Vi satt i häromkvällen i godan ro i salongen då det blev ett snabbt väderomslag, från varmt och stilla till ganska kyligt och mycket vind. Jag stack hastigt upp huvudet och konstaterade belåtet att det var skönt att ligga tryggt i hamn och stängde lika kvickt luckan igen…
Plötsligt bröts lugnet av höga tjoanden och visslingar utanför. Vi rusade upp och det var ingen tvekan om budskapet: vi draggade! (För er icke båtmänniskor: ankaret hade släppt). Nu var det bråttom!!! Redan innan detta hände låg vi nära andra båtar (i bland är det trångt i ankarvikarna) och nu var vi farligt nära, en katamaran såg dessutom ut att vara på drift utan någon ombord.
Vi startade motorn och låg still ett litet tag för att försöka överblicka den kaotiska situationen. Det fanns en liten öppning bakåt och Magnus tog ett snabbt beslut att lägga in backen. Vi backade så hela vägen ut genom viken, i full fart, förbi ett par hotfulla bojar och en farlig pir. Med ankaret släpandes hela vägen längsmed botten, det fanns varken tid eller möjlighet att försöka få upp det.
Det gick bra, vi kom fria från de andra båtarna och land och väl ute på fritt vatten kunde vi konstatera att ankaret var kvar, och vår stackars dinge likaså, den hängde så snällt med på släp.
Det var dock inte bara ankaret vi hade med oss; i ankaret satt ett fisknät rejält intrasslat och nätet satt fast i botten. Vi knöt en kniv på en båtshake och lyckades skära loss det, allt medan vinden ven i kolsvarta natten med byar upp mot 20-25 m/s.
Ok, tänkte vi, då kör vi in igen.
Då tvärdog motorn! Vi tvingades inse att vi fått en tamp i propellern. Snabbt ut med ett segel! Men nej, det gick inte att styra, alltså måste vi ha tamp även runt rodret! Nu var goda råd dyra om vi inte skulle driva ända till Madeira.
Vi såg tampen som retsamt nog var en av våra egna. Den hade fastbunden i ena änden legat på tork i solen på akterspegeln och under den vådliga färden ut åkt i sjön förstås.
Vi drog och slet och mot alla odds fick vi loss tillräckligt av tampen för att kunna styra och vi kunde tre tuffa timmar senare försiktigt styra skutan in mot ankringsviken igen. Trötta men glada att allt gått bra kröp vi till kojs. Nu hade vinden mojnat och vi sov gott hela natten.
Vad som egentligen hände var inte helt lätt att reda ut men vi och de andra i viken tror att katamaranen tappade sitt fäste och drog med sig vårt ankare så att vi började dragga. Vi har aldrig någonsin draggat förut och hoppas aldrig göra det igen! (Katamaranen var borta nästa morgon så det var aldrig någon som hann prata med ägaren.)
Gårdagen ägnades åt att röja upp efter natten, det blir lätt ett mindre kaos när något händer fort och oväntat. Det är en massa saker som snabbt ska fram; strålkastare, flytvästar, sjöställ, diverse verktyg, tampar o.s.v. Magnus fick även göra ett dyk för att få bort all tamp från propellern.
Några bilder fick vi inte från denna dramatiska natt men det blir lite blandat från andra tillfällen i stället.
Nu är det ordning och reda ombord igen och i går kväll gick vi tillsammans med engelska vänner runt i den lilla trevliga staden Cascais som var vackert upplyst av allehanda ljusinstallationer. Mycket människor och en härlig stämning.
Tack för alla hälsningar, de värmer!!! Det är tyvärr lite si och så med internet i båtlivet så vi har inte alltid möjlighet att svara, men vi läser ju givetvis allt ni skriver, så fortsätt skriv:)
I dag ska vi ta tåget in till Lissabon för lite sightseeing.
Hej det är kul att följa era äventyr. Det är inte så konstigt att motorn inte startade, det som förvånar mig är att ni kom så långt utan driftstörningar. Du borde låtit mig titta över den innan ni åkte. Förra gången ni var ute på långresa hade jag konserverat den och då var det inga problem.
Ha det gott.
Hej på er!
På denna bloggen är det inte brist på spännining precis.
Magnus fina kommentar, vi skulle ju ändå till Madeira, va men kanske inte med hela tamp och näthärvan
runt båten, ha ha.
