Så har sidan legat nere ett tag igen, tyvärr. Den har blivit hackad, känner mig riktigt populär! Tänk att bli hackad bara så där… Nej, det är inte alls kul egentligen. Men som tur är har jag ju Joakim! Han fixade hela alltet igen. Vad gjorde jag väl utan honom!
Vi är i Australien och det känns faktiskt både stort och mäktigt!
I morse gick vi in i Mackay marina. Mackay ligger norr om Brisbane, söder om Cairns.
Vid det här laget känner ni väl till att en formell inklarering måste göras i varje nytt land. Och att det kan gå till på totalt olika sätt. Ibland enkelt ibland helt olidligt krångligt. Undrar just hur det skulle vara i Sverige?
Ryktena om inklarering i Australien är att det är en av den väldigt krångliga sorten. Man måste varsko om planerad ankomst i mycket god tid i förväg och det sägs att de har koll på en direkt man seglar in i deras vatten. Det är stränga förhållningsorder vad gäller hur och när man ska anropa myndigheterna för att få gå in i hamnen. Och om man inte gör allting exakt enligt föreskrifterna blir det höga böter on the spot. Vi visste att vi bl.a. skulle få besök av hälsovårdsmyndigheten och att de skulle ta all mat som fanns ombord för att vi inte ska kunna sprida eventuella småkryp ut på den australiensiska kontinenten.
Det var alltså med viss bävan vi närmade oss detta land. Vi hissade nogsamt den australiska flaggan och den gula karantänsflaggan som visar att man inte är inklarerad i landet. I tre dygn tittade vi oss ängsligt omkring såväl uppåt som längs horisonten för att se om någon hade span på oss. Men icke, vi var fortfarande ensamma på havet. När vi så närmade oss hamnen och ropade upp på radion hördes inte ett knyst till svar. Vi ropade flera gånger men inget svar. Villrådiga fortsatte vi mot hamnen. Ingen reagerade.
Till sist var vi ända inne i marinan och såg en man på en av bryggorna. Vi ropade ”vet du vart vi ska lägga oss?” ”Ta bara en plats vilken ni vill!” Vi pekade på vår gula flagga och han pekade då mot en brygga på ett annat ställe i hamnen; dieselbryggan. Verkade ju lite konstigt men vi förtöjde där i alla fall. Inget hände. Ingen kom rusande och anklagade oss för allt vi hade gjort fel. Där var inte ens någon som undrade om vi ville tanka. Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Så länge man inte är inklarerad får man absolut inte gå i land. Så vi började vika segel och så plötsligt fick vi syn på en liten oansenlig knapp på en stolpe. Med en lika oansenlig liten lapp med uppmaningen ”Press this button for help”. Vi tryckte på knappen och omedelbart svarade en kvinna, ”Yes?” ”Vi skulle gärna vilja klarera in” ”Då ska jag meddela att ni är här.” Tystnad igen.
Efter ett par minuter kom Gerry. En tämligen korpulent man med långt yvigt hår och skägg. Med sig hade han en stor soptunna. Hjälp tänkte jag, det är verkligen sant, han kommer att ta all mat och tänk om han tar Tiki, vår fina träskulptur. Den som vi bytte till oss på Marquesas och alla vackra snäckor som jag lyckats smuggla förbi det stränga kaptensögat. (Myndigheten letar efter allehanda småkryp som skulle kunna sprida alla möjliga farsoter över landet.)
”No worries” säger Gerry glatt leende när han med mycket möda kämpar sig upp på båten och vidare ner för trappan till salongen. Där tar han sig krypande och pustande runt hela soffan, öppnar några luckor här och var och lyser med sin lilla ficklampa. Tiki fick sig en rejäl genomlysnng, jag höll andan. Han fick vara kvar! Inga myror på honom inte. Sen var turen kommen till maten. ”No worries” sa Gerry och slängde lite popcorn, yoghurt och en gammal ost i sin stora tunna. Allt annat fick vi behålla!
