Mahimahi – Cigale 14

Äntligen, äntligen en fin segling. Faktiskt en riktig drömsegling. Vinden bakifrån och gennackern hissad i 36 timmar! Det gick inte jättefort men vi gjorde i alla fall stadigt fem knop i mycket lätt vind så helt okej och väldigt bekvämt. Dagarna var soliga och nätterna stjärnklara.

Att komma upp i sittbrunnen och mötas av miljontals gnistrande stjärnor är alltid fantastiskt men den här gången var det nog lite extra fint eftersom det kändes så väldans längesen. Nu går vi söderut och det är faktiskt varmare i luften och det är ju skönt förstås. Den bitande arktiska kylan har vi lämnat bakom oss.

Vi stannade bara en dag på Vestmannaöarna eftersom vi inte ville missa detta goda väderfönster. Men vi besökte vulkanmuséet och vandrade upp på berget där vulkanen 1973 vräkte aska och lava över den lilla staden. 417 hus begravdes men endast en person omkom. Vilket ter sig ganska otroligt när man ser bilder från utbrottet.

Utbrottet höll på i flera månader och när det äntligen var över hade ön blivit två km större. Länge befarade man att hamnen skulle bli helt avstängd men det visade sig att den visserligen blev trängre på grund av nya lavaformationer men också mer skyddad. Ankarviken vi låg i var en av de mer spektakulära vi varit i och helt skyddad från alla väder. Det är en märklig natur med all svart lava, bergsformationer och knappt någon växtlighet alls.

Vi gjorde ju lite reklam för Island sist och är man på Island så är det lätt att ta en tur till Vestmannaöarna som också är väl värda ett besök.

Efter ytterligare 360 sjömil dök en annan ögrupp upp i horisonten; Färöarna. Och det var skönt för efter de där underbara timmarna med genackern så kom den hårda vinden tillbaka. Och sjön! Det verkar nästan omöjligt att få bra väder mer än ett par dygn i sträck här.

Nu ligger vi i alla fall för ankar i en skyddad vik utanför byn Vestmanna. Det blåser konstant men vi har bra fäste så det känns tryggt. I dag är planen att ta en busstur över ön till huvudstaden Torshavn. Men vi får se, känns inte riktigt bra att lämna båten om det fortsätter att blåsa som det gör nu. Upp till 15 m i byarna.

I morgon ser det i alla fall ut som ett bra väderfönster för att segla de 200 sjömilen till Shetlandsöarna. Sen är det ett riktigt stort och otäckt oväder på gång så det gäller att hinna före det! Vi har just fått veta vad lokalborna kallar havet här; ”Djävulens dansgolv”. Känns ju uppmuntrande!

Nåja, allt är bara bra ombord, inne har vi det varmt och skönt och vi är trots alla oväder så glada över alla fantastiska ställen vi fått uppleva längs den här nordliga passagen. Som i går när vi gick in på turistbyrån och blev bjudna på lunch!