May 19

I marinan på ön Tioman

Malaysias östkust: Tioman

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_173326.jpg]Skön skugga
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_113823.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_p5170039.jpg]Elhärva
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_153001.jpg]Magnus öppnar marinans elskåp
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_152937.jpg]Här har det varit lite överhettat ja!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_p5150025.jpg]Snart har vi el
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_p5160032.jpg]Paraplyt ger i alla fall lite skugga
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_p5150029.jpg]Nyplastad ställning för dingen. För att den ska stå stadigt på däck när vi seglar långa sträckor.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_110456.jpg]Fladdermöss
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_172159.jpg]Varan på promenad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_143940.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_134803.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_112652.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150518_114354.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_174100.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_174709.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/malaysias-ostkust-tioman/thumbs/thumbs_20150516_171209.jpg]

Nästan alltid ligger vi för ankar eftersom det är då vi trivs bäst. Men ingen regel utan undantag så nu är vi i en marina. Dels för att vi passar på att göra lite jobb på Mahimahi som är lättast att göra från en brygga och också för att Magnus ska åka hem några dagar och då vill jag (Sara) ligga tryggt förtöjd i land. Även om jag trevligt nog fick smeknamnet ”coola Sara” i en kommentar så, ärligt talat, är jag inte alls så cool som det kanske låter. Det är bara det att nöden har ingen lag, kommer det en tornado så går det ju liksom inte att kliva av, hur ocool man än känner sig. Då gäller det i stället att tänka på Magnus devis ”det är alltid bra att öva på faror”.

Att ligga i en marina brukar ha sina fördelar men just den här marinan har sett sina bästa dagar för ganska längesen. Som så ofta i Malaysia började den som ett storstilat projekt som ingen sedan av för oss okänd anledning vill ta hand om.

Bryggorna är stora och fina med el och vattenposter till varje plats. Och längs alla bryggor finns lampor. Det är bara det att lamporna lyser inte så när solen gått ner är det kolsvart i hela marinan. Elskåpen ger ingen ström och ur vattenkranarna kommer det i bästa fall några enstaka droppar och de dropparna är bruna. Vi betalar givetvis för både el och vatten; det ska ju komma igång vilken dag som helst…

Duscharna går inte att använda så vi duschar på akterspegeln som vi brukar. Ute i vikarna där vi ligger lite för oss själva är det bara härligt men här i den trånga marinan är det lite väl oprivat. Just tvätta sig gör vi väl helst för oss själva och inte tillsammans med grannen, eller hur? Men, men det är samma för oss alla. Och samma för oss alla när någon knackar på båten. ”Coming, just a minute” vilket betyder ”Kommer, jag ska bara klä på mig”. Här mitt under ekvatorn är det så fruktansvärt hett att vi alla går nakna nere i båtarna. Det kanske är det som är frihet…

Här är många trevliga båtgrannar. Några har legat här länge och de bara log när vi de första dagarna sa att vi pratat med hamnvakten som sagt att de ska fixa elen i morgon. Det kommer inte att hända, sa grannarna. Vilket vi också insåg efter ett par dagar. Men då tog Magnus saken i egna händer. Bokstavligt talat. Han krokade av hänglåset (inte låst) till det stora elskåpet. Öppnade och synen som mötte honom gjorde ju helt klart att här fanns ingen ström att hämta! (Se bild). Men efter lite (ganska mycket) fixande så har vi nu landström på Mahimahi.

När vi såg insidan av elskåpet fick våra svenska ”säkerheten-först” hjärtan sig en rusch igen. Varenda liten unge kan ju hur lätt som helst öppna det där skåpet.

Fast så är det här och i de flesta andra länder vi varit i också. Som de båtar som varje dag går ut fullastade med turister. Alla vuxna har rejäla flytvästar medans alla barn, små som lite större, sitter i föräldrarnas knä. Utan flytväst.  Man vänjer sig och lagom kanske är bäst?

Vi är på ön Tioman utanför Malaysias östra kust. Marinan ligger i staden Tekek som består av en gata. Om man från marinan svänger av till vänster kommer man till moskén och svänger man av till höger kommer man till några affärer och restauranger. Det är allt.

Men det är  fantastiskt hur en gata som vid första mötet ger intrycket av att “här finns ju inte mycket att göra” nu när vi varit här en vecka bara verkar ha mer och mer att upptäcka och titta på. Som det stora trädet fullt med fladdermöss, eller kanalen där badande och båtar samsas eller den lilla kinarestaurangen där de blir så glada när vi kommer tillbaka till just deras ställe. Och varanen som godmodigt tog en liten tur längs gatan. Här är fint!

Seglingen till Tioman bjöd inte bara på tornado och skräp i propellern. Sträckan var 600 sjömil. Lite segling i mestadels sydliga vindar och mycket motorande i totalt bleke. En del regn och åska. Men många fina stopp längs vägen. Här några bilder från turen västra Malaysia till östra:

 

 

 

Georgetown på ön Penang

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040507.jpg]Blomstermarknad
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5030484.jpg]Affären som har allt!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040515.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040514.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_dsc_0364.jpg]Den här färjan går mellan Penang och fastlandet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5030491.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040493.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040494.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040497.jpg]Vad ska vi välja?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040495.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040496.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040498.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040500.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040501.jpg]Det blir två olika sorters curryblandningar
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040510.jpg]Och en matbit till lunch
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040504.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040511.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040512.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/georgetown-pa-on-penang/thumbs/thumbs_p5040513.jpg]

 

Om några dagar får vi gäster från Australien och sen från Sverige. Blir härligt!

Hoppas ni har riktigt fint majväder nu!

May 11

Inte nu igen!

 

Vi var mitt i Singapore Strait, ett av världens mest trafikerade vatten, då det kom ett abrupt ljud från motorn och båten liksom vibrerade. Det gick varken att backa eller köra framåt. Inte svårt att gissa vad det var; tamp i propellern förstås.

Fy sjutton vad vi är trötta på dessa skitiga vatten där skräp kastas i utan någon som helst eftertanke.

Jaha, hur skulle vi lösa detta nu då?

Vi såg oss omkring och tittade i sjökortet. Bestämde oss för att seglandes tricksa oss fram mellan alla stora fartyg och lägga oss stilla intill en lång pir som borde ge  lite sjölä. Glada att vi är en segelbåt!

Vi tog oss fram till piren och så fram med James Bond tuben igen. Magnus dök i med en lång tamp i handen för att inte driva i väg från båten. Jag stod vid ratten och försökte hålla Mahimahi så stilla som möjligt.

Då plötsligt hör jag en skarp och ihärdig siren och en vred röst, förstärkt av högtalare, som skriker ut:

“You have entered prohibited territory!!! Leave immediately!!!

You have entered prohibited territory!!! Leave immediately!!!

You have entered prohibited territory!!! Leave immediately!!! “

Gång på gång, på gång, på gång.

Jag låtsades som att jag inte hörde någonting alls tills Magnus lyckligt ovetande kom upp till ytan med tampen i famnen. Så snabbt vi kunde tog vi oss sen ut ur det förbjudna området som visade sig vara en militär flottbas! Allt medan budskapet fortsatte att basuneras ut över havet.

Jaja, vad kunde vi göra? Vi var ju redan där vi var och vi försökte så fort vi hade möjlighet att ta oss därifrån.  Budskapet kunde ju knappast missförstås. Kanske kunde de skruvat ner tonläget en aning eller varför inte ropat upp oss på radion så att vi fått en chans att förklara vad vi höll på med. Det var ju inte direkt som att vi tänkte anfalla hela flottan med Mahimahi…

Vi har alltså än en gång tagit oss genom Malackasundet och Singapore strait. Det blev en sträcka på ca 400 sjömil. Och inte en endaste gång har vår nya autopilot  – som vi döpt till Adam – stannat! Tack Adam och Ramantenn för all hjälp med autopiloten! Det är en enorm lättnad att våga lita på ap:n igen.

Och Tack för alla hälsningar! Jodå vi tar det lugnt och är försiktiga även om det händer lite småsaker längs vägen. Passa ni på att fortsätta njuta av ösregn och kuling och av att inte vara i närheten av någon tornado för snart blir det turkosblått vatten här igen…

May 06

Lite tur måste man ha!

Regnet vräkte ner. Det var min vakt och jag stod uppe i sittbrunnen och spanade ut över vattnet. Sikten var obefintlig. Magnus satt där nere och spanade på radarn, den är guld värd i såna här lägen!

Natten hade fram till nu varit lugn.  Många små och stora båtar att hålla koll på visserligen, vi var ju mitt i Malaccasundet. Men vädret var fint. Det blixtrade och mullrade i horisonten men det gör det nästan konstant här den här tiden på året.

Men så kom åskan närmre och närmre, nu var det tätt mellan blixt och knall. Jag gick ner och stängde luckorna och sen kom regnet. Efter en stund väckte jag Magnus eftersom det blev lite för mycket oväder. Vi behövde vara två som var vakna.

Jag var alltså i sittbrunnen, tittade upp mot himlen, såg de svarta molnen som lystes upp av intensiva blixtar, tittade ut över vattnet och så upp mot himlen igen. Då såg jag den! Ett omisskännligt långt, svart moln, som ett stuprör rakt ner i havet. Och i vattenytan brusade och rök vattnet!!!

Jag vräkte upp luckan ner till salongen: ”Magnus, en tornado!”

Magnus for upp i sittbrunnen. Vi såg hur tornadon for fram, hur vattnet alltmer piskades upp runtomkring den. Den var nära! Väldigt nära!

Det var ju omöjligt att veta vilket håll den skulle ta men vi bestämde oss för att styra undan åt styrbord. Något måste vi ju göra. Jag gick ner och låste alla luckor. Hårt! Magnus stod kvar vid rodret, är man kapten så är man, beredd att springa ner och stänga den sista luckan efter sig om tornadon skulle komma rakt mot oss.

