Mahimahi – Cigale 14

Titta, titta! Där ligger en krokodil!

I Cookstown vimlade det av krokodilvarningsskyltar och här såg vi äntligen en alldeles riktig krokodil när vi åkte på krokodiltur upp i floden Endeavour. Kapten på färden var enbente Bill som uppenbarligen varit i närkamp med en och annan best. Tre stycken såg vi och visst ser de ganska skräckinjagande ut. Inte vill jag bada med någon av dem i alla fall.

När cyklonsäsongen närmar sig är det många som med sin båt söker skydd långt in bland mangroveträsken i en flod.  Men dessvärre verkar det vara en del som aldrig kommer därifrån sen. På vår flodfärd såg vi flera övergivna fartyg men också de som bosatt sig där på sin båt, väl barrikaderade för krokodilerna.

Hela staden Cookstown präglades förstås av captain Cooks öden och äventyr. Det var statyer, museum och minnesmärken av alla de slag. I stans lekpark fanns ett inbjudande ”musicalship” fullt med olika instrument som vem som ville fick spela på.

Alla bilar verkade vara campingvans av olika slag, mer eller mindre täckta med rött damm och lera från bergen. Av det kanske tiotalet affärer som fanns så var nog åtta fyllda med olika attiraljer för äventyr i det spännande och vidsträckta landskapet runtomkring staden. I de andra två kunde man handla mat respektive alkohol. Sen var det bara att dra i väg!

Innan vi seglade vidare gick vi till mataffären för att fylla på förråden med lite färskvaror. I köttdisken fanns flera olika sorters kängurukött att välja på. Vi kände oss dock inte riktigt mogna för det ännu. Kanske nästa gång vi handlar…

Nästa stopp blev Lizard island, långt norrut i Stora barriärrevet. Det är många meter tidvatten här så det gäller att tänka rätt när man ankrar och när dingen ska förtöjas. Men, men, ibland blir det ändå fel och en dag låg ju dingen förstås lite väl långt ut när vi skulle hämta den! (Se foto.)

Här träffade vi ett gäng trevliga australiensiska semesterseglare. De tyckte det var en förfärligt lång tur vi hade framför oss; ända till Darwin i ett sträck. Sista kvällen fick vi en stor påse med mat så att vi inte skulle svälta på vår långa färd. Och de har ju alldeles rätt; det är långt. Men när man seglar som vi gör nu så förändras perspektiven. Det som när vi är hemma ter sig oändligt är här och nu en lagom liten segling. Såg just att det härifrån till Sydafrika är nästan 6000 nm. Det låter förstås mycket även för en inbiten yachtie!

På ön ligger Lizards researchcenter där marinbiologer från världens alla hörn, bland annat Lund,  bedriver forskning i det unika barriärrevet. Vi bjöds på en rundtur och fick lära oss mycket om koraller och fiskar. Som till exempel att en natt, exakt fyra dygn efter fullmåne, så släpper hälften av alla koraller sina sporer inom loppet av ett par timmar. Ett par nätter före och efter denna speciella natt så släpper resten av korallerna sina sporer. Aktiva nätter under havsytan alltså. Fascinerande!

Lizard island är en helt underbar ö! Ta en liten paus och dröm er bort! Tror att bilderna talar för sig själva.

Seglingen från Lizard blev en av de där särskilt minnesvärda. Lagom med vind, platt vatten och sköna, soliga dagar. Till kvällen samtidigt som den sjunkande solen färgade himlen röd steg en gigantisk klotrund måne upp i horisonten och spred sitt trolska ljus över havet. Tills en natt då Magnus, som hade vakten, väckte mig alldeles exalterad; ”du måste komma upp och titta på månen!”. Tillsammans satt vi sen i sittbrunnen och fick uppleva en total månförmörkelse långt därute till havs. Otroligt fantastiskt!

Fiskelinan var i som vanligt och på väg in i ankringsbukten fick vi napp; en stor haj! Vi ville ju helst rädda den tillbaka till havets djup men att få loss kroken var lättare sagt än gjort. Att fightas mot en stor haj nere på akterspegeln medans havet brusar runt omkring är inte enkelt ens för en storfiskare!

Vi är nu framme i Darwin och här stannar vi ett tag. Internet är en bristvara förstås så kontoret har fått flytta ut på gatan.

I morgon ska vi ta oss till Indonesiska ambassaden för att ansöka om visa. En enligt ryktet mycket tålamodsprövande procedur. Men man vet ju aldrig.

Eftersom vi antagligen endast kommer att ha mycket begränsad tillgång till Internet i Indonesien så kommer vi att prova att sända nyhetsbrev via kortvågsradion i stället. Tyvärr kommer alla ni som prenumererar då inte att få något mail om ”Nytt från Mahimahi” så gå gärna in och titta på sidan då och då så kan ni ändå ha koll på vad vi har för oss på de sju haven. Och folj oss pa kartan pa vagen till Indonesien. Skriver en tweet nar vi lamnar Darwin.

Ha det gott! Vi hörs snart igen!