«

Sep 25

Vad som helst kan hända, när som helst!

Nu har vi seglat in i vår hemmahamn och Mahimahi ligger tryggt förtöjd vid bryggan. Vårt seglingsäventyr är slut och det här blir sista bloggen från Mahimahi.

Fortfarande är vi nog lite omtumlade efter hemkomsten. Att få segla in i Gottskär och mötas av så många kära människor var ju alldeles fantastiskt. En sån fest! Som någon skrev efteråt; ”det var ju nästan mer känslosamt än att vara på bröllop”. Tack alla ni som mötte upp! Och Tack Nils, Sven, Klas och Kenneth för allt ni gjorde för oss!!! Det blir ett minne för livet!

 

Gottskär

[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0181.jpg]Heeeeej!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0166.jpg]Alla flaggor hissade förstås
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0155.jpg]Och Mahimahiflaggan
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0176.jpg]Följebåt; härligt!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0178.jpg]Det blev kappsegling in på mållinjen!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0225.jpg]På prispallen!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0234.jpg]Champagnen korkas upp över publiken
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0236.jpg]Skål!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0232.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0197.jpg]Kocken Nils slet i värmen, gott blev det!
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0221.jpg]Mest välklädda gästerna; Britt-Marie, Johan och Joakim i Mahimahitröjor
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0191.jpg]Mingel på kajen
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0195.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0196.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0212.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0227.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0200.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0202.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0219.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0244.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0248.jpg]
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0250.jpg]Festen fortsatte ombord...
[img src=http://mahimahi.se/wp-content/flagallery/gottskar/thumbs/thumbs_dsc_0261.jpg]

 

Vi har varit ute i tre år och tre månader, seglat 45000 sjömil och besökt 40 länder!

 Tre år ombord på en segelbåt. Hur är det egentligen? Jo det är allt mellan himmel och jord. Ibland upp och ibland ner. Ganska likt som det är att vara hemma alltså. Fast visst är det ändå ett annorlunda liv. Bara det att bo tätt ihop på en liten yta. Även om Mahimahi är rymlig för att vara en båt så känns det ändå ganska trångt ibland.

Många har frågat ”hur sjutton står ni ut med varandra dag ut och dag in?” ”Slår ni inte ihjäl varann?” ”Jag skulle aldrig klara det” är också en vanlig kommentar. Visst har vi nog båda haft lust att slänga av den andre ibland men det går ju helt enkelt inte. Så det är bara att ta sig samman. Bita i det sura äpplet och vänta tills stormen bedarrat. Och det gör den ju förr eller senare. De allra flesta dagarna har vi det bra tillsammans.

Våra vänner långseglarna säger alla med en mun ” jorden runt på tre år; varför seglar ni så snabbt?” Medans de flesta på landbacken med gapande mun upprepar; ”tre år?” ”Har ni varit hemifrån i tre år!?” ”Har ni verkligen seglat i tre år?”

Ja man kan ju se det ur helt olika perspektiv. Visst är det så att vi har seglat snabbt (vi har ju en snabb båt) och ibland har det absolut känts som för snabbt. Det är många platser vi inte hann besöka och många platser vi kunnat stannat längre på. Men jorden finns ju kvar. Det är svårt att få allt så det blev ett val vi gjorde under resans gång.

 Hur är det då att segla 45000 sjömil? Det kan vara att sakta glida fram över ett spegelblankt hav, kanske genackern bär så att vi gör några knop framåt. Vi läser och tittar ut över havet och så kommer en flock lekfulla delfiner och hälsar på oss, eller en val eller en sköldpadda.

Det kan också vara att brutalt kastas mellan höga, ibland gigantiska, vågor. Mahimahi tar sig alltid oförtrutet fram hur hög sjö det än är och hur mycket det än blåser. Och under däck är det även i hårt väder förvånansvärt stilla. Men visst är det ändå en kamp att laga mat eller att gå på toaletten. För att inte tala om att sova. Det är då jag brukar undra vad tusan jag gör där ute egentligen.

Men så stillnar vinden och sjön lägger sig. Vattnet blir platt och vinden är alldeles lagom in från sidan. Solen tittar fram igen och vi kan hissa alla segel. Mahimahi forsar fram, nätterna är stjärnklara. Kanske seglar vi i en glittrande mångata. Och så går solen upp och vi får uppleva ännu en fantastisk soluppgång. Då nappar det; en stor fisk på kroken och det blir en god middag till kvällen. Inget smakar så gott som nyfångad fisk långt ute till havs.

Att sen efter många, många dagar långt ute till havs sikta land, kanske en ny kontinent eller en ensam atoll mitt i havet, det är lite som en dröm.

