Mahimahi – Cigale 14

Skrattar bäst som skrattar sist

Skrattar bäst som skrattar sist…

I går var det vår tur att få besök av tullen. Myndigt klev de ombord och bad att få titta nere i båten.

Alla kuddar i salongen skulle bort och alla luckor öppnas. Det gick bra tills de upptäckte en lucka som inte gick att öppna.  ”Öppna den här luckan också!”  Vi förklarade att då måste vi ta till sågen eftersom det faktiskt inte är någon lucka. Det var ju klart misstänkt! En kollega ropades ner och även han inspekterade den i deras tycke mycket luriga luckan.

Som tur var lät de sig nöja till slut och ägnade sig i stället en stund åt de många burkar som stod lite överallt i båten. Det pågick stuvning av konserver som inhandlats de senaste dagarna. Enligt gammal hävd river man av alla etiketter och skriver på burken vad den innehåller, rimligtvis bör de ha sett detta ett antal gånger förr.

Men de var mycket intresserade av dessa mystiska saker och vände och vred på  en liten burk som det stod ”M” på. ”Vad är det i denna?”  ”Mamfetamin” eller kanske var det  ”Moffein”, tänkte jag,  men sa förstås artigt ”det är Majs”. ”Hm” sa tulltjänstemännen allvarligt. De ”hm-ade” en stund tills de bestämde sig för att det nog ändå var ok och lämnade båten.

Nu är Mahimahi nästan redo för det stora blå! Vi börjar se slutet på alla projekt, trot om ni vill.  Watermakern gör så fint vatten åt oss, biminin ger skön skugga, det mesta av provianteringen är klart.

Det  sista stora jobbet på ”projekt Mahimahi” är däcket.  Allt är slipat, spacklat, slipat igen och bara målningen återstår. Men vädrets makter är inte med oss, det har regnat en hel del de sista dagarna och då går det inte att måla. Men får vi bara ett par soldagar så blir  det också klart. Givetvis kommer nya saker att dyka upp men just nu är det i alla fall inte mycket  kvar att stryka på våra ”att göra” listor.

Eira är just nu långt ute till havs på väg till Cape Verde. Det har varit fantastiskt att få ha Joakim så nära, vi saknar honom redan! Men vi ses igen i Karibien.

Sista natten här i viken gjorde Joakim och Oscar en stor insats då en tung stålbåt draggade och hotade att driva ner på andra betydligt mindre båtar. Killarna uppmärksammade detta och var snabbare än snabbt i varsin dinge, körde upp till den draggande båten, skrek ”Wake up, Wake up!!!” och uppmärksammade även intilliggande båtar på vad som höll på att hända. Allt gick bra! (Om någon av er Eiraföräldrar när ni läste förra bloggen funderade kring nattlivet vill jag bara förmedla att killarna gör allt i lagoma doser. Det krävs fokus för att genomföra det de gör!)

Sista dagarna har vi alltså haft en hel del regn och även vind. Har hört att det  varit riktigt oväder hemma. Hoppas  det gått bra!

Nu seglar vi till Teneriffa för att möta Camilla. Äntligen!

 

 

15 thoughts on “Skrattar bäst som skrattar sist

  1. Oljis

    Ohoj, kul få fortsätta följa er…fast nu är Robline inte längre världens bästa tampar utan nu är det
    faktiskt Liros 🙂 hursomhelst så fick ni en mkt bra Liroskopia som backstag så den håller!!
    Ha det bäst!
    to@lirosropes.com

  2. Erica

    Hej roligt att det går bra för er. vi är på granön Tenerifa men planerar att komma till Las palmas på ons/tors jag tänkte fråga hur fult det är i ankringsviken? tror du en liten 32:a får plats? vi funderar på fall man ska ringa och förboka en plats. ha det toppen och hälsa killarna på Eira från oss./
    Med vänlig hälsning
    Erica på Albatross

    1. Sara Post author

      Hej! Har just gett upp att sova i en fruktansvärt gungig vik då vinden vände i går. Här är inte så fullt längre, många båtar har gått. Vi går på onsdag till Teneriffa så vi kanske möts på havet. Har ni haft någon ok ankring på Teneriffa? Hälsningar Sarra

      1. Erica

        Hej. ok då hoppas vi på att få plats. Vi har faktiskt varit lata och legat i hamn i Santa Cruz men denna hamnen har varit bra, och när man har en minder båta har det inte varit så dyrt heller. vi kommer nog åka sent i morgon eftermiddag så kommer ni hit tidigare får ni gärna säga hej. hoppas ni får en bra segling

  3. Eva-Lotta

    Det är då spännande att få följa er på resan. Det händer saker hela tiden! Här är det
    Hyfsat lugnt! Har jobbat i Henån idag. Har just kommit hem. Det går ju fort när jag är här,
    Emma har fått vik hos oss. Det blir nog bra. Härligt att ni får rå om er dotter snart. Fick nyss livstecken från Amanda som är i Tokyo. Skönt!!
    Ha det så skönt! Kram

  4. Marianne (maor)

    Magnus och Sara, så trevligt det är att få på detta sätt följa er resa. Som världens största landkrabba känns det bra att läsa om er resa.
    Jag har just tittat på ett program “Gränsbevakarna Australien” där de gick igenom båtar. Tur att de inte bestämde sig för att såga upp “luckan”.

