Hej allihop! Det var ett tag sen, vi har levt utan internet i flera veckor men nu är vi tillbaka i marinan i Colon och kan hänga vid datorn igen.
Tillsammans med Eva, Klas, Lisa och Robert har vi seglat i San Blas fantastiska övärld som också kallas kallas Kuna Yala.
San Blas är ett vidsträckt område med små palmklädda öar som ter sig som utslängda mitt i havet. Runt öarna ligger skyddande korallrev som gör ankringen lugn och trygg. Många öar är helt obebodda medans det på andra är tätt, tätt med små hus där Kunaindianerna bor.
Vi har simmat i det ljuvligt varma, turkosblå vattnet, snorklat på vackra korallrev och stuckit ner tårna i den fina korallsanden. Delfiner har lekt i fören och en dag simmade en sköldpadda förbi. På kvällarna satt vi i sittbrunnen i månens sken.
Vi har seglat mellan öarna och i sista minuten väjt för farliga rev. Av de tre olika sjökort vi hade så var det inget som stämde helt och hållet så navigationen var spännande. Ibland saknades en hel ö på sjökorten, fast vi såg den i verkligheten.
Vädret här är växlande, mycket sol men också moln med en och annan regnskur och en del vind. Solen är väldigt stark så det är skönt att det är skugga då och då. Vattnet håller en jämn temperatur på 28 grader.
En dag skulle floden Mono river utforskas. Eva och jag var kvar och vaktade båten. De andra rustade sig nogsamt för att klara attacker från såväl myggor som krokodiler. Insvepta i heltäckande kläder (och varma!) och med båtshaken i högsta hugg gav sig expeditionen av i dingen. Som tur var kom de helskinnade tillbaka efter att ha mött en enda liten förskrämd mygga och några indianer som förundrat skakade på huvudet när de såg dessa vikingar från Norden.
Vi besökte två små bebodda öar. Alla på öarna var välkomnande och vänliga och särskilt barnen var väldigt nyfikna på oss. På den lilla ön Tupile hade en fraktbåt full med varor från Colombia just anlänt och alla jobbade hårt för att lasta av gasolflaskor och mat. Tillbaka till Colombia från Kuna fraktas mestadels kokosnötter.
På ön Niadup var det pyntat med massor av små färggranna flaggor inför kvällens fest. Vi välkomnades att gå runt ön och bjöds att hälsa på männen i den så kallade Congreso, där byns invånare träffas och diskuterar allehanda spörsmål. Längst fram i hängmattor ligger ledarna Sailas och runt omkring på hårda träbänkar sitter övriga invånare. Högsta ledaren satt på en bänk allra längst fram och fem andra män låg i hängmattor iklädda svarta hattar. Vi uppmanades att gå fram till var och en av männen, ta i hand och hälsa.
Dagen i Kunaland startar i gryningen. Kvinnorna syr molas, vackra, traditionella textila applikationer. Männen ger sig i väg i sina ulus, kanoter. De paddlar långa sträckor till fastlandet där de skördar bananer, kosnötter, sockerrör och byggnadsmaterial. Efter några timmar återvänder de till sin ö där resten av dagen ägnas åt familjen, fiske, segling och vila.
Husen på öarna är byggda av palmblad och andra växter från djungeln och allt hålls samman med lianer. Inne finns kanske ett bord och någon stol. Alla sover i hängmattor och kläderna hänger i långa rader uppe i taket. På många hus sitter det parabolantenner och vi såg även ett par telefonkiosker men det finns inget internet och endast mycket sporadisk mobiltäckning.
Det var härliga dagar och väldigt roligt att få dela allt detta med våra goa gäster!
Måste nog läska er med några bilder till:
Snart anländer nästa gäng: Camilla med vännerna Albin, Elin och Johanna. De ska segla med oss ända till Tahiti.
På måndag börjar vi slussningen genom Panamakanalen. Vid 13tiden (vår tid, 6 timmars tidsskillnad) kommer en lotsbåt ut till oss där vi ligger för ankar och väntar. En s.k. advisor kliver ombord och så kör vi mot den första slussen. Framåt kvällen har vi nått Gatun Lake där vi ankrar för natten. Advisorn kliver av och kommer ombord tidigt nästa morgon igen. Denne advisor ska serveras två mål mat, förses med rikligt med vätska, ha ett solskydd och en fungerande toalett. Blir han inte nöjd med vad vi kan erbjuda så kliver han av båten. Vid 14tiden nästa dag ska vi vara framme om allt går som det ska. Ett annat bekymmer är dock att det är stor karneval här hela helgen och då är risken tydligen stor att advisorn helt enkelt sjukskriver sig (bakfull med andra ord). I så fall är det bara för oss att gilla läget och vänta tills någon behagar infinna sig någon annan dag… Utan advisor ingen kanalfärd. Håll tummarna!!!
