spirit och Zen again. Vulcan spirit kommer vi att träffa igen, vi fortsätter åt samma håll båda två, medans Zen nu går en annan väg så det blev farväl till dem. Nicki och Mike på Zen träffade vi första gången på Cocos keeling. Sen dess har vi mötts med jämna mellanrum längs vägen. De är på väg från Australien till England där de ska söka jobb och bostad för några år.

Efter allt strul har vi haft bättre flyt det sista förutom när vi fiskade för några dagar sen. Plötsligt rasslade det till i fiskelinan och en lång dragkamp mellan Magnus och fisken började. Magnus drog och slet och fisken drog och slet. ”Det här måste vara en riktigt stor fisk så som den drar!” Efter fyrtio (!) minuter blev det plötsligt lättare och Magnus kunde snart dra in hela linan. Där satt en visserligen ganska stor fisk men den var helt av på mitten. Bara huvudet och halva kroppen var kvar på kroken. Någon med väldigt stora tänder, säkerligen en rejäl haj, hade fått sig ett riktigt skrovmål hängandes på den stackars fisken. Allt medans Magnus alltså drog i båda fiskarna. Vi kände oss rätt snopna när vi tittade på den halva fisken. Den gick inte att artbestämma men vi bestämde oss ändå för att skära ut det kött som fanns kvar. Det lär inte finnas några giftiga fiskar (förutom att man inte ska äta revfiskar). Det blev en riktigt god middag! Så vi var ändå ganska nöjda till slut. Precis som hajen antagligen!

Efter härliga dagar tillsammans med Eva har hon nu rest tillbaka till Sverige från den pyttelilla flygplatsen på ön Beef island. Vi ankrade med Mahimahi alldeles intill landningsbanan och därifrån var det bara att ta dingen in till land och sen promenera fem minuter. Helt perfekt!

Dagarna på BVI går mot sitt slut även för oss. Det är dags att lämna Karibien innan orkansäsongen börjar. Just nu har vi riktigt oväder; mycket vind, ösregn och åska. Inga orkaner i sikte dock!

Vi förbereder oss för en lite längre segling igen, ca 1300 sjömil. Till USA! Första stopp där blir Norfolk.  Som vanligt kan ni följa oss på kartan för positioner och positionsrapporter.

Mailaviseringarna till er som prenumererar har ju tyvärr inte fungerat på ett tag så scrolla neråt för att läsa det ni missat. Ganska många bloggar har publicerats utan att ni fått mail om det. Hoppas det funkar bättre den här gången!

Ha det bra allihop!

Apr 12

Inte alltid så kul på jobbet!

”Hela båten är full med vatten!!!” ”Saltvatten!!!”

Det var Magnus som ropade upp till mig där jag satt i sittbrunnen i godan ro.

Ok. Andas djupt och se det som en spännande liten övning, tänkte jag luttrat. Fast lite otäckt var det ju förstås innan vi hittade läckan.

Som tur var gick det snabbt; det var watermakern som gått sönder och sprutade saltvatten rakt ut i hela båten.Ingen egentlig läcka alltså och inte så farligt för så fort watermakern var avstängd så slutade vattenflödet.

Men sen började det “roliga”. Allt vatten som runnit ner i alla stuvutrymmen i durkarna måste förstås pumpas ut. Sen ut med allt som var stuvat där (och det var mycket!) I med sötvatten för att skölja bort saltet och sen torka upp. Och så skölja alla stuvade grejer, torka och så stuva ner igen. Allt under gång. Vi var på väg från St Lucia till British Virgin Islands, BVI. Men ett antal timmar senare var det fixat i alla fall. Eftersom jag lätt blir sjösjuk (ibland väldigt fördelaktigt) så slapp jag undan med blotta förskräckelsen medans Magnus jobbade på.  Ja sen skulle ju watermakern lagas förstås. Men det var oväntat lätt faktiskt.

Det har varit några riktiga otursdagar. Ni vet när såna där dagar när allt går fel. Det ena följde på det andra i en till synes aldrig sinande ström

Några timmar efter watermakerkaoset upptäckte vi att frysen slutat fungera. Eftersom vi visste att allt är väldigt dyrt på BVI så passade vi på att fylla frysen till bristningsgränsen på St Lucia där det är lite billigare. Men nu låg alltså allt i frysen och tinade sakta men säkert.

Jaha, bara att gilla läget och laga till så mycket som kunde tänkas hålla sig i kylen. Resten gav vi bort till glada seglare och fick en flaska vin i gengäld. Frysen har vi gett upp så det är slut med den lyxiga isen till drinken. När jag sen stod med huvudet ner i kylen för att försöka pressa in all frysmaten så gick den tunga luckan igen; rakt över min näsa förstås. Ont!

När vi ett dygn senare ankrat i en fin vik hörde vi plötsligt att någon ropade och visslade åt vårt håll. Vi tittade upp och såg hur de på grannbåten febrilt vinkade åt oss. Magnus spontana reaktion var att de nog behövde hjälp. Så han ropade glatt tillbaka att han skulle komma över med dingen för att se vad som var problemet.

Döm om hans förvåning när han skulle ta dingen. Den var inte där! Det var det som var problemet.