Vi följde spända dess rörelser och så, oändligt långsamt, såg vi hur den minskade i kraft och till slut helt löstes upp och bara försvann. Vi drog en lättnadens suck.

Efteråt var vi givetvis ganska skakade. Och spekulerade i vad som skulle hänt om tornadon träffat oss, eller kanske rättare sagt fångat oss. Svårt att veta men helt klart hade det blivit skador på Mahimahi. Det är stor kraft i en tornado!

Vet inte vad Tage Danielsson skulle sagt men enligt den alldeles egna sannolikhetslära vi håller oss till på Mahimahi så lär vi i alla fall inte träffa på någon mer tornado den här resan. De flesta ser aldrig en endaste en och vi har redan varit alltför nära två stycken. På vår förra segling med Nausikaa  såg vi faktiskt en på nära håll mitt ute på Atlanten. Det gick bra den gången också. Man måste ha lite tur när man är ute på äventyr!

(Någon egen bild hann vi inte ta, men ungefär så här såg det ut.)

Apr 30

Vardag i långseglarlivet

Livet på land fortsatte ett tag till: 

Innan sjösättning skulle ju rodret på plats igen. Lättare sagt än gjort! Magnus kämpade och slet, flera andra hjälpte till, men rodret stretade emot. Till sist tog vi gaffeltrucken till hjälp och med milt våld gick det sakta, sakta uppåt och till slut var det på plats.

Alla andades ut! Det var en nervös stund!

Mahimahi sjösattes underbart nog helt utan strul men sen började det igen. Det sista roderlagret skulle på men det gick inte alls.

Ny tur till verkstaden där ägaren just kom in för dagen. Han sken upp när han såg oss, tyckte det förra jobbet var roligt. Men innan han kunde ta sig an oss måste gudarnas vatten bytas och rökelse tändas. Han sprang fram och tillbaka en stund mellan altaret och oss. Till andarna vet vi inte riktigt vad han sa, till oss sa han ”sorry, sorry.

Till slut var han färdig med morgonritualen och när vi med hjälp av gester, foto och papper och penna förklarat problemet ställde han sig vid svarven. I en timme! Nu skulle det dessutom svarvas snett för att passa rodret som som det visat sig helt enkelt vill ställa sig lite snett. Mycket omsorgsfullt och noggrant svarvade han bort en bit på roderlagret.

Åter till båten och det passade perfekt! Efter några timmars jobb var allt på plats. Och glappet i rodret, som var orsaken till hela roderarbetet, var helt borta. Jubel!

Nu var det bara en liten detalj kvar innan vi kunde lämna marinan. Magnus skulle hissas upp i masttoppen för att dra en antennkabel igenom masten. Jag hissade upp honom och när han suttit där uppe en stund så märkte han att en del saknades. Tappad i vattnet antagligen. Jaha, bara att hala ner honom. Hitta en ersättningsdel som fick duga och så upp igen. Upp och ner i vår höga mast är inte gjort i en handvändning precis, det är säkerhetslinor som ska kopplas och sen själva upphissningen som alltid är ett lite läskigt moment. Samtidigt passade Magnus på att dra ner spinackerfallet (håller spinnackern uppe när vi seglar med den). Det lossnade häromdagen (lika bra att erkänna; jag hade krokat i det för dåligt) och fastnade givetvis allra högst upp i masttoppen! Så var antennkabel dragen, fallet och Magnus nere igen. Klart!

Ja visst jag, det var ju några tampar kvar att sätta på plats igen efter dagarna på land.  Och så skulle vi ju passa på att måla ankaret vitt för att det ska synas bättre på botten. Vi ligger ju annars alltid för ankar och då går det ju inte att greja med ankaret. Och så iväg.

Nej först till dieselbryggan för att tanka diesel till ett väldigt trevligt pris: fem kronor litern.

Så var det faktiskt dags. Vi styrde ut ur viken och kände äntligen den ljumma vinden blåsa; rakt i näsan!

Jaja, det var redan sen eftermiddag så vi skulle inte hinna så långt ändå. Körde motor i godan ro, njöt av att känna det stabila rodret i vår hand, då vi plötsligt kände en lätt vibration i motorn.  Något som fastnat i propellern? Vi stoppade och startade igen. Verkade ok.

Vi fortsatte en bit till men när vi la in backen inför ankring så stannade motorn tvärt. Då var det väl något i propellern i alla fall.

Visst muttrade vi något om alltings jävlighet och en och annan sur min växlades nog också.

Vi släppte i ankaret och så tog Magnus fram ”James Bond-tuben” och dök ner. Den räcker till några minuter under ytan. Liten och behändig jämfört med att ta fram hela dykutrustningen. I propellern satt mycket riktigt en rejäl tamphärva som Magnus fick skära loss med kniv. Det krävdes några påfyllningar av tuben innan allt var loss.

En ganska jobbig dag!

 

 

Men Mahimahi är nymålad och fin och viken vi ligger i är fantastiskt vacker, runtomkring oss tjattrar aporna i träden på de gröna öarna. I skyn flyger de mäktiga Langkawiörnarna. Vattnet är underbart varmt och att se solen gå ner bakom bergen var inte alls dumt som avslutning på dagen!

Det är upp och ner i långseglarlivet!

Ha en fin valborg allihop!

Apr 24

Tillbaka på Mahimahi!

Välkomna tillbaka till vår sida alla ni som följer vårt seglingsäventyr!

Efter härliga veckor i Sverige med intensivt umgänge med familj och vänner, och så mycket god mat att vi båda gick upp flera kg, är vi nu tillbaka på Mahimahi på ön Langkawi i Malaysia.

Hemma var det mesta sig likt, skönt det, men en del var förstås annorlunda eller nytt.  Som att alla Swischar hit och dit. Utbudet på ekoprodukter har helt klart ökat i matbutikerna, de har också mer synliga placeringar i hyllorna. Härligt! Men det fanns ju det som var negativt också; en ökande främlingsfientlighet var väl det som var mest påtagligt. Sorgligt och skrämmande!

Här i Malaysia är också det mesta som vi är vana vid. Som till exempel den ganska trista kosten så de extra kilona ska vi nog snart bli av med. Inga smaskiga efterrätter och inget smågodis som frestar. Ni kan ju se på foto vad vi hittade i det som kallas en stor supermarket och ska vara bästa affären för matinköp. Inte så mycket mat men desto fler plastattiraljer och ett oräkneligt antal olika modeller på silar. Och det kan ju förstås också vara bra att ha. En sil använde vi tillexempel som råttstoppare när vi var hemma (se foto).

 

 

Här är otroligt varmt, eller hett, 38 grader i skuggan. Över 40 i solen. Någon gång om dagen kommer en rejäl skur så luftfuktigheten är extremt hög. Vi är mitt i perioden då monsunen vänder och då regnar det en hel del. Och det kommer även många åskoväder vilket vi inte alls gillar!

 

På land

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200360.jpg]Så här glada är vi när det är dags för bottenmålning ;) !
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200305.jpg]På väg upp
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200307.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200304.jpg]Här i hänger rodret
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200319.jpg]Mycket fix för att få ut rodret
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200321.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200324.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200332.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200335.jpg]Vindgeneratorn i riskzonen!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200337.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200341.jpg]Rodret är äntligen loss ur sitt fäste!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_img_2136.jpg]Slipning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200363.jpg]och slipning. VARMT!!!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4200358.jpg]Putsning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4210365.jpg]Precisionsarbete!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4210367.jpg]Mera slipning
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4220391.jpg]Men nu är det dags för maskeringstejpen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/pa-land/thumbs/thumbs_p4220389.jpg]Och så kan färgen blandas! Dags att måla :)

 

Det var full fart direkt vi kom ner och Mahimahi står nu på land för att bottenmålas. Upptagningen är alltid ett nervöst moment men det gick bra. Det trixigaste momentet var att få loss rodret samtidigt som Mahimahi hängde i en stor lift. Magnus hade förberett genom att skruva loss alla bultar och gjort en liten anordning där rodret satt fast i en tamp som gick ner till marken. Mahimahi hissades så högt upp det bara gick, vindgeneratorn låg risigt till en stund men klarade sig. Många var engagerade och till slut kunde rodret lirkas ur sitt fäste med endast någon cm till godo till marken. Rodret skulle ur för underhåll (byte av roderlager efter många, många sjömil) och målning. Tack HP och Klas  för hjälp med lagren!  Ett fick sig en sista puts på en verkstad här och nu sitter alla som gjutna.

När Mahimahi sen transporterats till sin plats på varvet satte vi direkt i gång med slipning och spackling. (Svettigt!) Vi tog lite hjälp av en av killarna på varvet till slipningen. Sen blev det målning och en hel del annat fixande och trixande med propeller och roder.  I kväll stod Magnus ensam under båten i mörkret och gjorde det allra sista. Och i morgon blir det sjösättning igen!

Klicka på “Länk videoklipp” så kan ni se en liten liverapport från målningen.

 

Till sist :

En bild till Magnus pappa, Lasse, som lugnt och fridfullt somnat för gott efter ett långt och fint liv. Du fattas oss men finns i våra hjärtan…

 

Och en bild till Frida och Jens som gifter sig i dag. (Frida som seglade med oss över Atlanten.) Ha en alldeles fantastiskt underbar dag!!! Stor kram till er båda!

