Sjön gick hög och värre blev det allteftersom vi närmade oss Madagaskars östkust. Snart skulle vi runda den norra udden; Cape Ambre. Ökänt för just väldigt höga vågor. Enligt alla rekommendationer bör man gå så nära land som möjligt (där sjön skulle vara i alla fall något snällare) vilket ju inte är det man vill när det blåser mycket. I fjärran såg vi fyren på udden och vi närmade oss raskt trots att det enda segel vi hade var en pytteliten fock. Vi var väldigt nära inpå land, vinden ven och sjön växte sig som väntat ännu högre ju närmre udden vi kom. Fyren kom allt närmre och så var det över. Vi var förbi udden och sjön la sig med en gång. Lika magiskt varje gång. Långseglarens värld är full av utmanande uddar att ta sig runt. Nästa kap blir Cape of good hope, Godahoppsudden! Också minst sagt beryktad. Sen blir det fest!
Turen från Chagos till Madagaskar var inte rolig! Mycket vind och stora, höga vågor i flera dygn. Men våra matfantasier höll oss uppe. Mesta skrattpoäng fick nog Magnus när han kom upp till mig där jag satt ganska modstulen i sittbrunnen och glatt meddelade att han ringt och beställt pizza; “kommer om tio minuter!”. Mesta drömpoäng fick middagen med älggryta, klyftpotatis och en stor sallad. Räkor till förrätt och jordgubbar (svenska förstås) med glass till efterrätt.
Ibland blir man ju rent förskräckt när en stor sjö kommer rullandes in bakom oss och tänker att det här kommer aldrig att gå men som vanligt tog Mahimahi alla höga sjöar som en riktig havets drottning. För att inte tala om vår autopilot som styrde genom sjön hela vägen utan att protestera en enda gång.
Nu ska vi utforska Madagaskars nordvästra kust. Här är en vacker skärgård att segla i och mycket liv i havet. Vi har redan sett sköldpaddor och pilotvalar och en dag hade en stor val en riktig uppvisning för oss. Här är flera andra segelbåtar att segla ihop med vilket är lite extra trevligt efter våra ensamma veckor på Chagos. Ännu har vi inte varit i land eftersom vi har en bit kvar till “port of entry” där vi ska klarera in i landet. Gissa om vi behöver sträcka på benen!
Hej! Skönt att ni är framme på Madagaskar! Såg just Joakim på nyhetsmorgon. En sån hjälte han är. Fantastiskt att han orkar att kämpa så för flyktingarna.Talar ni med honom så beröm honom från oss.Kram Familjen Nilsson
Gick in på er sida för att skriva till er om hur otroligt imponerade och ödmjuka vi är över den otroliga insats som Joakim gör för flyktingarna som befinner sig i en sådan förfärlig situation på gränsen till Ungern. Det är så otroligt, fantastiskt att han och fler med honom gör (mer än) vad de kan för att mildra i eländet. NI måste vara otroligt stolta över honom. Det ger ju också oss som inte är lika handlingskraftiga en möjlighet att se till att våra (i sammanhanget små) bidrag kan göra direkt nytta utan några mellanhänder.
Hur som helst upptäckte jag då att ni gjort flera inlägg som jag inte sett. Det kommer inga aviseringar, åtminstone inte på min mail. Kan det vara någon bugg i programmet eller ska jag signa mig igen tro?
Slutligen är det gott att höra att ni tagit er till Madagaskar även om det var en tuff segling. Hoppas ni får en fin vistelse där och ser fram emot kommande uppdateringar.
Kram
FANTASTISKT !!
Tur att ni har en så stöddig båt..
Madagaskar verkar jättespännande tycker vi.
Grattis till ännu en lyckad passage.
Lasse o Mona
SY/INGA
Ja äntligen! Det är alltid lika underbart när ni skriver att ni kommit fram.
Vilka mathallucinationer ni har. Bosse är lite sårad här, hans gravade lax ingick inte i drömmåltiden!
Vi såg Joakim på TV4 play och det var minst sagt rörande. Släktens hjälte är han. Bosse ringde till honom och vi kommer att ha kontakt och även följa på facebook. Camilla hjälpte oss gamlingar med att “schwisha” (eller vad det heter) pengar till Jocke, som han heter bland vännerna. Ni måtte vara väldigt väldigt stolta över era ungar.
Idag soligt härligt höstväder. Det får bli en långpromenad.
Njut av Madagaskar, stor kram,
Leni och Bosse
Kära vänner! Pizza och älggryta, inga dåliga fantasier!
Vi har följt er genom Marinetraffic och väderprognoser och har kunnat konstatera att ni sluppit tidigare frustrationer med för lite vind. Skönt att ni nu är tryggt i land!
Det känns häftigt att få mail från en helt öde och obebodd atoll mitt i Indiska Oceanen, tycker vi båda.
Vi ses, var det nu blir!
Anders och Eva