Om vi har internet på kanalen blir det twitterrapporter längs färden.
Själva kanalfärden tar alltså två dygn och sen öppnas porten till Stilla havet! Visst pirrar det lite i magen!!! Vi stannar något dygn i Panama innan vi sätter kurs mot Galapagos och så småningom seglar vi ut i Franska Polynesien… Seglingen mellan Galapagos och Marquesasöarna är den längsta på hela resan och tar ca tre veckor. Ha det gott! Vi hörs någonstans på vägen.
- I kanalen finns en kamera som filmar slussningarna. Klicka på länken nedan så kanske ni ser oss i slussen. http://www.pancanal.com/eng/photo/camera-java.html
- Om ni vill följa oss på havet så klicka på länken: http://www.winlink.org/userPositions I rutan där det står callsign skriv: SA6BQS. Ni ser då vår position och oftast även en liten hälsning från havet.
- Vi har även en ais som visar vår position när vi är kustnära och den går att se på en karta: klicka på länken: http://www.marinetraffic.com/en/ Skriv mahimahi i sökrutan där det står vessel/port .
- Om du vill prenumerera: skriv din mailadress i rutan nedan, klicka på subscribe. Du får sedan ett mail där du bekräftar att du vill ha våra nyhetsbrev.
[wysija_form id=”1″]
Hej på er igen!
Oj va ni har det gott och så spännande det ser ut.
Stilla havet häftigt, jag va på kanarieöarna och tyckte det va stort att bada i atlanten.
Kul att följa er på alla äventyr, lika spännande läsning var gång
Härligt att Camilla kommit med goda vänner, kan tro ni har det gott tillsammans.
Skulle kunna tänka mig att vara hos er med.
Ha det så gott framöver!
Kram Lotta
Hej Lotta! Kul att höra från dig, vi börjar bli startklara för långlångsegling över Stilla havet. kramar
Hej på er! Alltihop helt galet trevlig läsning. Panamakanlen är så klart bara en remsa vatten men oj så symboliskt för “långt bort” om man tar sig igenom. Med ett europeiskt perspektiv, skall man inte glömma. Rio känns ju nära helt plötsligt t ex. Så stanna nu så lång tid det går i detta “långt bort”. När ni kommer ännu längre bort, till Fiji (om er rutt är sådan) så har jag några infödingsvänner på ön Yasawa-ira-ra som ni säkert skulle ha trevligt hos, längst ut i den fijianska arkipelagen. Men så klart, tror nog att ni ramlar på alla möjliga kul och gästvänliga människor på er väg, och goda tips är nog ingen bristvara. Ha det gott. Här hemma är det så grått och lerigt det kan bli. Termometern fast på +3 grader C…
Hej Bengt! Roligt att höra av dig! Ja nu ska vi njuta av “långt bort”. Goda tips är alltid roligt att få, vi har ingen exakt färdplan och vet aldrig vad vi hamnar, kanske på Yasawa ira ra, bara namnet är ju lockande. Just nu är väl svenska vårvintern mindre lockande. Kram till er alla!
Hej Mahimahi ,Inga hälsar att ni är precis just där hon skulle villa befinna sig.Ja herre jösses-hela söderhavet
ligger ju framför er.Spännande..
Hoppas att ni får hyfsat väder på överseglingen till Galapagos.
På Galapagos borde det ju finnas internet , så vi ser fram mot nästa resebrev. Vi gillar era brev o bilder mycket.
Ha en bra översegling
Lasse o Mona
Hej Lasse och Mona! Ja här skulle ni vara med Inga! Också Mahimahi är nöjd. Det är äventyr… Kul att ni följer med oss på sidan. Ska försöka få till en liten rapport från Galapagos. Ha det gott och njut av att våren är på väg!