 

Feb 23

Sista dagarna i Thailand

Sista dagarna i Thailand

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140010.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc_0014.jpg]Båtmekarna jobbar på
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc_0038.jpg]Fiskebåtsfest
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc_0107.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc_0051.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc01299.jpg]Färgexperiment på gång
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_dsc01317.jpg]Här ska det växa, helst på två av tre.
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2160033.jpg]Goda pannkakor till fika
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140004.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140002.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140005.jpg]Parabol, man tager vad man haver
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140024.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140012.jpg]Kaprifolart?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140013.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/sista-dagarna-i-thailand/thumbs/thumbs_p2140015.jpg]

 

 

Det är mitt i natten. Kolsvart och vi ligger för ankar i en smal kanal mitt emellan två öar. Vi väcks av att regnet vräker ner. Rusar upp och stänger alla luckor (det är många) och lägger oss igen. Men så kommer vinden, kraftiga byar sveper genom kanalen och det rycker och drar i kättingen. Upp på däck och kolla hur det verkar. Det är lugnt. Vi ligger bra och vet att vi fick väldigt bra fäste då vi ankrade. Men lite oro har vi för båten framför oss som kom in precis innan det blev mörkt. Vi såg hur de bara släppte i sitt ankare utan att provdra för att kolla att ankaret satt fast ordentligt. Om deras ankare släpper driver de rakt på oss. Efter en stund lägger sig vinden och vi kan somna om till regnets smatter mot det genomsalta däcket. Det var längesen det regnade och Mahimahi behöver verkligen sköljas av. Eftersom vi inte har tillgång till mängder med sötvatten så får vi vänta på att vädret fixar det i stället.

Ja så kan en natt vara ombord. Ofast lugnt men ibland oroligt och svårt eller till och med omöjligt att sova. Som på ön Racha, strax söder om Phuket. där vi låg några nätter. Vi snorklade och badade och promenerade över ön. På dagarna kom det massor av turbåtar fullastade med turister och stranden myllrade av folk. Sen framåt eftermiddagen åkte alla tillbaka till Phuket och det blev tyst och stilla i viken. Bara vi och några andra båtar låg kvar över natten. Men sista natten önskade vi att vi gjort som alla andra; lämnat viken. Det blåste upp och tillsammans med tidvattensströmmar så bildades en fruktansvärt jobbig sjö. Vi gungade och rullade natten lång och det gick helt enkelt inte att sova.

Nästa morgon lämnade vi ön och seglade tillbaka till Phuket för att hämta vårt andra försegel från segelmakeriet. Klas och Magnus fick det på plats igen och vi kunde konstatera att också det var fint lagat. Så nu har vi bra segel inför kommande långa seglatser. Känns väldigt bra!

Efter en massa båtmek och många glada skratt och goa stunder har Klas nu lämnat Mahimahi för denna gång, som alltid när gäster mönstrat av blev det tomt ombord.

I Asien gäller det verkligen att se upp för fiskebåtar och fiskeflöten. Båtarna är många och de ändrar kurs efter fiskstimmen så man vet aldrig riktigt var man har dem. Och fiskeflötena ligger precis överallt, ofta platt i vattenytan och lätta att missa även om man försöker ha utkik hela tiden. Ofta är det hela familjer på båtarna och de fiskar större delen av dygnets timmar. Men en kväll ställde de till med stor fest. De ankrade sina båtar kloss intill varandra i en lång, lång rad. Det var musik, skratt och fyrverkerier natten lång. Och alltihop avslutades på morgonen med smattrande smällare.

Vi har ju varit besvikna på fisket här men nu har vi fått lära oss att fiskarna i Thailand helt enkelt inte gillar våra fiskedrag. Nej här vill de ha en helt annan modell. Ett drag som mest liknar ett litet leksaksflygplan. Magnus tillverkade ett, slängde i det, och efter en stund fick vi napp! Ett avbitet fiskhuvud visserligen, hur nu det gick till, men man får ju glädjas för det lilla.

En dag såg vi ett helt stim med stora svärdfiskar som simmade i vattenytan. Ovanför dem cirklade en flock fåglar. Något slags örnfågel. En mäktig syn, naturen är fantastisk! Ibland!  Vill ni se fler fiskar så klicka på “Fiske” högst upp på sidan.

Inte lika fantastiskt är hur det på Mahimahis botten växer både sjögräs och snäckor så fort att vi nästan kan se det. Det är en evig kamp att försöka hålla botten någorlunda ren. Om ett tag är det dags för bottenmålning och det är inte givet vilken färg som är den bästa att använda. Så Magnus har målat en skiva med tre olika sorters färger och sen fäst skivan i badstegen så att den ligger i vattnet. Tanken är att det ska växa olika mycket på de olika proven och att det utifrån resultatet av detta lilla experiment ska bli lättare att välja bottenfärg. Det är bara det att efter flera dagar i vattnet så finns inte ett endaste litet grässtrå på något av proverna. Mycket märkligt!

Vårt thailändska visa har löpt ut (som seglare får man bara en månad, men om man vill ha ett nytt är det bara att segla ut ur landet, in i Malaysia, och sen tillbaka igen) och vi har klarerat ut från Thailand. Endast tre kopior på passen och tre kopior på skeppsregistreringen behövdes denna gång. Och 25 kr i muta, inte mycket men betänk alla gäster de har, det blir en del pengar i långa loppet.

Vår favoritö i Thailand blev Ko Rok Nok. Klart vatten, fin snorkling, härliga stränder och alldeles lagom med andra båtar. En ö väl värd ett besök om ni är i Thailand.

Vi är nu på väg söderut till Langkawi, Malaysia. Under tiden ska vi försöka hitta alla grejer som Klas lagt på nya, som han tycker, mer finurliga platser…

Ofta, ofta tänker vi förstås på hur alla har det hemma… Längtar!  Vad gör barnen? Har de det bra? Snöar det? Eller blåser snålblåst? Eller kanske skiner solen och det är så där frostvackert som det bara kan vara en fin vinterdag hemma.

Ja snart får vi se, för nu gör vi en paus både i långseglarlivet och i bloggandet och flyger hem till Sverige för ett tag. Gissa om vi ska njuta av att träffa barn, familj och vänner. Mahimahi kommer under tiden att ligga i en marina på Langkawi i Malaysia. Skeppskatten Soffie gillar absolut inte att flyga så hon får stanna kvar och vakta Mahimahi när vi är borta.

Från Langkawi kommer vi sen att segla ner genom Malackasundet, till Singapore och upp längs östra sidan av Malaysia. Framåt hösten går vi söderut igen till Sunda strait och ut på den hisnande stora Indiska oceanen. Många nya äventyr väntar… Hoppas ni fortsätter att följa oss när vi är tillbaka!

Kanske ses vi därhemma

 

Feb 11

Phuket, Thailand

Phuket

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0544.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0550.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0536.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01189.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0555.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0521.jpg]Flodtur med dingen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0512.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0477.jpg]Alltid något på gång!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0485.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0491.jpg]Ankarkättingen på plats igen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01253.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0005.jpg]Hejdå!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0008.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01154.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01229.jpg]Vi hyr bil
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc01278.jpg]Trafkien är ganska kaotisk och på vänster sida
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2030261.jpg]Ket, fantastisk segelmakare
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2030262.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2030263.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2030264.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0567.jpg]Inspektion av det nylagade seglet
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_dsc_0012.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/phuket/thumbs/thumbs_p2070269.jpg]

 

 

Sista dygnen har det blåst ovanligt mycket så det har faktiskt varit riktigt svalt och skönt på nätterna och vi har sovit gott. Vi har seglat små lagoma distanser på 10 till 20 nm och är nu på västsidan Phuket. Klas och Magnus grejar med Mahimahi. När ett projekt är klart så börjar de glatt med nästa.

Som ni vet gillar vi ju floder så häromdagen gav vi oss ut på ännu en liten dingetur uppför en spännande flod. Helt krokodilfri faktiskt. Men många vackra fåglar och en och annan longtailbåt. Annars var vi ensamma på floden, nästan konstigt, mitt i detta turistparadis. Kanske för att det var ganska blåsigt och lite regnigt.

Vi har besökt Rolly Tasker sails, världens största segelmakeri, som syr och levererar segel över hela världen. Hela stället var väldigt öppet gentemot besökare och vi kunde helt fritt strosa omkring på det stora golvet där olika segel var under tillverkning. Många satt vid symaskiner och sydde, andra satt på golvet med enorma segeldukar utbredda framför sig för att klippa till efter olika mallar. Alla hade en timmes lunch och gick då ut till en liten matvagn som stod utanför, köpte sin mat och satt sen på trottoaren och åt. Vi köpte också vår lunch där, en god nudelröra.

Vi valde dock att lämna våra segel för reparation till Ket. En ensamföretagare som vi tyckte verkade förtroendeingivande. Vi har redan fått tillbaka det ena seglet och provseglat det. Och Ket har inte bara lagat det väldigt omsorgsfullt, han har dessutom gjort lite extra fix här och där på seglet. Utan kommentarer och utan att försöka ändra vårt överenskomna pris. Fantastiskt! Det hör ju inte till vanligheterna precis.

Vår ankarkätting är också på plats. Mycket otippat kom den tillbaka från sin lilla tripp till Bangkok flera dagar tidigare än vad som sagts. Även den var fin!

I Bang Tao träffade vi Ulrika, kollega till Sara (eller f.d. kollega, vi har ju inga jobb) med familj. Vi var hos dem på deras hotell och kalasade på knäckebröd och kaviar och till det svenskt kaffe! Sen tog jag en härlig dusch i deras badrum. Till kvällen kom de ut till Mahimahi och hälsade på. Så himla roligt att ses här, långt hemifrån och längesen!

Om en liten stund sglar vi ner igen längs Phukets kust till skärgården runt Krabi.

Hört att det börjar våras lite i Sverige; låter härligt!

Feb 02

Allt på en gång

 Vi har som sagt dragit i gång ”Projekt Mahimahi” igen. Dessa projektdagar inleds oftast med en liten grej som ska fixas och slutar i stort sett alltid med ”oj, det blev visst några grejer till” och ”oj, det tog visst lite längre tid än tänkt”. Vem som står för den huvudsakliga planeringen när det gäller dessa små projekt låter jag vara osagt.

Hur som helst nu skulle vår altan målas om. Fast först slipas förstås. Och slipas igen. Och igen. Sen blev det målning. Först vitt, sen slipning, spackling, slipning… Mahimahi har en mycket omsorgsfull kapten.

