Så kom de då till slut! Killarna på Eira alltså. Inte riktigt som jag sett framför mig kanske… Ankomsten föregicks av olika besked som att “vi kommer i morgon”, eller “nja, det blir nog i övermorgon” etc.
Men plötsligt kom ett meddelande från Joakim “Är ni vakna?”. Tja, 50-plussare som vi är så får vi väl tillstå att det var vi inte. Klockan var nämligen tre på natten. En stund senare hördes ett högljutt motorljud i den i övrigt helt tysta viken och nu hade alla i viken utan tvivel vaknat! Vi pallrade oss upp och såg sömndrucket hur Eira gled in i viken! Nej, det var absolut en överdrift, hon gled inte, hon puttades. Motorn som hördes var nämligen utombordaren på deras lilla dinge med vilken de puttade Eira till ankringsplatsen. Motorn hade lagt av och då får man ju lösa det hela på något annat sätt… Nåväl, efter en stunds trixande hade killarna ankrat och tystnaden lägrade sig åter i viken.
Vi sov några timmar och väntade sedan ivrigt på att få se någon röra sig borta på Eira, det hände förstås inte, så till slut åkte vi bort och frågade “är ni vakna?”. Det var de ju inte, men ett efter ett stacks ett yrvaket huvud upp ur olika luckor på båten. Helt underbart att äntligen träffa dem och framförallt att få krama om Joakim!
Vi vet att det också är många som läser som inte känner oss så väl så för er som undrar så är Joakim vår son. Han är, tillsammans med fem kompisar, ute på en långsegling på båten Eira. Deras plan är att segla till Karibien och tillbaka, de ska vara ute ett år.
De är ett härligt gäng som verkar ha det gott tillsammans och båten är fin och finare kommer den att bli. De jobbar hårt med alla möjliga och omöjliga projekt. Det ena efter det andra går sönder, men de är lika glada för det och efter ingående och kreativa diskussioner (helt underbara att lyssna till) om hur reparationen ska gå till så tar de sig an jobben. Under tiden är det något annat som slutar fungera… När vi ser dem kan vi njuta extra mycket av vårt lyxiga skepp och faktiskt tycka att våra projekt är ganska små.
En dag fick vi undervisning av medicinmannen Joakim, det var allt från genomgång av mediciner till hur man syr. Det rådde djup koncentration inte minst hos den andäktiga publiken som fick fobiträning på köpet. Det hela avslutades med varsin öl;). Till kvällen hade vi “knytmiddag” på Mahimahi med allt möjligt gott på menyn.
Sedan var det till slut dags för oss att säga på återseende till Eira och faktiskt lämna vår vik i Baiona. Efter en snabb segling i fin vind men mycket sjö ligger vi nu i en marina alldeles utanför Lissabon där vi möttes av två svenska vänbåtar. Och alldeles nyss vinkade vi hejdå till kära vännerna Eva och Anders på Tacoma. Ja det är många hej och hejdå i långseglarlivet. Och mycket längtan efter familj och vänner, och förstås alldeles särskilt mycket efter Camilla som är hemma i Sverige.
Ha det så bra allihop och njut av en förhoppningsvis fin höst!
Så underbart att läsa! Och vilken förmån för er att få känna detta härliga gäng!!
Vi längtar efter er. Mycket!!
Eva och Anders
Härligt att följa er. Må så gott.
Hej Bengt! Roligt att höra av dig, må så gott själv och hälsa familjen!
Hej!
Roligt att Joakim och Co dykt upp. För tankarna till vissa bussresor till Frankrike då allt gick sönder ständigt.
Frida har kontakt med Camilla och pushar henne här hemma.
Gubbasegling till Anholt på fredag. Bengt-Åke, Ola och jag. Mats opererade hjärtat i tisdags – allt gick bra och han är på väg hem, men han kan inte åka med, naturligtvis. Skönt att han fick ordnat det hela, så vi kan ha en hel Mats med oss i framtiden.
Frida behöver ju ett nytt sjöställ till överfarten. Hur kraftigt behöver hon? Är det mestadels varmt?
Hur har ni det med flytvästar? Ska hon ha med en uppblåsbar? Kan ju inte ta med patronen på flyget – finns det sådana att köpa där nere (Baltic)?
Ha det så bra! (Känns som en onödig hälsning )
HP och Nina
Hej 🙂
Det är så spännande att läsa er blogg och skönt att veta att ni har det bra!
Önskar er all lycka och ser fram emot fler berättelser från ert äventyr!
Hoppas att det ljuder sköna toner av Evert Taube på båten.
Kramar Helena på Varla
Jag övar och övar…. kommer inte att nå målen denna termin tror jag. Utfärdar en betygsvarning för mig själv.
Men jag har ju mkt tid så det skall väl gå så småningom.
Kul att du kommenterar!
Kram till dig
och hälsa alla andra från mig
ps lite skvaller via min mail hade varit kul
magnussara@yahoo.se
Ni ser ut att ha det skönt och härligt!
Nu har jag en dator så jag kan följa eran resa.
Ha det bra!
Hej Lasse! Vad bra att du har en dator så att du kan läsa om oss och titta på bilderna. Många kramar, Magnus och Sara
🙂 härlig läsning och fina bilder. Nu får ni faktiskt segla vidare snart och inte bara “glassa” I vik efter vik !
Ha det bäst och fortsätt njut!
Härliga bilder! Och jag hör att grabbarna inte ändrats 😉 Det känns tryggt, tror jag. Skönt med lite perspektiv på båtproblemen! Många kramar
Vilken lycka att få träffa sin son igen och vilken son sen! Han påminner om Amandas nya pojkvän som ska göra sin At tjänstföring i Eksjö. han tog sin examen i somras. Innan han på börjar sitt nya jobb så ska han tillsammans med Amanda åka Trans Sibiriska järnvägen och därefter till Japan.
I helgen träffade jag alla mina barn med respektive hos “barnbarnen” i Tolg. Det var härligt och då är det inte så längesedan jag såg dem. Förstår er lycka.
Skönt att veta att ni har det bra och det saknas tydligen inte gott sällskap.
Jag skriver gärna till dig, Sara på din mail.
Kramar till er båda nu
Vi satt för en stund sedan och njöt i solen med en kafferygga i Orreviken. Sa till varandra att idag måste det komma ett livstecken från Sara. Och, fantastiskt för er att äntligen få krama om dr Carlson och de andra killarna. Lika händiga med “synål” som med ankarspel.
På torsdag åker vi hem till Stockholm, men Bosse återvänder snart till hummerfisket!
Stor kram från oss, Leni o Bosse
Haha.. såg precis att ni passande har en länk till S/Y Eiras blogg på den här sidan. Praktiskt!
Så skönt att höra ifrån er igen.
Vilket möte ute i världen! Fantastiskt kul att kolla på alla bilderna.
Frida berättade igår att grabbarna har en egen blogg. Ska självklart kollas in.
Ha det fortsatt fantastiskt och skriv ofta och mycket.
Kram till er båda!!
Började just undra …om ni bara dragit vidare i all hemlighet. Men nu var det alltså dags.
Sitter här vid mitt skrivbord och blir rörd av ert möte med sonen långt därborta!och den förståeliga saknaden av Camilla!
Helgen tillbringades på Acapella; Calle,Olivia och jag njöt den otroliga septembertemperaturen som fortfarande härskar här!
Kram! Eva