Grannbåten hade uppmärksammat den när den flöt förbi och slängt sig i sin dinge för att rädda den. Sen fick de bensinstopp och fick ro in både sin egen dinge och vår. Givetvis gick vinflaskan vidare till dingeräddarna. Vi var sååå tacksamma. Utan dinge står man sig slätt i det här livet och hade de inte sett den hade den snart försvunnit ut till havs. Varför dingen var på vift? Ja det undrar vi också, men antagligen var det Skeppskatten Soffie som gjort en slarvig förtöjningsknop.

Nästa dag gick dingemotorn, vår trotjänare sen 2004, sönder.Den har alltid startat utan knot och bara gått och gått. Fast nu var det stopp. Men efter en dags ihärdigt mekande så var den glad igen och nu hoppas vi att den går i många år till.

Ja vissa dagar är mindre roliga även i det här livet. Men nu är allt fixat och vi håller tummarna att det inte ska blir mer strul på ett tag. Vi är alltså  på BVI , en engelsk ögrupp längst upp i den karibiska ökedjan. Här är väldigt fint. Kristallklart ljummet vatten och massor av öar att ankra vid och snart får vi efterlängtat besök av Eva (Saras syster). Härliga dagar framför oss alltså! Nu ska vi på middag hos kompisarna på båten Vulcan spirit. Livet är inte så dumt trots allt!

Njut av våren och vitsipporna!

PS; i morse när vi skulle byta ankarvik och startade navigationsdatorn så gick den inte i gång. Lagen om alltings j-lighet.  Helt kolsvart skärm. Vad göra? Jo en tillfällig överföring av sjökort till en annan dator så att vi kunde gå den korta biten som vi tänkt. Vi ankrade och sen dess har Magnus suttit böjd över datorn och gjort allt möjligt och omöjligt för att få igång den igen. Datorn är isärplockad i sina beståndsdelar och bordet är fullt med olika hårddiskar men ingen framgång hittills. Han muttrade just lite för sig själv: “Allting verkar fungera som det ska och ändå fungerar ingenting som det ska, grrr!”  Men han brukar ju inte ge sig så lätt så det löser sig nog.

Apr 04

Foton: St Helena, Djävulsöarna, seglingen

St Helena

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_115230.jpg]Huvudstaden
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_130057.jpg]En vacker ö!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_132005.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_153747.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_160707.jpg]Brittiske guvernörens enkla bostad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_164257.jpg]Magnus på väg nerför Jacobs ladder
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160301_160628.jpg]Ser inte så gästvänligt ut från havet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_20160228_165415.jpg]Nere!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0040.jpg]Vår guide Robert
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0080.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0081.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0108.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0114.jpg]Kolla regnumret!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0116.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0121.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/st-helena/thumbs/thumbs_dsc_0134.jpg]

 

Djävulsöarna 1

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0351.jpg]Nyfikna på varandra!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160327_142555.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160327_145121.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160327_145912.jpg]Helikopterplattform
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_144018.jpg]Lunch med trötta men glada seglare
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_163430.jpg]Rosa klubben turistar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_163715.jpg]Här har fängelsemurarna förvandlats till ett grönt rum, väldigt speciell atmosfär
Vackert och otäckt på samma gång.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_163740.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_165244.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160328_165315.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160329_160109.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0253.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0243.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0247.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_20160330_095007.jpg]Regnet öste ner mest hela tiden...
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0261.jpg]Ganska ogästvänligt
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0265.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0294.jpg]Tullarna kommer på oväntat besök
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0306.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0318.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0338.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0341.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0361.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0362.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0366.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0377.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0390.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0401.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0410.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0425.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0430.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0433.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0434.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0437.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/djavulsoarna-1/thumbs/thumbs_dsc_0440.jpg]

 

På havet

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_img_2285.jpg]Fin dag på havet!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160222_174241.jpg]Klas vid ratten
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160224_184035.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160225_081105.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160301_165004.jpg]Alltid något projekt på gång
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160302_164446.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160221_192241.jpg]Så här sover vi när det gungar och kränger
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160302_170824.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160302_200239.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160308_091223.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160309_214856.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160311_140208.jpg]Fiske på gång
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160311_1406310.jpg]Fin fångst!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_dsc_0209.jpg]Radiomöte
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_dsc_0025.jpg]Ser ni något bakom vågen?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_dsc_0020.jpg]Nej, men nu börjar man ana båten som är ett stort fartyg.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_dsc_0012.jpg]Här syns den lite bättre. Lätt att missa i den stora sjön
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-havet/thumbs/thumbs_20160312_183004.jpg]

Apr 03

JORDEN RUNT!!!

 

Jorden runt !!!

I natt korsade vi vårt eget spår från december 2013; vi har seglat hela vägen runt jorden! Häftig känsla förstås!  I kväll firar vi med en flaska champagne som vi fått av Joakim och Camilla (barnen) för just detta speciella tillfälle. Ska bli riktigt, riktigt härligt!!! Sen fortsätter äventyret!

Nu ligger vi ankrade utanför ön St Lucia i Karibien. Känns lite som att komma hem, i Karibien har vi seglat mycket så det är nästan  hemmavatten.

På St Lucia ska vi handla lite och interneta. Har inte haft Internet värt namnet sen Kapstaden så vem vet vad det kan finnas för trevliga eller otrevliga överraskningar i mailboxen. Gissar att det i alla fall finns några trevliga hälsningar på bloggen och det är ju alltid lika kul!