Hej Sara och Magnus och ni andra. Det är så roligt att läsa och få följa med på er resa. Inte minst för den välskrivna och rolig informationen. Hyddor på bilderna liknar de jag såg i Senegal. Det där med advisorn är ju sånt vi nordbor inte är vana vid men ni har väl acklimatiserat er, antar jag. Allt ser så härligt ut. Gläder mig år att ni har det bra och att dottern sanrt är hos er.
Kramar Eva-Lotta
Hej Eva lotta! Lite acklimatiserade är vi väl men ändå är det ständigt nya överraskningar. Ha det gott, kram.
Hej Sara och Magnus!
Nu är Albin på väg till er..han tog den lilla omvägen från Guadeloupe över New York, jag tror att resan skulle ta 24 timmar med två byten. Han var lite pirrig inför resan, och jag, mamma långt bort i Sverige kände mig också lite pirrig”tänk om” bagaget inte kommer fram etc…men jag vet att jag inte kan göra något åt det här borta- så jag får slappna av och glädjas åt äventyret som Albin ska få följa med er på! Jag är så glad för hans skull och lite avundsjuk också, skulle gärna slunkit med i en ficka eller så…Det var en dröm jag hade som ung att åka till Fatuhiva som Thor Heyerdal skrev om och Marquesaöarna och Söderhavet över huvud taget…sedan har den bleknat bort…men nu börjar den blomma igen…och det känns som jag får vara där lite genom Albin. Kanske åker dit själv någon gång, fast med flygplan inte segelbåt . Det är väldigt roligt att läsa er blogg, ni skriver bra och tar härliga bilder. Jag tror att ni kommer få det kul med ett gäng härliga ungdomar ombord!
Annika/Albins mamma
Hej Annika! Ja nu sitter vi här och väntar på att Albin ska dyka upp alldeles strax! Med bagage förhoppningsvis. Camilla och de andra är på väg och anländer i morgon bitti. Ska bli såå roligt att ha dem ombord allihop, det är ett härligt gäng! Drömmen om Söderhavet finns nog hos många, men nu kan du hänga med oss, ta del av vår sida och sen Albins berättelser och foton. Kul att du uppskattar bloggen. Hälsningar Magnus och Sara
Jag kommer hänga med er;-)
Det var jag som blev anonymous /Anna-Greta
Tack för fantastiska bilder och rolig läsning! Så vackra textilier- du får mycket inspiration,Sara!
Här är det tidig vår, barmark och ingen tjäle. Krokus och snödroppar sticker upp i rabatterna medan influensa och vinterkräksjuka härjar i hemmen.
Håller tummarna för god kanalslussning och ser fram emot att få möta Stilla Havet! Många kramar
Hej anonymous Anna Greta! Roligt att du uppskattar sidan. Härligt för oss är det att höra om de små vårtecknen därhemma. Det kan man ju verkligen längta efter och en tallrik filmjölk… Många kramar!
Vilka fina bilder!! Och så kul att Sara syns lite mer på dem! Nu får ni pusta ut ett par dagar- innan båten åter blir full. Men att få Camilla ombord måste vara alldeles ljuvligt för en mamma och pappa! Jag talade just med henne och skickade en kram till syster min. Tänk vad länge hon ska vara borta- fast det är klart–allting är relativt.
Ta hand om advisorn så ska nog allt gå bra!
Kram från mig som gått över strecket, och fortfarande tycker att livet är ok!
Eva
Hej gamla syster! Härligt att livet fortfarande är ok! Nu är Camilla i luften och yes det blir alldeles ljuvligt att möta henne i morgon bitti. Ser fram emot rapport från dagen. Ha det gott! Kramar till er alla!
Panama verkar skönt, vi får lägga till där på vår jorden runt segling på jobbet! Panamakanalen, så spännande, tänk när den inte fanns, då blev det lite längre distans på benet Gottskär-Galapagos! Ni måste rapportera allt om passagen, fraktfartyg, världshandel, folket och ekonomin!
Här är det fokus på Gothenburg Horse Show i Scandinavium där Felicia kommer att bo de närmaste dagarna, och jag! Annars övningskör Oliver efter sin 16-årsdag och Oscar bygger muskler.
All lycka i kanalen, och i mynningen till Stilla Havet!
Sven
Hej Sven och hela familjen! Ja vi är glada att kanalen finns även om den är som en stor bromskloss på vägen. Men på måndag kan du se oss på webkameran! Vi lovar att vinka;) Och sen kommer en rapport givetvis. Härligt med hästarna,övningskörningen (kul start: 24:oo!), och muskelbygget. Kramar till er allihop!