Så skulle förseglet  ner för att tas till en segelmakare för reparation. Det blåste friskt så det skulle bli lite trixigt, det var vi beredda på. Vi släppte på den tamp som gör att seglet rullar ut. Inget hände. Provade igen, inget hände. Konstigt. Magnus la sig på däck och tittade upp i masttoppen med kikaren och såg att en tamp snott sig runt seglet högt där uppe. Allt enligt lagen om alltings… Inget annat att göra än att hissa upp Magnus för att trassla ut det hela. Det blåste egentligen alldeles för mycket för att gå upp i masten men nöden har ingen lag. Det tog sina timmar men sen fick vi äntligen ner seglet. Vi var ändå glada att detta inte hände ute till havs.

Nu måste målningen fortsätta innan det blev mörkt. Det var dags för den grå färgen. Och så, efter många dagars slit i gassande sol var det färdigmålat. Och väldans fint!

Då tornade svarta regnmoln upp sig. Och färgen som inte torkat ännu! Snabbt ut med en mycket hemmagjord presenning som vi fäste med klädnypor. Blev ju sådär. Mest som en besvärjelse till vädergudarna. Vi tänkte att om vi gör en snabb insats så kanske det inte blir något regn. Magnus tassade omkring allra längst ut på altanen, med en papperstuss med lösningsmedel på för att torka bort de färgfläckar som blev varje gång han satte ner en tå. Jag stod ovanför och försökte hålla bort det fladdrande tyget från det nymålade.

Ja så skulle ju seglet vikas också. Helst innan regnet kom. Snabbt fram på fördäck och vika och rulla. Det är stort och tungt, särskilt när det blåser. Vi fick i alla fall ihop det så nu ligger det klart för dingetransport in till land.

Samtidigt pågick diverse ännu mindre projekt; elledningar som skulle dras om och brädor som skulle sågas till i den fina träverkstaden i land. Och så putsningen av allt rostfritt förstås. Jag putsade och putsade och tänkte; “superyachtblankt ska det bli” och så gned jag lite till.

Nu är det bara städningen kvar, vi har tillsammans hunnit fixa till ett ganska stort kaos. Målarburkar, verktyg och skräp i en enda röra. Och allt som brukar vara surrat på altanen och längs mantåget ligger löst på däck. I morgon ska vi ut och köra runt ön, bland annat för att lämna seglet och för att handla mat. Vi kommer komma hem sent med en massa varor som först ska transporteras ut i dingen sen upp i båten och sist men inte minst på något, alltid lika obegripligt sätt, stuvas undan i olika utrymmen i båten.

Sen kommer Klas som var med oss de härliga dagarna på San Blas. Vi ser så fram emot att snart ha honom här igen! Och när han kliver ombord kommer Mahimahi, mot alla odds, vara ship shape och redo för segling.

PS: Regnet höll sig faktiskt borta så det verkar som att vår besvärjelse funkade.

Jan 27

Projekt Mahimahi, igen

Thailand4

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0425.jpg]Magnus drömmer om nästa båt...
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_p1230257.jpg]Kanske den här skulle bli bra?
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0385.jpg]Livsele på
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_p1220254.jpg]Riggjobb
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0389.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0377.jpg]Ankarkättingen lossas för transport in till land
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0397.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0398.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0400.jpg]Skeppskatten Soffie kommer tillbaka efter sin sleepover
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0401.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0402.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0403.jpg]Till andarna
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0417.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0421.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0429.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand4/thumbs/thumbs_dsc_0414.jpg]

Tidig morgon, solen har just gått upp.  Det är absolut vindstilla och alldeles tyst.  Joakim har åkt hem till Sverige så det känns tomt ombord. Det var gott att ha honom här och vi fick många härliga veckor tillsammans.

Vi ligger i en vik längst upp på ön Phukets ostsida. Här är ganska många båtar för ankar. Alldeles vanliga båtar. Inne i land ligger en marina för superyachtar, alltså de riktigt stora båtarna. Det är roligt att gå omkring på bryggorna och titta på dem. Och drömma lite men också vara glad att Mahimahi inte är riktigt så stor. Fast det är klart, då hade vi väl haft crew som skötte om allting.

Varje morgon tar vi en kopp kaffe på fiket i marinan och ser hur de sätter ut en bricka med rökelse och lite annat smått och gott till andarna. Känns som en bra start på dagen.

Vår båtgranne i viken är en engelsk familj. De har två tioåriga pojkar och har varit ute och seglat i fyra år. Nu har de bestämt sig för att ta en lång paus i seglandet. De letar skola och jobb och tänker sig att bo i Malaysia. Bostad har de ju redan; båten.

Barnen blev snabbt kompisar med skeppskatten Soffie och hon fick faktiskt för första gången lämna Mahimahi för en sleepover på deras båt. På morgonen kom hon tillbaka med en litet brev i halsbandet som berättade hur natten varit. ” I had a lovely time last night, my fur was combed just how I like it and I had a saucer of milk at bedtime. I got to steer the boat round the anchorage while the family was asleep.”

Efter en lång period av vila från de större båtmeken har vi startat upp ”projekt Mahimahi” igen. Mycket som ska fixas innan det blir dags för nästa långa översegling som kommer att gå över Indiska oceanen till Sydafrika. Det blir inte förrän någon gång i september men allt tar tid så det är lika bra att sätta i gång.

Magnus och Joakim tog loss ankarkättingen och lämnade den i land till en lastbil som körde den till Bangkok där den ska galvaniseras. Den var väldigt rostig så det kändes inte helt bra att förlita sig på den när det blåste i. Galvanisering stoppar upp rostningen och kättingen blir som ny.  Inte så kul att bara ha en tamp att hänga i heller. Men så får det bli nu i fyra veckor, tills kättingen är tillbaka.

Botten blev skrubbad, igen, det växer något helt otroligt snabbt här i värmen. Joakim fixade också några olika riggjobb uppe i masten och nu jobbar Magnus på akterspegeln med slipning och målning och jag putsar allt rostfritt. Vi har även lämnat vårt bomkapell som solskyddar storseglet på reparation. Den sju meter långa dragkedjan var trasig och oanvändbar. Och vår fock får ett nytt solskydd.

Ja vi har att göra! Men vi hinner ju med ett dopp emellanåt och en fika och en drink i solnedgången förstås…

 

Jan 21

Ännu en inklarering

Svettiga springer vi de sista stegen till ”immigration office”. Precis när vi är framme vid dörren möts vi av en man som precis är på väg att låsa sitt lilla kontor. Mycket bistert tittar han länge stint på oss.

Vi ler och ser glada ut. Han släpper in oss!

Mannen är klädd i en otroligt åtsmitande uniform, det är svårt att förstå hur han kunnat knäppa knapparna, den stora magen skulle nog bli lycklig om den fått lite mer utrymme. Uniformen är dekorerad med en mängd tjusiga emblem. Såsom ett svärd, ett maskingevär och en revolver.  Mycket imponerande.

Han slår sig ner bakom en disk och granskar ingående våra skeppspapper. Sen lämnar han över en trave med papper till kapten. Närmare bestämt åtta olika dokument ska skrivas på den här gången. Vi har ingen aning om vad det är vi skriver på.

Vi ler och ser glada ut.

Sen ska passen stämplas. Tre pass med ett antal stämplar i varje. Mannen har övat länge på detta. Det förstår man när man ser schvungen i själva stämplingen. Ett taktfast, distinkt ljud varje gång stämpeln träffar pappret, så att man verkligen ska uppfatta  hur respektingivande allt är här.

Precis när vi tror att allt är klart säger mannen, som i förbigående, ”300 baht”. (inte mycket pengar men sättet att ta betalt väcker misstankar om att det här går nog rakt i mannens egen ficka.)

Vi ler och betalar. Får förstås inget kvitto.

Sen blir vi utsläppta.

Vi ler och är glada! Ännu en inklarering avklarad.

Nu ligger vi ankrade i en vacker och helt skyddad vik, det är alldeles stilla och väldigt varmt förstås. Vattnet inbjuder inte till bad, det är oklart och lite skräpigt.  I går kväll kom en regnskur så vi blev av med allt salt på däck. Skönt! Så gled en liten båt med en ensam fiskare förbi i mörkret. Givetvis med julgransblinkande lanterna. Det enda som hördes var ljuden från årtagen. Fiskaren rodde båten samtidigt som han la i ett långt nät i en ficklampas sken. Undrar just om han fick någon fisk, kanske några bläckfiskar i alla fall.

Vi är längst upp på nordostsidan Phuket. Här ska vi försöka få in vår ankarkätting på galvanisering. Kättingen är väldigt rostig och det börjar bli hög tid att fräscha upp den. Vi får se hur det går, än så länge är det ganska rörigt och många olika bud om hur man ska gå till väga. Det sägs att man måste  sända den till Bangkok för att få detta arbete utfört. Lär väl inte bli helt enkelt…

Magnus och Joakim har gjort flera härliga dyk på olika öar på vägen upp och har fått tillfälle att öva dykning på egen hand. Mahimahi fungerar suveränt som dykbas. Bara att slänga sig i från “altanen” och simma i väg.

Ha det bra!

 

Jan 16

Vackra Thailand

Thailand2

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0187.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0224.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0176.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0273.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0199.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0197.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110184.jpg]I grottan
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110188.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110194.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110191.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110202.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110204.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110197.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110214.jpg]Till Leni!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110215.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110201.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110196.jpg]Helt omringade av höga berg, bara en liten bit av himlen syns
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110223.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110225.jpg]Nästan ute igen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0136.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0140.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0150.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0151.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0152.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_dsc_0159.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/thailand2/thumbs/thumbs_p1110233.jpg]Växtkraft!