Sen vi lämnade Kapstaden har vi skickat några bloggar via vår radio ombord. Om ni inte sett det så kan ni scrolla neråt för att läsa. Foto går inte att sända via radion men snart kommer också bilderna från seglingen, från St Helena och Djävulsöarna.

Bloggar:

“Rapport från havet”:  27/3

“Kort stopp i Brasilien”:  19/3 (Tror ni fick ett mail när den publicerades)

“Rapport från havet”:  10/3

“Rapport från St Helena”:  2/3

“Rapport från havet”:  23/2

Från St Lucia går vi vidare  till British virgin islands. Där har vi aldrig varit så det blir spännande. Har hört att det är ett fint cruisingområde med klart vatten och vackra öar. Där blir vi ett tag och bara seglar runt bland öarna. Badar och snorklar. Var ett tag sen.

Grrr; kom just på att det är söndag. Alla affärer stängda förstås. Och vi som skulle in och handla. Så är det att vara en totalt veckovill långseglare. Ganska härligt! Men nu åker vi in och letar efter något fik där vi kan koppla upp oss på nätet.

Till sist några rader om Djävuslsöarna som var ett märkligt ställe.  De tre öarna utanför Franska Guyana har fått sitt namn på grund av de ogästvänliga förhållanden som råder runt omkring öarna. Här finns ruinerna efter de fängelser som en gång fanns på öarna. 1798 kom den första transporten med fångar till öarna och 1938 den sista. Den mest kände fången var Dreyfus som hölls inlåst här i fem år under sträng bevakning tills han slutligen benådades. Och det är här som boken / filmen Papillon utspelades. Fångarna hölls under hemska förhållanden och när de dog hivades de bara rakt ut i havet. På kyrkogården fick endast de som arbetade på öarna ligga.

Just som vi ankrat såg vi tullbåten komma rakt in i viken. Vi blev ganska förskräckta eftersom vi faktiskt hoppat över att klarera in. Men det var helt lugnt. De var väldigt vänliga, fyllde i några papper och önskade oss välkomna till Europa! Det blev några sköna dagar i gott sällskap med två andra båtar. Lunch på Mahimahi, fina promenader runt öarna och en trevlig kväll på öns restaurang där vi betalade med euro. Viken var minst sagt rullig och obekväm så någon större vila blev det ju inte men skönt ändå med ett landstopp längs vägen.

Ha det gott allihop!

Mar 27

//WL2K Rapport frn havet

Den här gången blir rapporten från havet i form av en dagbok. Tänkte att det kan vara roligt att läsa lite mer om hur det egentligen är här ute på havet. Seglingen är 1400 sjömil och går mellan Cabedelo i Brasilien till Djävulsörna utanför Franska Guyana.

LÖRDAG KL 14: Lämnar Brasilien. Ganska gungigt, vind tio meter akterifrån. Genua och storsegel. Jag blev lite sjösjuk en stund. Ökade dosen sjösjukemedicin; postafen. Den gör en väldigt trött så jag sov en hel del första dygnet. Vi hade sällskap ut med en annan båt som ska till Djävulsöarna precis som vi. Varje kväll kl 17 kommer vi att ha radiomöte med dem. Deras båt är exakt lika lång som Mahimahi men det dröjde inte länge förrän vi var långt framför dem. Är även med i ett annat pågående radionät klockan 18. Fick en fin tonfisk efter bara några timmar.

NATTEN TILL SÖNDAG: stängde vi av vår sändande AIS (när den är på kan andra båtar se vår exakta position, kurs och fart). Vi seglade ganska kustnära och ville inte visa upp oss i onödan för eventuella tjuvar och banditer.

SÖNDAG MORGON: Magnus hade precis gått och lagt sig då jag såg en fiskebåt långt bort i horisonten. Sakta men mycket bestämt kom den närmre. Och närmre. Och närmre. Jag började bli orolig. Gick ner och sa till Magnus att vi hade en båt som bar sig ganska underligt åt. Att han kunde ligga kvar i kojen men vara beredd på att komma upp snabbt. Båten fortsatte att styra rakt mot oss. Jag ropade upp Magnus. Han kom upp och ställde sig vid ratten. Det var ingen tvekan om att de hade kurs på oss. Läskigt! Vad vill de?! Är det ett rånförsök på gång?! Ska de försöka borda oss?! Vi hann tänka många tankar de där minuterna. När de var jämskepps med Mahimhi med bara några meter emellan oss och dem ropade och vinkade de glatt och vi vinkade glatt (och lättat) tillbaka. Så körde de vidare bort från oss. De var helt enkelt bara nyfikna på oss. Tänk om de vetat hur de skrämde upp oss.
Några timmar senare hissade vi genackern och vi har sen dess seglat konstant i nio, tio knop. Underbar segling! Mahimahi forsar fram och ändå märks det knappt, det är platt och tyst.

Den här turen så vaktar Magnus första passet på kvällen. Sen går jag på några timmar och så Magnus fram till fem ungefär. Och så är det min tur igen. På dagarna tar vi det som det kommer, den som inte har något annat för sig vaktar.

NATTEN TILL MÅNDAG: Seglar på med genacker, fullmåne och stjärnklart. Fantastisk natt! Någon gång under natten hörde Magnus en ganska hög smäll. Spisen hade kollapsat. Ett fäste hade gått rakt av och hela spisen låg helt snett ovanpå ett skåp.

