Inseglingen till Bali var inte så lockande. Ett vatten som man absolut inte ville bada i och en grå, trist kustlinje. Lite besvikna tog vi dingen in till land, ordnade en taxi med förare och upptäckte ett helt annat Bali. En ö att ta till sitt hjärta.
Det myllrar av människor. Det är färgstarkt, rörigt, bullrigt och vänligt. Men också storslaget och stilla..
Vi har besökt imponerande och för oss ganska märkliga hindutempel. Ett där det rustats för kalas och alla figurer var draperade i olika tyger. Men det allra konstigaste var nog tuppfäktningen. Inne på en av tempelgårdarna var det en stor folksamling, bara män. Runtomkring stod en massa påsar och i dem var det tuppar som väntade på sin tur eller snarare otur. I mitten satt några av männen med tuppar i händerna och någon ledde budgivningen på vilken tupp som skulle vinna kampen. Tupparna hade knivar fästa vid ena benet. När alla bud var lagda så utbröt då fäktningen mellan tupparna. Otäckt!
Madi, vår chaufför, sa att detta förstås var olagligt och särskilt inne på helig mark. Men så värst svårt att upptäcka dem var det nu inte så det skedde nog med allas goda minne.
Vi har sett böljande risodlingar, vulkaner och en vacker kratersjö insprängd uppe bland bergen. Trots att det nu varit torka i många månader är det grönt och frodigt. Och vi såg massor av roliga macaqueapor i ett stort reservat där de levde fritt och busade med oss besökare.
Förutom ris så odlas mycket kaffebönor. Till en speciell sorts kaffe tar man hjälp av lovakdjuret som äter kaffebönor och när bönorna kommer ut igen så har de fått en alldeles egen smak. De plockas då från marken, rostas och voila, kaffet är klart! Det är dyrt och anses vara den allra finaste sorten. Vi fick provsmaka på alla möjliga sorter, alla var goda men väldigt söta eftersom kaffepulvret blandats med mycket socker.
Vi har ätit god indonesisk mat för inga pengar alls. Det mesta är billigt här förutom mat i mataffären där vissa varor är extremt dyra. Som till exempel en liten bit helt vanlig goudaost för 240 kronor. Så vi njuter av att äta ute varje dag.
Trafiken är minst sagt tät men fast det är så mycket trafik är det märkligt nog en behaglig trafikrytm, ingen hets överhuvudtaget. Det fullständigt kryllar av vespor som är ganska dyra i inköp men det finns ett avbetalningssystem som gör det möjligt för flertalet att köpa sig en vespa.
Här finns oändligt mycket fint hantverk att titta på. Vi besökte flera små verkstäder för allt från trä, lergods och silver till textil och drakbygge. Det finns en gedigen skicklighet både på det mer traditionella men också i att kombinera tradition med nytänkande.
Alla är otroligt hjälpsamma och många pratar engelska här så det går ganska bra att prata lite. När vi anlände till Bali var det inte mycket plats att ankra på så vi lånade en boj. Sen åkte Magnus runt i dingen för att försöka lokalisera ägaren till bojen för att höra om vi kunde få hyra den några dagar. Det visade sig vara en kille som hade flera större båtar för turistturer. Vi fick låna bojen helt gratis men inte nog med det, sen fick vi utnyttja deras tankbil och kunde fylla ren diesel direkt i tanken. Inte nog med det heller, de hade också en egen vattenanläggning med rent dricksvatten (annars helt omöjligt att få i Indonesien) så vi fick även fylla på med vatten! Sen frågade Magnus om var man kunde få tag på motorolja. ?Hoppa upp på min scoter så kör jag dig dit? sa en kille. Magnus fick låna en hjälm och så åkte de i väg och kom tillbaka lite senare med olja. Inte så många här vet var Sverige ligger men alla vet vem Zlatan är och att Magnus är Zlatans bror väcker många glada skratt och en del funderingar. Sant eller inte sant?
Sänder detta från båtmailen. Foto kommer när vi har Internet.