En tidig morgon i ankarviken satt jag i sittbrunnen och såg den lilla byn Manihi vakna. Längs huvudgatan kom barn i alla åldrar cyklandes till skolan. De samlades utanför skolgården en stund. Vinkade glatt till mig. Så kom en stadsjeep glidande längs gatan. Gjorde ett stopp för att släppa av ett barn utanför skolan. Hönor kacklade och tuppar gol, en och annan hund gav till ett skall. Så ringde skolklockan och barnen rusade in i skolbyggnaden. Det föreföll vara ganska likt en vanlig vardagsmorgon hemma. Men ändå så olikt.
Lite senare på dagen tog vi dingen in till byn, handlade lite i affären och strosade runt på de små gatorna. Förundrades över de bilar vi såg eftersom vi gick runt hela ön på mindre än tio minuter, inte mycket att köra bil på alltså. Tyckte vi. Vi köpte varsin glass och slog oss ner på en bänk i skuggan av ett brödfruktsträd. Alla som gick förbi hälsade vänligt och vi bytte några ord på vår stapplande skolfranska. Det var helt vindstilla och mycket varmt. På kajen stod några fiskare och rensade nyfångad fisk och på gården intill satt ett par som konstfullt och skickligt flätade palmblad att täcka hustaken med.
Vi är i Tuamotu som består av ett stort antal atoller. Seglingen hit var fin och på vägen fångade vi en long billed spearfish, en mycket eftertraktad fisk att fånga och god att äta.
Atollerna varierar i storlek, en del är så små att det är svårt för oss att komma in, andra är som en stor sjö som det går att segla runt i utan att se från ena änden till den andra. Alla är platta och består mestadels av korall och palmer. Runt varje atoll ligger ett stort rev. För att komma in till atollen går man igenom ett så kallat pass (revöppning), där gäller det att ha koll på tidvatten och strömmar annars kan det gå illa. Det är lätt att spolas upp på reven.
Att ankra bland korall är inte så lätt. Två gånger har vi lyckats fastna ordentligt med ankaret. Albin fridök och på 12m djup lyckades han fästa en tamp i ankaret och sen kunde vi dra upp det med hjälp av tampen. Vi har klarat av vår första grundstötning (och förhoppningsvis sista!). Typiskt nog under en, som vi tyckte, lätt och kort segling från en ankarplats till en annan i en bojad farled. En stunds okoncentration så hade vi en boj på fel sida båten och revet var plötsligt under oss i stället för bredvid. Snabbt i med backen och vi tog oss bort från revet utan skador. Puh!
Här finns mycket haj men det sägs att de oftast är ointresserade av människor så vi simmar runt och låtsas att de inte finns… När Elin och Magnus var på en dingetur till revet mötte de Joachim som frågade om de ville simma in i hans stora fiskbur. ”Finns det hajar?”. ”Nej, nej, inga hajar”. De simmade då glatt in i buren och det första de mötte var förstås en väldigt stor haj. Bara att gilla läget! Båda kom levande tillbaka.
En dag besökte vi byns skola och var med på en lektion. Barnen var nyfikna på oss och ställde många frågor och vi frågade dem om deras liv. De gissade vad Albin och Camilla ville bli och frågade om de sett några stora stjärnor. Magnus och mig frågade de om vi var gifta. Ja, då råkade det sig så att just den dagen firade vi 25årig bröllopsdag och alla barnen applåderade ivrigt till denna bedrift. På kvällen blev vi uppvaktade av alla våra ”egna” gulliga barn. Härligt sätt att fira bröllopsdag på!
På Manihi försörjer sig de flesta på pärlodling men de senaste åren har marknaden blivit sämre och antalet odlingar drastiskt minskats så framtiden för familjerna på ön ter sig ganska oviss.Vi fick se en pärlfarm och förundrades över det omsorgsfulla och tidsödande arbete det är att få fram dessa vackra pärlor. Och förstod också att de kostar en slant! När vi är här och ser dessa fantastiska atoller i verkligheten är det lätt att förstå vad en aldrig så liten höjning av vattennivån kommer att innebära för alla som lever här; deras hem försvinner under vattenytan.