MÅNDAG: Projekt laga spisen. Lite småjobbigt men vi var glada både för att den inte trillade ner då vi hade kokande vatten på eller då det var mycket väder. Allt är så mycket lättare när vattnet är platt och båten står ganska still. Några timmar senare hänger nu spisen provisoriskt men någorlunda rakt och vi kan laga mat igen även om det skulle blåsa i. Vi brukar äta ett lagat mål mat varje dag. I dag blev det stekt kött, potatis och aubergine- och tomatröra. I Brasilien köpte vi vad vi trodde var en stor bit oxfilé. Det var det dyraste (fast billigt för oss) köttet i köttdisken och såg väldigt mycket ut som en filé. Men det var det inte! Ganska segt men gott ändå så här ute på havet. Fiskelinorna ligger i förstås och nyss var det en fisk där och nafsade men den fastnade inte utan simmade glad i hågen vidare. Retsamt, fast vi har gott om både fisk och kött i frysen så det gjorde inte så mycket. Radiomöte: Kompisbåten ligger just nu drygt 75 sjömil bakom Mahimahi.
TISDAG: Vi har underbart fint väder. Soligt och varmt. Eller snarare hett! Vi närmar oss ekvatorn, är där om cirka två dygn. Runtomkring ekvatorn blir det ofta en del regn och vindökningar, så kallade squalls. Än så länge har vi dock sluppit det även om vi sett en del mörka moln. Gennackern är fortfarande uppe och vi gör en jämn fart på åtta knop. Vinden har mojnat lite och det blåser ca fem m från sydost.

Strax innan solen går ner gör vi natt på Mahimahi: tar bort biminin (soltak), sätter upp sprayhooden (regn och vindskydd) och tänder lanternan. Vi har en topplanterna som visar vitt, grönt och rött ljus. Den sitter allra högst upp i masten och är på då vi seglar. Då vi kör motor har vi andra lanternor: längst fram i fören en röd och grön, i aktern en vit. Också dags att ta in fiskelinorna. Vi vill inte ha fisk på natten eftersom det är svårt att dra in en stor fisk på ett säkert sätt i mörker. Vi har gjort det en gång och det var inte så kul även om det gick bra.
Så tar vi en kopp te och sen går jag och lägger mig. Eller en öl och en cola i solnedgången. Solen går ner vi sextiden och upp vid fem nästa morgon.

Den här turen har vi redan mött flera båtar, både stora fartyg och mindre fiskebåtar. Ovanligt, men vi seglar ju närmre kusten än vi brukar göra. Magnus tycker alltid det är roligt med många båtar; han ser dem som sina vänner på havet. Medans jag mer ser dem som mina fiender. Ett fartyg som jag kanske kan krocka med eller en fiskebåt i vars trål jag skulle kunna trassla in Mahimahi i. Fast nu har vi seglat så länge på öde hav att också jag tycker det är trevligt med lite sällskap.

TISDAG KVÄLL: Vinden ökar och det kommer upp mörka moln över himlen. Tar ner genackern. Seglar med revad genua och revat storsegel. Ligger i tio knop hela natten. Molnen löses upp och det blir åter fullmåne och stjärnklart. På morgonen passerar vi ekvatorn. Vi är tillbaka på norra halvklotet! Känns både konstigt och roligt!

ONSDAG: Stora sjok med tång på vattenytan, massor av fåglar och massa delfiner. Havet glittrar och solen skiner. Härligt! Pannkakor till lunch. Gott! Dusch med hårtvätt. Skönt!
Magnus gör den dagliga inspektionsrundan på däck. Upptäcker ett styggt skav på en tamp så det blir lite mekande med det en stund. Jag stickar på den femte tröjan sen vi lämnade Sverige. Perfekta sysslan under långa seglingar. Vi läser några timmar och skriver lite på datorn. Radiomöten och sen är det kväll igen.

TORSDAG: Vinden har ökat och sjön har byggt upp rejält under natten. Revade segel. Ballasttanken är fylld för att båten ska kränga mindre eftersom vi nu har vinden in från sidan. Funkar väldigt bra. Magnus fixar stekt kött med lök och potatis till lunch. Inte lätt i den höga sjön. Men gott var det! Jag lyssnar på ljudbok, det enda som jag kan göra när det gungar som det gör nu. Som en på radion sa i dag; “vi måste ha kört vilse, vi är nog tillbaka på Indiska oceanen”. Ja så känns det, så här skulle det ju inte alls vara på det här havet! Mörka moln täcker himlen och nu kommer regnet.

NATTEN TILL FREDAG: Pang! Ett plötsligt högt ljud. En revlina har gått av. Och en kort stund senare går nästa. Självklart händer sånt här alltid mitt i natten. Det var inte helt oväntat eftersom de var satta på ett nytt sätt med tillfälliga linor för att testa ett annat sätt att reva. Fast vi hade ju förstås trott att de skulle hålla tills vi var i hamn. När revlinorna går av så slänger och flänger seglet fritt och det måste åtgärdas. Magnus hängde halvägs utanför mantåget och trädde i linorna runt bommen igen. Allt medans vågorna gick höga och Mahimahi hoppade och krängde. Flytväst och livsele på förstås. Det tog sin tid men till slut var allt fixat.