Magnus är alltid trygg ombord medans jag ofta är rädd ute på havet. Fortfarande, efter alla dessa seglade sjömil. Kanske för att jag vet av erfarenhet att precis vad som helst kan hända, när som helst. Det kan det förvisso hemma också men där är vi ju ändå inte lika sårbara. Att hamna i sjönöd mitt ute på Indiska oceanen vore ju till exempel inte så kul. Där är lååångt till hjälp. Men hur rädd jag än kan vara därute ibland så glömmer jag det snabbt och är på något konstigt vis ganska snart redo för nya seglingar över haven.

40 länder: många platser blev det… Varje ställe där vi måste klarera in räknar vi som ett land även om det kan höra till ett annat land, som till exempel St Helena som hör till England. Att klarera in (som ni vet; ofta mest ett nödvändig ont men så här i efterhand också många roliga minnen) och sen få ta dingen in till det nya landet är alltid lika spännande.

Tänk att få se den mytomspunna söderhavsön Fatu hiva i verkliga livet, att styra in i den färgsprakande, glittrande obebodda atollen Chagos eller att segla rakt in i hjärtat av New york. En jordenruntsegling bjuder på så mycket olika upplevelser att det ibland blir svårt att sortera men det är ju också det som är lockelsen.

Det finns så många fantastiska platser och så många underbara människor och så många vitt skilda sätt att leva på. Vi har förstås sett både fattigdom och välmående men även de som lever enkelt men gott, som i Franska Polynesien. Ibland är kontrasterna ofattbart stora och det väcker många tankar.

Den jobbiga biten i detta nomadiska liv är att vi måste ta farväl av både goa människor och fina platser. ”Åh, alla dessa hejdå” som jag lite ledset sa en gång när det var dags för barnen att resa hem. Joakim svarade uppmuntrande ”men tänk på alla hej som det blir också!” Så sant!

Hur blir det nu då? Det vet vi nog inte riktigt ännu men förhoppningsvis blir det bra. Vi har många gånger konstaterat att Sverige är ett väldigt bra land att leva i och vi har ett fint liv här hemma.

Vi är väldigt lyckliga att allt gått så bra. Visst har vi varit ute i väldigt hårt väder och visst har en och annan sak gått sönder men inga större incidenter alls. Vår resa har varit fantastisk och vi känner en stor ödmjukhet över att vi har haft möjligheten att göra den. Att kasta loss och ge sig ut på äventyr är inte alla förunnat. Vi kommer förstås att sakna vårt båtliv ibland, havet finns ju för alltid i oss. Men Mahimahi finns kvar så en och annan tur lär det bli framöver också och när vintern och mörkret kommer får vi väl ta fram alla bilder och drömma oss bort ett tag.

Till sist : Tack alla ni som följt oss de här åren och tack alla som skrivit glada och uppmuntrande hälsningar till oss på bloggen, på facebook och i mail. Det var alltid roligt att få hälsningar hemifrån och alldeles särskilt roligt när vi var långt borta.

Tack Joakim och Camilla för ert helt fantastiska och alltid positiva stöd och för att ni med jämna mellanrum tog er till era tokiga föräldrar så att vi fick uppleva äventyret tillsammans. När ni inte var ombord så var ni ändå alltid med oss; hela vägen runt jorden!

Och eftersom det är jag (Sara) som skriver så tar jag mig friheten att säga Tack Magnus. Vi gjorde det! Vi gjorde det tillsammans, med kärlek!

Hejdå för nu, men kanske hej igen, någon annan gång…  / Kramar från Magnus och Sara

29 comments

Skip to comment form

  1. Charlotta

    Så fint skrivet!
    Ni ska veta att det har varit så kul att följa er, på eran underbara resa.
    Och alltid med hög spänning.
    Fint att ni är hemma igen, inte så dumt här heller.
    kram Lotta.

    1. Sara

      Tack Lotta! Härligt att du följt oss, nu får vi ses snart på landbacken! Kramar

  2. Eva Sjöstrand

    Vad roligt att ni är hemma igen. För jädra synd att jag inte kunde vara med och möta er, det ser trevligt ut på bilderna. Jag kommer också att sakna att läsa om era äventyr, man har blivit så glad varje gång det har kommit en ny berättelse från de vida haven. Tänk allt som ni har varit med om! Det kommer ni att leva på länge.
    Kramar Eva

    1. Sara

      Eva; Så härligt att du följt oss hela vägen! Det var synd att du inte kunde komma, det blev en fantastisk fest
      men vi ses snart! Kramar

  3. Anonymous

    Hej,

    Välkomna hem. Tack för många intressanta reseberättelser.

    Seglarhälsningar,
    Inger och Peter

    1. Sara

      Tack Inger och Peter! Roligt att ni följt oss.

  4. Kaj Liljebladh

    Stort Grattis! Väl genomfört! Vi sågs i Shelter Bay, sedan har vi inte ens lyckats se baken på er!
    Ni har skrivit en spännande och bra blogg, som även en inbiten långfärdsseglare(?) gillar!