Öppningen till grottan var mycket låg, precis så att vi kom igenom med dingen. En kort stund gav ljuset utifrån lite återsken in i den stora bergsgrottan men snart var det kolsvart. Vi tände en ficklampa och såg flera gångar som försvann in i mörkret, valde på måfå en av dem; återvändsgränd. Paddlade tillbaka och tog en annan som fortsatte igenom berget.

Runt omkring oss hördes höga ljud från blåshål (vatten som med stort tryck pressas uppåt och genom ett hål i berget) och när vi kom nära bergväggen kände vi hur vattnet strömmade alldeles intill oss.

Vi paddlade vidare och efter en stund såg vi en svag strimma dagsljus framför oss. En liten bit till så såg vi öppningen ut och snart var vi ute i ljuset igen. Där tornade höga

bergväggar upp sig runt en fin sandstrand. Vattnet låg som en liten sjö mellan stranden och bergen. Bakom stranden var det frodigt grönt och massor av ljud från olika djur, kanske apor. Bergen bildade en sluten cirkel runt om stranden och sjön och högt ovanför oss såg vi en bit av himlen. Det var alldeles fantastiskt.

På en stenskylt kunde vi läsa om hur denna plats för länge sedan användes som gömställe för piratskatter. Och bättre gömställe än detta är svårt att tänka sig. Det var så att man genast ville börja leta efter kvarglömda juveler.

Vi hade läst om den här platsen och tyckte det lät häftigt så vi seglade dit. Några av er har säkert varit där. När vi kom fram så låg en ansenlig mängd turbåtar utanför grottan. Alla lastade med glada turister som en efter en, med flytvästar på, tog sig ner i vattnet och simmade till grottan i långa led hållandes i ett rep och i varandra. Flera verkade inte kunna simma, tufft att då ta sig flytande genom den 80 m långa kolsvarta tunneln!

Vi väntade till sen eftermiddag och på lågvatten så att vi skulle kunna komma in med dingen i stället för att simma. Och då var det helt tomt förutom en ensam man i kajak som blev väldigt glad när vi dök upp. Han hade nämligen ingen ficklampa och hade inte vågat sig in i mörkret. Vi har det lyxigt som kommer i egen båt och på egen hand kan njuta av godbitarna när alla andra måste åka tillbaka till sina hotell.

Ankringsviken var också otroligt fin. Påminde litegrann om vikarna i Marquesas i Stilla havet. Bergen var branta och lockade Joakim till klättring. Han hyrde klätterskor och vi tog dingen för att leta efter lagom utmanande klippor och så hivade han sig upp. Till min lätt skräckblandade förtjusning. När det började bli för högt för att trilla ner så släppte han taget och for rakt ner i vattnet och upp kom han lyckligt leende.

Senaste dygnen har det blåst en del så vi har haft fin segling norrut. En dag såg vi en flock pilotvalar. Det är inte ofta man ser val i de här vattnen så det var lite extra roligt. Det är ju tomt på fisk men Magnus och Joakim fiskar oförtrutet som de optimister de är. Och varje dag förs livliga diskussioner om vilken fisk vi ska ha till middag medans jag (lite mindre optimistisk) i tysthet funderar ut någon helt annan slags middag eftersom jag gett upp hoppet om fisk för länge sen.

Längs vägen har vi besökt flera öar. På Koh Lanta blev det en lite vådlig dingefärd tvärsigenom brytande vågor. På stranden klev vi sen ur dingen endast iklädda kalsonger och trosor (jag hade en tröja också) inför förvånade bargästers blickar. Som de vana yachties vi är tog vi lugnt fram torra kläder ur ryggsäcken och sen kunde vi gå och beställa varsin drink.

Koh Rok och Koh Mok är vackra öar som vi kan rekommendera till alla er Thailandsresenärer. På Koh PhiPhi var det kul nattliv för sonen, en hel ö där alla verkade vara backbackers under 30. Nu är vi på väg till Phuket i sakta mak, 25 sjömil kvar.

Jan 09

Koh Lipe, Thailand

Det är alltid spännande att vara på utflykt med Joakim. Den här gången stod plötsligt hans flipflop på berget rakt under en rejäl varningsskylt som det stod ”Danger” på med stora röda bokstäver. Bakom skylten löpte ett kraftigt vajerstaket. Och därutanför var givetvis barfotakillen Joakim. Alla andra höll sig lydigt innanför gränsen.

Vi hade vandrat upp till toppen av ett vattenfall på Langkawi och Joakim ville komma närmre. Sen fortsatte vi en bit in i djungeln längs en öde stig. Vi mötte massor av apor och hörde många spännande ljud från fåglar och insekter. Det var mycket uppför (och nerför som ju är väl så tufft för benen) och jag hade träningsvärk nästa dag. Inte så lätt att hålla i gång träningen i detta livet. Det blir mycket stillasittande och de där regelbundna träningspassen på Friskis eller i skogen känns långt borta.

Varje kväll tändes alla hundratals gröna lampor runt omkring oss i viken. Det var bläckfiskfiskebåtarna som kom ut.. Men konstigt nog hade vi inte sett någon bläckfisk till salu. Joakim tyckte att det måste ju bara finnas, så en kväll när han började bli hungrig tog han dingen och körde ut till en av båtarna. Men där fanns ingen fisk. Han fortsatte in till land och så småningom kom han tillbaka med en påse med squids som han grillade. Jättegott! Nästa dag blev det rocka på grillen, också väldigt gott. Vårt eget fiske går dock väldigt dåligt. Vi har alltid fiskelinan ute men har inte fått ett endaste napp sen vi lämnade Australien. Alla vi pratar med har samma upplevelse. Det är utfiskat!

 

 

Efter mycket frustration och väntan fick vi äntligen fatt i vårt paket med antennen. Nästa morgon lämnade vi Malaysia och seglade till Thailand. Närmare bestämt till Koh lipe, en ö i Butanggruppen, långt söderut på Thailands västra sida. På stranden stod familjen Adamietz, vänner från Sverige, och vinkade välkomnande. Så härligt att se dem! Vi hade roliga dagar och kvällar tillsammans med dem innan det var dags för dem att flyga tillbaka till skola, jobb och kyla. Vi stannar här i solen!

Här är fint men väldans mycket människor förstås. En strid ström med olika turistbåtar som kör förbi tätt intill Mahimahi. Det lugn som vi vant oss vid är svårt att finna här. Men vi njuter av annat i stället, som att strosa på stranden och bara titta på allt som pågår runtomkring oss. Det är roligt med kontraster. Magnus och Joakim dyker och jag snorklar.

Vädret är omväxlande. Alltid varmt, oftast sol, ibland regnskurar och lite åska i fjärran. Sällan någon vind att tala om, än mindre att segla i. Mahimahi liknar mer en motorbåt än en segelbåt i dessa vatten. Men en kväll när vi satt i godan ro i salongen märkte vi att det började blåsa upp och med vinden kom sjön. Och en annan vindriktning. Vi kom allt närmre ett rev och såg på djupmätaren hur det sakta men säkert grundade upp. Bara att dra upp ankaret och söka en ny plats längre bort från revet. Det gick bra men sjön fortsatte, så en väldigt obekväm natt blev det.

Snart seglar vi en liten bit till nästa ö. Vilken det bli har vi inte riktigt bestämt ännu. Det är många att välja mellan…

Jan 01

Nytt år!

Hoppas ni haft en skön jul och ett härligt nyårsfirande!

Vi tillbringade nyårsafton på en lång, härlig sandstrand. Srosade omkring bland alla människor. Tände en ljusballong för nära och kära, drack drinkar och bara njöt av de hundratals ballonger som svävade upp mot himlen. I bakgrunden oändligt många gröna lampor som kom från fiskebåtar som ligger stilla på natten och fångar bläckfisk. De gröna ljusen lockar till sig bläckfisken. På tolvslaget blev det förstås fyrverkeri. Men inte vilket fyrverkeri som helst. Det var som att sitta mitt i en enorm sprutande, glödande färgkavalkad som kändes i hela kroppen. Inga säkerhetsavstånd här inte. Nu är klockan sju på morgonen, solen har just gått upp och Joakim har precis kommit tillbaka till Mahimahi efter en lång natt i nyårsvimlet.

Malaysia har varit regnigt som ni sett på nyheterna. Ostkusten har ju blivit riktigt illa drabbat. Vi är på västkusten och här har det visserligen varit många och kraftiga regnskurar, men däremellan sol, så att det har torkat upp och inte blivit det katastrofläge med många hårt drabbade människor som det blev österut. Det är fortfarande mulet men mer och mer sol så snart kanske vädret är som det ska vara här den här tiden på året.

Langkawi är en trevlig ö med vacker skärgård. Joakim har alltså mönstrat på och vi har promenerat runt i Kuah som är staden på Langkawi. Ätit oss igenom många lokala maträtter, alltid gott men inte alltid utan en och annan liten magbakterie på köpet. Vi har umgåtts med nya båtvänner, en engelsk familj och två svenska besättningar.

Eftersom vi visste att vi skulle ligga stilla ett tag på samma ställe så passade vi på att beställa en pump till watermakern och en ny internetantenn. Pumpen har kommit och watermakern producerar vatten som aldrig förr. Antennen lyser dock med sin frånvaro. Vi vet att den landade i Kuala Lumpur den 27:e men sen är den som bortblåst. Inget direkt ovanligt fenomen i långseglarlivet dock. Det är bara att vänta, vi har ju ingen tid att passa och som en vän sa: härligt att kunna ha det så någon gång i livet. Maybe today, if not, tomorrow or another day…spelar ingen roll.

Ja det är härligt och förr eller senare (oftast senare) brukar paketen dyka upp och då kan vi segla vidare.

Dec 30

Mahimahi på Svenska resebloggar

Mahimahi.se finns nu registrerad på Svenska resebloggar.

 

 

Dec 15

Singapore

[warning]Och guldstjärnan går till… Frida! Grattis! 

Nära spot on, och du styrde nästan lika bra som Ceasar ;)[/warning]

Då har familjen Hylander kammat hem två guldstjärnor (av två möjliga) i vår lilla frågetävling jorden runt men ni andra är i hasorna på dem… Utmana dem nästa gång!

