Mahimahi – Cigale 14

Utanför ven vinden, vi satt nere i salongen och läste. Det var mörkt, regnade och blixtar och åska kom tätt, tätt. Mahimahi var åter förtöjd för storm. Vi var beredda på vad som helst men tänkte väl ändå att det som hände sist inte skulle kunna hända igen. Så plöstsligt hördes rop och skrik utanför. Och så någon som hojtade: “Magnus, Sara! Come up, it´s happening again!!!”  En lätt panikslagen man, Richard, stod utanför Mahimahi i regn och mörker. Vi rusade upp och blev varse att en bogserbåt av okänd anledning hade kört rakt på en av pontonerna.

Samtidigt knäcktes den andra pontonen på exakt samma ställe som förra gången. Det hade ingenting med bogserbåten att göra. Det bara råkade hända samtidigt. Det var vinden som knäckte den, denna gång i vindbyar på 20m/s. Fantastiskt reparationsarbete som gjorts med andra ord.

Richard som varit på den påkörda pontonen för att titta till en båt där blev då helt avskuren från sin båt som ligger vid den ponton som gick rakt av. Magnus och Richard lyckades hitta en dinge som låg i vattnet och Richard kunde paddla tillbaka till sin båt. Det fortsatte blåsa några timmar och det var mycket larm och folk i rörelse på bryggorna, alla var vakna förstås fast det var mitt i natten. Så småningom lättade vinden och vi kunde gå och lägga oss.

Nu på morgonen när dagsljuset kom såg vi förödelsen, igen. Den brygga vi ligger vid reste sig upp i första vindbyn men sen hände som tur var inte så mycket mer så för oss blev det inte så tufft den här gången. Men de båtar som förra gången blev rejält klämda mellan de sönderfallande bryggorna och sedan flyttades till andra platser var nu de båtar som blev drabbade av bogserbåtens framfart. Kan man ha mer otur!? I övrigt verkar det som att alla båtar klarat sig utan blessyrer. De som ligger utanför det ställe där bryggan är av håller som bäst på att sjösätta sina dingar, igen. Och båtarna som ligger i själva brottet måste ju flyttas. Men vart? Det är verkligen fullt här.

Nya hårda vindar är att vänta till eftermiddagen och än så länge har ingen synts till från marinan. Så oron är stor hos oss alla här. Vi har fått en jättebåt precis i aktern. Den har inte längre någon brygga bakom sig så var tvungen att dra sig närmre oss för att få fäste för sina tampar. Men det är inget säkerhetsavstånd alls så bra känns det ju inte.

Karen, en annan båtgranne, var i går var uppe på marinakontoret för att förhöra sig lite om hur de såg på säkerheten i marinan inför de kommande starka vindarna. Hon fick då det underbara svaret: ”Men det är ju farligt ute på havet också”. Måtte vi komma härifrån snart! Eller som vår son sa; ”Ni måste lämna det där dårhuset snart!”. Dårhuset går numera under namnet ”Fawlty Marina”. (Fawlty towers ni vet.)

Verkar som det kan hända en hel del innan vi når Kapstaden!

PS;  Stort tack för alla hälsningar! :).  Var härlig läsning i går i kaoset! Det är jätteroligt att ni uppskattar våra bilder, måste ju bara säga att fotandet delar vi på, vi gillar att fota båda två.