Mahimahi – Cigale 14

Livet på land fortsatte ett tag till: 

Innan sjösättning skulle ju rodret på plats igen. Lättare sagt än gjort! Magnus kämpade och slet, flera andra hjälpte till, men rodret stretade emot. Till sist tog vi gaffeltrucken till hjälp och med milt våld gick det sakta, sakta uppåt och till slut var det på plats.

Alla andades ut! Det var en nervös stund!

Mahimahi sjösattes underbart nog helt utan strul men sen började det igen. Det sista roderlagret skulle på men det gick inte alls.

Ny tur till verkstaden där ägaren just kom in för dagen. Han sken upp när han såg oss, tyckte det förra jobbet var roligt. Men innan han kunde ta sig an oss måste gudarnas vatten bytas och rökelse tändas. Han sprang fram och tillbaka en stund mellan altaret och oss. Till andarna vet vi inte riktigt vad han sa, till oss sa han ”sorry, sorry.

Till slut var han färdig med morgonritualen och när vi med hjälp av gester, foto och papper och penna förklarat problemet ställde han sig vid svarven. I en timme! Nu skulle det dessutom svarvas snett för att passa rodret som som det visat sig helt enkelt vill ställa sig lite snett. Mycket omsorgsfullt och noggrant svarvade han bort en bit på roderlagret.

Åter till båten och det passade perfekt! Efter några timmars jobb var allt på plats. Och glappet i rodret, som var orsaken till hela roderarbetet, var helt borta. Jubel!

Nu var det bara en liten detalj kvar innan vi kunde lämna marinan. Magnus skulle hissas upp i masttoppen för att dra en antennkabel igenom masten. Jag hissade upp honom och när han suttit där uppe en stund så märkte han att en del saknades. Tappad i vattnet antagligen. Jaha, bara att hala ner honom. Hitta en ersättningsdel som fick duga och så upp igen. Upp och ner i vår höga mast är inte gjort i en handvändning precis, det är säkerhetslinor som ska kopplas och sen själva upphissningen som alltid är ett lite läskigt moment. Samtidigt passade Magnus på att dra ner spinackerfallet (håller spinnackern uppe när vi seglar med den). Det lossnade häromdagen (lika bra att erkänna; jag hade krokat i det för dåligt) och fastnade givetvis allra högst upp i masttoppen! Så var antennkabel dragen, fallet och Magnus nere igen. Klart!

Ja visst jag, det var ju några tampar kvar att sätta på plats igen efter dagarna på land.  Och så skulle vi ju passa på att måla ankaret vitt för att det ska synas bättre på botten. Vi ligger ju annars alltid för ankar och då går det ju inte att greja med ankaret. Och så iväg.

Nej först till dieselbryggan för att tanka diesel till ett väldigt trevligt pris: fem kronor litern.

Så var det faktiskt dags. Vi styrde ut ur viken och kände äntligen den ljumma vinden blåsa; rakt i näsan!

Jaja, det var redan sen eftermiddag så vi skulle inte hinna så långt ändå. Körde motor i godan ro, njöt av att känna det stabila rodret i vår hand, då vi plötsligt kände en lätt vibration i motorn.  Något som fastnat i propellern? Vi stoppade och startade igen. Verkade ok.

Vi fortsatte en bit till men när vi la in backen inför ankring så stannade motorn tvärt. Då var det väl något i propellern i alla fall.

Visst muttrade vi något om alltings jävlighet och en och annan sur min växlades nog också.

Vi släppte i ankaret och så tog Magnus fram ”James Bond-tuben” och dök ner. Den räcker till några minuter under ytan. Liten och behändig jämfört med att ta fram hela dykutrustningen. I propellern satt mycket riktigt en rejäl tamphärva som Magnus fick skära loss med kniv. Det krävdes några påfyllningar av tuben innan allt var loss.

En ganska jobbig dag!

Men Mahimahi är nymålad och fin och viken vi ligger i är fantastiskt vacker, runtomkring oss tjattrar aporna i träden på de gröna öarna. I skyn flyger de mäktiga Langkawiörnarna. Vattnet är underbart varmt och att se solen gå ner bakom bergen var inte alls dumt som avslutning på dagen!

Det är upp och ner i långseglarlivet!

Ha en fin valborg allihop!