Mahimahi – Cigale 14

//WL2K Snart i Sunda strait, mellan Java och Sumatra.

Fullastad stävade Mahimahi äntligen ut från marinan. Allt gick bra, djupet räckte till, och snart seglade vi utanför Singapore och sedan Indonesien. Som väntat blåste vinden precis mot den kurs vi ville hålla. Kryss alltså! Ni som seglar vet ju hur kul det att kryssa, tänk er då att stångas mot vinden i dryga 500 nm. Fy sjutton! Men vi har haft fint väder och tvärtemot vad vi väntat ingen åska alls. Och det är vi glada för.

En natt när vi kom seglandes mitt ute på öppet vatten hörde vi plötsligt ett hårt, skrapande ljud mot skrovet och vi kände att det tog stopp på farten. Vi satt fast i ett fiskenät! Alltid händer det nåt` tänkte vi lite uppgivet.
Vi lyste ut över det mörka vattnet och såg en mängd små, vita ytliggande bojar. Mellan bojarna var ett nät uppspänt. Nätet sträckte sig över en mycket stor yta. Vi såg varken början eller slut. Någonstans mitt i satt vi!

Vi har sett dessa nät många gånger förut, de är svåra att se på dagen och helt omöjliga att upptäcka på natten. Men det brukar alltid ligga en fiskebåt intill och signalera åt en om man kommer för nära. Då får man helt enkelt ta en omväg runt alltihop. Men den här gången låg fiskebåten väldigt långt bort från nätet och förmodligen låg de och sov när vi kom farandes.

Ja vi låg där vi låg, försökte få tag i en boj för att dra upp nätet för att sen skära av det. Men i sjön som var så var det inte möjligt. Så småningom närmade sig fiskebåten, de höll på att dra upp sitt nät och började väl så smått att undra vad vi gjorde där. De ropade på indonesiska, vi ropade på engelska. Total språkförbistring. Fiskebåten kom närmre och närmre allt eftersom de drog i sitt nät. Till slut insåg de väl att det inte fanns någon annat att göra än att skära av nätet. De verkade inte arga, utan ville förstås bara rädda så mycket som möjligt av sitt nät. Helst hade du ju sett att vi kunnat ta oss loss för egen maskin. Men hade vi kunnat det så hade vi ju givetvis varit därifrån för länge sen. Så gick de till andra änden av nätet och drog sig åter närmre och närmre Mahimahi.

Ropade till oss igen, men det gick ju inte bättre den här gången och till slut skar de av nätet på andra sidan om oss. Vi var loss och fortsatte lättade vår färd. Gick in till land och ankrade så att Magnus nästa morgon kunde dyka ner för att kolla att allt nät var borta och att inget blivit skadat. Allt ok, puh!

På morgonen njöt vi av ett dopp innan vi seglade vidare. Hade väl tänkt att fortsätta över natten men fick syn på en vacker ö med en pampig fyr högst upp. Runt omkring en massa små fiskebåtar och flera fiskehus. Det såg så fint ut att vi gick in och frågade (via gester) om vi fick lov att ankra där för natten. Tummen upp blev svaret.

Så vi la i ankaret och det dröjde inte länge förrän en båt kom upp till oss och ville sälja kräftor. Eftersom vi inte hade några pengar blev det byteshandel. De fick två tampar och en tröja och vi en hink med kräftor. Alla var nöjda.

I de små båtarna var det tre, fyra personer ombord, de låg i hängmattor och när solen gått ner somnade de eftersom det då inte fanns så mycket annat att göra. De hade ingen belysning annat än några blinkande lanternljus.

På det som vi kallar fiskehus startade dock fisket i solnedgången. Det var stora träställningar som reste sig ur vattnet, högst upp ett pyttelitet hus och under det glesa ribbgolvet hängde ett stort nät. Nätet sänktes ner i vattnet och med starka lampor lockade de till sig fisk och skaldjur. När fisket avslutades la sig killarna ner och sov några timmar. Nästa morgon for de i väg med fångsten till fastlandet. Ett slitsamt liv! Och så värst stora fångster får de inte.

Vi kokade våra kräftor och mumsade sen på dem i sittbrunnen under den mäktiga fyrens vakande sken. En oförglömlig, oplanerad kväll i seglarlivet.

Nu är vi på väg igen och närmar oss Sunda strait. Någon gång i gryningen seglar vi ut på Indiska oceanen. Kursen är sydlig och vinden ostsydostlig så vi kryssar inte längre. Prognosen de närmsta dygnen ut mot Cocos Keeling är god.
Tyvärr har det fungerat dåligt med radion men nu hoppas vi få i väg den här rapporten i natt. Ha det bra!

4 thoughts on “//WL2K Snart i Sunda strait, mellan Java och Sumatra.

  1. Bosse och Leni

    För mig är det så förvånande när fiskarna inte blir arga på er när de får skära av sitt nät. Byteshandeln är ju underbar, hoppas det smakade fantastiskt med kräftor så där oplanerat.
    Vi hade en otroligt fin dag i Orreviken igår. Tilde var flera timmar i vatten- kanten och geggade och hade kul med barnen där. Idag regn och stark vind igen, denna förbaskade vind! Prognosen för kommande dagar dessvärre inget vidare. Vi promenerade vid havet idag i stövlar och fleece-jackor och mötte käcka människor som sa “Glad sommar”. Trevligt!
    Lycka till på fortsatt seglats. Puss och kram från Leni, Bosse, Tina och Tilde

  2. Nina

    Skönt att det gick bra att ta sig ut från marinan och att ni nu äntligen är på väg. Tjoho!!
    Fiskenätselände! Det måste vara omöjliga att se på natten. Jag trodde att man mest behövde vara orolig för containrar som ramlat av fartyg men att behöva fastna i fiskegarn är inget kul 🙁

    God fortsatt resa utan fler missöden.
    Kram

  3. Michael adamietz

    Fantastiskt liv,
    Jag och sonen Hugo har precis beställt in varsin oxfilé med pepparsås på o Learys avenyn.
    Må gott

  4. Lisa

    Llåter som en saga! Spännande och vackert. Är i Fiskebäck efter några dagar i Karlstad hos krasslig mamma. Calle är på Ramsö och bygger ut Friigeboden som numera kan tituleras Attefallshus. Inte illa. Snart åker vi på minisemester till Mölle och Malmö. Sommaren är njutbar trots vindar och lite regn ,men mest sol. Kram Lisa

Leave a Reply to Nina Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.