    S/Y Amelit ligger till försäljning i Nya Kaledonien och vi har börjat om, denna gång med en motorbåt! Just nu ligger vi i Trinidad!
    Kaj

    1. Sara

      Tack Kaj! Kul att du gillat vår blogg.
      Synd att ni aldrig kom i kapp oss; men du vet Amelit mot Mahimahi— ;). Men vi har ofta pratat om er, var ett roligt möte vi hade.
      Och har ju sett att ni bytt till motorbåt. Stort hopp! Låter kul och spännande. Men långfärdsseglare lär du nog alltid vara ändå.
      Ha det gott, hälsningar Magnus och Sara

  5. Michael adamietz

    Det har varit kul att läsa er blogg, se era bilder och känna en del avundsjuka från er resa.
    Kul att se er hemma

    1. Sara

      Det var kul att få dela en bit med er i Thailand!
      Ses snart igen

  6. Leni och Bosse

    Fasen också, den här gången hann jag inte alls med. Brukar vara på hugget, men har nu slappnat av och tänker på er ankomst till Gottskär. Fantastisk!
    Nu blir det svårt för mig, allt det fint formulerade är redan skrivet, så jag fegar och håller med om allt som sagts. OCH, vi kommer att sakna plinget i datorn, se på varandra och säga “tror du det är Sara”? Men, vi kommer nog släntrande till grannen ibland och lyssnar på när ni “tjötar lite”, eller vad det heter.

    Kram och lycka till med Svensson-livet!!
    Leni och Bosse

    1. Sara

      Ja vi började ju undra vart ni tagit vägen, men Sven var nöjd, han hann ju före.
      Kram till er, ses snart!

  7. Pat & Fil

    The Mahimahi blog’ has been a great read – instructional, educational, enlightening – and many fans will surely miss it. Might there be hopes for a (shorter?) ‘sequel’, at some point in the future?

    1. Sara

      Hi Pat & Fil, thankyou for following us and for your kind words.
      Keep in touch for coming plans.

  8. Anonymous

    Det har varit så berikande att få följa med er på er fantastiska resa och inte minst de skildringar som du Sara har delat med dig till oss. Det blir väl en bok? Du skriver så fint.
    Tack och välkomna till ett mer vanligt liv. Kram

    1. Sara

      Tack för att du hängt med!
      Får se vad det blir i framtiden nu är det fokus på att ta in hemmalivet…

  9. Nina

    Jag har skrattat, förundrats, ibland förfasats när jag läst dina reseskildringar och tittat på alla fantastiska bilder men den här gången kom en tår. För att ni är hemma! För allt fantastiskt ni varit med om! För att ni på haven och alla vi här hemma har längtat efter varandra! Det är så fint! Leende tänker jag däremot på den hejdundrande hemkomsten och alla som så varmt tog emot er!
    Mängder av kramar!

    1. Sara

      Nina, en så fin sammanfattning av alltihop… Ja många minnen är det inte minst från mötet i Gottskär med er alla!
      Ses snart!

  10. Loddy

    Tack för fantastisk reseskildring och mycket inspiration. Välkomna hem! /Loddy

    1. Sara

      Tack Loddy! Så kul att du hängde med hela vägen runt!

  11. Fam.Nilsson

    Skönt att ha er hemma!
    Kram Ann-Sofie Lars Linus och David

    1. Sara

      Hej familjen, ses snart!

  12. Lena

    Tack för att jag har fått vara med på er spännande och helt underbara resa.
    Kram
    Lena

    1. Sara

      Tack själv Lena för att du följt oss!

  13. Eva Ö

    …och fy vad man kommer sakna denna underhållning på bloggen, så skriv gärna en bok! Den skulle bli skitbra!!
    Eva

  14. Eva Ö

    Oj nu föll en tår! Så fint skrivet!!
    Och ja, det är ju kanske tillsammans med, och genom, styrkan i familjen tanken att göra något sånt här föds (- även om det naturligtvis finns ensamseglare. Men även de har förhoppningsvis någon slags stöd och kärlek bakom sig).
    Dessa år har ju inneburit mycket annat i vår familj, och då har det varit så extra härligt att ändå få känna kontakten med er, och med dig kära syster. Naturligtvis via våra mejl, messenger men också här i era fina texter och bilder av era upplevelser. Nu finns ni på lite närmre håll- men vi fortsätter väl chatta..!!det är ju ändå 50 mil emellan.
    Kram Eva
    och såklart Calle, Olivia, Isak och Nora

    1. Sara

      Hej familjen!Så fint skrivet av dig Eva.
      Vi ses snart! Kram

  15. Sven

    Ni är sanna Hjältar! Havet och Mahimahi saknar er men vi tycker det är skönt att ni förtöjt hemma!
    Tack för underhållningen på världens bästa blogg!
    Sven & Co

    1. Sara

      Och Tack till dig Sven för att du följt oss, uppmuntrat och peppat oss och alltid skrivit härliga kommentarer på bloggen!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>