Vår första längre segling gick till Medelhavet i en Wasa 360. Vi var 23 år och allt var möjligt, som att ge sig iväg utan sjökort och utan toa ombord. Magnus hade seglat sedan barnsben medans jag bara seglat litegrann i Bohuslän.
“Aldrig mer” tänkte jag där jag satt i sittbrunnen på ett stormigt Biscaya, klamrade mig fast och trodde minst att båten skulle välta och vi försvinna ner i djupet. Men väl i hamn kändes det inte så farligt längre och vi gav oss snart ut igen. Så småningom kom barnen och det dröjde givetvis inte länge förrän vi var ute på havet hela familjen.
En dag damp en “nätt liten” båtform till en Cenit 33 ner i trädgården. Magnus byggde och byggde, jag skötte markservicen och Joakim och Camilla sprang emellan. De tillbringade mycket tid tillsammans med Magnus i bygget och hjälpte honom med både det ena och det andra.
Efter fem års intensivt byggande var det dags för sjösättning. Det var en stor dag då Nausikaa flöt i vattnet för första gången! Premiärturen gick till Danmark och Tyskland. Med ombord fanns en verktygsarsenal värdig en mindre snickerifabrik. Vid varje brygga gjorde Magnus färdig någon ytterligare del och vår båt blev allt finare. Vi trivdes ombord och sommaren därpå seglade vi till Holland, Frankrike och England. En spännande sommar då vi bland annat gick längs trivsamma kanaler i Holland, seglade till Amsterdam, seglade uppför Themsen och förtöjde mitt i centrala London!
När hösten kom hade vi familjeråd hemma vid köksbordet. Skulle vi våga oss ut på en längre segling? Ja, varför inte? Beslutet fattades och sedan var det bara att fokusera! Sommaren 2004 lämnade vi Onsala för att segla mot Medelhavet. Där skulle vi tillbringa vintern i Turkiet och så tillbaka hem. Men det ena gav det andra och rätt som det var hade vi korsat Atlanten!
Ny världsbild
Vår karta över Europa utökades med en bit karta över Atlanten och Karibien och så hade vi en ny världsbild att navigera efter. Vi seglade i Västindien några månader innan vi styrde kosan hemåt igen. Det blev ett fantastiskt familjeäventyr!
Hej Harald!
Grattis till röda brallor, visst är det en härlig känsla när man är över!
Förstår att du är nyfiken. Det var ju bra att du fick lite koll i alla fall. Bättre än så blir det dessvärre inte. Vi planerar inte i detalj utan vill ha möjlighet att vara lite spontana utifrån vad som händer på vägen. Precis som du skriver så har vi en plan för hur det är tänkt att vara. Vi har ju förstås också en hållpunkt; Tahiti. Även om vi sagt att det kan bli så att vi inte hinner fram så att de med andra ord får vara beredda på att ta inrikes flyg till Tahiti. Tror att det blir en riktigt häftig tur i Pacific! La ut några länkar i blogg i dag som du kan kolla om du vill följa oss på vägen.
Hälsningar
Magnus och Sara