    Nu är det höstlov och jag har massor av tid. Då har jag läst och det känns lite som att vara med som en liten fluga på er båt. Jag följer med spänning fortsättningen.

    Ha det gott. Segla lugnt. Hela Varlaskolan står kvar efter “stormen” som inte kom. Marianne

    1. magnus carlson

      Hej Marianne

      Kul att du följer med på vår resa!

      Tur att skolan står kvar i fall jag tröttnar på detta och behöver ett vik:)
      Jag har mkt tid för läsning , vilket är underbart. Fick böcker av Bodil när jag reste; en japansk författare som bl.a. skrivit Kaffka på stranden och 1984. Har du läst?
      Spec. författare tycker jag. På tal inför Nobelpriset i år tror jag, men det tror jag aldrig kommer att hända.

      Magnus

  5. Sven Ö

    Hello Sailors!

    Läser med spänning om ert tullbesök, du borde skriva en bok en vacker dag, inte som alla jorden runt seglar böcker, utan mer om livet ombord, och alla incidenter ni upplever! Snart vänder också vädergudarna, och däcket skiner nymålat, vilken vacker båt det blir, med fungerande water-maker! Mange Olsson hade varit stolt över er, mannen som alltid plockade isär water-makers, och snabbt satte ihop igen, och vips å fungerade allt.

    Nu undrar ni varför jag skriver plötsligt! Jag har höstlov – hela veckan! Ledig med barnen! Ledig och ledig, höstclinic i Stockholm för Oliver med 29er, körde upp, var där och satte igång mat m m för massa besättningar i tre dagar, bodde hos syrran och er blivande crew! Sedan träningar och ridtävlingar varje dag med Felicia, och lite innebandy med Oscar, blandat med upptagning av ribbåt inför analkande orkan, men det blev en snäll kuling. Skönt det!

    Önskar er en god segling till nästa hamn, och njut av båtlivet! Hur går spanskan förresten? Ni använder väl google translate!

    Sven

    1. Sara Post author

      Sven: Roligt att ha dig med här! Ja många incidenter blir det, kan nog börja samla så smått. Spanskan går det inte så bra med, skulle behövts för engelska är ju inte särskilt gångbart här. Jag ska försöka putsa på franskan i stället till franska Polynesien;) Skön beskrivning av höstlovsveckan, låter sig likt, fullt upp men mycket roliga saker!
      Solen har kommit tillbaka så i dag blir det målning. När det är klart ska vi göra klart skepp igen, det tar sin lilla tid när det varit så många olika projekt på gång under ett långt landstopp. På tisdag går vi till Teneriffa och på onsdag kommer Camilla. Många kramar till er alla!!!

  6. Bosse och Leni

    Så himla skönt att ni slapp såga upp den hemliga luckan! Förstår inte (riktig landkrabba) varför man måste riva bort etiketterna på burkarna?!
    I Stockholm märkte vi inte av stormen Simone, men i Onsala gick ett träd på tomten. Den stora gallringen stod ju Gudrun för.
    Vi har just talat med Camilla, som kommer måndag kväll. Roligt att hitta på nåt i stan med henne!
    Härliga bilder, vet inte vilken som var läckrast, Joakim eller bläckfisken.
    Lycka till med nästa etapp på äventyret!
    Stor kram från Leni och Bosse

    1. Sara Post author

      Nej det är ju inte lätt att förstå: dels för att inte små äckliga kackerlacksägg ska kunna gömma sig under etiketterna, dels för att det kan bli blött under exempelvis durkar och då löses etiketterna upp och det blir gissningslek om innehållet. Skönt att vindarna inte blev så kraftiga denna gång!
      Säker på att Camilla får härliga dagar med er, gott att ni finns! Kram

  7. Gerhard Carlson

    Det var nog Marijuana i M burken?!! Men det går väll som krydda där nere?
    Sitter nu i Markus hus i Leamington Spa England och imponeras av deras renovering av det gamla radhuset.
    Duktiga söner man har.
    Tyvärr får man tydligen vänja sig vid att jaga dom runt jorden om man vill umgås!
    Segla lugnt
    // Gerhard & Madde

Leave a Reply to Sven Ö Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.