Mahimahi – Cigale 14

Underbara, sköna dagar har vi här bland öarna i British virgin islands.  Det är precis lagom varmt i luften och i vattnet är det trettio grader. Vi badar mest hela tiden. Vattnet är kristallklart överallt och det finns korall och färggranna fiskar att snorkla bland. Sköldpaddor ser vi allt som oftast och en och annan delfin.

Solen skiner varje dag från en klarblå himmel. Ibland kommer en kort regnskur som sköljer bort saltet från däck. Vinden är ljum, oftast fin seglingsvind men ibland lite väl svag. Men å andra sidan är sträckorna mellan öarna inte mer än sisådär fem, tio sjömil. Vad är väl det för en långseglare; så vi slappar och struntar ofta i att ens hissa segel. Motorn får föra oss framåt i stället. Det här är ett populärt område för chartersegling så det är massor av båtar men det går ändå att hitta vikar där man kan få ligga i stort sett ensam om man vill det.

Ja så var det i BVI den första veckan tills det var dags att möta Eva (Saras syster). Då tornade mörka moln upp sig på himlen och med dem kom både vind och regn. Och så fortsatte det. Fast det var ju varmt i vattnet förstås så badade gjorde vi ändå och vi fick fina promenader i land. Skönt när det inte är så hett. Som tur var blev det lite bättre sen så att vi kunde visa Eva det vackra solglittrande havet och ta henne med på några riktigt fina snorkelturer.

En dag sammanstrålade vi med seglarvännerna på Vulcan spirit och Zen again. Vulcan spirit kommer vi att träffa igen, vi fortsätter åt samma håll båda två, medans Zen nu går en annan väg så det blev farväl till dem. Nicki och Mike på Zen träffade vi första gången på Cocos keeling. Sen dess har vi mötts med jämna mellanrum längs vägen. De är på väg från Australien till England där de ska söka jobb och bostad för några år.

Efter allt strul har vi haft bättre flyt det sista förutom när vi fiskade för några dagar sen. Plötsligt rasslade det till i fiskelinan och en lång dragkamp mellan Magnus och fisken började. Magnus drog och slet och fisken drog och slet. ”Det här måste vara en riktigt stor fisk så som den drar!” Efter fyrtio (!) minuter blev det plötsligt lättare och Magnus kunde snart dra in hela linan. Där satt en visserligen ganska stor fisk men den var helt av på mitten. Bara huvudet och halva kroppen var kvar på kroken. Någon med väldigt stora tänder, säkerligen en rejäl haj, hade fått sig ett riktigt skrovmål hängandes på den stackars fisken. Allt medans Magnus alltså drog i båda fiskarna. Vi kände oss rätt snopna när vi tittade på den halva fisken. Den gick inte att artbestämma men vi bestämde oss ändå för att skära ut det kött som fanns kvar. Det lär inte finnas några giftiga fiskar (förutom att man inte ska äta revfiskar). Det blev en riktigt god middag! Så vi var ändå ganska nöjda till slut. Precis som hajen antagligen!

Efter härliga dagar tillsammans med Eva har hon nu rest tillbaka till Sverige från den pyttelilla flygplatsen på ön Beef island. Vi ankrade med Mahimahi alldeles intill landningsbanan och därifrån var det bara att ta dingen in till land och sen promenera fem minuter. Helt perfekt!

Dagarna på BVI går mot sitt slut även för oss. Det är dags att lämna Karibien innan orkansäsongen börjar. Just nu har vi riktigt oväder; mycket vind, ösregn och åska. Inga orkaner i sikte dock!

Vi förbereder oss för en lite längre segling igen, ca 1300 sjömil. Till USA! Första stopp där blir Norfolk.  Som vanligt kan ni följa oss på kartan för positioner och positionsrapporter.

Ha det bra allihop!