Mahimahi – Cigale 14

Svettiga springer vi de sista stegen till ”immigration office”. Precis när vi är framme vid dörren möts vi av en man som precis är på väg att låsa sitt lilla kontor. Mycket bistert tittar han länge stint på oss.

Vi ler och ser glada ut. Han släpper in oss!

Mannen är klädd i en otroligt åtsmitande uniform, det är svårt att förstå hur han kunnat knäppa knapparna, den stora magen skulle nog bli lycklig om den fått lite mer utrymme. Uniformen är dekorerad med en mängd tjusiga emblem. Såsom ett svärd, ett maskingevär och en revolver.  Mycket imponerande.

Han slår sig ner bakom en disk och granskar ingående våra skeppspapper. Sen lämnar han över en trave med papper till kapten. Närmare bestämt åtta olika dokument ska skrivas på den här gången. Vi har ingen aning om vad det är vi skriver på.

Vi ler och ser glada ut.

Sen ska passen stämplas. Tre pass med ett antal stämplar i varje. Mannen har övat länge på detta. Det förstår man när man ser schvungen i själva stämplingen. Ett taktfast, distinkt ljud varje gång stämpeln träffar pappret, så att man verkligen ska uppfatta  hur respektingivande allt är här.

Precis när vi tror att allt är klart säger mannen, som i förbigående, ”300 baht”. (inte mycket pengar men sättet att ta betalt väcker misstankar om att det här går nog rakt i mannens egen ficka.)

Vi ler och betalar. Får förstås inget kvitto.

Sen blir vi utsläppta.

Vi ler och är glada! Ännu en inklarering avklarad.

Nu ligger vi ankrade i en vacker och helt skyddad vik, det är alldeles stilla och väldigt varmt förstås. Vattnet inbjuder inte till bad, det är oklart och lite skräpigt.  I går kväll kom en regnskur så vi blev av med allt salt på däck. Skönt! Så gled en liten båt med en ensam fiskare förbi i mörkret. Givetvis med julgransblinkande lanterna. Det enda som hördes var ljuden från årtagen. Fiskaren rodde båten samtidigt som han la i ett långt nät i en ficklampas sken. Undrar just om han fick någon fisk, kanske några bläckfiskar i alla fall.

Vi är längst upp på nordostsidan Phuket. Här ska vi försöka få in vår ankarkätting på galvanisering. Kättingen är väldigt rostig och det börjar bli hög tid att fräscha upp den. Vi får se hur det går, än så länge är det ganska rörigt och många olika bud om hur man ska gå till väga. Det sägs att man måste  sända den till Bangkok för att få detta arbete utfört. Lär väl inte bli helt enkelt…

Magnus och Joakim har gjort flera härliga dyk på olika öar på vägen upp och har fått tillfälle att öva dykning på egen hand. Mahimahi fungerar suveränt som dykbas. Bara att slänga sig i från “altanen” och simma i väg.

Ha det bra!