Annars verkar ni ha det gott och trevligt.
Kul för en liten landkrabba att följa er på äventyr.
Kramar Lotta
Efter regn så kommer det solsken.
Kul att följa er på bloggen
Dramatiskt värre och ett lyckligt slut, känns bra att den gamle dykeleven fick praktisk nytta av kunskaperna.
Här hemma är höstrusketöver oss och öringfisket lider mot sitt slut. ser fram mot nästa avsnitt och det får gärna vara lite lugnare.
Ann-Sofie o Lars
Hej Sara,
vilket äventyr! Ni är beundransvärda! För mig otroligt att både klara en liknande händelse och att utsätta sig för liknande risker under lång tid. När det kan vara så skönt hemma och där det mesta som händer inträffar på jobbet (tack och lov) och där vet du ungefär hur det är. Visserligen “mycket” men inte riktigt lika spännande. Varmt och gott inne men just nu regnigt och höstlikt. Nationella konferensen börjar i dag – spännande!!!!!!!!!
margareta
Ni är fantastiska att reda ut situationer! Efter en sådan natt kan ni känna er nöjda att ha uppdaterat den latenta krishanteringen, eller hur. Gå och ät en god middag på en av Christers och mina favoritrestaurenter i Cascais – Don Pedro! Kram Anna-Greta
Tack för tipset Anna-Greta, visst är det en trevlig liten stad! Har läst din fina bok nu, härlig läsning och perfekt just nu. Kram Sara
Herregud vilka saker ni får vara med om hela tiden!!
Ni måste ha ett fantastiskt samarbete när det väl gäller!
När ni kommer hem får ni åka Sverige runt och hålla föredrag om hur man hanterar kris situationer !
Hoppas det blir lite lugnare för er.
Ha det gott!
Kram Eva
Kära Sara o Magnus!
Det är konstigt med er två att trots alldeles förfärliga skeenden så känner i alla fall inte jag mig nämnvärt orolig.
Det måste bero på ert enastående samspel och tillit till varandra. Fint!!
På måndag hoppas jag att vädret ute vid Nidingen ger möjlighet att “dragga” efter en och annan hummer!
Rapporterar senare om första fångsten.
Stor kram från Bosse och Leni
Roligt att följa med på er resa! Tur att det gick bra medankare, katamaraner och allt. Inget för en landkrabba! 😉
Hej Mia! Gott att höra av dig, kram
Oj,Oj,Oj! vad det händer spännande saker med er. Vilken reaktionsförmåga ni har båda. Förstår att ni håller er alerta på alla fronter. Hösten har kommit hit också. Det har regnat nu i 3 dagar. Kallare har det blivit med, så hösten och mörkret är på väg. Hade gärna haft några månader till med sommar väder och värme som man har vant sig lite vid denna sommar.
Det är inte utan att man längtar söderut.
Ha det så gott! Vi hörs.
Spännande läsning fast ack så scary, vet ni har mer respekt
än de flesta och bra beslutsamhet då känns det ändå tryggt
att det är just ni som är där i allt kaos
Hej
Det var en av dina tampar som satt i propellern så den var sjukt svår att kapa! Skojar bara, det var ingen oljis kvalité.
kul att du följer oss. (dela gärna länk till vår sida till gamla ok-kompisar)
Otäckt! Vad skönt och vilken tur att allt ändå slutade bra! (ja, förutom för katamaranen då kanske..).
Ha det fortsatt bra i Portugal!
Kram Tina
hej
skall åka in och installera skype på pappas nya dator. Han är ivrig att kunna använda denna.
Planerar att han skall få namnet pappalasse. Om du vill kontakta mig på skype så har jag pcpeca
När lämnar ni Portugal? Planerar att fira 60-årsdag nere i Algarve men ni har säker redan dragit nertill Kanarieöarna då.
Vilken dramatik! Mycket skit samtidigt!
Det var väl ändå tur att ni verkade driva ut mot havs när ni varken hade motor eller roder.
Vi skulle ju ändå till Madeira!
Phu, vilken pärs. Skönt att ni är så erfarna och rådiga och att allt till slut gick bra. Hoppas att ni slipper den sortens dramtik framöver och att ni får fortsatt fint i Portugal.
Kram
Nina: framöver, läs: på Atlanten sparar vi på dramatiken;) Kram