Regnet vräkte ner. Det var min vakt och jag stod uppe i sittbrunnen och spanade ut över vattnet. Sikten var obefintlig. Magnus satt där nere och spanade på radarn, den är guld värd i såna här lägen!
Natten hade fram till nu varit lugn. Många små och stora båtar att hålla koll på visserligen, vi var ju mitt i Malaccasundet. Men vädret var fint. Det blixtrade och mullrade i horisonten men det gör det nästan konstant här den här tiden på året.
Men så kom åskan närmre och närmre, nu var det tätt mellan blixt och knall. Jag gick ner och stängde luckorna och sen kom regnet. Efter en stund väckte jag Magnus eftersom det blev lite för mycket oväder. Vi behövde vara två som var vakna.
Jag var alltså i sittbrunnen, tittade upp mot himlen, såg de svarta molnen som lystes upp av intensiva blixtar, tittade ut över vattnet och så upp mot himlen igen. Då såg jag den! Ett omisskännligt långt, svart moln, som ett stuprör rakt ner i havet. Och i vattenytan brusade och rök vattnet!!!
Jag vräkte upp luckan ner till salongen: ”Magnus, en tornado!”
Magnus for upp i sittbrunnen. Vi såg hur tornadon for fram, hur vattnet alltmer piskades upp runtomkring den. Den var nära! Väldigt nära!
Det var ju omöjligt att veta vilket håll den skulle ta men vi bestämde oss för att styra undan åt styrbord. Något måste vi ju göra. Jag gick ner och låste alla luckor. Hårt! Magnus stod kvar vid rodret, är man kapten så är man, beredd att springa ner och stänga den sista luckan efter sig om tornadon skulle komma rakt mot oss.
Vi följde spända dess rörelser och så, oändligt långsamt, såg vi hur den minskade i kraft och till slut helt löstes upp och bara försvann. Vi drog en lättnadens suck.
Efteråt var vi givetvis ganska skakade. Och spekulerade i vad som skulle hänt om tornadon träffat oss, eller kanske rättare sagt fångat oss. Svårt att veta men helt klart hade det blivit skador på Mahimahi. Det är stor kraft i en tornado!
Vet inte vad Tage Danielsson skulle sagt men enligt den alldeles egna sannolikhetslära vi håller oss till på Mahimahi så lär vi i alla fall inte träffa på någon mer tornado den här resan. De flesta ser aldrig en endaste en och vi har redan varit alltför nära två stycken. På vår förra segling med Nausikaa såg vi faktiskt en på nära håll mitt ute på Atlanten. Det gick bra den gången också. Man måste ha lite tur när man är ute på äventyr!
(Någon egen bild hann vi inte ta, men ungefär så här såg det ut.)
Pingback: FAQ och lite annat – Mahimahi-Cigale 14
Pingback: FAQ och lite annat » Mahimahi - Cigale 14
Vet inte vad jag skall säga. Bra vakat och parerat.
Tur att ni klarade er så bra…hoppas nu att ni kan tar det lugnt och har soliga dagar.
På långseglingen har man aldrig tråkig 🙂
Fy vad otäckt! Var rädda om er! Grålle hälsar till mamma.Han saknar henne jättemycket men hälsar att han har det bra.
Kram Familjen Nilsson
Sol, värme, turkosblått vatten, vackra fåglar, gitarr i solnedgången, paraplydrinkar, goda böcker, möjligen lite puts och fejande, det är OK, såna rapporter vill vi ha. Men detta! Fy sjutton. Var rädda om er, många här hemma som bryr sig och tänker på er.
TAKE CARE! Kramar, Leni och Bosse
P.S. Naturen prunkar verkligen här. Träden är fantastiska, ljusgröna fräscha och blommande!
Läskigt det låter! Tur att det gick bra. Kram på er från mig och lilltjejen
Uuh, va läbbigt! Men vilken bild!
Uj, fy, ursch… Jag är glad att allt gick bra med er och nu hoppas jag verkligen att ni aldrig behöver träffa på någon mer sådan otäcking!!!
Läser dina berättelser och är lite avis. Nu kändes det lite mer okej att åka MC i ösregn till jobbet än att sitta med er i sittbrunn och fundera på vilken väg tornadon skall ta.
Men du vet väl att när det blir jobbigt skall man sjunga med ljudlig stämma “Livet är härligt…….”
Hoppas ni slipper närkontakt med tornados i fortsättningen
Kram Ulf
Nära ögat…! När man läser detta känns det ändå lite ok att sitta på bussen på väg till Centralen för att ta tåget till Stockholm. Ösregn, kuling o 9 grader varmt men vad är väl det jämfört med ert äventyr..!
Usch, ryser när jag läste! Önskar er all tur på resten av resan. Njuter av försommarväder här hemma i Lund. Lite åska och lite regn men däremellan skiner solen. Kram
Fy tusan. Tur ni hade tur.
Kram
Vilka äventyr ni är ute för! Skönt att det gick bra. Var rädda om er och hoppas vädret stillar sig.