Mahimahi – Cigale 14

//WL2K Mocambiquekanalen

”Jag är inte helt säker men jag tror vi siktar Afrika!” hojtade Magnus från fören där han stod och tittade ut över havet. Nåja, han var kanske lite väl ivrig, vi hade ju just lämnat Madagaskar. Men visst är det häftigt att vara på väg mot en helt ny kontinent och visst kommer vi att spana ivrigt efter den första konturen av land när vi kommer lite närmre. Men det blir först om några dygn.

Vi är mitt ute i Mocambiquekanalen med kurs mot Maputo i Mocambique. Just nu har vi kryss, det vill säga vinden rakt emot oss. Men det är helt ok, det är ingen sjö och vädret är soligt och fint. Det är fortfarande varmt både i luften och i vattnet. Flera båtar är på väg samtidigt och vi har våra radiomöten morgon och kväll vilket är trevligt.

Här är gott om fisk i vattnet och fiskelinan ligger i hela tiden. I dag har vi haft tre napp. Två som släppte tyvärr och en som fick åka tillbaka i igen eftersom det inte var någon bra matfisk. Men vi har gott om riktigt fin fisk i frysen så det gjorde inte så mycket. Sista dagarna har vi ätit fisksoppa med nybakade frallor, panerad fisk och fiskgryta. Mums! Och som ni vet vid det här laget så har ju varje plats på vår resa sin kanelbullens dag. På Mocambiquekanalen inföll den just i dag så framåt eftermiddagen blev det kanelbulle med ett glas svartvinbärssaft till. Inte alls dumt att fika i sittbrunnen under en klarblå himmel och titta ut över horisonten.

Vi hade väldigt fina sista dagar i Madagaskar. Seglade mellan de vackra öarna som ligger tätt, nästan som i Bohuslän. Vi ankrade utanför öar där det låg mycket enkla små hus och på stränderna låg fina segelkanoter uppdragna. På dessa små öar långt från fastlandet bor hela familjer längre perioder för att fiska och sen åker de tillbaka till fastlandet så att barnen kan gå i skolan. Behovet av förnödenheter är stort och vi skänkte kläder och fiskekrokar, kritor och papper till barnen och lite annat. Allt var välkommet.

När solen gick ner blev det helt mörkt på öarna. Inte en endaste liten lampa lyste. Och alldeles utanför stranden låg vi med vår lyxiga båt med ström till både lampor, kyl och frys och allt möjligt annat som vi i vår värld tycker att vi måste ha. Känns ofta väldigt märkligt med dessa stora kontraster mellan deras liv och vårt. Vi undrar ofta vad de tänker om oss. Minns en ung man som berättade om sina intryck efter ett besök på en båt ”det var enormt stort, lika stort som hela vår skola”. Och ändå lever ju vi just nu ett förhållandevis enkelt liv jämfört med livet vi lever hemma.

Vi seglar vidare och hoppas att det goda vädret håller i sig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.