På en dingetur blev vi invinkade till ett hus vid strandkanten och mötte ett gulligt par med sin lilla son. De ville visa oss sin motu (ö). Tillsammans med dem vandrade vi runt bland kokospalmer, snäckor och korall. Intill huset låg ett jätteskelett av en val som strandat på tomten. Vi bjöds på kokosnöt direkt från träden och fick titta på vackra svarta pärlor. Deras hus var mycket enkelt men med ett fint modernt badrum. Det var mycket myggor så när mörkret föll gick familjen ut på den smala, rangliga bryggan till sitt natthus allra längst ut på bryggan. Där slapp de myggen. De följde dygnets rytm, gick upp när det ljusnade och la sig i skymningen så vid sextiden på kvällen var det helt mörkt hos familjen. Det är alltid spännande att fundera kring hur det skulle vara att leva sitt liv på de ställen vi kommer till. Här är fantastiskt vackert och klimatet är underbart men för oss skulle det nog i längden vara svårt att vara utan allt vi är vana vid. Och att leva så långt ifrån andra människor som den här familjen gör.
Elin och Johanna var sugna på lite landliv och tog en dag i land medans Albin, Camilla, Magnus och jag tog dingen ut till ett stort rev för att snorkla. Vi drev med strömmen och såg hajar, manta, korall och en alldeles otrolig mängd vackra fiskar i all världens färger. Vad mer kan man önska? Camilla blev så tänd att hon gick till en dykskola och anmälde sig till ett provdyk med tuber. Och efter det anmälde hon sig till en hel dykkurs och nu har hon ett dykcertifikat. Hon har sett tigerhaj, blue marlin, delfiner, sköldpadda, you name it. Inte så tokigt ställe att lära sig dyka på!
Flera dagar i Tuamotu hade vi tyvärr ganska dåligt väder med regnskurar och mycket vind. Först tyckte vi alla att det var skönt med lite svalka men snart saknade vi solen. Nu är det åter soligt och torrt och i morgon seglar vi till Moorea. Ett dygns segling i fin sydostlig vind.
Ha det fint därhemma i vårsolen!
http://www.marinetraffic.com/en/ais/details/ships/265623680/vessel:LADY_GLION
Vet ni om att ni har svenska medresenärer?
http://www.marinetraffic.com/en/ais/details/ships/265623680/vessel:LADY_GLION
Hej!
Nog befinner ni er i Paradiset helt klart, och ni ser underbart friska o sunda ut.
Här är inte så tokigt heller, grönt och gott väder. Ska åka till Öland på långhelg inte så dumt det heller.
Kunde tänka mig att åka över halva jorden och vara med er ett långt tag.
Grattis till 25 och 21 fattar inte hur tiden har gott så fort sen ni gifte er, lite skrämmande.
Härligt att ni hör av er, som att få lite godis då o då.
Kramar Lotta
Trevligt! Men tänk så långt bort ni kommit. Lite närmare Tahiti vet jag en fin ö Maupiti. Och ännu längre västerut finns Yasawa-ira-ra längst ut i Fijis skärgård. Vad där 1991 och levde infödingsliv i hydda i två veckor. Fantastiska människor. Men återigen, härligt att läsa från er.
Ni lever verkligen Livet!
Det gör vi här med, mycket seglingar nu, Oliver har äntligen lärt sig segla 29er och ligger tvåa på rankingen. Felicia skuttar över hindren med hästar. Oscar serverar nyfångad öring, nästan som Magnus!
Carmen hälsar att det var det blåaste vatten hon har sett på era underbara bilder.
Jag planerar VM-kval i Optimist som Seglingsledare i Kullavik, blir ball.
Grattis till 25 och 21!
Sven & Co
Ser helt fantastiskt ut och ni alla ser sååå fräscha och unga ut!!
Ni kommer väl aldrig mera hem!
Kram från Eva
Hej och tack för alla fantastiska bilder ni skickar. Vilken resa ni gör. Härligt att få hänga med lite i tryggt förvar här hemma. Ha det så skönt och grattis !
