Mahimahi – Cigale 14

Vi ligger nu för ankar utanför den lilla ön Direction island som tillhör ögruppen Cocos keeling.

Seglingen hit var faktiskt en av de absolut bästa seglingar vi haft någonsin. Och vi som var förberedda på att det snarare skulle bli en av de värre. Vi hade fint och soligt väder hela tiden, en stabil vind runt fem till sju m som blåste från sidan eller snett bakifrån. Mahimahi gjorde mellan sju och nio knop hela vägen. Någon gång var sjön lite väl stökig men oftast helt ok med stora oceandyningar. Nätterna var stjärnklara och lystes upp av ett fint månsken. Vi har passerat ekvatorn igen och seglar på södra halvklotet. Månen hänger upp och ner och vi ser Södra korset rakt ovanför oss.

På en så här lång segling går det inte att tima ankomsttid och helt enligt Murphys lag blir det ju förstås ofta så att man närmar sig land när det är mörkt. Så mycket riktigt, mitt i natten siktade vi ett första ljussken. “Yes, vi har seglat rätt”! Snart dök det upp fler och fler lampor. Här finns ett par små fyrar som märker ut en liten farled in till lagunen. Runt omkring förrädiska rev. Lite läskigt (tycker i alla fall jag) att det är att gå in mot en helt främmande ö och inte veta säkert om sjökortet visar rätt. Men vi har, förutom en grym navigatör, bra tekniska hjälpmedel. Bland annat ett framåtseende ekolod – Echopilot från Frigus – som visar botten ett par båtlängder framåt.

Det gick bra och så småningom kunde vi ankra och lägga oss att sova. Det är alltid lika skönt att lägga sig efter många dygns avbruten sömn till havs. Bara känslan att veta att i natt får jag sova hela natten utan att någon väcker mig. Och alltid lika spännande att när det ljusnar sticka upp huvudet och kika runt. Vart har vi hamnat? Är det fint? Är det fler båtar här? Någon vi känner?

Nu är det nog så att om ni inte fått riktigt fint sommarväder ännu i ert eget sommarparadis så kanske ni antingen ska sluta läsa eller fortsätt läs och dröm er bort eller hit.

Vi har nämligen seglat till paradiset. Igen! Vattnet är absolut kristallklart. Här är spännande rev att snorkla på, underbara vita sandstränder som kantas av en palmskog som ser ut som vore den tecknad för en Disneyfilm. Vackra, lekfulla delfiner, sköldpaddor, enorma rockor. Och så de oskyldiga revhajarna. I luften är det väl 28 grader och i vattnet ungefär detsamma. Det blåser en ljum passadvind så det är alldeles lagom varmt hela tiden. Och allt detta har vi helt för oss själva, vi sex segelbåtar som ligger och guppar i viken. Som en saga alltihop!

Men även i paradiset finns det lagar och förordningar! Vi har i dag haft representanter från olika myndigheter ombord, fyllt i dokument och stämplat, ja ni vet. Och fått en bunt med papper där vi bland annat kan läsa att om det kommer en cyklon så ska vi först förbereda båten för cyklonen och sen blir vi hämtade till ett cyklonskyddat ställe på ön. (Nu behöver ni inte bli oroliga, vi är förstås utanför cyklonsäsongen.) För att värna den unika miljön kan vi ta del av ca 15 olika paragrafer om allt som inte är tillåtet, helt ok! Och alla eventuella husdjur är absolut förbjudna att ta i land på ön: “Animals found onshore will be destroyed”. Ord och inga visor alltså, skeppskatten Soffie får stanna ombord!

Sist men inte minst kan vi läsa följande intressanta stycke: “Live onboard tenancies may be varied at short notice to comply with health, safety or environmental requirements; and other operational exigencies and may be withdrawn for non-compliance with the conditions imposed in this Code of Conduct.” Solklart, eller hur?

Nej nu får det vara nock med paragrafer, nu hoppar vi i havet i stället! Sen måste vi förstås ta hand om vår jetlag. Det är tufft att forsa fram över oceanen med Mahimahi, nästan som att flyga!