FREDAG: Squallsen kommer nu tätt. Regn och över 15 m i byarna och sjön bygger upp förstås. Vi tar ett tredje rev och seglar nu med ett pyttelitet storsegel och den lilla focken, också den revad. Två dygn kvar. Jag funderar på vad tusan vi gör här ute??! Koka nudlar är det enda vi orkar göra till lunch i dag. Det är svårt att sova på frivakten eftersom kojen är allt annat än stilla.

NATTEN TILL LÖRDAG: mycket vind, mycket sjö. Svårt att sova. Vi är trötta! Luckan i vår hytt läcker så det rinner in både salt- och regnvatten ner i kojen. Inte skönt! Måste fixas under nästa stopp. Månen lyckas ge lite ljus genom alla moln så det är inte helt kolsvart i alla fall.

LÖRDAG KL 11: Seglar in i ankarviken efter några mycket gungiga och jobbiga timmar. Ankrar och pustar ut bara för att upptäcka att det rullar friskt i viken också. Den är ganska oskyddad. Men vi behöver ju inte vakta i alla fall. Nu blir det städning, ta ner dingen, laga lunch och sen vila. Och i lugn och ro vänta på kompisbåten som är långt mer än ett dygn efter oss. Pratade just med dem på radion och de var ju lite avundsjuka på oss som redan är i hamn. Det är härligt att ha en snabb båt! Mahimahi forsar fram i alla väder!

Oj det blev långt det här! Och inte riktigt som jag tänkt, trodde ju det skulle bli en beskrivning av en fin och stillsam segling. Å andra sidan är det ju precis så här det är, blandat väder och blandad segling. Och lika jobbigt som det kan vara ute på havet, lika spännande är det att komma till en ny plats.

Nu ska vi undersöka Djävulsöarna, men det blir en annan historia! Hej så länge.

Mar 19

Kort stopp i Brasilien

Brasilien

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_122954.jpg]Magnus köper en bra (?) liten symaski
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_122648.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160314_104838.jpg]I kartongen bor en fin docka
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160314_122655.jpg]Färggranna tåg
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_112338.jpg]Sover gott
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160315_135041.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160315_135056.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160315_135211.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160315_135404.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_110156.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_110334.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_122640.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_125427.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_125647.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_130621.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_134326.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_134412.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_134544.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_134654.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/brasilien/thumbs/thumbs_20160316_143022.jpg]

Vi är i Brasilien!

Mahimahi ligger bra i en vik en bit uppför en flod. Inne i land finns en yachtclub där vi kan njuta en öl eller en caiprinha. Här samlas de seglare som är här för tillfället. Det är inte så många eftersom de flesta hoppar över Brasilien helt och hållet på grund av den höga kriminaliteten. Men vi känner oss trygga här där vi är. Det är trevligt och det känns att det är ett nytt land så det är kul.

Det blir tyvärr inte något utforskande av Brasilien eftersom detta bara är ett kort vilostopp och så släpper vi Klas. Som alltid har det varit roligt att ha honom ombord!

Vi har i alla fall gjort ett par utflykter med tåg till de omkringliggande städerna Cabadelo och Pessoa. Städerna är ganska lika varandra. Mycket liv, massor av människor och massor av små gatubutiker som säljer allt från cyklar till kryddor. Och förstås klockor och piratkopior av film och musik. Byggnaderna i städerna är i en salig blandning. En kyrka från 1500-talet, några andra äldre byggnader som var fina men mest tämligen förfallna hus. Det verkar inte finnas någon sammanhållande planering alls av hur städerna ska se ut. Husen är enkla och det är gott om oavslutade byggprojekt. Fönster och dörrar har galler och det är mycket taggtråd runt husen.

Frukt- och glasstånd var det många men matställen var det ont om. I alla fall i just de kvarter vi strosade runt i. Vi gick gata upp och gata ner för att försöka hitta något lunchställe. Det enda vi hittade var små kinaställen där de sålde exakt samma mat. En slags friterad pirog fylld med kyckling eller biff. Antagligen är det så att det inte finns något underlag annat än för några gatukök. Här finns få turister och invånarna har nog i genomsnitt inte mycket att röra sig med.

Barnen sparkar boll med en boll som skulle gått i soptunnan för länge sen i Sverige och hemmagjorda dockor bäddas ner i äggkartonger, en liten flicka låg och sov på en madrass mitt i stan. Kor och hästar är så magra att det ser ut som de inte fått mat på evigheter.

Det är politiskt turbulent i Brasilien med mycket korruption som förefaller svår att stoppa. Vi kunde ana att en del politiska diskussioner pågick på gatorna, många föreföll arga och trötta på politiken. Även om vi bara sett en pyttebit Brasilien så har vi många olika intryck med oss härifrån.

Med risk för att bli tjatig så måste jag nog berätta om inklareringen också. Eftersom Cabadello sägs vara en av de bättre orterna i Brasilien att klarera in på så trodde vi att det skulle gå ganska enkelt. Först skulle vi till immigration. Vi slår oss ner framför ett bord, bakom bordet sitter Nicholas.