KramE
Eva-Lotta
Gläds av att läsa om era upplevelser och att ni har det bra.
Grattis till de 25 åren!
För oss blir det en tur med båten till Marstrand i helgen. 😉
Kram
Lisbeth
Härligt att höra ifrån er! Vi utökar våra geografikunskaper hela tiden- har just nu spårat upp ön Moorea på kartan.
Jag ägnar mig åt liknande små göromål då jag är nyopererad i axeln vilket berättigar mig att bara vara stilla och ta in världen och våren genom alla sinnen. Kram Anna-Greta
Hej på er 🙂
Sånt underbart liv ni har & sååå härliga bilder.
Idag kommer äntligen våren på riktigt till Göteborg, solen strålar fantastisk över GötaÄlv som jag spanar ut över på arbetet.
Kramar från Anki
Underbara bilder! Alltid lika spännande läsning! Tack!
Zeibrant
Hej o tack för resebrev. Vi har längtat och kollat mejlen varje dag för att få läsa fler “Goda nyheter” från er. Allt låter så härligt – era möten med barn och vuxna, fiskelycka, många lyckade revpassager, god mat och umgänge med nära och kära i besättningen. Så skönt det inte blev några skador vid grundstötningen för nu är ju det avklarat – som vi brukar säga på jobbet – “det finns bara två sorters seglare, de som har gått på grund och de som kommer att gå på grund” – och nu har ni ju gjort det…!
Längtar redan efter rapport från Moorea. Segla lugnt.
Klas & Eva
Vårsolen?? Är i Onsala första gången efter ett uppehåll på sex veckor. Idag häftigt hagel, alldeles vitt på marken. Men vi har kunnat plocka ett fång syrener och njuter av intensiv grönska.
Härligt att se er på dessa underbara bilder. Ni ser så oförskämt fräscha ut. Vi mailade och gratulerade Camilla den 11/5, hoppas hon blev riktigt firad.
Kram till er alla på Mahimahi från Bosse och Leni
Klarar NÄSTAN inte av att titta på alla bilder – det är helt enkelt för vackert, och ni ser ut att må så himla väl!! Tredje bilden på första bildspelet fick jag dessutom titta på i flera sekunder innan jag fattade att det inte var Camilla bredvid Magnus, utan Sara i all sin ungdomliga prakt 🙂
Ser att Camilla huserar i den bästa kojen – och att Soffi håller sig någorlunda nykter, medan Magnus förnöjt får dra in ordentligt stora fiskar. Men det där med att det var den första grundstötningen nu, det vill jag inte riktigt gå med på: minns allt den lilla öppningen och det låga tidvattnet i Blue Lagoon (“Håll babord, nej, håll styrbord, har någon läst guideboken??!?”).
Gratulerar till den 25-åriga bröllopsdagen! <3 Som er livslånga brudnäbb kan jag inte annat än vara ypperligt nöjd med både förvaltandet av äktenskapet och firandet av silverbröllopsdagen 😉
I Malmö ser livet ut som följer: för mycket jobb, dagligt prat om att gå ner i tid, lägenhetsrenovering, lägenhetsköp, lägenhetssälj, yoga, dans, cirkus och knappt någon tid att sitta ner framför datorn. Mail kommer dock inom kort!
Stora kramar till er och fortsätt leva och må väl!
Hej!
Vilka äventyr och vilken snorklingar! Låter underbart! Vi följer er färd på nätet. Ibland är ni försvunna, men så plötsligt hittar vi er igen.Här slog sommaren till tidigt och allt började blomma, men så kom våren tillbaka och det resulterade i en lång och vacker vårblomning. Calle har sommarledigt och är en hel del på Ramsö. Jag jobbar ett tag till, men sedan bär det av på segling i Kroatien. Snorklingen är väl inte riktigt som i San Blas, men man får hålla till godo med de små gråa medelhavsfiskarana. Ser fram emot underbara bad och härlig segling!
Ha dä gött!
Kram Lisa
Ni verkar leva livet på en pinne, som man säger. Om det nu betyder att ni verkar ha det underbart bra. Njut!! Snart stundar andra tider!!
Harald