Mahimahi – Cigale 14

Under mina ensamma dagar på Tioman gjorde jag en del strövtåg i den lilla, lilla byn. Och det var trevligt! Småpratade med folk jag mötte på gatan. Gjorde ett besök på öns barnhälsovårdsmottagning. Där jobbade sju sjuksköterskor som tillsammans hade ansvar för 50 barn. Det får man kalla god personaltäthet och arbetslösheten är givetvis låg. Just nu var det skollov så då hade de inga besökare alls. Vad gör ni då frågade jag. ”We´re chatting” svarade de och skrattade.

En tidig morgonpromenad mötte jag ett gäng ilskna apor. De var många och såg ut som att de ägde världen där de satt på vägen och i träden. De var många små ungar för de stora att bevaka.  Det är väl bara att gå förbi tänkte jag och spatserade karskt närmare. De fräste och jag gick på. De fräste och kom närmre. Jag vände! Kände mig ganska fånig, antagligen hade det varit en enkel match att bara gå förbi, men att bli biten av en arg apa kändes inte så lockande.

Det finns massor av matställen men absolut bästa maten hittade jag i ett litet gatustånd där det tillagas friterade grönsaksrullar och till det friterad banan. Mums! Jag gick tillbaka nästa dag men då var det stängt på grund av att råvarorna var slut. Och det är fortfarande stängt. De väntar på leverans från fastlandet. Bästa tillbudet är där man kan köpa ett kycklingspett för en ringit och ett dussin för tretton ringit!

I går såg jag plötsligt att det rann lite vatten från kranen på bryggan. Och att någon faktiskt lyckats fylla en spann. Glad i hågen tog jag snabbt fram vår slang och kopplade den till kranen. Vred på. Inte en droppe! Vattnet var slut. Igen! Den som fick spannen full var bryggans gladaste den dagen.

Nu är Magnus tillbaka. Resan från Sverige till Tioman tog 45 timmar! Färjan till Tioman var fullbokad fyra dagar framåt så de alternativ som fanns var att stanna på fastlandet de dagarna eller att åka privatbåt ut. Jag bestämde med en kille här att han skulle möta Magnus på busstationen då han kom med bussen från Singapore kl ett på natten. När Magnus klev av bussen fanns ingen där. Magnus började gå i riktning mot hamnen, släpandes på tre stora väskor. Han kunde inte ringa ut på sin telefon men båtföraren kunde ringa till Magnus. Det gjorde han inte! Inte förrän Magnus irrat omkring på de mörka gatorna en lång stund.  ”Sorry, I fell asleep”. De hittade varandra och sen blev det en och en halv timmes båtfärd i öppen båt utan någon som helst lanterna på ett kolsvart hav. Klockan fyra på morgonen klev Magnus äntligen ombord på Mahimahi.

Vi har nu varit många månader i Asien och seglingen till ett helt nytt område på jorden närmar sig. Här är först några rader om att segla i Indonesien, Malaysia och Thailand: Det är spännande länder. Folkrika, färgstarka och vänliga. Det är varmt och skönt både på land och i vattnet. Ibland för varmt! Indonesien är kanske det mest spännande landet att upptäcka. Härifrån har vi två helt oförglömliga upplevelser. Besöket i Kumai (länk) där vi fick se orangutanger och besöket på Komodo (länk) där vi fick se komodovaraner.

Ser ni den lilla ungen som kikar fram till höger om trädstammen?

Malaysia är mer avslappnat än Thailand. Här är inte alls lika många turister. Naturen är lika fin som i Thailand men vattnet på västsidan är inte klart och dykning och snorkling är bättre i Thailand. Ostsidan Malaysia, där vi är nu, har klart fint vatten och många fina öar att besöka.

Själva seglingen då. Ja om det är segla man vill göra så finns det bättre platser. Det blåser oftast väldigt lite så hur ogärna man än vill så går det inte att undvika att köra mycket motor. Man får också räkna med åska och risk för träff på båten. Vi har klarat oss men det har varit nära flera gånger. Det är otroligt många fiskebåtar, nät och bojar. Båtarnas lanternföring är precis hur som helst så det gäller att se upp och nät och bojar kan också se ut precis hur som helst. Men kommer man för nära så kan en fiskebåt köra fram och gestikulera att man ska ta en annan väg. Ibland lotsar de en helt enkelt igenom områden med många nät.

Men vi blir ett tag till i Malaysia. Ligger kvar i marinan en vecka och sen ser vi fram emot  segling, bad och snorkling igen tillsammans med vännerna Britt-Marie och Johan. Ska bli så härligt!