Eftersom vi inte ska stanna så många dagar börjar vi glatt (och otroligt naivt) med att fråga om vi möjligen kunde få klarera in och ut på samma gång. Nicholas tittar då mycket uppbragt på oss. Hur kan vi ens komma på en så befängd idé!? ”Det går absolut inte! Här håller vi oss till reglerna och klarerar in först! När ni ska klarera ut kommer ni tillbaka för det!”

Så då måste vi komma tillbaka i morgon då?”  ”Ja!”

Sen börjar den verkliga farsen. Nicholas börjar fylla i ett papper. Extremt omsorgsfullt och extremt långsamt skriver han i Magnus namn och andra data. Han hämtar uppgifterna från passet. Skriver några bokstäver, kollar i passet att det blev rätt, kollar igen, bokstav för bokstav. Sen ska Klas och jag fylla i våra data med det papper Nicholas fyllt i som mall. (Tack och lov för mallen, annars hade vi ju aldrig klarat att fylla i våra egna data)

Klas råkar när han skriver vifta lite med sitt pass. Nicholas tittar då allvarligt på Magnus och mig och frågar; ”Varför gör han sådär? Såg ni hur han viftade med sitt pass? Varför gjorde han så?”  ”Åh vi vet inte, men han gör sådär ibland.” Nicholas lät sig nöja med denna förklaring. (Vi fnissade alla tre i smyg)

Sådärja, nu var alla papper ifyllda och det mesta gjort tänkte vi. Men icke, nu vidtog en mycket komplicerad stämplingsprocedur. Till skillnad från många andra vi mött så hade Nicholas bara en endaste stämpel. Men den skötte han med den äran. Först titta på almanackan i datorn, sen ställa in dagens datum på stämpeln. Sen titta på stämpeln; ser det riktigt ut? Kolla igen på skärmen och så på stämpeln och så vidare i vad som kändes som en evighetsprocedur. Till slut ställde han stämpeln åt sidan. Utan att använda den alltså!

Han tittar ånyo på våra papper. Jämför igen det han skrivit med det som står i passen. Fram och tillbaka. Så fattar han åter ett resolut tag i stämpeln. Men nej nej, det går ju givetvis inte att stämpla bara sådär rakt av. Först måste han kontrollera att datumet är rätt inställt så hela proceduren börjar om. Att provstämpla faller honom inte in.

Pang! Där satt den äntligen; stämpeln. Men det är inte klart med det. Naturligtvis måste stämpeln på pappret nu kontrolleras lika omsorgsfullt som själva stämpeln. Har det blivit rätt? Nicholas vrider och vänder på pappret. Nöjer sig till slut.

Magnus får nu ett papper som han ska skriva under. Nicholas håller upp passet framför Magnus och säger ”det ska vara likadant som i passet!” Magnus skriver och ger pappret till Nicholas som skeptiskt tittar på namnteckningen på pappret och namnteckningen i passet. ”Det är inte exakt likadant!” (STÖN!) Han jämför och jämför. Så nöjer han sig plötsligt i alla fall.

Nu ska passen scannas. Och sen ska passet kontrolleras mot bilden på datorn. Om och om igen. Tänk om något blivit fel på den scannade bilden. När han till slut bedömer att det verkar rätt så börjar proceduren med stämpeln om igen för nu ska passen stämplas… Samtidigt som vår frustration växer har vi all möda i världen att inte börja skratta.

Väl ute på gatan var vi ju bara tvungna att gapskratta åt alltihop. Men skrattar bäst som skrattar sist. På nästa ställe blev det om möjligt ännu värre. Vi sätter oss och väntar i ett tomt rum. In kommer plötsligt en man som när han ser oss suckar mycket ljudligt. Med all önskvärd tydlighet visar han att vi betyder väldigt mycket besvärligt och ovälkommet jobb för honom.

Han säger till Magnus att sätta sig intill honom framför en datorskärm. Mannen var en av tre vi mött som pratade engelska och det kom många ord i ett stort och högljutt flöde. Fast han kunde precis lika gärna pratat portugisiska, vi förstod nämligen absolut ingenting av det han sa. Jo vi förstod ju själva orden men ingenting av innebörden. Under högljutt suckande fyllde han i ett dokument på datorn medans han sa till Magnus att vara medveten om att han gjorde Magnus en mycket stor tjänst. Om Magnus tittade bort en sekund blev han genast tillsagd att titta på skärmen. ”Du måste öva, öva, öva!!” (På vad??? undrade vi tyst.)

Efter en mycket lång och totalt obegriplig stund var det hela klart och vi fick ett ifyllt papper med oss att ta med till det tredje och sista stället. Där gick det enkelt och snabbt som tur var för jag tror inte vi hade klarat mer den dagen.

Och allt detta fick vi alltså nöjet att uppleva i dag igen, när vi klarerade ut! Och tro det eller ej; vartenda ord är sant.

På lördag börjar vi nästa etapp; upp till Karibien (ca 2000 sjömil) med ett stopp vid Djävulsöarna utanför Franska Guyana. Det är fortfarande många båtar på väg uppåt som vi kommer att ha radiokontakt med. Och vi går härifrån samtidigt som en annan båt som ska samma väg som vi. Även om vi inte kommer att se varandra så vet vi att vi båda finns i närheten av varandra och det är alltid skönt. Efter några dygn möts vi igen vid Djävulsöarna.

Ha det bra allihop!

