«

»

May 14

Lång väg till Amerika…

 

Tänk er att sitta mitt i natten i en liten båt långt, långt ute till havs. Inga andra båtar i närheten. Inget land i sikte. Inga stjärnor, ingen måne. Alldeles, alldeles kolsvart. Det blåser ganska mycket, det är ingen rolig natt. Så plötsligt öppnar sig himlen och regnet fullständigt vräker ner. Den lilla sikt som var försvinner helt. Det går ett par minuter och så ökar vinden med full fart. Båten girar av det plötsliga trycket från vinden och autopiloten orkar inte styra. Seglen börjar fladdra våldsamt. Båten lutar mer och mer. En av solcellerna lossnar och är på väg ner i havet. Det är ett hiskeligt liv från tampar och segel som slår och från sjön som kastar sig mot bordläggningen.

Precis så hade vi det häromnatten.

Jag vaktade och hann precis förvarna Magnus om att något var på gång och så kom vinden. Allt jag fick ur mig sen var ett skrik, jag blev helt enkelt jätterädd och tyckte det var ganska svårt att se det som en övning… nej det här var verkligheten ombord på Mahimahi just då.

Det var en squall (plötslig och kraftig vindökning ofta med regn) som kom. Vår vindmätare är sönder så vi vet inte hur mycket vind det var men utan tvekan över 20 m/s.  Vi har förstås varit med om många squalls vid det här laget men det här var nog den värsta hittills på det sättet att vindökningen kom så fruktansvärt snabbt. Finns ju inte en chans att hinna med att reva (minska segelytan) eller styra undan då.

Fast allt gick bra. Såväl seglen som solcellen klarade sig oskadda. Och Mahimahi seglade glatt vidare och vi kunde ju inte göra annat än hänga med. Ovädret fortsatte många timmar så vi blev rejält trötta innan vi var ur det. Det är ju svårt att sova när allt gungar och kränger och slår.

Solen kom tillbaka så småningom och vinden dog så vi fick motora för att komma någon vart.

Att det aldrig kan vara lagom!

De sista dagarna hade vi minst sagt omväxlande väder. Allt från kuling till stilltje, små vågor och stora vågor. Byta försegel från fock till genua och så tillbaka till focken igen. Reva storseglet och slå ut reven igen. Ta ner alla segel, starta motorn. Hissa alla segel igen. Det enda som var någorlunda konstant var vindriktningen; rakt i näsan. Ingen härlig passadvind här inte, snarare en brutal hågkomst om hur det är att segla över de mer nordliga haven på vår jord.

Från en dag till en annan blev det kallt också. Vi fryser! Strumpor, byxor och täcke på. Det var så längesen att Magnus helt seriöst frågade mig om jag kom ihåg vad vi brukar ha på fötterna när vi seglar hemma. Jag svarade helt seriöst; minns inte!

Så här blev det; flipflop och tjocka ullstrumpor är en bra combo!

Så här blev det; flipflop och tjocka ullstrumpor är en bra combo!

Det är kallt!

Det är kallt! En kopp te och till och med mössa, var ett tag sen…

Till sist siktade vi i alla fall Amerika!  Och möttes av goda seglarvänner som vi inte sett sen vi lämnade Karibien för några år sedan. Hur härligt var inte det!

Nu ligger vi i den mest stilla ankarvik vi någonsin upplevt. Det är som att Mahimahi är fastgjuten på vattnet.  Rör sig inte en mm så vi sover väldigt gott.

Nu ska vi uppleva Amerika! Mer om  det i nästa blogg…

15 comments

Skip to comment form

  1. Anonymous

    Tyvärr kan jag visst tänka mig hur det var – HEMSKT! Vi är hemma och njuter av våren och vitsippor, kram kram

    Birgitta

    1. Sara

      Rätt! Men nu har vi det gött! Stillsam färd upp för floden mot Washington. Just nu i Deltaville, en lugn liten småstad, fin. Fast vår och vitsippor låter inte alls dumt!
      Kramar

  2. Eva Anghem

    Men fy så det kan bli, skönt att ni är i hamn. Vi är tillbaka från Ibiza, hade inte så soligt men rätt ok ändå. Kul att träffa Klas syster Mimi och hennes man Martijn, det var nästan 20 år sedan sist vi var där. Hyrde bil och åkte runt en hel del på ön.
    Kramar

    1. Sara

      Hej Eva, ja vissa gånger är det alldeles extra gott att komma i hamn.
      Låter roligt med Ibiza, måste vart kul att komma tillbaka efter så lång tid.
      Nu får ni njuta av den fina våren hemma, ha det gott. Kram

  3. Madde Carlson

    Anonymous är jag ju inte utan Madde Carlson 🙂

  4. Anonymous

    Fyyy bubblan….men gott att ni är i Amerikat 🙂

    1. Sara

      Hej Madde Carlson ;), ja nu njuter vi!
      Kram

  5. Kaj Liljebladh

    Hej
    Verka som tidvis tuff segling, men skönt att ni klara det bra! De där squallen som kommer om natten är inte roliga! Var ä ni någonstans? Vi kommer till Palm Beach omkring den 1:e juni. Skulle vara roligt att träffas igen!
    Hälsningar
    Kaj
    S/Y Amelit / M/Y Ammonite

    1. Sara

      Ja hade varit jätteroligt att ses! Vi är just nu i Norfolk på väg till Washington. Så en bit från
      Palm Beach. Hälsningar Magnus och Sara

  6. Anonymous

    Jag är SÅÅÅ tacksam att jag mönstrade av i tid. Det där vill jag inte uppleva. Men nu har ni siktat och ankrat Amerikat! Well done!
    Kram Eva

    1. Sara

      Haha, ja det var nog tur det.
      Ha det så skönt i våren därhemma, Kramar till er allihop

  7. Bosse och Leni

    Usch usch usch. Vågar knappt läsa. Att ni orkar, team Carlson!
    Vi har det lugnare här i Italien. Vi skålar för er ikväll och sänder stor kram!
    CIAO, Leni och Bosse

    1. Sara

      Vi skålar tillbaka till er! Njuter sydafrikanska viner ett tag till. Sjörullade!
      Kramar

  8. Nina

    Hoppsan hejsan! Låter som ett äventyr för mycket! Tur ni klarade er och båten!!
    Vi är i Gardasjön, Torbole. HP ska segla Finn World Master. Det är kallt här också men har varit varmt och fint i Sverige fram till nu. Vi tröstar oss med att vinet är billigare här.
    Hoppas er fortsatta segling är lugnare än denna!
    Kram!

    1. Sara

      Ja i bland blir det lite väl äventyrligt!
      Låter härligt med Garda, ha så jätteroligt och stort Lycka till till Hp.
      Kram till er!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>