Mahimahi – Cigale 14

 Vi har som sagt dragit i gång ”Projekt Mahimahi” igen. Dessa projektdagar inleds oftast med en liten grej som ska fixas och slutar i stort sett alltid med ”oj, det blev visst några grejer till” och ”oj, det tog visst lite längre tid än tänkt”. Vem som står för den huvudsakliga planeringen när det gäller dessa små projekt låter jag vara osagt.

Hur som helst nu skulle vår altan målas om. Fast först slipas förstås. Och slipas igen. Och igen. Sen blev det målning. Först vitt, sen slipning, spackling, slipning… Mahimahi har en mycket omsorgsfull kapten.

Så skulle förseglet  ner för att tas till en segelmakare för reparation. Det blåste friskt så det skulle bli lite trixigt, det var vi beredda på. Vi släppte på den tamp som gör att seglet rullar ut. Inget hände. Provade igen, inget hände. Konstigt. Magnus la sig på däck och tittade upp i masttoppen med kikaren och såg att en tamp snott sig runt seglet högt där uppe. Allt enligt lagen om alltings… Inget annat att göra än att hissa upp Magnus för att trassla ut det hela. Det blåste egentligen alldeles för mycket för att gå upp i masten men nöden har ingen lag. Det tog sina timmar men sen fick vi äntligen ner seglet. Vi var ändå glada att detta inte hände ute till havs.

Nu måste målningen fortsätta innan det blev mörkt. Det var dags för den grå färgen. Och så, efter många dagars slit i gassande sol var det färdigmålat. Och väldans fint!

Då tornade svarta regnmoln upp sig. Och färgen som inte torkat ännu! Snabbt ut med en mycket hemmagjord presenning som vi fäste med klädnypor. Blev ju sådär. Mest som en besvärjelse till vädergudarna. Vi tänkte att om vi gör en snabb insats så kanske det inte blir något regn. Magnus tassade omkring allra längst ut på altanen, med en papperstuss med lösningsmedel på för att torka bort de färgfläckar som blev varje gång han satte ner en tå. Jag stod ovanför och försökte hålla bort det fladdrande tyget från det nymålade.

Ja så skulle ju seglet vikas också. Helst innan regnet kom. Snabbt fram på fördäck och vika och rulla. Det är stort och tungt, särskilt när det blåser. Vi fick i alla fall ihop det så nu ligger det klart för dingetransport in till land.

Samtidigt pågick diverse ännu mindre projekt; elledningar som skulle dras om och brädor som skulle sågas till i den fina träverkstaden i land. Och så putsningen av allt rostfritt förstås. Jag putsade och putsade och tänkte; “superyachtblankt ska det bli” och så gned jag lite till.

Nu är det bara städningen kvar, vi har tillsammans hunnit fixa till ett ganska stort kaos. Målarburkar, verktyg och skräp i en enda röra. Och allt som brukar vara surrat på altanen och längs mantåget ligger löst på däck. I morgon ska vi ut och köra runt ön, bland annat för att lämna seglet och för att handla mat. Vi kommer komma hem sent med en massa varor som först ska transporteras ut i dingen sen upp i båten och sist men inte minst på något, alltid lika obegripligt sätt, stuvas undan i olika utrymmen i båten.

Sen kommer Klas som var med oss de härliga dagarna på San Blas. Vi ser så fram emot att snart ha honom här igen! Och när han kliver ombord kommer Mahimahi, mot alla odds, vara ship shape och redo för segling.

PS: Regnet höll sig faktiskt borta så det verkar som att vår besvärjelse funkade.