PS: Vi fortsätter att sända bloggar från radion ombord så titta in då och då och se om det finns något nytt att läsa! Och positionsrapporter förstås. Mer foto kommer när vi har bättre internet än här. På någon härlig karibisk ö. Tack för alla hälsningar här och på fb!

 

Mar 10

//WL2K Rapport frn havet

Inte ett moln så långt ögat kan se.
Jo små fina, vita “tussmoln” på den klarblå himlen. Moln som ser ut som små tussar och kommer när passadvinden blåser och det är fint och stabilt väder.

Bara 400 sjömil kvar! Vi går i full fart rakt mot målet som är staden Cabadello i Brasilien. Det är en helt underbar segling. Den absolut bästa vi haft någonsin!

Märkligt att hav kan vara så olika. En del är riktigt ogästvänliga med snabba väderomslag, åska och alldeles för hög sjö andra kan vara ganska trevliga men ändå med små otrevliga överraskningar då och då i form av hård vind och regn, så kallade squalls.
Men den här lilla oceanen är så snäll så snäll. (Precis som vi hört och läst innan men man tror det ju inte förrän man ser det.)
Solen skiner varenda dag. Vi närmar oss ekvatorn så det blir varmare och varmare. I havet är det 29 grader så nu blir det badliv igen. På nätterna är det stjärnklart och ibland lyser månen upp vår väg. Vinden blåser stadigt från sydost och vi forsar fram i god fart (sju – åtta knop i snitt). Genackern är uppe dygnet runt. En riktig semestersegling.

Fast vi ser inte till så många andra semesterfirare. Ett och annat lastfartyg annars inget. Vi har radiokontakt med andra seglare varje kväll så vi vet att de också finns här ute även om vi inte ser dem. Här är ganska tomt på djurliv också faktiskt. Några fåglar som glider förbi ibland och en och annan örlogsmanet som flyter i vattenytan. Vackra men farliga! Och i dag fick vi en rejäl tonfisk på kroken. Så det blev färsk fisk till middag förstås.

Hörs snart igen – från Brasilien!

Mar 02

//WL2K Rapport frn St Helena

I soluppgången kunde vi långt bort i horisonten ana den svarta konturen av St Helena.

Att segla mot en liten ö mitt i havet är alltid lika spännande. Har vi navigerat rätt? Kommer det att dyka upp någon ö någonstans där framme? Vi spanar och spanar och så plötsligt så ser vi något som först mest är som en svag färgskiftning över havet. Land i sikte! Så kommer ön närmre och närmre och efter några timmar är det dags att släppa i ankaret och sen sjösätta dingen för att gå i land och upptäcka.

Just här på St Helena förtöjde vi i en boj och när vi ville gå i land ropade vi på radion efter färjebåten som då kom och hämtade oss. Det finns nämligen ingenstans för dingar att förtöja i land.

Vi åkte med Robert på en biltur runt ön. Robert är 80 år och född på ön. I 28 år jobbade han som skolbusschaufför så köra kunde han. Med sig hade han en mycket tummad mapp med gamla vykort och foton inkopierade på tunna papper. Det var knappt att man såg vad fotona föreställde men vid varje stopp bläddrade han febrilt i mappen för att visa några bilder från hur det såg ut förr. Hans mamma lever fortfarande, 98 år och också född och uppvuxen på St Helena. Så det fanns källor att ösa ur och Robert hade förstås massor att berätta om livet på denna speciella ö.

St Helena upptäcktes 1502 av portugisen Castella. Ön hör numera till brittiskt territorium. Här bor 5000 människor med härkomst från många länder såsom Kina, Malaysia, Afrika, England, Holland, Madagaskar och till med Sverige. 1795 kom en fångtransport från Holland och det fanns flera svenskar med ombord.

Ön är nog mest känd för att Napoleon satt fängslad här och för Jacobs ladder. Napoleon dog 1821 på ön men numera är graven tom och kvarlevorna har förts till Frankrike. Huset där han bodde och gravplatsen finns dock kvar och är förstås viktiga turistattraktioner. Jacobs ladder är en lång trappa som leder upp på ett berg. Från början var den en transportväg för gods upp- och nerför berget. I dag är också den mest en turistattraktion. Om man går de 699 stegen upp och ner får man ett diplom på turistbyrån. Jag hoppade över (någon måste ju fota; eller hur!) men Magnus och Klas gick i alla fall nerför trappan. Jobbigt nog för trötta muskler.

Det finns inga bankomater och det går inte att handla med kort. Vi fick göra ett kontantuttag på banken. Det finns ett mobilnät (öppnades 2015) men vi såg inte många med mobiler, däremot en mängd telefonkiosker. Hittills har det bara gått att nå ön med båt men snart öppnar en flygplats och det lär ju påverka ön mycket, på gott och på ont antagligen. Skulle vara spännande att komma tillbaka om några år och se vad som hänt.

St Helena är en vulkanö med höga berg och dalar. Utifrån havet ser det ganska ogästvänligt ut med kala, bruna bergväggar som reser sig ur vattnet. Men längre in på ön är det frodigt och grönt och fantastiskt vackert. Bra vägar går upp och ner i bergen och St Helenians eller saints som invånarna kallas bor utspridda över hela ön. Vart vi kom hälsade alla glatt och välkomnande på oss.