 

Vi har seglat ca 17600 nm. Känns väldigt långt när man ser siffran, och det är ju väldigt långt. Hur många nm det är kvar har vi inte räknat på än men det lär väl vara ganska många det också. Det blir ju en del hav att ta sig över på vägen hem…

Nu har vi lämnat Indonesien och korsat Singapore strait över till Malaysia. Det var en spännande överfart! Så många fartyg har vi nog aldrig sett på en gång. Titta på bilden på sjökortet, varje gul eller grön prick är ett fartyg, den röda är Mahimahi som tar sig fram mellan alla fartygen. Många ligger för ankar och vi ankrade också en natt mitt bland alla stora fartyg. Var väl lite tveksamma till om det var tillåtet men vi fick sova gott hela natten så det var nog ok.

I går tog vi bussen från Malaysia in till Singapore. Lättare sagt än gjort. Först en busstur, sen en lång väntan för att visa passen medans människor sprang smått hysteriskt mellan olika köer. Vi också eftersom det inte var helt lätt att förstå vilken kö man skulle stå i. Så småningom var vi dock framme i Singapore city. En häftig stad med storstadspuls. Här finns de riktigt lyxiga butikerna och myllrande Indieninfluerade marknader där man kan fynda allt mellan himmel och jord. Och givetvis hur många olika matställen som helst med menyer från världens alla hörn och i alla prisklasser.

Vi åkte förstås tunnelbana. Utanför tågstationen köpte vi varsin juice i takeawaymuggar, gick in på stationen och letade sen förgäves efter en papperskorg att slänga de urdruckna muggarna i. Vi visste att det var höga böter på att skräpa ner så vi vågade ju inte bara ställa dem ifrån oss. Alltså gick vi på tåget med muggarna i handen och märkte snart att många tittade på oss. En kille att vi riskerade böter eftersom det inte är tillåtet med dricka varken på stationerna eller på tågen. Så då blev det ju genast mer logiskt att det inte fanns någon papperskorg. Vi visst inte vad vi skulle göra, blev smått nervösa, tills Magnus fick den briljanta idén att knö ner dem i min handväska. Lite lagom kladdigt! Men vi klarade oss från böter.

På hemvägen var det trångt och inga sittplatser kvar när vi gick på tåget. Då reste sig ett ungt par upp och erbjöd just oss sina platser. Vi satte oss glatt och fick sen syn på symbolerna som visade vilka som skulle ges företräde till sittplatserna; äldre, handikappade, gravida och personer med barnvagn. Vi funderade (lätt stukade) en stund på vilken grupp paret tyckt att vi tillhörde? Kom fram till att det saknades en symbol; ”utmattad på grund av besök i storstad”.

Tillbaka i Malaysia igen satte vi oss på en lunchrestaurang och åt en god buffélunch. Mätta och nöjda strosade vi därifrån. Snart hade vi en servitör springandes efter oss, han ropade och gestikulerade. Javisstja, vi hade totalt glömt att betala för oss. Notan var på hela 20 kr, kanske inte riktigt värt en springnota.

I dag bakades det lussekatter på Mahimahi. Mums! Annars lyser julen med sin frånvaro. Ingen inlagd flygfisk eller nyfångad gratinerad hummer i år, som killarna på Eira fixade förra året. Åh, vilken julafton det var. Men vad kan väl vara en bättre julklapp än att sonen Joakim snart kliver ombord!

I morgon seglar vi ut i Malaccastrait och upp mot Langkawi. Längs vägen blir det några stopp i fina ankringsvikar. Malaccasundet har ju inget vidare gott rykte men det är faktiskt väldigt längesen något hände där så vi känner oss trygga med det.

Antar att ni har desto mer jul därhemma, med tända ljus och adventsmys. En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar vi er alla läsare. Ni är många nu! Härligt att ni följer oss och skickar så många goa kommentarer.

Merry Christmas and a Happy New Year to our Englishspeaking readers!

 PS: Klicka på länken ”Länk Videoklipp”, i högerspalten på sidan, för några nyuppladdade klipp!

Dec 02

Några olika små äventyr!

Tillsammans med några andra lika förväntansfulla besökare satt vi andäktigt tysta långt inne i Kalimantans (Borneo) regnskog och spanade efter orangutanger. Runt omkring oss var det desto mer liv. Fågelkvitter, cikador, vildsvin som bökade runt i marken och apor som tjattrade i träden. Och Tarzanlockrop från skötare för att locka fram orangutangerna. Och så dök de upp! En i taget, tysta var de inte, men försiktiga. Det tog en lång stund innan en av dem, en mamma och en unge, slutligen bestämde sig för att komma ända fram till där vi satt och där det också fanns ett bord med frukt och en skål med mjölk. Mamman sörplade i sig några klunkar av mjölken och sen samlade hon ihop så mycket frukt hon kunde och så upp i träden igen. En liten ekorre passade på att sno åt sig lite frukt när bordet var tomt för en stund. Sen hördes det på lång väg när nästa orangutang var på väg, hoppandes från träd till träd. Tyngdlagen föreföll fullständigt upphävd när de stora djuren med lätthet hängde i smala trädtoppar. Vi satt länge där i skogen och bara förundrades när den ena efter den andra gjorde sin entre. Magiskt att vara mitt i det vilda och få komma så nära.

 

 

 

Vi befann oss i ett stort naturreservat dit vi kommit via en lång färd med en snabb båt uppför floden Kumai. Bara att glida fram i hög fart på den allt smalare floden var en underbar upplevelse. Titta på foto på den helt otroliga speglingen i vattnet! Längs vägen såg vi Macaques- proboscis- och gibbonapor. Inte för att vi kunde namnen men vår glade (och lätt berusade) guide berättade på en engelska som blev alltmer obegriplig ju längre dagen gick. Han berättade också att han var en modern muslim och då dricker man alkohol. Med jämna mellanrum frågade han om vi verkligen inte hade någon whisky ombord. Som tur var så var det inte han som körde båten!

Reservatet grundades på 70-talet av en kvinna, Birute Galdikas, som ägnat sitt liv åt att skydda orangutangerna. Palmoljeindustrin som regelbundet eldar stora arealer skog för att utöka sina marker utgör en stor fara, i en brand 1998 dog 20000 orangutanger på Kalimantan. Ungar vars mödrar dödats har tagits omhand och andra som först sålts som husdjur har förts till reservatet för att efter en tid kunna leva ett vilt liv igen. Namnet orangutang kommer från malay/indonesisiska, ”orang” betyder person och ”hutan” skog; person i skogen. I sex månader bär mamman sin unge tätt intill sig. Sedan följer ungen mamman tills den är ca åtta år. När mamman efter några år får en ny unge följs de åt alla tre tills den äldsta så småningom lämnar mamman och syskonet.

 

Kumai5

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_0-dsc_0146.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_0a-dsc_0135.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_1-pb230021.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_2-pb230019.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_3.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_4.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_5-pb230014.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_6-pb230024.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_7-pb230025.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_8-pb230026.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_9-pb230029.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230033.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230035.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230036.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230037.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230038.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230039.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/kumai5/thumbs/thumbs_pb230040.jpg]

 

Nästa dag gjorde vi ett besök i staden Kumai. Att promenera omkring på gatorna var lite som att gå bakåt i tiden. Magnus passade på att klippa sig hos en välbesökt frisör. Kostnad: sex kronor!

Som om inte vägen till Kumai var lång nog så tog vi en ”liten” extra sväng. Vi visste att Kumai låg en bit upp i en flod och hittade det på kartan (trodde vi). När vi väl anlände flodmynningen efter flera dygns segling och började inseglingen så blev det snart uppenbart at något var fel. Det var väldigt grunt och vi mötte ett oräkneligt antal pråmar fullastade med kol som gick upp och nerför floden och det fanns helt enkelt inte utrymme för Mahimahi att ta sig fram på. Nåväl, efter en lite bättre koll i sjökort och guideböcker kunde vi snart konstatera att vi seglat till helt fel plats. Så ut från floden igen och ny kurs mot Kumai. Nästan två dygns segling till. Gissa om vi var frustrerade! Men, som Camilla sa, på en lång jordenruntsegling måste det väl bli lite fel ibland.

För alla långseglare så är autopiloten (ap) värd sin vikt i guld. Det skämtas friskt om hur vi alla hellre skulle bli av med vår partner än vår ap. Att dygn efter dygn vara tvungen att stå vid ratten och styra är inget som lockar. Nej, vi ställer in ap:n och så sköter den jobbet. Men nu vill vår ap inte vara med längre. Länge har den då och då stängt av sig och då far båten i väg på en egen kurs. Inte så bra. Dessa stopp kom allt tätare tills en dag då den överhuvudtaget inte ville styra dit vi ville. Vi ställde in den och så efter en stund girade den plötsligt 30 grader och när vi justerade så svarade den med att dubbla justeringen. Det visade sig att kompassen i autopiloten lagt av. Inte bra men ibland har man tur! I Polynesien fick vi en kompass av en seglarkompis. Han skulle sälja sin båt och behövde den inte längre och vi tyckte den kunde vara bra att ha i reservdelsförrådet. Magnus bytte kompass och autopiloten styr nu åt rätt håll igen. Dessvärre är problemet med att den stänger av sig kvar så nu söker vi med ljus och lykta efter en begagnad ap. Alla tips välkomna!

Nu har vi kommit till Batam, sista stoppet i Indonesien, alldeles intill Singapore. Det har varit en långsam segling med extremt växlande väder. Allt från vindstilla till 15 m rakt i näsan. Upp och ner med segel och på och av med motorn. Och massor av trafik, allt från stora lastfartyg till små fiskebåtar till obemannade fiskeflottar.  Inga avslappnade sköna nattvakter alltså utan full koncentration hela tiden. Det har varit ont om färskvaruaffärer och vi har inte fått någon fisk på väldigt länge så middagarna har blivit ganska tråkiga. Konserverade köttbullar i smaklös sås med konservgröna ärtor och till det klistrigt pulverpotatismos kvalade direkt in på listan för de sämsta middagarna ombord.

