Mahimahi – Cigale 14

Ni måste hämta paketen senast i morgon annars går de tillbaka till Canada!

Så stod det i ett mail som kom på onsdag kväll. Vi hade beställt radiatorer till värmaren (som Magnus håller på att installera) och fått besked att de utan problem skulle levereras till Washington. Det skulle ta fem dygn vilket blev torsdag. Vi planerade för en bussresa dit på fredag för att paketen säkert skulle ha kommit.

Så kom då det där mailet. Ganska konstigt! Skulle de inte kunna ligga kvar en dag ens!?

Vi ringde hämtstället och fick beskedet att företaget helt skulle upphöra på torsdagen eftersom huset skulle rivas. Alltså måste paketen hämtas på torsdag men vi hade dessvärre inte möjlighet att åka då. Efter många frustrerande turer fick vi i alla fall till sist besked att vi kunde få lov att hämta på fredag. Men bara kl nio på morgonen. Bättre än torsdag i alla fall. Fast vår plan hade  varit att hämta på eftermiddagen när vi turistat färdigt i staden. Nu skulle vi ju ha paketen att släpa på hela dagen. Fem stora och tunga paket. Hur tusan skulle vi komma in genom säkerhetskontrollerna på museerna? Vi tog i alla fall med oss vår kärra och satte oss på bussen till Washington.

Vi frågade en kvinna om hon visste var vi skulle gå av för att komma till vårt hämtställe. Jadå, hon skulle säga till oss. Hon frågade oss vad vi skulle ha kärran till. Hon såg bekymrad ut när vi förklarade och frågade om det inte skulle bli ganska jobbigt att gå omkring med alla paket hela dagen. Jo, sa vi. Jamen ni kan ställa  alltihop på mitt kontor, det ligger vägg i vägg med hämtstället.  Åh, tack! sa vi till kvinnan som hette Eleanor. En sån osannolik tur!

Sen gjorde vi Washington på en dag. Intensivt men väldigt roligt! En härlig stad. Vänlig att gå i och lätt att hitta. Och museerna! Helt otroligt fina, många och helt gratis. Vi hann med två; Air and space museum och Natural history museum. Båda visade allt som kan tänkas rymmas inom de olika områdena. Kan absolut rekommendera en tur till Washington!

När det var dags att ta bussen tillbaka till Annapolis hämtade vi våra paket hos Eleanor som bjöd oss hem till sig och hennes man John på en drink. Sen blev det trevlig middag på yachtklubben. Där träffade vi en av kvinnorna från turistbyrån som tidigare hjälpt oss med en massa info. Hon var där med sina vänner och hade berättat för dem om oss. Vännerna seglade jorden runt för tio år sedan och blev så glada när vi dök upp. De hade allihop varit ute vid Mahimahi för att säga hej, men då var vi i Washington. Ytterligare ett roligt möte!

Kvällen därpå kom Eleanor och John ut till oss på Mahimahi. Sen kom vår allra sista dag i Annapolis och vi tog dingen in till marknaden för att handla lite färskvaror. Eleanor och John mötte upp för att säga hejdå. Med sig hade de en påse full med goda kex och choklad och en hel väska med fina viner. Rörande och underbart. Tänk så många härliga människor det finns!

Annapolis var en verkligt trevlig stad med sina fina hus, små butiker och massor av restauranger. I flera dagar låg vi ankrade i lugn och ro men så en morgon fullkomligt vällde det in båtar och ankrade runtomkring oss. Det visade sig att vi ankrat mitt i centrum för en flyguppvisning av de så kallade Blue Angels. Massor av folk på alla båtar förstås och mycket tjo och tjim, en rolig folkfest.

I skrivande stund ligger vi för ankar mitt i en kanal. Vi har haft ankor boendes på akterspegeln ett tag och i dag blev det ankbröst till middag. I morgon fortsätter vi den stillsamma och trevliga kanalfärden en bit till, sen seglar vi ut på havet igen med sikte mot New York City.

Hörs i NY!