Ni har ju många gånger fått ta del av vår frustration över myndigheter och olika in- och utklareringar så det är roligt att för en gångs skull kunna berätta om en enkel procedur. Tror det var den absolut minst besvärliga hittills. Det enda var att de ville ha bevis på att vi hade en gällande sjukförsäkring och det har vi aldrig behövt visa förut så vi visste inte var vi hade pappret. Men efter lite letande bland olika dokument hittade vi det. Sen var det bara att visa upp det och passen så var det klart. Tänk om det kunde vara så överallt. Som sagt, det är trevligt på St Helena!

Måste ju också berätta att den gäckande kackerlackan är fångad. Den fick sluta sitt liv med en en äkta sjömansbegravning; slängdes överbord alltså. En dag när jag öppnade mjölskåpet så låg den där, upp och ner på och försvarslös. Vi dränkte den snabbt i insektsspray och sen var det en lätt match att till sist fånga den. Puh! Nu hoppas vi bara att den inte lämnat några ättlingar efter sig.

Nu är vi på väg igen, till Cabadello i Brasilien, avvinkade av en stor flock lekfulla delfiner. Det är lugnt och skönt på havet och antagligen kommer det att bli en ganska stillsam och långsam överfart. Jag har bakat bröd i dag och en nysatt yoghurt står i en burk i solen. Fiskelinorna är i förstås men ännu inget napp. Klas och Magnus grejar med allt möjligt på båten. Just nu håller de på med att renovera en vinsch. Det finns alltid något att göra.

Vi hörs!

Feb 23

//WL2K Rapport frn havet

Det gungar rejält på Sydatlanten! Också! Förstår inte varför alla hav måste vara så gungiga!?

Första dygnen var ganska jobbiga, det var mest bara att hålla i sig och så sakteliga vänja sig vid sjön igen. Nu är det bättre fast gungar gör det fortfarande. Men bortsett från gunget har vi fin vind, akterifrån eller i sidan och farten har varit bra ända sen start. I stort sett aldrig under sju knop. Det är fortfarande ganska svalt men blir sakta men säkert varmare och varmare även om det mestadels är mulet. Havet har den där djupblå, underbart vackra färgen igen som vi får uppleva varje gång vi är ute på riktigt djupt vatten. Just nu seglar vi på 5642 m djup. Lite hisnande om man fördjupar (haha) sig i det.

Vi gav oss av måndag förra veckan, i dag är det tisdag och på alla dessa dagar har vi bara sett en enda båt. Det var ett 275 m långt containerfartyg som passerade oss på två sjömils avstånd. Märkligt ändå att det ibland slumpar sig så att man möts så nära ute på det stora havet. Vi ropade upp fartyget på radion för att försäkra oss om att de såg oss och det blev en trevlig liten pratstund. Eftersom vi blev så sena i väg från Kapstaden så är våra kompisbåtar långt före oss och vi har inte kunnat nå dem på radion så det var extra kul med att byta några ord med fartyget. De undrade om det inte gungade mycket på vår lilla båt eftersom de tyckte att det gungade en del på deras stora fartyg. Och jodå, det kunde vi ju intyga att det gjorde!

Fiskelinorna ligger ifrån morgon till kväll men vi har bara haft ett napp hittills. Tyvärr lyckades den slita av linan och smita i väg. Kanske i och för sig var lika så bra eftersom det krävs en riktigt stor fisk för att den ska klara att dra linan med sig, och de allra största fiskarna lämnar vi helst kvar i havet.

Vi är ju tre ombord den här seglingen vilket är roligt och dessutom inte alls dumt med mer bekväma nattvakter än vanligt. Klas vaktar först mellan åtta och tolv, sen Magnus tolv till fyra och så jag fyra till åtta. Fast ska jag vara riktigt ärlig så får jag ofta lite bonussömn eftersom Magnus inte väcker mig förrän framåt fem. På dagen brukar vi sova middag en stund också så vi lider inte precis av sömnbrist.

Frysen var full av färdiglagad mat när vi lämnade Kapstaden vilket var väldigt skönt när det gungade som värst. Det är ingen höjdare att laga mat när allt flyger och far och man själv inte är på topp. Men nu börjar det bli fart i köket igen! Vi har just passerat nollmeridianen och det går rykten ombord om att det kommer att firas med kanelbullar, vem vet.

Kanske kryddade med några söta små mjölbaggar. Vi har haft en mindre invasion av dessa varelser. Häromdagen gick vi igenom alla torrförråd i jakt på deras bostad. Vi hittade en påse bönor (inköpt i Sydafrika) som fullständigt kryllade av baggar. Bönorna åkte i havet förstås och alla andra påsar granskades nogsamt. En bönpåse till och en rispåse åkte också överbord. Sen dess har antalet djur som spatserar över durkarna minskat väsentligt. Skönt! Men kvar finns vårt riktiga hatobjekt; kackerlackan. Vi tror och hoppas i alla fall att det är en. Men den gäckar oss, varje gång vi får syn på den så slänger vi oss på den med en hand eller en våt trasa och är helt säkra på att vi äntligen tagit den. Men när vi försiktigt tar bort handen eller trasan så är den spårlöst försvunnen. Den här jakten har pågått i flera veckor nu, men snart så!

Vi har i skrivande stund 433 sjömil kvar till St Helena. Ingenting för en långseglare! Snart dags att förbereda för ankring.

Older posts «