Mycket diesel har det gått åt. Vi har fått tömma alla dunkar i tanken under gång. Och påmindes då om killen som erbjöd sig att fixa diesel åt oss. Vi lämnade sex 20-litersdunkar till honom och snart var han tillbaka och skulle ju då ha betalt för sex dunkar á 20 liter enligt ett överenskommet pris. Bara det att vi såg direkt att samtliga dunkar var halvfulla. När vi påpekade det sa han att det är för att alla dunkar blir större när de blir gamla! Och inte lite större då eftersom halva dunken var tom. Han hävdade alltså ogenerat att det var 20 l i dunkarna trots att de bara var halvfulla och han ville ha betalt därefter. Det hela slutade med att vi betalade mindre än vad vi kommit överens om men ändå alldeles för mycket. Vi hörde sedan om begreppet ”indoliter” och det är ju lätt att förstå vad det betyder.

Vår flagga har som ni ser sett sina bästa dagar. Det är tufft att vara flagga i ur och skur och sjömil efter sjömil. Hur många mil kan det egentligen ha blivit sen vi lämnade Onsala? Så nu kära Frida och alla ni andra som följer oss, skriv vad ni tror i en kommentar på bloggen. Den som kommer närmast rätt svar föräras bloggens andra guldstjärna! Lite hjälp till er som inte brukar vara på havet: en sjömil = 1852m.  Så nu är det bara att räkna eller gissa! Alla sätt är bra.

Alltså antal sjömil från Onsala till Batam (Singapore)?

Nu ska vi snart klarera ut från Indonesien och gå vidare uppåt längs Malysias västkust.  Läs även förra bloggen, från Bali. Där finns även foton från Bali nu.

Ha det bra allihop!

Nov 26

Bali i våra hjärtan

Inseglingen till Bali var inte så lockande. Ett vatten som man absolut inte ville bada i och en grå, trist kustlinje. Lite besvikna tog vi dingen in till land, ordnade en taxi med förare och upptäckte ett helt annat Bali. En ö att ta till sitt hjärta.

Det myllrar av människor. Det är färgstarkt, rörigt, bullrigt och vänligt. Men också storslaget och stilla..

Vi har besökt imponerande och för oss ganska märkliga hindutempel. Ett där det rustats för kalas och alla figurer var draperade i olika tyger. Men det allra konstigaste var nog tuppfäktningen. Inne på en av tempelgårdarna var det en stor folksamling, bara män. Runtomkring stod en massa påsar och i dem var det tuppar som väntade på sin tur eller snarare otur. I mitten satt några av männen med tuppar i händerna och någon ledde budgivningen på vilken tupp som skulle vinna kampen. Tupparna hade knivar fästa vid ena benet. När alla bud var lagda så utbröt då fäktningen mellan tupparna. Otäckt!
Madi, vår chaufför, sa att detta förstås var olagligt och särskilt inne på helig mark. Men så värst svårt att upptäcka dem var det nu inte så det skedde nog med allas goda minne.

Vi har sett böljande risodlingar, vulkaner och en vacker kratersjö insprängd uppe bland bergen. Trots att det nu varit torka i många månader är det grönt och frodigt. Och vi såg massor av roliga macaqueapor i ett stort reservat där de levde fritt och busade med oss besökare.

Förutom ris så odlas mycket kaffebönor. Till en speciell sorts kaffe tar man hjälp av lovakdjuret som äter kaffebönor och när bönorna kommer ut igen så har de fått en alldeles egen smak. De plockas då från marken, rostas och voila, kaffet är klart! Det är dyrt och anses vara den allra finaste sorten. Vi fick provsmaka på alla möjliga sorter, alla var goda men väldigt söta eftersom kaffepulvret blandats med mycket socker.

Vi har ätit god indonesisk mat för inga pengar alls. Det mesta är billigt här förutom mat i mataffären där vissa varor är extremt dyra. Som till exempel en liten bit helt vanlig goudaost för 240 kronor. Så vi njuter av att äta ute varje dag.

Trafiken är minst sagt tät men fast det är så mycket trafik är det märkligt nog en behaglig trafikrytm, ingen hets överhuvudtaget. Det fullständigt kryllar av vespor som är ganska dyra i inköp men det finns ett avbetalningssystem som gör det möjligt för flertalet att köpa sig en vespa.

Här finns oändligt mycket fint hantverk att titta på. Vi besökte flera små verkstäder för allt från trä, lergods och silver till textil och drakbygge. Det finns en gedigen skicklighet både på det mer traditionella men också i att kombinera tradition med nytänkande.

Alla är otroligt hjälpsamma och många pratar engelska här så det går ganska bra att prata lite. När vi anlände till Bali var det inte mycket plats att ankra på så vi lånade en boj. Sen åkte Magnus runt i dingen för att försöka lokalisera ägaren till bojen för att höra om vi kunde få hyra den några dagar. Det visade sig vara en kille som hade flera större båtar för turistturer. Vi fick låna bojen helt gratis men inte nog med det, sen fick vi utnyttja deras tankbil och kunde fylla ren diesel direkt i tanken. Inte nog med det heller, de hade också en egen vattenanläggning med rent dricksvatten (annars helt omöjligt att få i Indonesien) så vi fick även fylla på med vatten! Sen frågade Magnus om var man kunde få tag på motorolja. ?Hoppa upp på min scoter så kör jag dig dit? sa en kille. Magnus fick låna en hjälm och så åkte de i väg och kom tillbaka lite senare med olja. Inte så många här vet var Sverige ligger men alla vet vem Zlatan är och att Magnus är Zlatans bror väcker många glada skratt och en del funderingar. Sant eller inte sant?

Sänder detta från båtmailen. Foto kommer när vi har Internet.

Nov 16

På kollisionskurs!

 “This is sailingyacht Mahimahi. Vi är under segel och har svårt att väja, om fem minuter möts vi . Kan you please alter your course!!!”

Det var mitt i natten, Magnus hade vakten och anropade för fjärde gången ett fartyg över VHF-radion.

Vi har en AIS som är ett oöverträffat hjälpmedel för att se andra båtar på havet. När en båt närmar sig så dyker den upp på datorskärmen och vi kan se namn, position och när och var vi kommer att vara som närmst i förhållande till varandra. Vi kan även direkt se om ett fartyg ändrar kurs. Mötande båtar ser oss på sin AIS.

Vi var med fulla segel på väg från Lombok till Bali och det var mycket trafik. En del mindre fiskebåtar och många större fartyg. På Aisen såg vi först två fartyg som närmade sig Mahimahi och som helt enligt alla regler till sjöss väjde för oss eftersom vi seglade och därmed har svårt att väja. (Även om vi skulle kunna väja så blir det mest förvirrande för omkringliggande båtar om vi plötsligt börjar väja mot rådande regler.) De gjorde en tydlig gir och gick inte tillbaka på kurs förrän vi var väl ur deras väg. Tryggt och lugnt. Vi ropade upp dem och tackade.

Sen kom då fartyg nr tre. Ett litet behändigt skepp på 240 meter med full fart på väg rakt mot oss. Mahimahi ter sig väldigt, väldigt liten intill en sån koloss.

När vi ser att vi snart kommer att ha ett större fartyg ganska nära så brukar vi ropa upp dem för att kolla att de noterat oss. Oftast svarar de med en gång och bekräftar att de sett oss och talar om hur de tänkt att möta oss. Och sen frågar de flesta lite om vart vi är på väg etc. Trevliga radiomöten till havs oftast.

Magnus ropade alltså först upp för att kolla att någon observerat oss. Fick ett mycket förvirrat svar från någon på extremt knagglig engelska. Vi avvaktade en stund, tänkte att de väjer väl snart. Men icke. De kom närmre och närmre. Vi lyste med en stark strålkastare på seglet för att göra dem uppmärksamma på oss. Inget hände. För att göra det hela lite extra spännande lystes samtidigt hela himlen, gång på gång, upp av skarpa blixtar. Det var oväder på gång.

Jag tittade på blixtarna och på oljetankern och började tycka att alltihop var otäckt nära, det är inte jättekul att akta sig för att krocka med en oljetanker. Magnus sa uppmuntrande att ”det är en bra övning”. (Som han entusiastiskt brukar säga i lägen då jag tycker det är fara å färde).

Efter flera alltmer uppfodrande anrop på radion kunde vi äntligen se hur fartyget girade för oss. Men inte en cm mer än vad som var alldeles nödvändigt för att undvika en kollision. Och sen omedelbart tillbaka. Fartyget var så nära att vi kunnat ta på det. Vi ropade inte upp och tackade.

Åskovädret fortsatte hela natten men höll sig någonstans långt borta i horisonten som tur var.   I mörker på öppet hav syns en blixt på väldigt långt avstånd och ter sig ofta mycket närmre än vad det egentligen är.

(För den som undrar: jo vi hade förstås en plan för en undanmanöver om fartyget inte väjt.)

Nu har vi kommit till Bali. Ligger i en vik som är lika skitig som överallt annars. Visst finns det fina rev att snorkla på och stränder att ströva på men det förtas av allt skräp, tyvärr.

I dag ska vi ta oss till en mataffär för att fylla på förråden och försöka få tag på diesel som vi vågar hälla i tanken. I morgon blir det en biltur över ön. Mycket att se!

Härliga kommentarer! Kul med ormen, jättesnäll eller livsfarlig, det är frågan.

 

 

Nov 07

Kontrasternas land

Ja Indonesien är verkligen ett kontrasternas land. Efter några dagar i denna annorlunda kultur känner vi oss ganska omtumlade, men spännande är det!