Hej!
Vilka fina bilder. Det ser underbart ut och Ni ser väldigt fräscha och unga ut!! När ni kommer tillbaka kanske ni ser 10 år yngre ut??
Lycka till i Kanalen!
Kram Eva
Hej Eva! Jodu, vi jobbar på det! Minst tio år yngre när vi kommer hem;). Ha det gott hela familjen! Kramar
Hej! Vilken plats ni varit på ! Helt i min smak.Här skulle till och med jag kunna tänka mig att segla om man bortser från allt läskigt som fanns under ytan.Människorna ni träffat på öarna ser så trevliga ut. Ha det fortsatt fantastiskt.
Kram Soffie och resten av familjen
Haha, ja där skulle du trivts! Ha det gott hela familjen! Kramar från oss och Soffie som snart ska få bekanta sig med Camilla och co.
Vilket fantastiskt äventyr ni och er gästbesättning varit med om. Otroligt vackra bilder; människorna, textilierna, vattnet, ja allt! Ärligt talat, det är första gången vi blir riktigt avundsjuka på er.
Liten förmaning måste vi komma med: var noga med att skydda er för solen och myggorna. Krokodilerna är väl lättare att upptäcka.
Nästa vecka ska vi för första gången ta en snabbis till Onsala och titta till. Igår promenerade vi Djurgården runt i riktigt vårväder, 10 plusgrader och massor av småblommor i trädgårdarna. Uppochnedvända världen, Vasaloppet går ju knappt att köra.
Hade även telefonkontakt med Camilla igår, snart får ni krama om henne.
Stor stor kram från oss, Leni och Bosse
Hej Leni och Bosse! Ja det kan ni allt vara lite avundsjuka på! Det var precis så härligt som det ser ut. Det är bra att ni förmanar oss lite, vi ska akta oss för allt. Låter så härligt med vårväder, det kan vi bli lite avis på. Camilla är i luften på väg hit, härligt! Kramar till er från oss
Wow! Vilka bilder! Vilka upplevelser! Har vi verkligen varit där? Känns som i en dröm.
Visst var det märkligt med gubbarna liggande i sina hängmattor på Nyandup? Undrar vilka viktiga beslut de tog? Och varför skulle de absolut dra in oss ?
Djungelflodspaddlingen var ju otroligt spännande. Det kunde ha dykt upp en och annan krokodil längs med strandkanten!
Ni som satt kvar i båten hade kunnat få ett enmotorigt rött flygplan i masten. Var ju svårt att veta att vi hade ankrat precis framför en landningsbana. För oss såg det ut mest som djungel. Men piloten väjde ju skickligt när han såg masten.
En del seglingar påminde en ungefär som man seglar i Kosterarkipelagen; En person är avdelad för att stå i fören och kolla grunden. Magnus imponerade kraftigt när han styrde mellan rev och hittade trygga ankringsplatser åt oss. Sara, dina måltider var underbart goda, tyvärr hann jag inte skriva upp recepten, men du kanske kan ge ut en bok när du kommer hem? “Mat i Kunaindianernas” land eller “Sanblaschibidarra uh laga mat”.Hoppas nu att allt går bra i kanalen och att lotsen har nyktrat till så han inte styr fel!
Kram Lisa och Calle (Tillbaka i Grottekvarnen)
Hej Lisa och Calle! Ja det där med gubbarna i hängmattorna kommer man nog att undra över mer än en gång. Så många minnen… Roligt att ha dem tillsammans med er! Än en gång tack för all hjälp med både det ena och det andra. Albin har landat i Panama och är på väg hit, Camilla och co är i luften. Vi längtar! Ha det gott och njut av fotona när det blir för mycket grottekvarn eller ta ett parti plattitydbingo. Kramar Ps: tärningen är inte hittad. Vi var tvungna att under gång på väg från San Blas skruva av ratten (måste hålla spänningsnivån uppe) och durken där ratten är. Var helt säkra på att hitta tärningen, men icke.
Roligt att höra ifrån er igen. Ser underbart ut. Det är nästan så att man blir avundsjuk trots att vi har 4 grader och bara halvmulet. Ha det fortsatt härligt!!!
Hej Hp! Låter som mysigt vårvinterväder;) Vi är inte jätteavundsjuka, det är bättre med 30 grader och helsoligt:) Kramar