Vi har just ankrat utanför en ö som heter Nosy be. Närmare bestämt utanför samhället Hellville, det är här vi ska klarera in. Hoppas det blir bättre än vad namnet antyder. Här är massor av segelbåtar; roligt! Förhoppningsvis kan vi även köpa diesel här även om det lär bli lite av ett projekt. Det är inte så enkelt som att köra in till bryggan med Mahimahi och fylla på direkt i tanken. Nej, det blir nog först en taxi med alla dunkar till någon dieselstation, sen ska de fulla (tunga) dunkarna ut till båten. Väl där ska de tömmas ner i tanken. Sakta men säkert. Sen ska vi väl också kunna hitta lite efterlängtade färskvaror. Vi har ju inte haft nät på länge och då kan vi inte läsa era kommentarer i fall ni undrar varför vi inte svarar. Det är också därför det inte kommer något mail om ny blogg. När vi sänder via vår radio så går det inte att sända massmail så ni måste då och då gå in på sidan och kolla om det kommit något nytt om ni är nyfikna. Men nu har vi nät och då sänder vi även ett mail om “Nytt från Mahimahi” till er som prenumererar. Vi kan ockås ta del av era härliga kommentarer. Tack alla!
Medans vi har varit totalt bortkopplade från allt vad nyheter heter så har det ju hänt mycket både hemma och ute i världen. Vi tänker förstås framförallt på den ofattbara flyktingkatastrofen men också på den solidaritetsrörelse som växer sig allt starkare. Nu passar vi på att göra vi en liten avstickare från Madagaskar till Europa.
Joakim, vår son, är sedan en tid tillbaka i Kroatien för att hjälpa flyende människor. På Facebook berättar han och andra om situationen i flyktinglägren. Det pågår även en insamling, läs på Fb om värdet i att bidra till denna insamling i stället för till etablerade hjälporganisationer. Så många underbara människor är engagerade i såväl hjälparbete som insamling. Ser att det är flera som kommenterat kring detta, ja det är en fantastisk insats han gör tillsammans med sina vänner och många andra.
Här är några rader från Joakim, ord som talar för sig själva: Jag har lärt mig så mycket saker som jag aldrig ville kunna. Som hur man säger nej till en pappa med en tioårig flicka, som vill ha en av filtarna du delar ut. “Only for the babys”. Hur man delar ut mat i mörkret, när det inte finns tillräckligt att ge. Hur det känns när människor i fullständig hopplöshet tittar på dig med hopp i blicken. Och du vet att de kommer bli besvikna. “The border is closed”. Men mitt i misären finns så otroligt mycket mänsklighet. Flyktingarnas kärlek och tacksamhet är gränslös. Att få ge en flaska vatten, en värktablett eller bara ett vänligt ord tas emot med så mycket glädje, så mycket hopp. Ibland kan jag bara vända ryggen mot deras tacksamhet och springa. Den krossar mitt hjärta som inget annat. Mer finns att läsa på fbsidan!
Vi vill gärna uppmana er, alla våra läsare, att gå in på Facebooksidan “ Hjälp Jocke att hjälpa ” (länk) . Läs, gilla och dela och sänd gärna ett bidrag, stort som smått!
Åter till Mahimahi! Livet är fullt av kontraster, nedan är bilder från vår alldeles egna atoll Chagos, långt borta från den bistra verkligheten…
[flagallery gid=172
Vilka otroligt fina bilder!! Ser ut som ni har det gott trots mycket meck med diesel och annat.
Har naturligtvis delat på facebook om det otroliga viktiga jobbet som Joakim gör.
Honom ska ni vara stolta över!
Kam Eva
Hej Eva, hoppas allt är bra med er och den senaste familjemedlemmen! Kramar
Gott att se att ni blivit så säkerhetsmedvetna att både Sara och Soffi har hjälm i kokosnötsskogen. Magnus, du e väl säkerhetschef – ta på hjälmen du me…:-) Skämt åsido – välkomna tillbaka till relativ civilisation o lycka till med inklarering o alla ytterligare nödvändigheter.
Kramar från Klas o Eva
Du har inte inspekterat tillräckligt nogsamt. Magnus har givetvis också hjälm! Kram
Bra seglat över Indiska Oceanen och utan att gå på rev som vissa andra! Härliga bilder, giller speciellt den svenska landslagsfisken med sina blågula klara färger. Joakim är verkligen en hjälte och vi stöttar hans gärning, han var så cool i Tv4 i lördags morse. Här är det fokus på Felicias ridning och Olivers segling, medans Oscar satsar på hummerfiske som startade i måndags. Skall bli gott till helgen!
Chagos Island verkar vara en oupptäckt pärla med sitt klara vatten och vita stränder med exotiska krabbor.
Hoppas Madagaskar blir lika fint och att allt blir bra i Kapstaden så småningom.
Hälsn från Sven & Co
Ja men det är inte lätt, många rev är det! Härligt med ridning, segling och hummerfiske! Kram till er alla!
I GP idag stod också om Joakims och Igors insatser med hjälp till flyktingarna. Det är ju alldeles förfärligt och på något sätt måste ju detta lösas genom att alla hjälps åt. Själv hörde jag ett föredrag igår från en kristen organisation, som försöker hjälpa den extremt fattiga befolkningen (utan flyktingar) i Moldavien (3 milj), där de styrande år ut och år in stjäl från stadskassan och nu är statskassan borta igen. Ett paket blöjor kostar 264 SEK och en tonårstjej kostar 15.000 kr att sälja till trafficking i Europa. Och detta pågår år ut och år in utan att speciellt många reagerar! Stöd Reningsborg med pengar så att även de kan fortsätta att hjälpa Moldavien med “Beginning of life”-projektet.
Så efter gårdagens föredrag och Joakims FB-inlägg var jag så himla mör så jag la en stor slant till romen som satt utanför dörren till torget här och hade ett raserat hus i jordbävning, 6 barn och en död make…..
Otroligt hur det är eller som någon skulle sagt….”alla har vi vårt”, men en del har mera helvete än andra.
Tur i alla fall att ni kom fram till världens näst fattigaste land (enligt GP häromdagen). Hoppas att ni kan göra något för dem också.
Kan säga att Ungern kommer att få på nöten här på Bok & Biblioteksmässan, som startar i morgon – att de stängt sina gränser. Bokmässans tema i år är “Ungern”.
Kram från frustrerad
Frau K
Här idkar vi byteshandel för fullt. Fin frukt mot fiskekrokar, tampar och glasögon. Kram
Vilka otroliga bilder! Ser lite kusligt ut bara att vara alldeles ensamma i den där spökskogen. Skönt att ni är bland människor igen, även om det säkert kan vara farligare?!
Jodå, vi sprider Joakims vädjanden så mycket vi kan. Det är verkligen fantastiskt med ungdomarnas insatser.
Lycka till med dieselkånkandet och ha det bra. Stor stor kram, Leni och Bosse
Ja det är skönt att vara bland människor igen. Nu när vi läst “Bosses lax” kan vi förstås inte tänka på annat. Jobbigt! Bosse, du vet vad du måste göra den dag vi är hemma igen! Kramar