Vi ligger just nu ankrade i en vik utanför staden Labuan baju på ön Flores. Inne i stan myllrar det av människor. Mest barn och unga, medelåldern är låg. Hönor, grisar och vespor trängs också på gatorna. På vesporna sitter ofta en hel familj. De vuxna bär alltid hjälm men barnen som sitter inklämda emellan mamma och pappa verkar inte behöva det.

De flesta husen är mycket enkla, avloppen rinner i långa diken utanför och det luktar. Det är helt otroligt skräpigt och smutsigt och vi har varken sett soptunnor eller papperskorgar. I gathörnen kan man köpa fisk och grönsaker och lite annat från små, små butiker insprängda i husen. Flugor får man på köpet. Mitt bland dessa enkla bostäder reser sig plötsligt ett mycket påkostat hus omgärdat med höga staket. Skillnaden mellan fattig och rik är skriande påtaglig. För att inte tala om skillnaden mellan oss turister och de bofasta.

Många kommer ut till Mahimahi och erbjuder olika tjänster såsom tvätt och dieselfyllning eller för att sälja pärlhalsband och träarbeten. Allt är för oss otroligt billigt så både pärlor och en fin drake har inhandlats. Alla är vänliga, tittar på oss och hejar. Tyvärr är det inte många som pratar engelska eftersom de inte lär sig det i skolan så det är inte så lätt att prata tyvärr och det är inte helt enkelt att förstå de sociala koderna för oss nykomlingar.

Båtarna här är många och väldigt fina i alla möjliga färger men ingen har någon ljuddämpare så det är ett konstant buller, minst sagt. Som matchas av böneutroparnas mässande som dånar över nejden med jämna mellanrum. Som till exempel klockan fyra på morgonen då man sover som bäst.

I går var vi på Komodo island som är känt för sina jättevaraner (Komododragons). Vi gick en tur och trodde väl inte att vi skulle ha turen att se någon men ganska snart nästan snubblade vi på en och sen såg vi flera stycken till. De var otroligt mäktiga och sägs vara ganska aggressiva mot människor men de vi såg föreföll inte så värst intresserade av oss. De spatserade makligt förbi där vi stod, visserligen vid sidan av stigen för att inte reta upp dem i onödan. Turen gick genom ett riktigt ”Sagan om ringen landskap”, ett stort naturvårdsområde, vi hade inte alls blivit förvånade om det dykt upp en hobbit bakom bergen på väg för att besegra de eldsprutande drakarna…

Vi hade en alldeles egen guide som lärde oss indonesiska ord och gav oss en draktand ur sin samling. Kan säkert vara bra att ha, kanske för den tur med sig.

Om en stund seglar vi ut bland de många öarna för att njuta av bad och snorkling i Indonesiens fina vatten. Landskapet är fantastiskt vackert och det sägs att det är lika fint under ytan.

Las ocksa “Moment 22 i Kupang” och “Vem kan segla forutan vind”  skickade fran kortvagsradion.

Sitter just nu pa ett rokigt internetcafe och forsoker ladda upp bilder men det gar inge vidare. Far bli nasta gang.

Ha det gott!

Nov 03

Moment 22 i Kupang!

Sjön gick hög när vi surfade in mot stranden i Kupang för att möta vår agent. Noca hade redan innan vi fått i ankaret förklarat att han var vår agent och att vi skulle ses om en timma på stranden. Det spelade inte någon större roll vad vi sa på VHF-radion, utan så var det. Både Sara och jag undrade hur denna landning med dingen skulle gå. Normalt när det är hög sjö får man gå ur dingen och försöka balansera i vågorna som bryter mot stranden, men här såg det svårt ut. Agenten vinkade frenetiskt och uppmuntrande till oss. Plötsligt började en enbent man att vada ut till oss. Mannen gick ut i vågorna och tog hand om både oss och gummibåt. Så svårt var det.
Nu började hårda förhandlingar med vår agent. 50 US-dollar sa agenten. 25 för alla kostnader sa vi, inklusive enbent båtvakt! No no sa agenten. Det slutade på 40. Inte så bra prutat kanske, men vi var nöjda då ju ALLA kostnader ingick.
Allt började bra. Vi blev uppskickade på stan och skulle möta honom lite senare på ?turistbyrån?. Vi gick på upptäcktsfärd i vår första Indonesiska stad och bekantade oss med Valutan Rupiha. Efter att ha räknat lite tog vi ut två miljoner i bankomaten!

Beväpnade med en försvarlig sedelbunt shoppade vi loss i Kupang!
En specialgjord stämpel med båtens namn och en vacker ?Mahimahi? på, beställdes för 60 000 R. (36 kr) Vi köpte en Magnumglass som på Galapagos kostat en förmögenhet för 11 000 R (7 kr) Sara handlade en vacker Sari som kostade 14 kr. Så långt verkade allt bra.

När vi träffade agenten igen fick vi tillbaka våra pass. Tack! Det var nu inklistrat ett VISA för 30 dagar och agenten var mkt nöjd med sitt arbete. Vi var väl bara måttligt imponerade eftersom vi på Indonesiens konsulat i Darwin betalt ganska många US-dollar för att i våra pass få ett VISA för 60 dagar som redan var inklistrat? Vi var i varje fall glada för att ?immigration? var klar. Nu återstod bara; custom, health och harbourmaster.

Priset på agentens tjänster hade nu stigit med 900 000 R ca. 540 kr. Vi förstod ingenting. Agenten förklarade att om vi skulle åkt till dessa myndigheter skulle vi fått betala taxi! Och det är dyrt menade agenten. Vi sa ju lite försiktigt att det ju var därför vi anlitat honom. Vi skulle ju inte åka till ngn myndighet. Agenten försökte med den ena krystade förklaringen efter den andra. Till slut fick vi hjälp att tolka och det visade sig då att: ?Det här är Indonesien, här måste man betala mutor till alla? Ja ha… Sa vi. Det var nog just därför vi anlitade dig som agent. Det slutade med att vi sa, att vi inte behövde honom och att vi skulle göra det själva. Agenten, nu ganska sur, fick 10 US och vi hoppades att han inte skulle ringa runt och göra allt svårare för oss.
Nästa morgon flyttade vi båten till en industrihamn och hissade vår gula ?karantänsflagga?.
Plötsligt vimlade det av myndigheter ombord. Sara langade upp kall cola och jag langade fram den ena kopian efter den andra på alla papper som de ville ha. Tullen gjorde som vanligt en minnesvärd besiktning av båten, där de missade alla våra mediciner men noggrant undersökte vårt salt och våra gasolflaskor. Tillslut var alla nöjda och jag skulle bara komma upp till respektive kontor då kopiorna tagit slut och nya måste göras.
Beväpnad med stort tålamod och gott humör började min vandring genom den Indonesiska byråkratin.
På ?Health? var de mkt trevliga och effektiva. Redan efter en timmas stämplande (12 olika stämplar) var min gröna bok, som vi måste ha, färdig. Inga mutor behövdes för att få alla dessa stämplar.
Nästa instans var ?custom? Här möttes jag av en stor affisch ?NO TIP?. Verkar bra tänkte jag. Här blev det lite svårare. Vår fd. agent hade ringt och sagt att vi skulle komma? Så de undrade vad som hänt med agenten eftersom jag kom utan honom. Jag mindes affischen och sa att jag visste att det var olagligt med mutor och att jag därför sagt upp samarbetet med agenten. Agenten hade krävt att vi skulle betala mutor fast jag visste att alla papper skulle vara utan kostnad. Detta var allvarligt. Tjänstemännen hämtade en kollega med massa ränder på axlarna.
Det här blir dyrt sa han med allvarlig min. Hur mkt ville han ha till mutor? Frågade mannen. 900 000 R svarade jag med ngt darrig stämma. Hmm… Men nu kostar det 1000 US säger han då.
För en kort stund tänkte jag att nu har vi ställt till det. Sedan brast han ut i ett leende och sa: skojar bara!
Det visade sig att båten måste importeras till Indonesien så länge vi är där, och det tar sin tid som ni förstår. Efter ytterligare två timmar och många stämplar var detta klart och jag gick vidare till ?harbourmaster?.

Här skulle det gå fort för jag skulle bara lämna en kopia till de tjänstemän som varit i båten och druckit cola tidigare under dagen. Det var bara det att nu fanns ingen av dem där så ärendet måste startas från början, igen? Med leende och tålamod klev jag därför in i ett rökigt rum med 10-11 personer.
I mitten av rummet höll en person på att göra ren en stor revolver som han pekade mot alla med.
Lugn och fin, de här löser sig tänkte jag. Mkt riktigt. Efter en timme var allt klart!
De hade fått kopior på alla papper jag hade? Men jag hade inte fått en enda stämpel! Väldigt misstänkt tyckte jag.
Jag vill ha ett papper med stämplar på att jag varit här, sa jag. Nej det går inte om du inte klarerar ut härifrån, sa de. Men jag skall inte Klarera ut sa jag, jag vill klarera in i Indonesien. Då behöver du inget papper, de får du när du klarerar ut sa de. Och så där höll vi på. Jag var nu mkt trött, varm och nära paniken. Så jag sa: OK jag vill klarera ut! Nehej. Det går inte. Då måste du först börja om på ?immigration? och få en stämpel på att du klarerar ut från Kupang?

Jag gav upp och gick ner till båten där Sara förtvivlat sprang med fendrar och tampar för att skydda båten i en hastigt uppkommen sjöbris. Vi beslutade att göra ett besök hos ?immigration? som låg på andra sidan av staden. Efter många äventyr kom vi med andan i halsen dit för att få beskedet att vi naturligtvis inte skulle klarera ut nu när vi just kommit till Indonesien. Morgonen efter smög vi med avstängd AIS och VHF-radio ut ur hamnen?

Förhoppningsvis kan vi göra våra egna papper nu när vi fått en egen stämpel. En dag på jobbet på S/Y Mahimahi

Older posts «