Därefter vidtog en inspektionsrunda i resten av båten. Med ficklampan lyste Gerry i skrymslen och vrår. Sen var det klart. Snäckorna hittade han inte, gömstället funkar uppenbarligen bra både för myndigheter och kaptener J. Vi var godkända av första myndigheten och Gerry kämpade sig uppför trappan och ner på bryggan, fortfarande glatt leende, och avslutade förstås det hela med ”no worries”.
Nu var det tullens tur. En kvinna och en man kom gåendes i sina stora svarta kängor och ännu svartare solglasögon. Det verkar vara den givna dresskoden för alla tullare. Och visst blir man lite förskräckt när man ser dem. Men de var godmodiga och vi hade ett trevligt möte. Vi fick fylla i en massa papper förstås och våra vin- och spritflaskor ligger nu förseglade i en låda som inte får öppnas förrän vi lämnar landet. När var allt var klart gick vi alla upp på däck där vi högtidligen halade den gula flaggan. Så tog de i hand och önskade oss välkomna till Australien. Och vi fick gå i land!
En lättsam inklarering som inte ens var i närheten av de krångliga. Fast vi fick ju betala en slant för att få uppleva allt detta: 3000 kr.
Seglingen hit tog knappt tio dagar. Hoppas ni har kunnat följa våra positionsrapporter på winlink? Hör av er om länken inte funkar. Och gärna om det funkar också, det är kul att veta om ni följer oss.
Det har varit ömsom mycket vind och stora vågor ömsom bleke och platt vatten. Som för det mesta alltså under en längre segling. Vädret har varit soligt men kyligt. Nätterna stjärnklara och månen har vuxit sig allt rundare för var natt.
Två fina fiskar har vi fått, en tonfisk och en dorado (som är detsamma som mahimahi, men vi kallar den dorado när vi har den på kroken. Lite skrockfulla är vi nog). Båda fiskarna är riktiga delikatesser och smälter i munnen.
Vi fick alla möjliga olika besök längs vägen. Det mest spektakulära var nog jetplanet som plötsligt ven förbi en bit ovanför masttoppen. Vi tittade förvånade efter det och såg, ännu mer förvånade, hur det vände och åter satte kurs mot vår masttopp. Pirater tänkte jag! Vem har inte hört talas om flygplanspirater?
Vad gör vi nu, alldeles ensamma mitt i havet? Här var goda råd dyra; vi satte på vår radio och strax hörde vi någon som kallade på segelbåten. Ja det fanns ju inte så många att välja på så vi antog att det måste väl vara vi och svarade på anropet. De frågade efter vilka vi var, nationalitet, båtnamn och vart vi var på väg. Vi frågade vilka de var. Franska coastguard. De önskade oss en trevlig segling och försvann upp bland molnen. Riktigt trevliga pirater.
Många fåglar och en flock valar har också hälsat på. Inte några jättestora valar men fina var de! Och ett gäng lekfulla delfiner. De la sig allihop på rygg och plaskade med stjärtarna rakt upp mot oss. Att stå i fören i solnedgången och bara titta på dem när de simmar runt båten är fantastiskt. Bara vi och dom och havet. Hoppas vi kan förmedla något av känslan i bilder och filmklipp. Klicka på länken här intill för filmklipp!
Nu ska vi gå upp i staden en sväng. Vi har aldrig varit i Australien förut så det ska bli roligt att få se lite av detta stora land. Om två dagar seglar vi vidare längs barriärrevet till Cairns. Vi hoppas hitta fina ankringsplatser längs vägen. Och vi ska förstås öva på att akta oss för krokodiler! I Cairns stannar vi ett par veckor och sedan går vi vidare upp till nordspetsen, Torres strait. Därifrån till Darwin där vi också stannar ett par veckor innan vi fortsätter mot Indonesien. Men vi hörs alldeles säkert innan dess.
Hoppas hösten därhemma är fin. Ha det gott! Och tack för alla kommentarer, de förgyller vår tillvaro! Så fortsätt skriva!